Lucka tjugoett – Lille far, en sån karl, det är tur vi har en!

Pappa och två av hans tre bröder. Ove, Kenth och pappa. Benny, var inte född eller för liten för att vara med. Historien om denna bild har jag hört så många gånger. Om hur farmor kammade pappa så fint men hur han smög in på toaletten och fixade tuppkammen alldeles innan det var dags att ta plats.

Jag har alltid sett upp till min pappa. Han är den stora starka karl´n som klarar av allt som kommer i hans väg. Han har snickrat vårt hus, lagat våra bilar, backat flera mil med släp och … Ja, han kan allt helt enkelt. Min lastbilskörande, fotbollsälskande, vedstaplande, levnadskonstnär och duktiga skribent till pappa, som alltid dansat med mig på fötterna till dansbandslördag på radion.

 

Att bli sågad i ben och fingrar har varit resultaten av att vara en händig man som skall göra allt själv.

En dag kom jag cyklandes över gården med min gröna DBS och då mötte jag pappa på framsidan. Han klev ur en bil och höll sin ena arm högt. Jag tittade upp och såg en vit handduk som hängde över hans fingrar, ner på hans arm. Handduken skiftade färg allt eftersom sekunderna gick. Den blev blodröd. Min pappa hade nämligen lyckats såga sig i fingret. Och att göra illa sig är en annan sak pappa varit bra på under min barndom. Dock går han alltid igenom alla dessa hemska saker utan att ändra en min.

Under hela min uppväxt har jag fått höra historien om hur pappa blev uppdragen

Jakt ...

ur sjön i håret av sin äldre bror. Han höll tydligen på att drunkna. Det har berättats om hur pappa och hans kusin plockade tuppen ren på fjädrar och jag minns klart hur vår röda peugot kom skallrandes längs uppfarten med dörrarna på taket. Pappa hade nämligen lyckats tagit ett djupdyk i slänten tillsammans med vår puggart, som vi kallade bilen, och trots att det inte var mycket kvar av

... och fiske har alltid varit och är två stora passioner i min pappas liv.

plåtskåpet lyckades han få upp den hur diket

och köra hela vägen hem.

Jag minns också min systers gälla skrik, den gången hon ramlade när hon byggde en trädkoja. Jag och grannen kom springandes och fick se pappa bära ner syrran från skogen. Hon hade stått på styltorna och spikat när hon dök ner och slog benet på en sten. Hon bröt benet och benpiporna var på väg att sticka ut ur byxorna. Detta såg pappa och han fick så lov att dra till i benet och lägga väsentligheterna på plats igen. Och det gjorde han, bara så där.
Sedan var det bara pappa som fick ta spruta på syrran när hon låg på sjukhuset.

Pappa har alltid varit engagerad i mina fritidsaktiviteter. Han ha sett i princip alla fotbollsmatcher alla de elva åren jag spelade. Han har tränat mitt fotbollslag, ordnat med fritidsaktiviteter som skytte och suttit i styrelser för att främja ungdomarna i bygden.

Jag har aldrig skämts för min pappa. När jag började gå på fester var det inte ovanligt att han dök upp vid tio- elva-tiden. Sedan strosade han omkring ett tag, satte sig ner vid borden och pratade med mina vänner och handhälsade på i stort sett alla. Och allt det här tyckte jag var okej. Han visade ju bara att han brydde sig om mig!

Ja, som ni märker finns det ingenting min pappa inte klarar av. Än i dag är han den första jag ringer, oavsett om det handlar om att fixa i hemmet eller ekonomi. Som äldre har jag så klart insett att även han har begränsningar, men de är få gånger jag ser dem. Han må vara tjurig, men med det goda kommer det onda också. Man kan inte bara få alla bra sidor. För jag tror att tjurigheten är det som gör att han klarar av allt han tar sig för.

Jag älskar dig pappa!

 

Min pappa i köket är dock en syn som sällan skådats. Men han har försökt. Varje höst åkte mamma iväg på fjällvandring med "tjejerna" och då blev jag och pappa själva. EN dag fick jag önska vilken mat jag ville och jag önskade mjölkmackaroner. Men eftersom de aldrig tjocknade så tänkte pappa att det måste vara potatismjöl man har i. Fy vad illa de där salta mjölklumparna smakade, när tänderna bröt igenom den mjölkiga, blöta hinnan och pulvret föll ut på tungan ... Huuuuu!

Att äta upp på tallriken var viktigt för pappa. Detta har resulterat i att både jag och syrran kräkts när han tvingat i oss diverse mat. Jag efter en äcklig morotsstuvning, stuvning kan jag inte äta ens i dag. Syrran kom springade till mamma när hon kom hem från jobbet och sa "Jag kräktes på mattan, det var rätt åt honom" efter att hon tvingats äta fattig riddare.

 

För pappa handlar allt om naturen, att vara ute och få frisk luft och att röra på sig. Många fisketurer har det inneburit, och så härligt har det varit.

Bröderna på äldre dar. Benny, Kenth, Ove, Pappa.

Läs även andra bloggares åsikter om julkalender, adventskalender, barndom, nostalgi, lucka fjorton, barndomsminnen, lucköppning

Read Full Post »

Lucka sju – när midnatt råder dansar pappa på bordet

En sovande far.

 

Innan min kolsvarta kalufs tittade ut på BB så bodde min familj i Nacksta. Men pappa och Lola åkte hem till farmor och farfar varje chans de fick. Så trots att mamma inte var direkt överförtjust i idén så restes vårt hus i Holm, samma dag som jag tog mitt första andetag utanför mammas trygga insida. Min pappa reste hus och medan min mamma krystade för dem båda.

Allt eftersom åren gått har huset blivit större. Min far har spenderat mycket bläck på myndighetsmän som inte velat ge honom rätt tillstånd. Och oftast har det blivit som han velat – till slut.
Den ådran har jag ärvt direkt från min far. När jag var tonåring började jag skriva långa välartikulerade klagobrev till företagsjättarnas chefer.

Njuter i vattensängen.

Länge sov jag i en grön spjälsäng, inne i mammas och pappas sovrum. Jag minns inte hur gammal jag var när förrådet äntligen började tömmas för att minstingen skulle få utrymme. Pappa hade byggt ihop garaget med huset och nu kunde vi ha förrådet bredvid pannrummet. Sak efter sak plockades ur det överfyllda rummet. Till sist var det frysboxen som skulle flyttas. Men först fick vi plocka ur alla plastpåsar, märkt med vita lappar som ”köttfärs” och ”innanlår”.

Att jag fick ett eget rum innebar inte automatiskt att jag sov där inne. Till en början var det okej för mamma och pappa att jag fortsatte sova mellan dem med min tumme i munnen. Men till sist ledsnade de på att jag vaknade innanför påslakanet med ett skrik eftersom jag inte förstod var jag var. Inte heller kunde jag ta mig ut från den brun-orange-vita världen, där jag efter ett tags hysteriskt fäktande brast ut i gråt. De ledsnade nog också på mina kojbyggen i sängen. Favoritritningen bestod av ett paraply som jag täckte med alla lakan och täcken jag kunde komma åt. Sedan vägrade jag låta mamma bädda sängen för hon fick då minsann inte förstöra mitt nyinredda hem.

Då började invänjningen. Jag fick lägga mig i min egen säng där någon läste en saga för mig. När det var dags att släcka lyset sa jag samma ramsa varje gång; ”God natt” och så var de tvungna att svara. Så sa jag ”Sov gott” och så var de tvungna att svara. Jag sa ”Puss och kram” och de var tvungna att svara”. Svarade de inte lät jag som en hackig LP-skiva. Eller kanske som en dator som streamar musik med en dålig uppkoppling.
Hela den här processen gick vi igenom varje kväll bara för att jag skulle få gå igenom en annan process några timmar senare. Jag hade en återkommande dröm där det var en stor rävsvans som rullade mot mig. Jag sprang ifrån den men blev tillslut stående, upptryckt mot väggen. Svansen som rullade mot mig blev större, och större, och större tills jag tillslut vaknade i ett ryck. Och då var jag alltid kissnödig.

Då fanns Lord fortfarande med oss. Familjens stövare och jakthund. Han hade börjat yla mycket på äldre dagar och störde grannarna när han satt i hundgården. Men när han började vara inne om nätterna störde han mig istället. Han hade nämligen fått för sig att han var valp igen. Det var därför inte ovanligt att jag fick runda en stor gul pöl på väg till toaletten. En gång hade han till och med bajsat små ploppar runt hela pölen. Så på väg till mamma och pappas säng fick jag gå på tå och hålla mig i väggen för att inte ta ett dopp.

Det allra bästa med att måsta sova i sin egen säng var att pappas snarkningar blev lite dovare.

Väck inte den ... motorsåg ... som sover ?!

För jag hörde dem fortfarande, trots att mitt rum låg på andra sidan huset. När jag tagit mig en eftermiddagstupplur en gång så var jag så irriterad på vem det nu var som körde motorsågen utanför mitt fönster. Jag var ganska sömnsur av mig nämligen. Så jag stapplade ut i köket och sa surt till mamma ”Vem är det som kör motorsågen utanför mitt rum?”. Mamma tittade på mig och brast i skratt. ”Nej, det är ju pappa som snarkar”, fick hon kiknande fram.

Min pappa brukar ha lite konstigheter för sig i sömnen. Dels pratar han, men han sjunger också, visor man aldrig hört förut. Sedan skrattar han så gott och så ont som man aldrig hört någon skratta förut. Det måste vara skadeglädje!
Förr gick han också i sömnen. En natt när jag sov i mammas och pappas skvalpande säng vaknade jag av att min pappa stod ovanför oss, naken, med en röd hink fylld med vatten i högsta hugg. Han skrek ”Det brinner, det brinner” och mamma fick stopp på honom bara sekunder innan han skulle duscha oss med kallvattnet från hinken. Det märkligaste med den här historien är inte hur han kunde få för sig att det skulle brinna i vattensängen, nej, det är snarare att han faktiskt var alldeles våt där hans stod vid sängkanten. Pappa hade nämligen klivit upp ur sängen, gått ut bakvägen – naken – på väg runt huset knackade han på min systers fönster, sedan gick han in på framsidan, duschade och bestämde sig för att släcka elden i vattensängen. Å vad roligt vi har haft åt detta genom åren.

Mamma och pappa.

Läs även andra bloggares åsikter om adventskalender, julkalender, barndom, lucka sju, barndomsminnen, pappa, sömngångare

Read Full Post »

Tuff uppväxt? Det skiter väl staten i!

Komvux resurser har minskats. De som studerat vid komvux kommer från och med 2010 att söka högskoleplatser utifrån en egen grupp, där platserna är betydligt färre än för dem som söker på gymnasiebetyg.
– Det ska vara lite bättre och prioriterat för dem som ansträngde sig i skolan framför dem som inte gjorde det. Aktiviteten att höja sina gymnasiebetyg är ett enormt samhällsekonomiskt slöseri, säger Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet.

Källa: dn.se

Det finns en miljon skäl till varför detta är så fel. Citatet kommer från artikeln med rubriken ”Unga från arbetarhem väljer bort högskolestudier”. Det är det första skälet. För vi kommer knappast få fler med arbetarbakgrund på högskolor och universitet genom att beröva dem chansen att läsa upp sina betyg för att ens komma in på dessa utbildningar!

Det andra skälet är att vi väljer gymnasieinriktning vid 15 års ålder. Hallå – 15 år. Du är en fjortis men du förväntas ta ansvar att välja för hela sitt framtida live. Rimmar illa?

