Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Alkohol’

När jag surfar runt på nätet för att hitta information eller tips om IBS så hör jag ofta, på amerikanska sidor, att IBS skulle vara ett matsmältningsproblem. Det är något alldeles nytt för mig! Jag kan i alla fall inte komma ihåg att jag skulle ha läst eller hört denna förklaring förut.

De förklaringar jag fått till IBS innan är att det är funktionella tarmbesvär, irriterad tarm och en motorikstörning i tarmen. Alla de här förklaringarna känns så luddiga. Skulle det kunna vara så att man vet att det är ett matsmältningsproblem?

Jag inser att amerikanska sidor inte alltid är att lita på och min uppfattning om just USA och dess medicinpolitik är att de inte är lika strikta som oss i Sverige. När jag var i NY i somras så sändes fler än en reklam om medicin som jag tyckte kändes otroligt godtyckliga. De verkar nästan få säga lite vad de vill där utan ordentliga bekräftelser på saker och ting.

Men jag kan ändå inte sluta förundras över förklaringen ”matsmältningsproblem”. Det känns så verkligt. Människor med IBS kan både vara lös i magen och måsta springa på toaletten massor med gånger per dag samt så kan de vara förstoppade och i princip aldrig behöva gå på toaletten. De känner också en obehagskänsla i magen och magen sväller upp som en ballong. Visst låter det som att det skulle kunna vara ett matsmältningsproblem?! Det är värt att fundera över, tycker jag!

Här kommer några mattips till er med IBS, helt baserat på mina egna erfarenheter:

* Om du är lös i magen, undvik fibrer. Är du hård, gör precis tvärt om. 

* Mjölkprodukter kan göra det värre. Enligt artikeln jag länkar ovan behöver vuxna inte dricka mjölk. Dock sa min läkare att jag inte skulle plocka bort mjölkprodukter helt, då jag inte var laktosintolerant, för då kunde jag utveckla en allergi. Så fortsätt äta mjölk i maten men undvik kanske fil, yoghurt etc. Även om det står att filen kan hjälpa din mage!

* Försök få i dig sådana där härliga bakterier, probiotika, som acidofilus och bifilus (heter det så?). Jag provade själv att äta kapslar med detta innan jag fick min diagnos och visst blev jag bättre. Och dietisten på IBS-skolan rekommenderade det också. Men jag vill igen varna för att det kanske inte är fil med probiotika du skall äta, ifall mjölkprodukter gör dig sämre. Hitta andra alternativ.

* Skala gurkan, äpplet och alla andra frukter och grönsaker. Först och främst så innehåller frukt och grönsaker också fibrer, så där har du en bra källa om du utesluter annat. Men som sagt, skala. Dietisten jag träffat berättade att skalen framkallar gaser, vilket lätt ger svullnad och obehag i magen.

* Jag undviker själv bönor, ägg, är försiktig med löken och äter inte rotsaker. Visst fuskar även jag ibland – snälla någon, jag skall ju leva också. Men jag fukar när jag vet at jag inte har något viktigt nästa dag eller kanske vet att jag skall vara hemma! Jag undviker också extremt feta saker som friterat, chips och liknande.

* Jag undviker alkohol och det har gjort mig mycket bättre. Det hjälper också mot den funktionella dyspepsin, kanske mest mot den!

* Tuggummi. Ja, ni läste rätt. Jag insåg för ett par år sedan att jag fick ont i eller orolig magen varje gång jag stoppade i mig ett tuggummi, vilket jag gjorde i alla fall ett par tre gånger per dag. Och jag kände verkligen skillnad när jag lade av! Och tror ni inte att det bekräftades på IBS-skolan också! UNDVIK TUGGUMMI !

Tänk på att alla med IBS är olika och reagerar olika på saker. Försök hitta det som är bäst för dig. Se detta som tips, inte som självklarheter, och prova dig fram!

Lycka till!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

Utmaning ursprungligen från Lotten men antagen från Mymlan.

Ganska rolig utmaning tycker jag. Kanske säger något om mig och min barndom i alla fall. Jag skall svara med ganska uttömmande svar, så får de av er som är intresserad av det, veta lite mer om mig som person. Jag tror jag är ganska dålig på att berätta sådant annars.

Första gången jag …

1. … åt tacos 
Oj. Har ingen aning. Men jag kan säga att det inte var i mitt husmanskostbarndomshem där mamma lagade allt från grunden i alla fall!

