Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fildelning’

Vi börjar med det faktum att de fanken har gått för långt nu. Hos Alexandersson läser jag ett upprörande inlägg om att Eu vill installera trojaner i folks datorer. Vad händer?! Jag trodde vi undvek dylika insatser eftersom liknande kontrollmöjligheter kan bli livsfarliga i fel hände. Eller har jag fel? 

Jag börjar bli riktigt förtvivlad över kontrollstatsförslag. Vad är det för maktgalningar vi har i ledningen? 

Anders R Olsson (igen lotsat via Alexandersson, min konstanta nyhetskälla …) upp det faktum att vårt öppna Sverige håller på att stängas. Sorgligt ! Och precis i linje med alla de senaste förslagen om totalitär kontroll – för visst är det dit vi är på väg …

Alexandersson berättar också om Camilla Lindbergs (fp) motion om att införa en integritetsbalk i Sverige. Ett mycket bra förslag, även om jag inte hunnit syna motionen i sömmarna. Kanske en mer skarp linje kan stoppa vanvettiga lagar som hotar rättssäkerheten och integriteten. Vi behöver hjälpas åt att lyfta fram denna idé, denna motion, så att den inte bara stoppas i en dammig byrålåda i riksdagshuset! Här är ett utdrag ur motionen, som jag till fullo håller med om:

Sverige har, i jämförelse med flertalet länder som uppfyller kriterierna för att vara demokratiska rättsstater, i vissa delar en svag lagstiftning till skydd för privatlivet. Svensk lag saknar en sammanhängande, övergripande definition av begreppet integritet. 

Så jag säger som Alexandersson; börja prata om detta. Lyft upp och lyft fram. Nämn det i varannan mening. Ge dem inte en chans att kväva en sådan otroligt viktig fråga i dessa mörka tider !

Och så vidare till det högaktuella lagförslaget som är högst berört av det ovan – IPRED. I morgon skall regeringen fatta beslut om IPRED1 på ett sammanträde. Det är i alla fall tanken. Men oenigheter och kloka människor kan, om vi har tur, ställa till problem för ja-sägarna. Uppdatering: så blev det inte !

Min blogg har blivit lite av ett referat i integritetsämnet på sistonde, men så blir det när man läser så många bra bloggar som hela tiden säger det bättre. Och jag behöver inte längre söka efter informationen i ämnet, det är bara att kika in hos Opassande och Alexandersson. Två fantastiska bloggar med bra luktsinne och nosen i rätt väder. Här kommer ett gäng länkar som är mer än läsvärda. Det mesta hittat hos just dessa bloggare.

Statsministern med bihang uttalar sig om IPRED i ekot. Alexandersson funderar över varför Reinfeldt dricker klorin …

IPRED farligare än FRA? Kan IPRED användas för åsiktsregistrering ? (Hittat hos Alexandersson)

Upphovsrättsröta? 

IPRED med volymgräns …

Alexandersson förespråkar ett indrag av skattestöd till kommersiell kultur. Medan Peter Santesson undrar vad skillnaden mellan kommersiell och ideell fildelning är.

Svårt att bevisa vem som fildelat.

Mymlan tipsar om det klokaste och mest nyanserade hon läst om upphovsrätt och fildelning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Det tråkiga med IPRED-debatten är, som jag för länge sedan påpekat och många med mig sagt, att det diskuteras fildelningens varande eller icke varande istället för sakfrågan (och för den delenljuger de folk rakt upp i ansiktet också). Allt under rubriken IPRED dock. Minst sagt är det missledande.

Irriterande är det att IPRED:s förespråkare vägrar bemöta alla sakliga och välformulerade försök till att debattera det som debatten egentligen borde handla om. Minst sagt förbluffande är det att förespråkarna verkar komma undan med sina låga slag, hur mycket deras motståndare än protesterar. För fortfarande är det förvånansvärt många, intelligenta, välutbildade och högt uppsatta personer, som får ta plats i media med diskussioner om fildelning under rubriken IPRED. 

Just nu förs ingen debatt. Det förs två olika diskussioner, direkt vid sidan av varandra. En diskussion består av IPRED-motståndare som skulle vilja debattera vad en lag som denna skulle kunna innebära och vad den egentligen står för, men tvingas diskutera vad oppositionssidan har för sakfel i sina diskussioner och vad debatten egentligen egentligen borde handla om. Samtidigt för IPRED-förespråkare en diskussion under missledande rubrik om hurvida fildelningen är moraliskt riktigt eller ej och om upphovsrättslagen skall få vara kvar eller inte. Detta börjar bli extremt tröttsamt och otroligt frustrerande.

För att tolka antalet inlägg om vad sakfrågan bör handla om så skulle man kunna säga att vi IPRED-motståndare står på knä och ber er andra att ta debatten med oss om det vi försöker lyfta fram. Vi bönar och ber om att få sluta slå huvudet i väggen och få ett riktigt svar på de frågor vi ställer. Inga typiska politikersvar där man undviker frågan för att slippa avslöja att man redan vet att man har fel och är ute på djupt vatten.

Det är fegt att ducka och ignorera bara för att det är uppenbart att argumenten kommer ta slut så fort ni vågar bemöta kritiken som kommer. Ändå låtsas ni som att ni för en debatt genom att göra detta i dimridåerna.

Hoppas ni på att trötta ut oss genom att vägra ta debatten? Fegt! Och glöm det!

Jag vill verkligen lyfta fram det här fantastiska citatet, från Opassandes debattinlägg om IPRED-debatten i Aftonbladets nätupplaga. Hon har också ledsnat på att få etiketter kastade mot sig; att alla IPRED-föreståndare per automatik blir kallade omoraliska fildelare av förespråkarna till lagen. Helt utan grund för sina antaganden:

Det är ett ohederligt sätt att debattera. Att klistra på motståndarsidan egenskaper och brister de inte innehar för att driva hem en poäng, är inte särskilt moraliskt försvarbart.

Jag vill utmana alla medier att sluta ta in fler grundlösa och osakliga debattinlägg i IPRED-debatten. Jag kan inte förstå att ni bara accepterar sådana grundlösa och substanslösa texter som bara blir dålig utfyllnad. Ni borde i alla fall kunna komplettera med lite seriös journalistik om vad som är direkt felaktigt i texten, för att inte vilseleda läsare som kan luras tro på dessa fega författare. Det är väl det minsta vi kan kräva av utbildade journalister.
Kanske behövs det lite fler skjutjärnsreportrar i yrket igen, som inte bara accepterar undvikande svar och vilseledande propaganda?!

Övrigt i ämnet så fick Per Sundin, Sverigechef för skivbolaget Universial, backa på sina påståenden om vem som kan bli straffad för vad om IPRED genomförs. Backa eller inte, han har i alla fall visat exakt hur rabiata upphovsrättsmaffian egentligen är. De går gärna över lik för att få sina pengar, och då är svensk rättssäkerhet bara ett enbenshopp.

En annan upprörande fråga är godkännandet av Lissabonfördraget, som märkligt nog inte blev en folkomröstning utan istället blev en chans till håltimme för 54 ledamöter. För det var ju bara en av de viktigaste frågorna i Sveriges historia och framtid. 

Hur vi EU-förespråkare ska lyckas lappa ihop medborgarnas förtroende för den demokratiska processen i samband med framtida fördragsändringar får vi fundera på en annan gång.
– SVT opinion 

Den frågan ställer jag mig också!
Remember, remember, den 20 november. Dagen då Sveriges riksdag beslöt sig för att skita i reglerna och skolka från lektionerna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Först vill jag börja med något positivt. Hurra IKEA!

Sedan till IPRED. Diverse lästips som sticker ut och är både upplysande, viktiga samt underhållande:


Hittat hos Deeped

SVD:s ledarblogg berättar glada saker med smolk i bägaren.

ANDRÉ RICKARDSSON wallraffar för att visa på IPREDS fatala brister. (Han är säkerhetskonsult på Bitsec, har tidigare arbetat med it-säkerhet på Utrikesdepartementet och som it-brottsutredare på Säpo, och har anlitats som expertvittne i flera uppmärksammade fildelningsmål.)
Har tidigare också uttalat sig om hur IPRED-lagen kan försvåra utredningar av barnporr

Enligt min humla försöker reda ut hur det skulle kunna gå till om IPRED blir verklighet. Hur skall de bevisa vem eller vilka som fildelar? Lagen känns, om möjligt, ännu mer diffus och rättsvidrig efter att ha läst detta inlägg.

Monty Python visar på god humor och hur man kan lösa problem.

Taking Liberties, brittisk dokumentär (101 minuter) om integritetsfrågor, övervakning etc. Hittat hos Alexandersson.

Strider det emot U.S.A:s grundlag att jaga fildelar? Hittat hos Alexandersson.

Anders Gabrielsson om att ge polisiära rättigheter till en bransch som bevisat att de inte kan hantera ansvaret – och fulla fjortisar.

Vi är på väg mot det svarta. Hur kan det komma sig? Christopher Kullenberg varnar. Hittat hos Opassande.

Henrik Alexandersson och webhackande.se om självklarheten i att en lag inte kan tillämpas retroaktivt.

Är fildelningen en generationsfråga? Fråga Moderaterna och deras ungdomsförbund om det!

Alexandersson bjuder in Ask till en konstruktiv debatt, och ber henne att inte göra något förhastat.

Alexandersson berättar även om en bakdörr i Telekompaketet. Risken finns att om operatörerna får för stort ansvar i Eu:s klappjakt på internetfriheten kanske de inte vågar släppa igenom något material som inte är förhandscencuretat… Hemska tanke!

Och som sista notering:
Många har skrivit om Guillous klavertramp. Det är ju inget ovanligt som förvånar dock. Och andra har redan sagt det. Men detta får mig att tänka på mitt absoluta lågvattenmärke i min korta journalistiska karriär, när jag satt på Aftonbladet och renskrev hans krönikor. Ja, alltså, han skev sina krönikor på skrivmaskin och vägrade använda dator. Denna maskin som han tyckte var så fruktansvärd och detta som han tydligen ansåg var skitgöra, lämnade han gärna över till oss ”tjänare” på bladet. Kan detta vittna om något annat än konservatism och högmod? Och framför allt; vem väljer egentligen att lyssna till denna konservatist som vägrar hänga med i tiden och anser att allt nytt och tekniskt är påfunnet av hin onde själv, när han anser sig ha rätt att debattera ny teknik? Hade vi gjort som honom hade internet knappast existerat i dag, och inte datorerna heller. Väger verkligen hans ord tungt i denna debatt? Skulle snarare kalla det för att greppa efter halmstrån om man vill ha honom som referens!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Jag var kanske tio år när jag brukade sitta på golvet i min systers rum och fingra på alla LP- och cd-skivor. I samlingen fanns Kiss, Prince, Twisted Sister och ZZ-top. Det fanns också Diana Ross och så småningom Inner Circel. På hennes stereo spelade jag in otaliga blandband som jag gav skolbusschauffören när han stannade vid min hållplats. Bandet spelades för alla mina skolkamraters underhållning hela den två och en halv mil långa resvägen till skolan.

Hon brukade också spela in videoband med musikvideos. Jag kommer inte ihåg vad listan hette, men jag minns väl den permanentade tjejen med de glänsande bruna strumpbyxorna, den svart- och grönrandiga jumpern som gick ner till knäna, benvärmarna och den tjocka kajalen runt hennes ögon. Hon låg på sidan och presenterade listan för mig, som satt fastklistrad framför tv:n och väntade på ZZ-tops grodvideo. 

Jag var tolv år när jag fick min första boombox i födelsedagspresent. Till den fick jag ett presentkort att köpa cd-skivor för i en av Sundsvalls skivbutiker. Det var butiken som låg vid hörnet där Lindex ligger i dag. För 200 kronor fick jag 4-non-blonds först (och enda?) skiva, Madonnas Rain, Wet Wet Wet samt fyra samlingsskivor med The best of the 60´s. Det ni!
Min boombox följde med på samtliga husvagnssemestrar och när mina föräldrar envisades med att spela samma dansbandsmusik som jag fått genomlida de tolv åren innan så slog jag på min nya rapskiva. Hela bilen dunkade och konstigt nog lät mina föräldrar mig hållas.

Jag hade också den dåliga smaken att lyssna till Mariah Careys låt Can´t live without you, om och om och om igen en hel dag när jag var olyckligt kär.

Många och långa nätter har jag suttit på sängkanten och lyssnat till alla typer av musik tillsamman med min granne Jonny. Till cd-skivor har vi sedan försökt ta ut låtarna själva på gitarren. Och musiken har varit ett ständigt samtalsämne under min uppväxt.

Än i dag betyder musik otroligt mycket. Det kanske inte är en del av mitt liv, på samma sätt som det var förr, men musiken är en viktig stämningssättare. Den kan inte bara få mig på bättre humör och sätta tonen för hela dagen, den kan också framkalla otaliga minnen som jag inte visste att jag hade. 

Jag minns hur jag stod med händerna i skivställen på Skivbutiken i Sundsvall, precis som ett barn står med händerna i godislådan, när jag fått mitt barnbidrag i handen. Ett helt gäng drog vi till stan och gjorde en butik – nämligen skivbutiken. Där lyssnade vi, tittade vi och samtalade vi precis det vår vardag bestod som mest utav – nämligen musik. Musik var livet, och är det till viss de även i dag.

När det handlar om musik så finns det bra alternativa vägar att gå idag. Använd iTunes eller Spotify! Jag har svårt att förstå varför man skall behöva ladda ner musik på olaglig väg i dag.
Men när det kommer till film och serier så finns det inte alls samma möjligheter. Så här frågar jag mig om det är det onödiga biomonopolet, tv-kanalernas samt tv-seriernas skapares otillgänglighet eller de sjukt onödigt höga priserna som skapar behovet av olagliga vägar. Kanske är det här man bör se över mallarna, istället för att skapa en lag som gör behovet ännu större.

Och jag är ledsen apple och iTunes, men om er framtida lansering av film- och tv-serietjänster i Sverige innebär upp till 300 kronor per film, då är inte ni heller framtiden här.

Kultur bör vara tillgängligt för alla. Inte bara de som har råd eller de som har fysiska möjligheter att ta sig iväg till en biograf. Varför är politikerna inte mer fokuserade på att göra kulturen tillgänglig och fri istället för att försöka göra den till en statustillgång? Kultur är soulfood. Vi behöver det! Era samhällsmedborgare behöver det!

Jonas Almquist berättar om varför staten inte vill hjälpa upphovsrättsmännen, varför staten stjälper musikerna och varför de inte kommer att tjäna en spänn mer om IPRED blir verklighet.

100 musiker, kreatörer och artister säger stopp, de vill inte användas som propagandaskäl för IPRED. Framtida sjärnor ser framtiden i fildelningen.

Madeleine Sjöstedt (fp) ser också hon fildelning i framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Efter att ha läst detta inlägg hos Dynamic Man tänkte jag spinna vidare lite på just kopplingen mellan Niklas Strömstedt och IPRED.
Jag inser att herr sympatiske Strömstedt fått ta mycket skit i denna fråga den senaste tiden, men om man skrivit under en debattartikel som förespråkar IPRED så får man kanske vara beredd på detta.

Bakgrunden är alltså att Strömstedt vill stoppa fildelningen och förespråkar därför att införa IPRED. Efter att debattartikeln publicerats i DN så fick han kritik då han själv publicerat upphovsrättsskyddat material på sin blogg, i form av youtube-videos och bilder från nätat, som han inte haft rätt till. Strömstedt valde då att ta bort detta material från sin blogg och be om ursäkt. 
Och det är just här jag skulle vilja göra min poäng. Vid det faktum att Strömstedt gick ut och bad om ursäkt i sin blogg.

Om IPRED blir verklighet innebär det att privata företag får rätt att inskränka en persons privatliv om det finns skäl att tro att denna person fildelar. Och om det sedan visar sig att denna misstanke stämmer kommer personen i fråga att straffas för sitt brott. Och då räcker det knappast med en ursäkt. 
Rättssäkerhetsfrågan frånsett så slipper Strömstedt alltså låta någon göra intrång på hans privatliv, bli anmäld, dömd och straffad för hans felsteg. Här räcker det med en ursäkt. Så den förmånen som Strömstedt hade i dag kommer knappast andra personer få den dagen han själv, med upphovsrättsmaffian i ryggen, skall börja jaga fildelarna med blåslampa.

Detta exempel kanske är att dra saken långt, men det visar ändå på gradskillnaden mellan brottet och straffet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Jag vet inte om det är någon idé att fortsätta älta min egen åsikt om IPRED. Jag har redan skrivit utförligt om varför jag är emot den och gått in på det jag tycker är det mest väsentliga i debatten – nämligen skillnaden mellan IPRED och att vara för eller emot fildelning.

Dock läser jag otroligt mycket om IPRED i min bloggrulle, varje dag. Jag är glad att andra orkar hålla lågan uppe och kan hitta olika sidor att belysa saken i. Så istället för att upprepa det andra redan sagt på ett briljant sätt så kommer här lite bra tips till er som vill fördjupa er i frågan:

Jag har länkat denna post förut, men jag länkar den igen bara för att det är en sådan bra genomgång och sammanfattning av debatten. Henrik Alexandersson reder ut i snårskogen om vad fildelning är, vad IPRED är och skillnaderna.

Timbuktu får stå som motvikt till artisternas blinda korståg mot fildelningen, som irrar iväg och blir ett upprop mot integriteten. 

Tydligen är förespråkarna för IPRED bättre på att ta direktkontakt. Opassande manar därför på oss att skriva brev till riksdagens politiker. Hon har lagt allt på ett silverfat genom att både länka mejladresserna samt ha ett färdiskrivet brev utan copyrigt. Bara att klippa, klistra och trycka på sänd!

Forskarna får säga sitt i DN. De är inte IPRED-förespråkare. Behöver jag nämna det? Vill ni bara ha ett smakprov har Dynamic man lagt ur ett par citat på sin sida.

De borgerliga ungdomsförbunden ratar också IPRED. Och skriver brev till regeringen.

Opponent ger affärsidéer till kriminella. Och allt kan bli möjligt om IPRED införs. (Hittat hos Opassande)

Tillbaka till Alexandersson, som belyser möjligheten i att Centern försöker gå bakvägen för att få det som de vill i fildelningsfrågan. MYCKET INTRESSANT !

Beatrice Ask menar att IPRED-motståndarna är ”en liten men högljudd grupp”. Vill ni vara med och bevisa motsatsen? På stoppaipred.nu uppmanas alla IPRED-motståndare att skicka ett trevligt och korrekt vykort till Ask. Hennes adress finns på hemsidan. 
Opassande visar ett fantastiskt exempel på hur ett sådant vykort skulle kunna se ut. Skrivet av en Rikard. Hysteriskt roligt!

Så, det var det. Några väl utvalda, men ändå ganska många, inlägg från IPRED-debatten. Mycket ensidigt valt, endast motståndare, men jag kan ärligt säga att jag inte läst ett enda inlägg från en förespråkare. Jo, ett förresten, men det handlade mer om fildelning än om IPRED, så det räknas inte!

Håll till godo.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Read Full Post »

Jag tänkte kort bara slå ett slag för fildelningsdebatten ur synvinkeln av att ha ett typ av rörelsehinder. För ja, min IBS är definitivt ett rörelsehinder!

För er som inte läst min blogg innan och inte vet hur Irritable Bowel Syndrom kan yttra sig kommer hör en kort sammanfattning:

Jag har diarrebaserad IBS. Detta innebär att jag har svårt att ta mig från punkt A till punkt B. När jag sitter på tunnelbanan kan min mage plötsligt vrida sig ordentligt och då är det bara att så snabbt som möjligt hitta en tillgänglig toalett. För annars kommer det i byxorna. Och då menar jag inte att jag på något sätt har tid att vänta tills jag kommer fram till slutmålet och gå på toaletten där. Nej, det är NU jag måste hitta en ledig sits! Och denna obekvämlighet gör att alla mina trippar utanför min egen dörr inte är så där vardagsenkla, som de kan vara för människor utan rörelsehinder. För jag måste planera vad jag skall äta, planera innan så att jag kan ta min medicin och ibland kan det innebära en överhoppad lunch eller middag för att komma iväg på något roligt.

Som ni redan förstått så är ett biobesök en hel process för mig och många i min sits. Det blir en riktig lyx! Och det beror inte bara på resan dit utan även på att det kan vara riktigt jobbigt att sitta i en allmän lokal och prutta så det stinker, bara för att det är helt omöjligt att hålla det inne. För att inte tala om att behöva springa ut på toaletten mitt i filmens ”point of no return” och missa hela grejjen man betalat för. Och störa alla som tycker att man är såå jobbig som springer fram och tillbaka. När jag väl måste springa ut så ska jag ärligt erkänna att jag tar med mig alla saker och går hellre hem än in i salongen igen. FÖr det kan hände igen och igen och igen och jag orkar inte vara störmomentet för alla andra.

Och att mysa till det med godis i salongen är ju bara att glömma!

Ni kanske förstår varför jag anser att biomonopolet på nya filmer är mer än irriterande. För att få sitta i min egen soffa och kunna pausa filmen när jag vill är för mig rena lyxen! Det är den bästa filmupplevelsen jag kan tänka mig! Att kunna snaska med toalettdörrens lugnande silhuett i ögonvrån och faktiskt få sitta avslappnad mitt framför skärmen, inte i bereddposition längst ut på kanten nära dörren. Och att kunna fisa mig blå om jag måste, utan att skämmas.

Nu finns det säkert elaka människor som Kato där ute som tycker att sådana som jag får nöja mig med hyrfilmer och lite ”äldre filmer”. Till exempel de som skrev debattartikeln i DN i dag… För de gick knappast ut och gjorde något upprop för rörelsehindrade eller andra människor som av olika anledningar har svårt att ta sig till biografen för att få se deras filmer. De har ju knappast varit drivande i att hitta ett alternativ till oss. Jag tror att fildelningen uppstod för att det fanns ett behov. Kanske vi har lärt oss att förekomma behoven nu och inte bara sitta bekvämt tillbaka och inkassera bara för att det funkar för ”mig”.
För varför skall jag lida bara för att jag råkade födas med en taskig tarm? Orättvist tycker jag! 

Kanske några fler som vill skriva under på det här?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Older Posts »