Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘skolan’ Category

Jag skrev tidigare ett inlägg om hur skolans läroplaner och lärarutbildningen ändras och revideras innan de nya tankarna ens lyckats slå igenom. Detta resulterar i att nya idéer får skulden för att gamla skolan misslyckas. 

Läste precis artikeln ”Bygga nytt eller bara bygga om” av Viveca Brozin Bohman, lärarnas tidning nummer 18, 14 – 27 november 2008, årgång 19 sidorna 28 – 31. I artikeln får tre personer som utvärderat lärarutbildningarna uttala sig. Samtliga tre kan inte förstå kritiken mot dagens lärarutbildning och professor Berit Askling menar också att det är alldeles för tidigt att säga hurvida den nya utbildningen fungerar eller ej.

”Den förnyade lärarutbildningen är ännu i sin början och det pågår ideliga revideringar. Vi har inte underlag för att med hedern i behåll peka ut vissa ställen och säga att man ska dra in examensrätten, säger professor Berit Askling, ordförandekollega till Fransson (se nedan).”

Nedan följer några andra kommentarer från artikeln som jag tycker säger mycket om dagens skoldebatt.

”… Svensk lärarutbildning har aldrig varit bättre än nu, säger professor emeritus Anders Fransson, före detta rektor vid Högskolan i Borås, ordförande i den första utvärderingen av lärarutbildningen 04 – 05 och sakkunnig i den uppföljande kvalitetsbedömningen som publicerades våren 08 …”

”… Vi bedömare har aldrig underkänt lärarutbildningen …”

”… Det behövs inte alls någon ny lärarutbildning. Med mycket möda har man äntligen skapat ett fungerande system som har utvecklats snabbt under tre år …”

 

”… Det är alltid tråkigt när lärarutbildningens komplexitet förenklas och blir ett politiskt tillhygge, Berit Askling …”

”… Men synar man alla lärosäten och högskoleförordningen visar det sig att vi aldrig haft så ämnesmässigt välutbildade lärare för de yngre barnen från förskolan upp till år sex, sju, säger Mikael Alexandersson, professor och dekan vid utbildningsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet …”

Och detta kommer från sakkunniga utvärderare. Tänkvärt, minst sagt! Hur mycket sanning ligger det egentligen i den skolbilden som media tillsammans med Sigbritt Franke och Jan Björklund (m) försöker trycka ner i halsen på oss? Är det bara desperata försök. ett spel för galleriet, för att de vill forma skolan efter sina egna idéer, nu när de äntligen har den största makten? Och detta sker i dimmridåerna av argument mot den befintliga skolan, som ändå är den bästa vi någonsin haft.

Skolan som spjutspets. Är vi tillbaka där igen. Handlar det verkligen om skolornas och elevernas bästa, eller om alliansens vilja att skapa ett samhälle som de vill ha?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

Men visst är det fel om en skola visar denna film men inte låter sina elever gå till ungdomsmottagningen?

Det är Mymlan som berättar om denna företeelse i sin blogg.

Nu vet jag ingen bakgrundshistoria alls men jag skulle gärna vilja veta om de visade någon annan sida av abortfrågan också!
För jag har inget emot att de visar bilderna i filmen utan propagandameddelandena, men att visa denna film som den är blir ju ren propaganda och det hör inte hemma i skolan. Speciellt inte om den inte får någon som helst motpart…

Tänk om det sitter en stackars tjej som genomgått en abort i klassrummet. Vilken typ av ångest vill skolan ge henne genom denna propaganda? Eller kanske någons förälder har gjort abort…

Undervisningen skall vara saklig och all sidig. Alla föräldrar skall med samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att barnen inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra åskådningen. Alla som verkar i skolan skall hävda de grundläggande värden som anges i skollagen och i denna läroplan och klart ta avstånd från det som strider mot dem.

Det offentliga skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (1985:1100) slår fast att verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar och att var och en som verkar inom skolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekten för vår gemensamma miljö (1 kap. 2 §). Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan skall vara icke-konfessionell. Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

…Skolan skall främja förståelse för andra människor och förmåga till inlevelse…

… Ingen skall i skolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling. Tendenser till trakasserier och annan kränkande behandling skall aktivt motverkas. Främlingsfi entlighet och intolerans måste bemötas med kunskap, öppen diskussion och aktiva insatser. 

en trygg identitet som är viktig att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. Skolan är en social och kulturell mötesplats som både har en möjlighet och ett ansvar för att stärka denna förmåga hos alla som arbetar där. Saklighet och allsidighet. 
Utdrag ur Lpo 94 (finns i sin helhet här

Jag kan se massor med saker som är riktigt fel här! Nä, fy fan, sådant här gör mig RIKTIGT förbannad !!! 

Mymlan, vad heter skolan? Det är ju faktiskt allmännintresse!!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , d

Read Full Post »

En framtidsgrupp inom moderaterna vill ge barnen en maxtid på förskolan, 40 timmar i veckan som gräns. De vill också ge barnen fem veckors semester varje år. Denna debatt fördes på SVT Debatt i går.

Men visst är det fantastiskt! Vilket bra förslag! För det är ju inte så att alla föräldrar i dag grämer sig till döds och får de närmaste panikångest för att vi inte tar hand om våra egna barn.
Men vi lever ju i ett samhälle där vi måste arbeta. Och förlåt mig, men inte minst moderaterna kräver ju detta av människorna. Att vi skall ta hand om oss själva. Vi skall ju ut i arbeta, för det handlar inte om hur sjuka vi är – utan om hur mycket vi kan arbeta. Och är det bra jag eller går moderaterna inte mot sig själva nu. För alltid annars är det ju arbetet som prioriteras, inte familjelivet. Jag menar, det har ju ingen betydelse om vi splittrar en familj eller två och tvingar upp stockholmsmamman eller storstadspappan till kallaste norrland på veckopendling om det finns jobb som passar där uppe. Bara de kan försörja sig själva!

Fast nu skall också den föräldern som är kvar i stan på något otroligt sätt lösa det så att barnen inte går mer än 40 timmar på förskolan. Och detta alltså som ensamstående förälder under veckorna! (Att det finns pendlingstid mellan arbete och förskola har ju ingen som helst betydelse i frågan.)  

Nej men nu vill moderaterna, enligt Henrik Ripa (m), hitta lösningar för barnens bästa. Hur får vi bättre kvalité i välfärden, frågade de sig, och då föddes denna briljanta idé.

Detta citat ger en bra bild av denna typ av politik:

Det är ett farligt förslag på det sättet att man börjar i fel ända, för vill man att barnen skall ha kortare tid på förskolan måste man börja med hur mycket tid föräldrarna arbetar, annars blir ju resultatet att ensamstående föräldrar som jag helt enkelt slås ut från arbetsmarknaden. Man kan heller inte få tillgång till a-kassan om man inte har sin barnomsorg ordnad.
– Helene Sigfridsson, Makalösa föräldrar, svt debatt

Jag har sagt det så många gånger förut och jag säger det igen; ni MÅSTE börja i rätt ände! Man kan inte börja med att strypa bidragen förrän man hittat fler jobb, lika lite som vi kan sätta en maxtid på dagis med 40 timmar i ett samhälle där vi byggt upp och satt i system att föräldrar måste arbeta (minst!) 40-timmarsveckor för att kunna försörja familjen. Fasen, det är både fult att gå hemma och fult att lämna barnen på förskolan, hur skall ni ha det?!

Är det rimligt att barnen skall unna vara på förskolan i 50-55 timmar i veckan när föräldrarna jobbar 40-timmar? Den frågan ställer sig Ripa. Min fråga till dig är; är det verkligen rimlighet vi pratar om här? Är det då rimligt att föräldrar måste arbeta 40 timmar i veckan? Är det rimligt at ha dessa krav på sig som förälder? 

Och sedan pratas det en hel del om barnens bästa från Ripas sida. Om barnkonventionen och om att se till barnens bästa. Men har ni verkligen sett detta ur olika synvinklar innan ni gick ut med sådana idiotiska konstateranden?
Jag har sagt det förut här och gör det igen. Barnen på förskolan har privilegiet att få vistas i miljöer som är pedagogiskt utvecklande och kan bli stimulerade av personer som utbildat sig för att ge dem en bra start i livet. Så vem vet vem som är vinnarna? De som vistas mer tid med sina föräldrar eller de som vistas mer tid på förskolan? Jag menar, så länge föräldrarna verkligen tar hand om den tiden de har och visar barnen att de älskar dem och bryr sig om dem på kvällar och helger, ja, jag tänker inte påstå att det är de som är hemma mer i alla fall. Förskolan kan vara fristaden för barn som har det jobbigt hemma!
Och är det verkligen så mycket bättre att gå hemma med en förälder som stressar på för att familjen blir så ekonomiskt pressad av detta?
Nu inser väl även jag att det är jäkligt kontroversiellt att påstå att barnen har det bättre på förskolan med så pass stora barngrupper som det är, men då kanske det är där vi borde se till barnens bästa? Vi kanske skall dra ner på barngrupperna, ge dem större lokaler och mer pengar istället? Satsa på kvalitén istället! Börja där! I rätt ände!

Det som är verkligheten i dag är ju moderaternas tuffa arbetslinje och den kräver att det finns en förskola som täcker upp. Den tuffa arbetslinje som ni driver, de förändringar ni gjort i a-kassan det gör att man kan inte gå ner i arbetstid, man har inte råd och man måste ha en förskola som täcker upp, både på dagtid, kvällar, helger. Det är viktigt.
– Helene Sigfridsson

Jag fortsätter citera Sigfridsson som ni ser, för jag kan inte säga det bättre själv!

På frågan hur man skulle kunna genomföra detta förslag svarar Ripa att man skulle kunna bygga ut föräldraförsäkringen. Jaha, plötsligt är det bra med bidrag då eller? Så länge det är på förslag som ni genomfört! Fast han tar tillbaka sitt härliga förslag när Josefsson frågar om det är det moderata förslaget och undrar själv hur man skulle kunna lösa det.

Äh, jag blir så trött. Ärligt talat. Jag fattar att tanken är god men ”utspelet” är både motsägelsefullt, dåligt genomarbetat (för de har ju inget som helst förslag på hur det skulle kunna lösas och det enda konkreta Ripa kan säga är bidrag, helt motsägelsefullt) och dåligt belyst. För vem vet vad som är bäst egentligen? 

Jag vill passa på att säga att jag varit hemma, jag har själv aldrig gått på förskola, och jag har mått bra av det! Men jag är inte säker på att det var det bästa!
Jag stör mig oerhört på vilken riktning debatten i programmet tar då det sägs att mindre barn inte har samma behov av att vistas i gruppmiljöer som förskolan. Jag läser bok på bok om forskning som säger att barn som tidigt får rätt stimulans (som kanske en utbildad pedagog bäst kan bidra med?) har det lättare i skolan senare. Och precis som det sägs i programmet, barn som kommer hit med en mångkulturell bakgrund kanske mår otroligt bra av att vistas i en svenskspråklig miljö nio timmar om dygnet?!

Sedan börjar det diskuteras om föräldrar som går och handlar eller tränar medan barnen är på förskolan. Att dessa föräldrar skall vara dåliga är det som debatten ger en svag underton av. Men varför? Här ser vi då gärna bort från att barnens bästa! För varför skulle barnen må bättre av en förälder som aldrig får tid att träna för att behålla hälsan eller att bli omkringsläpad på en butik i stress när de är trötta och hungriga? Detta är en helt annan debatt, men jag bara måste kommentera detta!

Hur kommer det sig egentligen att moderaterna så gärna vill se till barnets bästa just i denna situation? Varför inte börja i rätt riktning där också och se till att familjerna får chans att hålla i hop även i tider av hög arbetslöshet och lågkonjunktur? Det är kanske i sådana situationer ni borde ta tillfället i akt och se det ur den positiva synvinkeln istället för att sätta ännu mer press på föräldrar. En arbetslös förälder är kanske en möjlighet för barnen i familjen, som innan gått så många timmar på förskolan! Det kanske är möjligheten till barnens semester. Så istället för att jaga sjuka och arbetslösa med blåslampa, börja ge dem extra bidrag för att stanna hemma med barnen!

Hör Betnérs kommentarer om debatten:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Komvux resurser har minskats. De som studerat vid komvux kommer från och med 2010 att söka högskoleplatser utifrån en egen grupp, där platserna är betydligt färre än för dem som söker på gymnasiebetyg.
– Det ska vara lite bättre och prioriterat för dem som ansträngde sig i skolan framför dem som inte gjorde det. Aktiviteten att höja sina gymnasiebetyg är ett enormt samhällsekonomiskt slöseri, säger Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet.

Källa: dn.se

Det finns en miljon skäl till varför detta är så fel. Citatet kommer från artikeln med rubriken ”Unga från arbetarhem väljer bort högskolestudier”. Det är det första skälet. För vi kommer knappast få fler med arbetarbakgrund på högskolor och universitet genom att beröva dem chansen att läsa upp sina betyg för att ens komma in på dessa utbildningar!

Det andra skälet är att vi väljer gymnasieinriktning vid 15 års ålder. Hallå – 15 år. Du är en fjortis men du förväntas ta ansvar att välja för hela sitt framtida live. Rimmar illa?

Har du en tuff uppväxt? Lever i en lågkonjunktur med en mamma och pappa som är arbetslös och har svårt att försörja dig? Eller kanske en pappa eller en mamma som jobbar dygnet runt för att kunna försörja dig?Vilket leder till att du missar att få en leva i en ”språkrik och litterär miljö” som kan vara en av de viktigaste upplevelserna för att vi skall klara av högre utbildningar med sådana litterära krav som de har…och allt det för att din mamma eller pappa jobbar så hårt att de inte hinner läsa godnattsagor eller tidningen vid bordet…

Det kan var en sådan simpel sak som ett brutet ben eller en allvarlig sjukdom vid 13 – 18 års ålder. Först kan du bli sjuk eller på något annat sätt hindrad att få tillräckligt goda betyg för att komma in på den gymnasieutbildning du vill. Sedan kan du bli hindrad under gymnasietiden och inte få tillräckligt goda betyg för att komma in på högskolan du vill. Och lita inte på andra. För när det är dags är det ingen idé att komma dragandes med ursäkter som ”Jag har dyslexi och det upptäcktes inte förrän jag var 17 år…”. Nu är det bara att ta ansvar och se om sitt eget hus! Du får väl själv se till att du får alla hjälpmedel och alla möjligheter att klara dig! Annars, synd för dig.

Råkar du bara ha svårt att anpassa dig till skolmiljön? Den miljö i samhället vars enda liknelser finns i fängelser och på psykiatriska institut. Eller blir du skolless efter nio år i den här miljön? Vi som arbetar på skolan skall erbjuda dig en individualiserad utbildningsplan, helt enligt läroplanerna. Men det behöver inte staten göra i samma mån när det kommer till utbildningsvägarna. För där får du bara en chans!
Eller kanske du helt enkelt har svårt att ta till dig studierna när det pågår så mycket annat i ditt liv. Men det skiter vi i. Vi skiter i om dina föräldrar dött, om du blir handikappad eller råkar ut för en livsförändring eller sorg. För du har fått din chans. Life is tough – get use to it! 

Jag kan fortsätta ge skäl, men jag tror inte jag behöver. Vi kan i stället konstatera att från och med nu får du en god chans i livet. En chans att välja rätt. En chans att veta vad du vill. En chans att påverka ditt vuxenliv. En chans att se in i framtiden och spå vad som blir bäst för dig just då. Och den får du när du är 15 till 18 år. Sedan får du en chans att ge dina barn rätt möjligheter och förutsättningar. