Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘systerdotter’

Så, då var skolan slut och sommarlovet börjar. Något som tyvärr betyder inga pengar i en students värld, speciellt som alla mina vikariat tar slut då jag ju faktiskt vikarierar på skolor. Så jag fick ta mig iväg till arbetsförmedlingen i måndags. Och i vanlig ordning träffade jag en otrevlig arbetsförmedlare.

Min systerdotter var med mig eftersom vi skulle träffa min kusin som skulle ta med henne hem till Sundsvall igen. Så jag hade min systerdotter i ena handen och en resväska i den andra när jag kliver innanför arbetsförmedlingens dörrar. Jag tar kontakt med en lång man som bär namnbricka och säger ”Jag skulle vilja anmäla mig arbetslös”. ”Varför det då?”, undrar mannen, ”har du förlorat jobbet, studerat eller sagt upp dig?”. ”Jag har studerat”, svarar jag och noterar den mycket aktsamma blick jag får av mannen. ”Och här står du med ett barn och en resväska”, säger han till mig. Redan här började jag bli lite irriterad men jag insåg att det var kanske inte en helt orelevant fråga, om än illa ställd, så jag svarade lugnt ”Ja, det är min systerdotter som ska hem i dag, vi ska möta upp min kusin som ska ta med henne hem”. Då säger mannen ”Jag tycker att det är bättre om du kommer in i morgon” varpå jag svarar ”Ursäkta?!”. ”Jag tycker det är bättre om du kommer in i morgon för det tar tid att göra det här”. ”Det är inga problem”, svarar jag, ”det löser vi”. Nu är jag mycket irriterad och tycker inte riktigt att han är proffessionell. Jag tycker att det är uppenbart att han har en annan åsikt men att han inte är ärlig med mig. ”Vad då”, svarar han, ”att ni kommer hit i morgon?” ”Nej”, säger jag ”att jag anmäler mig i dag”. Och då får han äntligen ur sig det han hela tiden velat säga: ”Men det handlar ju om att du ska kunna ta arbete redan i dag, du är ju beroende av a-kasa och…” Nu ska ni veta att klockan är 15.00 på dagen redan och chansen att jag ska få ett arbete redan i dag är knapp. Men även om jag skulle få det så skulle detta inte vara något problem alls då min kusin skulle ta min systerdotter till Sundsvall. Och jag hade knappast ställt mig i en situation där jag var ”barnvakt” om jag hade arbete. Men inget av detta bryr sig denna man om att ta reda på, han frågar inte heller om jag har lösningar för om jag får arbete redan i dag utan han bara antar att jag är en ”fuskare” som inte vill arbeta. 

Jag ger mig dock inte utan menar att jag skall skriva in mig i dag och till slut ger han sig och lämnar mig ifred. Efter en stunds väntan får jag hjälp av en kvinna som ger mig ett namn och ett lösenord, berättar för mig att jag kan gå hem och skriva in mig om jag vill och att jag inte behöver vara kvar där. Något som gick helt emot vad mannen tidigare försökt trycka i mig, att det inte var passande för mig att skriva in mig i dag eftersom det skulle ta sådan tid och jag hade med mig ett barn. Denna kvinna var mycket servicemedveten och gav mig lösningar för hur jag skulle kunna skriva in mig på smidigast sätt med ett barn, utan att fråga ens om det var mitt barn eller om jag var tillgänglig för arbete på en gång.

Jag tycker att det är otroligt att människor som den första mannen jag träffade får arbeta på ställen som arbetsförmedlingen. Jag tänker mig bara ensamstående föräldrar som kanske har ett sjukt barn och vill gå in och skriva in sig. Att man skriver in såg betyder ju faktiskt inte att man plockar ut a-kassa den dagen, det beror ju helt på hur man fyller i kassakorten, men han verkar ju anta att alla är ”fuskare”. Så tråkigt att det får vara så när jag får för mig att arbetsförmedlingen ska vara till för att hjälpa. Och verkligen inte att döma.

Och bara för sakens skulle så fyllde jag i ansökan redan på arbetsförmedlingen. Det tog mig 20 minuter, under samma tid åt min systerdotter upp jordgubbarna jag köpt med mig. Inga problem, lätt som en pannkaka. 

Men det är inte bara ett problem på Arbetsförmedlingen, att man antar att alla är ”fuskare”. Det är ett generellt problem som tenderar dra över landet. I stället för att minska möjligheterna att fuska så drar man in på det som från början givits till dem som behöver hjälpen. Enligt mig så är detta helt fel sätt att ta tag i problemen. Att straffa alla för något som några gör. Synd. Kanske inte så konstigt att våra myndigheter utvecklar denna attityd när de som styr landet också styr sina direktiv efter samma antaganden.

En veckans tagg till mannen på Farsta arbetsförmedling vill jag i alla fall skicka ut här.

Annonser

Read Full Post »

Hej hopp, här har det varit semester.

Solen har stekt på och min systerdotter, som är hos sin moster och hälsar på, har tagit upp all min tid. De är underbart. Gröna lund, ponnyridning, hoppande i luftslott, vattenkrig och allt annat liknande som man aldrig får göra annars har jag fått anledning att göra nu. Det är verkligen underbart!

Annars har jag budat ihjäl mig på Tradera. Shabby chic-grejor är min nya passion. Jag ska göra om hemma och nu behöver jag alla shabbysaker jag kan komma över. Jag bara älskar plåtburkar, gamla slitna klockor och VITT!!!! Jag suktar efter allt fint. Jag har till och med lyckats buda in en liten plåtburk som det står Hultmans på, den gillar jag skarpt.

