Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘politik’

Jag har börjat inse att jag har svårt för är etiketter. Jag har vid många tillfälle, inte minst här på bloggen, fått försvara mig själv mot etiketter som kommit flygande i rasande fart. Aldrig tidigare har jag insett att jag är så emot detta, att bli nerpressad i en färdigstöpt form, en mall som förklarar hur en person är. Jag blir ordentligt förolämpad när någon benämner mig som till exempel hetrosexuell, vänsterpartist eller ”så norrländsk”. Och det beror inte på att jag tycker att dessa attribut är mindre smickrande, men jag anser mig själv vara en mer komplex person än så.

Som exempel skall jag ta just Vänsterpartist. Detta är något som en vän från svunna tider envisas att kalla mig. Trots att jag aldrig röstat på vänsterpartiet, jag har aldrig varit medlem i vänsterpartiet eller hävdat att jag är vänsterpartist själv. Det är mycket smickrande att han kallar mig detta, eftersom det han anser är skällsord i det här fallet faktiskt är värderingar jag står för. Men det är inte ordet Väsnterpartist som upprör mig utan snarare vad det kan innebära att bli nertryckt i en mall för ett politiskt parti.
Etiketten har en djup betydelse. Det skulle innebära att jag alltid tar utgångspunkt i ett partis ståndpunkter, att jag alltid läser hur de resonerar och därigenom mycket möjligt blir färgad i mina åsikter. Det innebär också att jag aktivt tagit ställning för vilket parti jag vill tillhöra och alltså på något sätt ”jobbar” utifrån den utgångspunkten. Och i extremfall kanske till och med passar in mig själv i deras form; jag läser vad de tycker och är ordentligt partisk i mina diskussioner. Men det är fel! Så fungerar inte jag. Jag känner ära i att inte tänka ur ett politiskt partis perspektiv när jag bildar min uppfattning och min åsikt i frågor. Jag läser på så mycket jag kan, oavsett vem avsändaren är, och tar ställning själv. För mig innebär det att jag är självständig – tvärtemot vad jag anser att många engagerade politiker är. Och därför vill jag inte bli en partipolitiskt pepparkaksgubbe, oavsett om den har en blå eller en röd käpp.

På samma sätt resonerar jag när någon säger att jag är hetrosexuell. För mig betyder hetrosexuell att jag blir bara kär i det motsatta könet. Och därför alltså kär i ett kön och/eller tanken om hur en man och en kvinna skall vara. Men då jag upplever att jag är mer vidsynt än så och absolut inte begränsar mig till vilket kön en person är, hur hårbeklädd personen är i ansiktet eller om personen bär trosor eller kalsonger så känner jag mig lite kränkt av den etiketten. Jag kämpar hårt för att vara en vidsynt person som inte tar hänsyn till vad jag anser vara oväsentliga saker i sammanhanget och därför vill jag inte passas in i en trångsynt mall om vem jag är. För hur klyschigt det än är att säga så, så är jag sexuell. Och jag blir kär i personen, inte i könet. 

Sedan finns det så klart tid och otid för saker. Om någon beskriver mig som en ”vänstervriden, flickig person med ett intresse i övervikt för pojkar” så skulle jag inte gå till mothugg. För det kan nog stämma. Och jag tycker att det är skillnad på att beskriva någon på ett sätt som man uppfattat den och att påstå att personen stödjer det eller det partiet, den eller den sidan eller är si eller så. 

Men till de som liksom känner ett behov av att definiera personer på ett sätt som de inte egentligen har en aning om det är sant vill jag bara säga – sluta med det. Sluta att begränsa personer till att vara på ett eller annat sätt, vi är ofta mycket mer dynamiska än så.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

Read Full Post »

Jag skulle vilja börja dagen med att länka till detta, oerhört viktiga, inlägg hos Alexandersson (som jag länkar till var och varannan dag). Detta är ett kort inlägg som rör ALLA. Läs det!
Det känns helt overkligt, kan det verkligen vara sant? Att Sveriges politiker i dag är på väg att ge bort sin ”beslutanderätt som rör principerna för statsskicket”! Alltså, de ger bort makten över Sveriges lagstiftning och straffrätt till Eu. Kan det vara möjligt att vi skall låta Eu göra som de vill med landet, oavsett vad vi invånare säger eller tycker eller vad regeringen anser om saken? VA?! Det låter helt befängt.

Ska makten över landet alltså gå till människor som sitter ännu längre bort och som vi har ännu svårare att påverka och få ”tag” på?

Jag erkänner, jag har inte alls följt med i detta. Jag anser mig själv vara någon som brukar ha koll, inte på det mesta, men på det största som sker just nu. Men detta har jag totalt missat. Och det kanske är den absolut viktigaste frågan just nu! Viktigare än IPRED och FRA. Och nu är det förmodligen för sent att göra något åt det… Fast samtidigt, man borde ju kunna ogiltigförklara ett sådant beslut baserat på att beslutet är rent olagligt, om man får tro Alexandersson!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Jag tittade på Sofias, kanske mer känd som Mymlan, föreläsning som hon höll på Sydsvenskan i dag. Videon finns att hämta på en av hennes och Niclas, aka Deepedition, bloggsajter, Same Same But Different. En mycket bra och givande föreläsning vill jag börja med att säga.

Inte så långt in så tar Sofia upp den objektiva journalisten. Eller kanske snarare icke-existensen av den objektiva journalisten. Hon menar att de som växer upp i dag är för medvetna och för pålästa för att tro på att det finns en objektiv journalist. (Jag hoppas Mymlan själv hoppar in och kommenterar om jag felciterar eller fattar fel här). Alla journalister tror på något och har en agenda är väl i princip budskapet. Och jag håller med Sofia så länge man tar utgångspunkt i att en objektiv journalist är lika med någon som inte tror på något eller har egna åsikter. För visst är det självklart i dag att alla bör på förkunskap och att den förkunskapen alltid kommer att lysa igenom?! Jag tror att man måste vara lite blind om man tror att det går att skriva en text där din egen åsikt inte kommer att synas igenom alls. Jag anser själv att journalistiken faktiskt handlar om att ta ställning. Vi skall granska makten och det i sig är ju att ta ställning. Men den fråga jag ställer mig och skulle vilja granska närmare är; vad innebär då egentligen att en journalist skall vara objektiv? Om det ingår som en del i uppdraget att göra subjektiva arbeten så kanske en objektiv journalist har en annan mening än att det skall vara en journalist utan agenda?! För mig står objektiviteten i att vara öppen för alla vinklar och möjligheter. Att kanske ha en åsikt från början men att vara öppen för att den kan förändras. Att vara villig att övertygas och vilja diskutera ämnet. För precis som Sofia säger i sin föreläsning så måste vi göra ett objektivt arbete. Vi måste alltså låta alla komma till tals och undersöka alla möjligheter, även om det innebär att jag kanske får låta någon säga något som jag själv inte alls tror på. Men kan det då inte vara just det förfarandet som gör en journalist objektiv?

Uppdatering; Så här förtydligar deepedition detta i en kommentar:

Det som hon och många andra menar är att ingen kan vara objektiv. Journalister gör alltid tolkningar, väljer vinklar och ställer sina frågor utifrån en egen världsbild, ett eget tolkningsraster som bygger på de egna varderingarna: både som person men också som journalist. Det är sällan om ens någonsin som du som journalist skriver något där du inte väljer bort, väljer att dra på vissa saker etc. Det hela blir alltså ett erbjudande som inte är sant. Ingen är objektiv. Få kan faktiskt förhålla sig fullt objektiva. Däremot kan man som tidning ge möjlighet för den som vill fördjupa sig i att förstå och själv välja att hålla med eller inte genom att skapa högre tillgänglighet till både bakgrundsmaterial respektive journalisten som person.

Jag har haft heta diskussioner på den här bloggen med en gammal vän, DaJerran. Oftast har det handlat om politik och det faktum att vi har helt olika utgångspunkter. Oftast har det till slut handlat om hur vida jag är en vänstervriden person eller inte. Varje gång har jag bestridit detta som han anser vara ett faktum, och det av ett enda skäl. Jag har vissa åsikter men bara för att de passar in i ett fack så vill jag inte bli nerpressad i det. Jag sätter inte en etikett på mig själv därför att jag har mina åsikter oavsett vem som representerar dem i allmänhet.

Blir detta rörigt? 
Min poäng är att om jag går ut och säger att jag är vänsterpartist så förväntas jag av många, jag tror de flesta, att hålla med dem i alla deras frågor. För mig låter det som om jag läst ett partiprogram och sedan sugit åt mig deras mantra. Jag kan inte tänka mig något mer subjektivt! Skillnaden är att jag tar in fakta från massor av olika håll, ombildar dem, prövar dem, diskuterar dem och väver ihop det med mina upplevelser, sedan bildar jag en åsikt om något. Den åsikten är inte på något sätt färdig, den kommer aldrig att vara färdig, för jag diskuterar den mer än gärna med någon som tycker att jag har fel. Mer än gärna för att jag gärna lär mig något nytt. Om jag avslutar en diskussion eller ett researcharbete med att ha bytt sida, vidgat mina vyer eller bara vara mindre säker på det jag var så säker på i början, då har jag vunnit! Det är en vinst att få nya infallsvinklar och förstå andras sätt att se på saker. Och det är det jag menar kanske bör vara definitionen på en objektiv journalist; att vara öppen och hungrig efter förändring och förståelse.

Read Full Post »

Jag för en mycket trögtgående, delvis hetsk, egentligen onödig (vi baserar allt vi tycker på helt olika värdegrund så vi kommer aldrig att komma fram till en gemensam grund i frågan) diskussion med en gammal vän här på min blogg. Diskussionen grundar sig i mitt inlägg om varför man bör förakta USA och har kommit att handla mest om att tillåta eller icke tillåta KKK-kyrkor i strid för eller strid mot de mänskliga rättigheterna. I denna diskussion vill Da Jerra, som är min motpart, hela tiden definiera mig att tillhöra olika åsiktsgrupper. Han hävdar hela tiden att jag är en vänsteranhängare (utan att ha en aning om hur jag egentligen röstar vid val) och att jag baserar mina åsikter på vänsterns propaganda. Jag menar att han ska sluta försöka sätta stämplar på mig eftersom att jag tycker som jag tycker baserat på mina resonemang med mig själv och de grundvärderingar jag har. Vänsterns ideologier kanske sedmera passar in i mina åsikter men bara för att de gör det denna gång så behöver de inte göra det nästa gång. Inte för att jag tycker att det är något fel med att vara vänster, det är bara det att jag inte gillar att andra skall försöka kategorisera mig innan jag själv tagit sådana ståndpunkter.

Jaja, nog tjatat om det. Under denna diskussion kom jag på en idé. Varför inte starta ett eget parti? Helt så där på skoj förstås, men varför inte försöka bygga upp grunderna för ett eget parti här på bloggen. Skriva ner värden och ställningar i olika frågor för att se vart vi hamnar. Jag har så svårt att hitta ett parti som jag vill tillhöra så varför inte testa?! Så från och med i dag startas arbetet för ett nytt parti på den här bloggen. Partiet har inget namn än så tills dess får fliken heta ”Ett nytt, sunt parti” helt enkelt. Nyfiken? Klicka på fliken längst upp på sidan!

Har du några idéer om hur vi skall gå tillväga? Idéer på hur partiet bör utformas? Vad vi skall ”tro på” och värdesätta högst? Åsikter om vilka frågor vi vill ta ställning till? Hur vi bör ta ställning? Några grundplåtar kommer jag att skriva ner direkt. Vill du kanske till och med bli medlem i partiet, skriv ett inlägg så sätter jag upp dig på listan. Kom med och starta ett nytt, sunt, parti!

Read Full Post »

Jag avskyr verkligen dubbelmoral! Jag kan erkänna att jag har det själv ibland och att det kan vara nog så upprörande, men det brukar vara i frågor då jag inte brinnande försöker övertyga andra om min rätt i alla fall!!!

Jag känner en hel del människor som röstade blått i förra valet. Anledningen de uppgav var att de ville få slut på allt fuskande. Nu hör det till saken att två av dem jag haft mest brinnande diskussioner om detta med sa för ett tag sedan ”men då kan vi jobba svart nu eftersom vi har det så dåligt ställt”. Och inte nog med det. När jag påpekade hur otroligt dumt det lät med tanke på deras skäl för att rösta som de gjorde så säger de ”ja men det är inte samma sak, det är ju inte så att vi har föräldrapenning under tiden eller stämplar samtidigt”. Jag blir så arg att jag bara vill rycka mig i hårt när jag hör sådant här. Snacka om dubbelmoral. Man vill ha ett bättre samhälle med människor som följer reglerna, men det räcker med att de följer de regler de tycker att man måste följa. HALLÅÅÅ – alla kommer att tycka olika – de som stämplar och jobbar svart kanske tycker det är mer okej än något annat. Och det värsta är att de inte själva inser hur dumma de är, de fortsätter att vidhålla att de har rätt. Nä fy faan, det är därför vårt samhälle går dit det går, och det fattar de inte ens. Ja, ni vet vilka ni är om ni läser detta, och ni vet redan vad jag tycker.

Sedan vill jag ge en känga till alla som säger ”vi röstade på Moderaterna men de har gjort så mycket dåligt nu så…” Skyll er själva! De har inte gjort så mycket annat än vad de sagt att de skulle göra. Eller skrivit. Det är inte så att det de gjort strider mot deras politik, eller att de någonsin hymlat om det, så jag fattar inte. Har man inte läst på innan man röstar få man tusan inte klaga heller. Då får man skylla sig själv faktiskt! Då tycker jag faktiskt att ni är dummare än de som genomför de dumma besluten. Skämmes ta mej faan!

En klasskamrat sa att hon röstade blått plötsligt. Hade aldrig gjort det innan, men hon ville ha en förändring. Hon tror, som många andra, att det var därför många röstade blått och att det är därför de blir förvånade över resultatet. Ärligt erkänt tycker jag – sånt gillar jag – all heder till dig tjejen! Och du har säkert rätt. Det gör mig bara mer förbannad dock. Jaha, förändring, men vilken förändring sedan?! Man kanske måste tänka på att förändring inte alltid är likställt med något bättre!

Jag tillhör egentligen ingen politisk sida. Jag röstar vad som helst bara de har vettiga åsikter och tankar samt någon plan för framtiden som verkar hållbar. Just nu strider mina värderingar otroligt med allt som genomförs. Jag är mer Robin Hood-typen än Krösu Sork! Just nu är moderaterna mina fiender och alla som står för motsatsen är mina vänner. Ja, inte riktigt alla då, det finns ju värre exempel, men jag tror ni fattar vad jag menar.

Nej, puss och god natt. Skola i morgon.

http://bloggkartan.se/registrera/23145/stockholm/

Read Full Post »