Har du en tuff uppväxt? Lever i en lågkonjunktur med en mamma och pappa som är arbetslös och har svårt att försörja dig? Eller kanske en pappa eller en mamma som jobbar dygnet runt för att kunna försörja dig?Vilket leder till att du missar att få en leva i en ”språkrik och litterär miljö” som kan vara en av de viktigaste upplevelserna för att vi skall klara av högre utbildningar med sådana litterära krav som de har…och allt det för att din mamma eller pappa jobbar så hårt att de inte hinner läsa godnattsagor eller tidningen vid bordet…

Det kan var en sådan simpel sak som ett brutet ben eller en allvarlig sjukdom vid 13 – 18 års ålder. Först kan du bli sjuk eller på något annat sätt hindrad att få tillräckligt goda betyg för att komma in på den gymnasieutbildning du vill. Sedan kan du bli hindrad under gymnasietiden och inte få tillräckligt goda betyg för att komma in på högskolan du vill. Och lita inte på andra. För när det är dags är det ingen idé att komma dragandes med ursäkter som ”Jag har dyslexi och det upptäcktes inte förrän jag var 17 år…”. Nu är det bara att ta ansvar och se om sitt eget hus! Du får väl själv se till att du får alla hjälpmedel och alla möjligheter att klara dig! Annars, synd för dig.

Råkar du bara ha svårt att anpassa dig till skolmiljön? Den miljö i samhället vars enda liknelser finns i fängelser och på psykiatriska institut. Eller blir du skolless efter nio år i den här miljön? Vi som arbetar på skolan skall erbjuda dig en individualiserad utbildningsplan, helt enligt läroplanerna. Men det behöver inte staten göra i samma mån när det kommer till utbildningsvägarna. För där får du bara en chans!
Eller kanske du helt enkelt har svårt att ta till dig studierna när det pågår så mycket annat i ditt liv. Men det skiter vi i. Vi skiter i om dina föräldrar dött, om du blir handikappad eller råkar ut för en livsförändring eller sorg. För du har fått din chans. Life is tough – get use to it! 

Jag kan fortsätta ge skäl, men jag tror inte jag behöver. Vi kan i stället konstatera att från och med nu får du en god chans i livet. En chans att välja rätt. En chans att veta vad du vill. En chans att påverka ditt vuxenliv. En chans att se in i framtiden och spå vad som blir bäst för dig just då. Och den får du när du är 15 till 18 år. Sedan får du en chans att ge dina barn rätt möjligheter och förutsättningar. Så att de tar sin enda chans och använder den rätt. Sabbar du den, då räknas du som ”enormt samhällsekonomiskt slöseri” och vi kan lika gärna stoppa undan dig i en källare någonstans och glömma bort dig. 
Med Vänliga Hälsningar
Staten

Read Full Post »

Skicka vidare – fortsättning

Jahapps, dax för erkännandet.

Jag har varit en dålig skicka vidare i dag. Men några småsaker har jag i alla fall gjort.

1. Eftersom min sambo har haft en dålig dag och jag vet att han älskar att komma hem till god mat, finstädat hem och en renbäddad säng så har jag lagt manken till i hushållet i dag. Jag har bäddat rent, gjort badkaret skinande rent, lagat fahitas, rensat papper, och bjöd på champangedrink med jordgubbar när han kom hem.

2. Jag har befriat min syster från att köpa morsdagspresent och uppfyllt min mammas önskan om att få en golvlampa. Nu ska den bara släpas på tåg upp till Sundsvall också.

3. Jag har påbörjat en hemsida till min pappa efter hans önskemål i dag.

4. Hjälpt skolkamrater med en sista uppgift.

Kanske inte några höjdarsaker, men det är allt jag hunnit med en dag som denna. Jag har gjort mig själv en tjänst också, jag har avslutat allt som har med skolan och göra för denna termin, skickat in den sista uppgiften, och är nu befriad från detta ett tag. Sköönt.

Var det någon annan som lyckades bättre än mig med att skicka vidare i dag?

Trevlig helg på er alles.

Read Full Post »