Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Mymlan’

Mitt Afrika

Precis som Mymlan så har jag drömt om Afrika som barn. Om kvinnor med lerkrukor på huvudet, barn som spelar fotboll med en tillknöglad colaburk och familjer som glada dansar runt elden tillsammans.

Faktum är att jag fortfarande drömmer om Afrika. Och en av mina stora drömmar är att, när jag fått två barn, innan de skall börja i skolan,få ta med dem och min sambo till Afrika i ett år. Där skall vi bo i hydda, sova under myggnät och arbeta ideellt på en skola som ser ut som en gammal bunker.

Jag hoppas verkligen att det kommer bli av. Även om min bild av Afrika som barn inte alls gör sig rättvis.

Jag har snott rubriken till detta inlägg av Mymlan, helt utan att ha blivit utmanad eller inbjuden. Och det gjorde jag för att rekommendera dig som läser att följa hennes följetong om Afrika. I ena stunden kryllar det av god fakta, nästa sekund fina minnen och ett recept. Och det är en varm känsla som sprider sig.

Det började någonstans med dessa funderingar, om varför Afrika fortfarande är en sådan blank fläck på vår karta. Och om media har en skuld i detta. Och det är just därför Mymlans Afrikaföljetong känns så bra och relevant. Det känns som att hon försöker förändra vår syn och knyta Afrika nära. För även om jag förstår medias diskussion om närhetsprincip både i kilometer och i hur nära det västerländska samhället andra länders kultur ligger så håller jag inte med. 

Tack Mymlan.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Read Full Post »

Utmaning ursprungligen från Lotten men antagen från Mymlan.

Ganska rolig utmaning tycker jag. Kanske säger något om mig och min barndom i alla fall. Jag skall svara med ganska uttömmande svar, så får de av er som är intresserad av det, veta lite mer om mig som person. Jag tror jag är ganska dålig på att berätta sådant annars.

Första gången jag …

1. … åt tacos 
Oj. Har ingen aning. Men jag kan säga att det inte var i mitt husmanskostbarndomshem där mamma lagade allt från grunden i alla fall!

2. … körde bil
… var jag elva år. Min pappa stannade bilen på sidan av vägen och frågade, eller beordrade snarare, att jag skulle köra hem bilen. Han höll stenkoll och jag fick inte köra över 50 km i timmen, det tog hur lång tid som helst att ta sig hem till Holm från Kovland. Det är en ca tre mil lång 90-sträcka egentligen. Mamma och storasyster tappade hakan, bildligt talat, när de såg mig svänga upp på gården i den lilla diarrébruna peugoten. Nu undrar ni säkert varför han gjorde så, men jag tror att det finns en logisk förklaring. Dock en annan historia en annan tid!

3. … sov i tält 
Det gjorde jag ofta som liten. Har fått växa upp i naturen jag. Lyllos mig. Kan inte nämna första gången men väl nämna återkommande minnen om tältning på midsommaraftnar som lill-liten.

4. … drack alkohol
Ja, jag tror jag kanske var typ 11 då också. Min storasyster hade flyttat hemifrån med sin äldre pojkvän. Bodde dörr i dörr med farmor och farfar, ca 500 meter från mamma och pappa. Där blandade hon ofta blå fiskar och turkisk peppar i sprit och lät det dra i några veckor. Och då lillasyster tyckte att det var så otroligt gott fick hon några snapsglas ibland. Med strikta restriktioner naturligtvis. Jag fick endast smutta och sakta dricka!

5. … fick ett jobb
Runt 13-14 år och städade Holmvallen, byns fotbollsklubbstuga. Två gånger i veckan tog jag syrrans gubbmoppe som gjorde 30 km i timmen de nio kilometerna till klubbstugan. Jag minns att jag planerade hur jag skulle ta av mig hjälmen om polisen kom och jagade mig. Jag var ju för liten för att köra moppe och ville inte åka fast, men jag hade nyss lärt mig att polisen inte fick jaga minderåriga utan hjälm. Det skulle ju vara oansvarigt, tänk om jag gjorde mig illa! Väl framme sopade jag stora gräsklumpar som lossnat under herrlagens stora dubbar i omklädningsrummen. Skulle minsann tjäna ihop fickpengar till vår fotbollscup med tjejlaget i Götet. Kul blev det!

6. … stod på en scen 
Ja, förutom diverse skolgrejer så tror jag att jag var mellan åtta och nio år. Varje sista April hade byn fest i bygdelokalen. Stort bål med körsång, gåslinga och då barnen åkte hem även dans. Ett par år tränade jag intensivt för att göra en liten dansshow på scen. Min ett år äldre kusin uppträdde också, tillsammans med sin bästa kompis och deras ett år äldre kompis. Jag uppträdde själv. Det var riktig konkurrens och avundsjuka. Hat och nästan knuff ner för trapporna. Jag glömmer aldrig när jag gjorde slutdansen i dansfilmen Flashdance, allt utom hoppet. Jag minns så väl hur hela lokalen klappade takt. (Om det var för att jag var duktig eller för att alla fullisar såg mina småtrosor då jag snurrade intensivt, då jag glömt ta på mig strumpbyxor, har jag ingen aning om.) Det var coolt. Det var mäktigt! Snacka om fantastisk känsla! Tur att det inte finns inspelat så att jag får behålla den känslan!

7. … svimmade
Då gick jag i kyrkis. Det var också första gången jag blödde näsblod. Vi lekte intensivt när någon drog undan mattan som jag stod på. 

8. … svarade på en fånig enkät 
Förmodligen någon gång vid internets kommersiella begynnelse. Som tonåring framför en Atari. När alla dessa formulär började dimpa ner i mejlboxen … Eller räknas de där frågorna i mina bästa vänner-böckerna som man hade när man var barn? Det bästa svaret jag någonsin varit med om är i alla fall på frågan ”Vad är du i ett nötskal?” ”Säg inte att det här är jag i ett nötskal, för jag är inte så dum så att jag någonsin skulle krypa in i det”.

Jag skickar utmaningen vidare till alla som är sugen och alla som känner att de har några roliga svar. När dessa enkäter blir påtvingade blir de bara tråkiga att läsa!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Det viktigaste först:

Jag behöver er hjälp.
Statsvetaren Bo Rothstein anser att bloggosfären är en fara för demokratin och en grogrund för rasism.

Hur svårt kan det vara att visa honom att han har fel?
Eller åtminstone – visa honom att bloggosfären är full av människor som tydligt tar avstånd från rasism och antisemitism?

Vill du vara med? Skriv ett inlägg där du helt enkelt förklarar att du tar avstånd från rasism och antisemitism. Något i stil med: Jag mymlan tror på alla människors lika värde och tar öppet avstånd från rasism och judehat.

Tagga det som “antirasism”. Nog borde vi kunna skrapa ihop några stycken bloggare som kan visa att bloggosfären är större än så och inte bara så smutsig som Rothstein tror?

Citat från Mymlans blogg 

 

JAG ANN, ALIAS RUMPTROLL, TROR PÅ ALLA MÄNNISKOR LIKA VÄRDE OCH TAR ÖPPET AVSTÅND FRÅN RASISM OCH JUDEHAT !

Undrar du varför detta upprop?

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, har skrivit en debattartikel i GP där han hävdar att bloggandet kan få hemska konsekvenser för demokratin. Detta baserar han på tre belysande exempel där han själv blivit ”påhoppad” i bloggar. Han har:

1. fått meningen ”Bo Rothstein, sug min kuk” riktad mot sig i Mattias Svenssons (nyliberal) blogg, där Svensson reagerat på Rothsteins uttalande om att avsaknaden av välfärdspolitik, och därmed avsaknaden av skatter, i USA kan vara  anledningen till att landets ekonomi kraschat. (Mattias har bemött detta i sin blogg.)

2. blivit kallad för tokdåre, fått saker som ”pajasteorier”, ”sjuka påståenden” och att hans ”hjärna pajat ihop” riktat mot sig i en blogg av Jenny Westerstrand som är doktorand vid Uppsala universitet. Westerstrand skall, enligt Rothstein, ingå i en Eva Lundgrens forskningsgrupp. Han är en av hennes kritiker, bland annat för hennes uttalande m att det finns ”100-tals döda barnoffer för satanistiskt våld i Sverige”. Jag hittade inte dessa benämningar, men för den som vill så kan ni gå in och leta själv.

3. Veronica Svärd, styrelseledamot i Fi, skall i sin blogg ha tillåtit en kommentar där någon läsare frågat sig om Rothstein är av judisk börd och om det är detta som gör honom så bitter, sarkastisk, arg och missnöjd. Hon kommenterar hans debattartikel här.

(Det som skrivits i de ovanstående punkterna är direkt taget ur Rothsteins debattartikel. Jag har själv inte gått till källan och utrett dessa påståenden.)

Okej, jag kan förstå att Rothstein är lite mer än upprörd över påhoppen. Men som mer eller mindre offentlig person, precis som jag anser att jag måste göra när jag de facto valt att kliva ut från mitt eget hem för att vädra mina åsikter offentligt, så måste man kanske vara beredd på de två översta kommentarerna?! Jag menar, det kanske är småaktigt men mycket smuts kastas i diskussioner och ju mer upprörda personerna blir, desto mer skit kommer oftast vinande. 

Jag kan ge honom att den tredje kommentaren är lite väl magstark! Men Rothstein kan inte, enbart baserat på den kommentaren, påstå att bloggvärlden är en grogrund för rasism. För det är nämligen det han har gjort i nästa steg. När bloggarna bakom Same Same But Different bjöd in Rothstein för att gästblogga om hans påstående att bloggsfären är en fara för demokratin så mynnade denna inbjudan ut i en mejlväxling som inte alls verkat blivit speciellt trevlig. Följ länken ovan och läs SSDB, det är mycket intressant läsning!

På det här skulle jag bara vilja fråga Rothstein vad han menar att demokrati är för något egentligen? (Som ni kanske förstår så bloggar han inte så jag an tyvärr varken länka till hans blogg eller fråga honom detta i ett öppet forum. Hade han bloggat hade han kanske kunnat besvara dessa påhopp via sin blogg – och bjudit in till en öppen diskussion, något han själv anser är mycket demokratiskt.) 

Om vi bortser från den totala yttrandefrihetsutövningen som bloggandet faktiskt är så kan man ju också se det på det här sättet:
En del i demokratin är för mig, att så många som möjligt får komma till tals och vädra sina åsikter, oavsett om jag anser att det bara är avloppsvatten som kommer ut. Men med demokrati menas ju just att jag inte har ensam bestämmanderätt i frågan om vem som skall få säga vad.

Jag erkänner att det inte är många människor som har något filtersystem framför munnen, men jag kan ändock inte sätta munkavel på dem!

En av de svåraste demokratifrågorna genom tiderna tycker jag är just yttrandefriheten. Skall en rasist få komma till tals? 
Här pratar vi om oförytterliga värden och demokrati är så pass komplext att vissa värden ibland måste stå över andra. Vilka som skall få göra det har jag inget bra svar på. Dock tror jag att en öppen debatt med människor som är rasister och antisemitister gynnar demokratin. För i en öppen debatt kan de bara förlora! Får de gå och smyga runt skolknutarna för att värva ungdomar till sina rörelser blir de nästan oemotsagda och därför mycket farligare
Därför tror jag att bloggsfären är ett stort steg för demokratin, även set ur synvinkeln att det kommer att komma in mycket skit som riskerar att förgifta omgivningen.

Till sist vill jag bara kommentera stycket i debattartikeln där Rothstein oroar sig för att bloggandet bara är monologer och inte bidrar till den demokratiska öppna diskussionen. Jag inbjuder också Rothstein härmed att gärna starta en öppen diskussion om detta här på min blogg.

På min blogg, och många andras jag besökt, finns det ett kommentarsfält (även om inte Westerstrand har det). Där kan du reagera, vädra och ta en diskussion med mig i om allt du vill. Din kommentar publiceras direkt, utan omvägar eller godkännande. Än så länge har jag aldrig censurerat, och jag hoppas jag aldrig behöver det. För jag kan tänka mig en del kniviga dilemman som kanske kan få mig att fundera över en sådan sak. Men det har alltså aldrig hänt ännu. Så var så god. Ta diskussionen med mig!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , USA

Read Full Post »

Men visst är det fel om en skola visar denna film men inte låter sina elever gå till ungdomsmottagningen?

Det är Mymlan som berättar om denna företeelse i sin blogg.

Nu vet jag ingen bakgrundshistoria alls men jag skulle gärna vilja veta om de visade någon annan sida av abortfrågan också!
För jag har inget emot att de visar bilderna i filmen utan propagandameddelandena, men att visa denna film som den är blir ju ren propaganda och det hör inte hemma i skolan. Speciellt inte om den inte får någon som helst motpart…

Tänk om det sitter en stackars tjej som genomgått en abort i klassrummet. Vilken typ av ångest vill skolan ge henne genom denna propaganda? Eller kanske någons förälder har gjort abort…

Undervisningen skall vara saklig och all sidig. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen. Alla som verkar i skolan skall hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dem.

Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (1985:1100) slår fast att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 §). Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

…Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse…

… Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfi entlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. 

en trygg identitet som är viktig att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där. Saklighet och allsidighet. 
Utdrag ur Lpo 94 (finns i sin helhet här

Jag kan se massor med saker som är riktigt fel här! Nä, fy fan, sådant här gör mig RIKTIGT förbannad !!! 

Mymlan, vad heter skolan? Det är ju faktiskt allmännintresse!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , d

Read Full Post »

Jag tittade på Sofias, kanske mer känd som Mymlan, föreläsning som hon höll på Sydsvenskan i dag. Videon finns att hämta på en av hennes och Niclas, aka Deepedition, bloggsajter, Same Same But Different. En mycket bra och givande föreläsning vill jag börja med att säga.

Inte så långt in så tar Sofia upp den objektiva journalisten. Eller kanske snarare icke-existensen av den objektiva journalisten. Hon menar att de som växer upp i dag är för medvetna och för pålästa för att tro på att det finns en objektiv journalist. (Jag hoppas Mymlan själv hoppar in och kommenterar om jag felciterar eller fattar fel här). Alla journalister tror på något och har en agenda är väl i princip budskapet. Och jag håller med Sofia så länge man tar utgångspunkt i att en objektiv journalist är lika med någon som inte tror på något eller har egna åsikter. För visst är det självklart i dag att alla bör på förkunskap och att den förkunskapen alltid kommer att lysa igenom?! Jag tror att man måste vara lite blind om man tror att det går att skriva en text där din egen åsikt inte kommer att synas igenom alls. Jag anser själv att journalistiken faktiskt handlar om att ta ställning. Vi skall granska makten och det i sig är ju att ta ställning. Men den fråga jag ställer mig och skulle vilja granska närmare är; vad innebär då egentligen att en journalist skall vara objektiv? Om det ingår som en del i uppdraget att göra subjektiva arbeten så kanske en objektiv journalist har en annan mening än att det skall vara en journalist utan agenda?! För mig står objektiviteten i att vara öppen för alla vinklar och möjligheter. Att kanske ha en åsikt från början men att vara öppen för att den kan förändras. Att vara villig att övertygas och vilja diskutera ämnet. För precis som Sofia säger i sin föreläsning så måste vi göra ett objektivt arbete. Vi måste alltså låta alla komma till tals och undersöka alla möjligheter, även om det innebär att jag kanske får låta någon säga något som jag själv inte alls tror på. Men kan det då inte vara just det förfarandet som gör en journalist objektiv?

Uppdatering; Så här förtydligar deepedition detta i en kommentar:

Det som hon och många andra menar är att ingen kan vara objektiv. Journalister gör alltid tolkningar, väljer vinklar och ställer sina frågor utifrån en egen världsbild, ett eget tolkningsraster som bygger på de egna varderingarna: både som person men också som journalist. Det är sällan om ens någonsin som du som journalist skriver något där du inte väljer bort, väljer att dra på vissa saker etc. Det hela blir alltså ett erbjudande som inte är sant. Ingen är objektiv. Få kan faktiskt förhålla sig fullt objektiva. Däremot kan man som tidning ge möjlighet för den som vill fördjupa sig i att förstå och själv välja att hålla med eller inte genom att skapa högre tillgänglighet till både bakgrundsmaterial respektive journalisten som person.

Jag har haft heta diskussioner på den här bloggen med en gammal vän, DaJerran. Oftast har det handlat om politik och det faktum att vi har helt olika utgångspunkter. Oftast har det till slut handlat om hur vida jag är en vänstervriden person eller inte. Varje gång har jag bestridit detta som han anser vara ett faktum, och det av ett enda skäl. Jag har vissa åsikter men bara för att de passar in i ett fack så vill jag inte bli nerpressad i det. Jag sätter inte en etikett på mig själv därför att jag har mina åsikter oavsett vem som representerar dem i allmänhet.

Blir detta rörigt? 
Min poäng är att om jag går ut och säger att jag är vänsterpartist så förväntas jag av många, jag tror de flesta, att hålla med dem i alla deras frågor. För mig låter det som om jag läst ett partiprogram och sedan sugit åt mig deras mantra. Jag kan inte tänka mig något mer subjektivt! Skillnaden är att jag tar in fakta från massor av olika håll, ombildar dem, prövar dem, diskuterar dem och väver ihop det med mina upplevelser, sedan bildar jag en åsikt om något. Den åsikten är inte på något sätt färdig, den kommer aldrig att vara färdig, för jag diskuterar den mer än gärna med någon som tycker att jag har fel. Mer än gärna för att jag gärna lär mig något nytt. Om jag avslutar en diskussion eller ett researcharbete med att ha bytt sida, vidgat mina vyer eller bara vara mindre säker på det jag var så säker på i början, då har jag vunnit! Det är en vinst att få nya infallsvinklar och förstå andras sätt att se på saker. Och det är det jag menar kanske bör vara definitionen på en objektiv journalist; att vara öppen och hungrig efter förändring och förståelse.

Read Full Post »

Jag läser Mymlan varje dag, flera gånger per dag. Det är faktiskt den enda blogg jag läser dagligen. Och i förrgår skrev hon ett inlägg, en kommentar, till Aftonbladets Anna Ekelunds krönika ”Jag vill ha ett barn med Downs syndrom”. 

Anna Ekelunds krönika är provocerande. Som så mycket annat i kommersiell media, eller där man vill väcka debatt och öppna ögonen på läsare. Det är ett effektivt grepp men det ställer krav på läsaren att denne kan sålla och tolka ut vad författaren egentligen vill skriva. Man måste kunna se förbi det provocerande och läsa budskapet mellan raderna. De som blir arga mitt i texten tror jag många gånger missar tanken bakom författarskapet. Faktum är att Anna Ekelund säger precis samma sak som jag försökte säga i mitt inlägg ”Det som inte dödar härdar”. Jag var supernervös när jag skulle skriva detta, jag var så rädd att någon inte skulle förstå och tycka att jag var nonchalant, så jag var mycket försiktig. Anna Ekelund var inte försiktig – jag tror att hennes krönika verkligen lyckades leverera budskapet. Jag tror inte att jag vann något på att vara försiktig.

Mymlan tolkade Anna Ekelunds inlägg i debatten på ett briljant sätt. Ändå hade en del läsare svårt att se förbi budskapet; de fastnade på det kontroversiella och fick tunnelseende. Jag skulle vilja hylla både Ekelund och Mymlan för att de vågar ta ställning och vara så pass öppna för kritik, för de framför en viktig poäng. Därför vill jag också stryka under deras ord och budskap genom att tillägna dem detta inlägg.

Jag har inte riktigt haft tid att läsa alla kommentarer som Mymlan fått på sina två inlägg i detta ämne. Dock har jag läst några och skulle vilja säga så här när det kommer till egoism:

Kanske Anna ekelund är egoistisk när hon skickar en önskan om en ”downie” till tomten i år.
Kanske är alla föräldrar egoistiska som skaffar barn, som Mymlan påpekar.
Men är det inte precis lika egoistiskt att göra abort för att man riskerar att få ett barn med DS?
Är det inte precis lika egoistiskt att tycka synd om dessa barn, istället för att se det som kan vara positivt?
Kanske något annat barn, någon annan stans, lider lika mycket, fast det i sin uppenbarelse eller i sin fysiska hälsa inte visar detta!

Uppdatering:

Fortsätt följa ämnet och se Mymlans sammanfattning av den massiva diskussion detta ämne startade. Läs också om bakgrunden och Ekelunds mejl till Mymlan, som utan att provocera visar på hur hon tänkt. Mycket läsvärt!

För att föra in en annan åsikt på det här tar jag in ett citat från bloggen ”Anders har en åsikt om…” :

Men för mig försvinner allt det bakom det fruktansvärt egocentriska synsätt som hon ger uttryck för i det återgivna citatet. Det som framförs där är för mig så frånstötande att jag inte kan ta till mig de eventuella poängerna i resten av texten. Att önska att ens barn ska få dras med ett svårt handikapp för att man själv ska slippa känna sig pressad som förälder?! En person som faktiskt har den åsikten – vilket jag hoppas att Ekelund inte har – ska för i helvete inte ha barn alls.

Och så här vill jag svara på detta:

Hur många tror vi önskar att de inte får ett barn med DS för att de ska slippa besvären med detta själva? Att göra abort för att man har ett barn med DS i magen, är det att se till barnet eller att se till sig själv? I grunden är det mesta vi gör egoistiskt, i det här fallet skulle jag tro att argumentet om barnets svårigheter med DS ligger underordnat argumentet om att det skulle vara en massa besvär för oss själva. Egoistiskt?

Ekelund drar kanske saken till sin spets, men det hon egentligen gör är att ställa föräldrars egoistiska val att inte orka med ett barn med DS mot föräldrars egoistiska val för att vilja ha ett barn med DS! Är det verkligen ågot som inte är egoistiskt, eller något som är värre än det andra, här?

Read Full Post »

Jag har inte skrivit något om FRA-lagen hittills. Det beror varken på lathet eller oengagemang, bara på att jag har svårt att sätta ord på hur upprörd jag är över ett sådant antidemokratiskt förslag. Det känns helt osvenskt och jag är i stort sett mållös. Men något måste jag skriva känner jag, för att visa min ställning och vara en ytterligare röst i motståndet. För mig är det ganska enkelt:

Nej till FRA för att:

* Vi måste värna om människors integritet.

* Vi måste värna om demokratin, åsiktsfriheten och i ett öppet samhälle bör vi värna om meddelarfriheten och källskyddet. Detta kan jag inte nog understryka.

* Och en massa andra, helt enkla och självklara orsaker till varför man inte bör få övervaka alla människors kommunikation.

Jag ska inte spalta upp en massa åsikter, istället länkar jag till dem som redan sagt det så mycket bättre:

Dn.se

Mymlan the real

Enligt Min humla

Drottningsylt

Carl Bildt – en annan vinkel på saken

Rösta NEJ!

Read Full Post »

Older Posts »