Jaja, nu skall min systerdotter underhållas igen. Dax för vattenkrig.

Tjingeling.

Read Full Post »

Min systerdotter ska döpas snart. Ett familjärt dop på mormors och morfars gräsmatta på min och min systers pittoräska uppväxtort. Tokmysigt.

Ja, varför skriver jag nu om det då. Jo, det har pratats en del om dopet, det ska bestämmas ett datum som passar alla och prästen skall bokas. Och nu är det gjort. Vi fick tag på en präst. Men inte vilken präst som helst, en svart präst med ett ”svart” namn.

Jag ber om ursäkt om min formulering verkar stötande, det är inte alls meningen, bare with me. Faktum är att just detta faktum att prästen är mörkhyad har påpekats vid flera tillfällen. Flesta gångerna tror jag att det påpekats utan att man tänkt på det, bara så där i förbigående, som en kuriosa. Och det som sagt är verkligen inte av negativ klang, utan det är med en positiv anda som detta tagits upp. Faktum är att första gången min syster nämnde det så var det när hon berättade att han var mörkhyad och hon sa något i stil med ”honom vill vi ha”. När hon bokat honom så var det också i en mycket positiv mening, som i ”det blev han”. 

Och varför ägnar jag tid till att snacka om detta då? Jo, min poäng är att hur positivt detta än varit så är det ett faktum att man särskiljer denna präst för att han är av en annan hudfärg, har ett utländskt klingande namn och är från en annan kultur. Men främst för att han är av en annan hudfärg tror jag. Jag kan inte svära på det, men om man sagt att han var från exempelvis Turkiet eller Italien tror jag inte att man brytt sig lika mycket om ursprunget.

Nu vill jag passa på att poängtera att jag inte alls menar att beskylla min syster eller andra som figurerat i detta sammanhang för något – snarare tvärt om. Jag vet att det inte alls menar att särskilja eller något annat – snarare tvärt om. Det är i all välmening. Men faktum kvarstår ändå att hon, och jag tror även min generation och kanske även senare faktiskt fortfarande ser hudfärg och gör en typ av särskiljning utifrån detta. Positiv eller negativ, i välmening eller med hemska baktankar, men dock en särskiljning. Detta tycker jag är otroligt. 2008. Vad tycker du?

Jag får då också känslan att det är viktigt att veta om att man gör denna särskiljning, oavsett avsikt för den. För nog bör vi fundera över om den verkligen är nödvändig! Varför gör vi detta? Av vilken anledning? Vad skulle det vara bra för? Varför blir det en svart präst, eller å andra sidan, varför blir det en kvinnlig pilot eller en manlig förskollärare? En särskiljning är en särskiljning och hur positiv den än är så måste vi fundera en extra gång över vad den egentligen leder till i längden. För visst är det de dolda mönstren vi måste få bort om vi vill nå jämlikhet och jämställdhet.

Som en omedelbar kontrast till detta vill jag också berätta om hur min mamma blev lite orolig över att min äldre, femåriga, systerdotter skulle säga något dumt när hon fick se denna svarta präst. Därför ville hon att vi skulle förbereda henne och berätta att prästen skulle ha en mörkare hy än vi i familjen. Det kan hända att det låter konstigt för en del, denna tanke som min mamma hade, men den är välgrundad. Ni förstår, när mina kusiner var små på 80-talet och det kom en tavelförsäljare och knackade på dörren så rusade de, nyfikna som de alltid varit, och öppnade. När de då fick se denna man med en något mörkare hy och lite mer håriga kropp på deras bro sprang de rädda till sin mamma och skrek ”mamma, mamma, det är en apa å bron”. Denna historia är helt sann, hur bisarr den än låter, men på den tiden och i sådana små byar var detta och många liknande händelser vanliga. Och baserat på detta och alltså på den tid min mamma levt i, den generation hon följt, så var hennes antagande inte helt konstigt. Men jag blev så klart mycket nyfiken och ställde mig otroligt frågande till detta. För min systerdotter är endast fem år och hon går på en mångkulturell förskola och lever i en verklighet där en annan hudfärg, ett utländskt klingande namn eller en annan kultur inte är annorlunda. Jag tänkte för mig själv att nu måste väl denna konstiga syn ändå vuxit bort. Så jag valde en kille med utländskt ursprung på hennes förskola och frågade min systerdotter ungefär så här:

– Hur ser … på ditt dagis ut?

– Han har svart krulligt hår, är lite. Jag vet inte riktigt, sa hon.

Med en enorm glädje gick jag tillbaka till min mamma och sa att nej, du behöver nog inte säga något till henne. För henne är det inget konstigt, det är helt naturligt, som det borde vara.

Och det känns fantastiskt att det har börjat vända. För min systerdotter är det inget mer konstigare med en mörkare hy än en smal eller en tjock mage. Men det behöver så klart inte betyda att det inte hoppar grodor ur hennes mun. För från fulla människor och barn får man höra sanningen, det ordspråket är så sant som det är skrivet. Men hoppar det en groda nu så kan vi vara säker på att det inte är av fel anledning, utan av en härligt barnslig naturlighet. Ungefär som när barnen på förskolan säger till mig att jag är tjock. Det är ingen idé att argumentera. Det är sant. Och sanningen är helt okej så länge den kommer från rätt ställe!

Read Full Post »