2. … körde bil
… var jag elva år. Min pappa stannade bilen på sidan av vägen och frågade, eller beordrade snarare, att jag skulle köra hem bilen. Han höll stenkoll och jag fick inte köra över 50 km i timmen, det tog hur lång tid som helst att ta sig hem till Holm från Kovland. Det är en ca tre mil lång 90-sträcka egentligen. Mamma och storasyster tappade hakan, bildligt talat, när de såg mig svänga upp på gården i den lilla diarrébruna peugoten. Nu undrar ni säkert varför han gjorde så, men jag tror att det finns en logisk förklaring. Dock en annan historia en annan tid!

3. … sov i tält 
Det gjorde jag ofta som liten. Har fått växa upp i naturen jag. Lyllos mig. Kan inte nämna första gången men väl nämna återkommande minnen om tältning på midsommaraftnar som lill-liten.

4. … drack alkohol
Ja, jag tror jag kanske var typ 11 då också. Min storasyster hade flyttat hemifrån med sin äldre pojkvän. Bodde dörr i dörr med farmor och farfar, ca 500 meter från mamma och pappa. Där blandade hon ofta blå fiskar och turkisk peppar i sprit och lät det dra i några veckor. Och då lillasyster tyckte att det var så otroligt gott fick hon några snapsglas ibland. Med strikta restriktioner naturligtvis. Jag fick endast smutta och sakta dricka!

5. … fick ett jobb
Runt 13-14 år och städade Holmvallen, byns fotbollsklubbstuga. Två gånger i veckan tog jag syrrans gubbmoppe som gjorde 30 km i timmen de nio kilometerna till klubbstugan. Jag minns att jag planerade hur jag skulle ta av mig hjälmen om polisen kom och jagade mig. Jag var ju för liten för att köra moppe och ville inte åka fast, men jag hade nyss lärt mig att polisen inte fick jaga minderåriga utan hjälm. Det skulle ju vara oansvarigt, tänk om jag gjorde mig illa! Väl framme sopade jag stora gräsklumpar som lossnat under herrlagens stora dubbar i omklädningsrummen. Skulle minsann tjäna ihop fickpengar till vår fotbollscup med tjejlaget i Götet. Kul blev det!

6. … stod på en scen 
Ja, förutom diverse skolgrejer så tror jag att jag var mellan åtta och nio år. Varje sista April hade byn fest i bygdelokalen. Stort bål med körsång, gåslinga och då barnen åkte hem även dans. Ett par år tränade jag intensivt för att göra en liten dansshow på scen. Min ett år äldre kusin uppträdde också, tillsammans med sin bästa kompis och deras ett år äldre kompis. Jag uppträdde själv. Det var riktig konkurrens och avundsjuka. Hat och nästan knuff ner för trapporna. Jag glömmer aldrig när jag gjorde slutdansen i dansfilmen Flashdance, allt utom hoppet. Jag minns så väl hur hela lokalen klappade takt. (Om det var för att jag var duktig eller för att alla fullisar såg mina småtrosor då jag snurrade intensivt, då jag glömt ta på mig strumpbyxor, har jag ingen aning om.) Det var coolt. Det var mäktigt! Snacka om fantastisk känsla! Tur att det inte finns inspelat så att jag får behålla den känslan!

7. … svimmade
Då gick jag i kyrkis. Det var också första gången jag blödde näsblod. Vi lekte intensivt när någon drog undan mattan som jag stod på. 

8. … svarade på en fånig enkät 
Förmodligen någon gång vid internets kommersiella begynnelse. Som tonåring framför en Atari. När alla dessa formulär började dimpa ner i mejlboxen … Eller räknas de där frågorna i mina bästa vänner-böckerna som man hade när man var barn? Det bästa svaret jag någonsin varit med om är i alla fall på frågan ”Vad är du i ett nötskal?” ”Säg inte att det här är jag i ett nötskal, för jag är inte så dum så att jag någonsin skulle krypa in i det”.

Jag skickar utmaningen vidare till alla som är sugen och alla som känner att de har några roliga svar. När dessa enkäter blir påtvingade blir de bara tråkiga att läsa!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »

Jag fick en fråga i en kommentar av @Linda angående IBS:

Vilka 5 saker du gör i din vardag hjälper dig mest att kunna slappna av om känna mindre av din IBS?

Tänkte att detta kan vara något att lyfta upp, i fall någon mer är intresserad. Så här kommer mina svar.

1. Jag har slutat tänka på min IBS.
Med det menar jag inte att jag inte pratar om den o.s.v. Efter att jag startade den här bloggen tar det upp ganska mycket av min tid och mina funderingar. Men jag har slutat att ta med IBS i mina beräkningar på samma sätt. I vardagen åker jag dit jag vill utan att först fundera över om jag kommer att klara av det. Det gjorde jag alltid förr. Men denna förändring i beteendet har gjort enorm skillnad. Inte kanske så mycket mot det fysiska men mot det faktum att jag förr lät IBS:en ta en stor del i livet genom att alltid oroa mig. Då blev IBS ett problem vara sig det egentligen var det eller inte. För eftersom jag tänkte på det så var det alltid närvarande, magproblem eller inte. Så sluta ta IBS:en med i dina beräkningar är mitt första MÅSTE-tips.
2. Medicin. Det kan vara farligt att rekommendera medicin, jag inser det, och förstärker det med att du måste bli utredd och prata med läkare innan!!! Men mina två tabletter varje kväll innan jag går och lägger mig gör all världens skillnad. Och nu handlar det om det fysiska. Detta tillsammans med nr 1. gör livet normalt igen!
3. Lugnet. Jag kan stressa, men jag är alltid lugn inombords! Jag har hört att jag är riktigt “norrlandslugn”. Jag njuter av mysiga saker som tända ljus, fin musik, bad, ja allt som jag själv tycker är skönt och lugnande. Jag tar djupa andetag och tränar Body balance, Capoeira, simmar och tar promenader (mest på löparbandet dock, men gärna i naturen när det är fint väder). Jag hade svårt med sömnen vilket absolut gjorde magen värre. Svårt att somna in, sov oroligt, sprang på toaletten mycket. Då började jag lyssna på hypnos-cd:s för insomning och avslappning på rasterna på dagarna och det gjorde en sådan skillnad!!! Jag tillåter mig också att ta en tupplur när jag kommer hem, om jag kan. För det gör en sådan skillnad att vara utvilad! Nu låter jag som värsta flummot men hypnos är ju inte riktigt vad folk brukar tro att det är. Och avslappning är ju bara så skönt! Speciellt på sommaren när man kan ligga på gräsmattan med avslappningen i ipoden och värma sig i solskenet samtidigt!
4. Jag låter mig vara glad, göra roliga saker och är positiv. När jag gick IBS-skolan sa de att det bästa vi kunde göra är att se till att göra saker vi tycker är kul. En del IBS-patienter äter nämligen happy-piller och det finns tydligen någon positiv effekt med att se till att adrenalinet flödar och att vi pumpar mer lyckorus (vad nu alla de ämnena i kroppen heter). Men varför äta tabletter när vi kan producera alla de här ämnena själv. Lyssna på den där musiken som gör att du sprudlar och bara vill dansa, träna och förlös energin, gör det som du brukar bli glad av. För mig är det många saker. Njut av vardagen. Se till att alltid ha något som gör dig glad varje dag. Det kan ju vara en sådan enkel sak som att få krya upp i tv-soffan och mysa med sambon! Det gör mig glad. Eller bara att ringa och säga jag älskar dig till honom på jobbet. Eller att prata med min systerdotter. Eller att tända alla 30 ljus i vår lilla etta och äta en god middag tillsammans. Eller att se en film som engagerar. Ja, jag tror du förstår vad jag menar =)
5. Ingen alkohol – inga chips – lite lök – inga ägg. Fyra saker jag lärt mig undvika. Jag unnar mig ett glas eller två av lite alkoholdryck när jag får sitta hemmet i goda vänners sällskap. Eller ett vinglas i hemmet tillsammans med sambon och tända ljus. I säkerhet, så att säga. Chips unnar jag mig de få gånger min sambo fått för sig att köpa dem. Gul lök och ägg fuskar jag i mig ibland, men mest när jag vet att jag inte skall göra något viktigt. Röd lök äter jag lite oftare…

Jag hoppas verkligen att det hjälper dig något. Släpp nu alla måsten och peta in några vill! Jag tror att allmän livsnjutning, att se till att vardagen inte bara är fylld av måsten och tråkigheter, gör vem som helst lite friskare. Och jag tror inte att det är så svårt att hitta de där sakerna. För det behöver inte vara en lång resa eller så. Det kan vara ett bad varje dag! Släpp alla föreställningar om vad som är fantastiskt och se till vad du kan göra för att sätta guldkant på vardagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Uppdatering:
Jag blev länkad av  Cherio Miss Sophie som inte alls håller med mig. Det gör inte några av hennes läsare heller. Så diskussionen fortsatte där, om någon är intresserad.

 

Malin Wollin har skrivit en krönika i Aftonbladet med den fantastiska rubriken ”Den här studien talar till fyllon och idioter”. Studien hon syftar på ska visa att en hutt eller två under graviditeten inte är några problem. Det ska tydligen till och med vara bra, om jag förstår det rätt.

Jag har inte själv läst studien men däremot har jag haft många diskussioner om just detta de senaste åren. För jag har nära vänner som tagit sig ett vinglas och sippat i sig lite cider när de varit gravida. ”För det har barnmorskan sagt är okej” Det som gör mig så jävla trött är allt skitsnack om att det inte alls behöver vara farligt, lagom är bäst och den där förbannat tröttsamma comebacken ”Men mitt barn är friskt och jag både drack och rökte när jag var gravid”.  

Det är väl ändå inte det som är grejen? Att någons barn klarade sig undan skador eller komplikationer trots att de drack sprit och blev på luren när de hade sitt barn i magen. Hör ni inte själva hur bisarrt det låter att ens komma med en sådan kommentar?!

Grejen är väl snarare hur chockad man kan bli att det finns människor där ute som är villig att ta chansen. ”Jag är ju lite sugen nu så jag tar mig en bärs, för jag kan inte hålla mig. Jag vet inte vad som händer om jag inte får den här ölen…” Nej, men har tanken slagit dig vad som an hända om du dricker ölen, eller vinet, eller snapsen? Är det verkligen värt chansen? Vill du verkligen offra ditt barns välbefinnande, chansa och se vad som händer? För även om chansen är minimal så är det just precis det du gör!

Jag är ingen läkare, jag har inte varit gravid och inte heller vet jag mycket om hur det fungerar. Men visst har jag fattat det rätt att när man är gravid så delar man maten med sitt barn. Allt du tar in i din mun kommer också att gå igenom ditt barns kropp. Och eftersom vi vet att vi dödar våra hjärnceller när vi dricker alkohol, vi som är vuxna och något så när färdigutvecklade, vad tror ni då händer med ert barn? Finns det verkligen någon som på allvar kan påstå att man tror att det är bra för barnet att få i sig alkohol? Att bli på luren och vara bakfull? Och om det nu finns några positiva effekter här, tror någon på allvar att de kan vara så bra att de överväger det negativa? Att det är värt chansningen? Finns det några positiva effekter över huvud taget när det handlar om alkohol som skulle få oss att tycka att en absolutist bör börja dricka? Har man någonsin sett så pass positiva effekter av sprit att det är bättre att dricka än inte dricka? Att det är så pass positivt att det är värt att ta chansningen med riskerna?

Jag tycker att det är ett helt sjukt resonemang och jag håller med Malin Wollin till 500 procent. Den här typen av resonemang utvecklas bara för att alkoholister, egoister och idioter som inte fattar bättre skall kunna få en bra ursäkt till att de är villiga att offra sitt barns välbefinnande mot en slurk vin. För aldrig lär vi väl höra någon säga ”Jag är så pass egoistisk att jag sätter mitt eget behov framför mitt barns”. Men det är precis det som är sanningen! Och samma sak gäller för gravida rökare.

Read Full Post »

Vi pratde alkohol. Om hur det finns så mycket s.k. ”vintanter” som inte kan gå en dag utan sitt vinglas. Men hur det ändå kan vara så gott med en ”dagens” när man är ledig. Men det är inte för alkoholens skull, det är så mysigt, och vi måste ju inte ha det glaset, det är ju mysfaktorn. Att få känna sig ledig liksom.

Efter ett tag så har vi snavat in på diverse stigar och jag konstaterar i diskussionen att jag tänker ha ett alkoholfritt bröllop. ”Men varför det”, säger någon. ”Jo, för att jag vet hur det kan gå med alkohol i blodet och jag tänker inte på något sätt riskera att någon förstör den dagen för mig. Det är min dag, jag dricker inte alkohol själv, och jag vill att det ska vara ett alkoholfritt bröllop.” ”Men då kommer ju ingen att vilja gå. Du ska alltid vara så extrem du”, får jag till svar.

Varför berättar jag denna lilla anekdot då? Jo, jag har för ett par år sedan blivit ett stort fan av sommar i P1 och jag lyssnar med stor entusiasm på alla sommarpratare och vad de har att säga. Dock har jag aldrig tid för detta på sommaren så jag har istället laddat ner alla sommarpratare på SR:s hemsida till min Ipod och lyssnar med entusiasm på värdar ända från år 2000 och fram till dagens värdar. 

I dag hade turen kommit till Åsa Hagelstedt, som var sommarvärd 2005, att få min odelade uppmärksamhet. Å jisses om jag fick skämmas.

Hagelstedt (v) var då, bland annat kommunikationschef på IOGT-NTO. Hon börjar sitt program med att prata om nykterheten. Något som jag delar med henne, om än kanske inte lika troget och kanske av olika skäl. Hon berättar i alla fall att hon alltid måste förklara sig för människor när hon säger att hon är nykterist. Människor liksom stannar upp och förväntar sig ett svepskäl till varför hon inte dricker alkohol. Är hon sjuk? Har hon dåliga erfarenheter av sprit? Har hon druckit för mycket i sina dagar, eller har hennes föräldrar gjort det? Sedan säger hon, med sylvass självklarhet, något i stil med  ”Det hade nog varit enklare för alla om jag kunde svara ja på någon av dessa frågor, men så är det inte.” Hon fortsätter med en klockren utläggning om att hon kunnat kyssas, dansa och ha roligt utan sprit. Men jag är fast vid hennes förra kommentar, för den träffar mg rätt i hjärtat.

Varje gång jag ska förklara för någon att ”Nej tack, jag dricker inte” så ser de frågande på mig. Utan att tänka på det så utlämnar jag mig lättsamt och berättar att jag har en tarmåkomma som heter IBS och jag mår mycket sämre om jag dricker. Om jag inte är snabb nog och är i annat sällskap som dricker och känner mig så brukar de vara mycket snabba att förklara att ”Nej hon kan inte. Hon har en … …” Och ibland späder jag på denna livshistoria med att ”jag har druckit nog i mina dagar…”

Men visst är det konstigt. Hur tusan är vi människor egentligen funtad? 

Varför känner jag ett naturligt behov av att förklara varför jag inte dricker ett gift som kostar samhället massor med pengar, dödar hjärnceller, förstör barndomar och massor med mer skit? Och varför lägger så ofta vänner ut denna förklaring för mig till sina vänner? Jag är helt säker på att de inte alls menar något illa med de, jag är säker på att det faller dem lika naturligt som det gör för mig, för aldrig innan har jag reflekterat över detta. Och jag vill poängtera att jag aldrig blivit stött av att någon som förklarat hur det ligger till, det är bara det att när man tänker till så är det så konstigt…

Enligt min egen slutledning så finns det en ganska enkel och otroligt mänsklig förklaring. Att dricka alkohol har blivit hippt för oss och därför är den som inte dricker alkohol helt enkelt ocool. Eller tråkig. Det finns många adjektiv. Men jag tror inte att det är något som vi själva är medvetna om. Jag tror inte att personen som just får veta att jag inte dricker sprit tänker ”å vilken tråkmåns” eller att jag själv eller andra som berättar varför jag inte dricker tänker ”jag måste ha en anledning, annars är jag ocool”. Jag tror att det sitter i benmärgen. Precis som exempelvis könsorienterade sysslor eller vårt sätt att per automatik beskriva människor med hudfärg. Men det är ju också dessa fenomen, dessa ryggradsinpräntade åsikter och reaktioner, som måste synligöras för att vi ska kunna förändra samhället. Vi måste lyfta upp det till ytan för att vi ska kunna göra något åt det.

Från och med i dag ska jag tänka mig för och inte automatiskt ge en förklaring till varför jag inte dricker. Faktum är att det inte finns bara en förklaring till det heller. Det finns massor. Till exempel som att jag inte alls njuter av känslan att tappa kontrollen, vilket man lätt gör när man är berusad. Eller det faktum att jag tycker att det är helt sjukt att dricka något som dödar mina hjärnceller. Jag kan räkna upp fler, men ingen av de skälen låter lika ”allmänngiltiga” som ”Jag har en tarmsjukdom som gör att jag blir dålig när jag dricker och det är liksom inte värt att bli så sjuk.” Nästa gång någon frågar varför ska jag helt enkelt svara ”Varför inte?” För helt ärligt;  Folk väljer bort regular cola för coca cola light, för att hålla vikten trots att regular smakar bättre. Men de dricker gärna alkohol för att det är gott, trots att det tar ihjäl några hjärnceller och gör många av dem sjuka, för inte tala om fet. De protesterar också gärna mot höjd alkoholskatt, trots att just alkoholen kostar oss skattebetalare massor med pengar bara för att folk har råd att dricka det, och dricka för mycket av det.

För att knyta ihop påsen så vill jag ställa en fråga som handlar om det första stycket i detta inlägg. Vem är egentligen extrem? Den som vill ha en enda dag i sitt liv helt alkoholfri, eller den som tycker att det är extremt att vilja ha en enda dag i livet alkoholfri?

Drick med måtta, och med medvetenhet mina vänner.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »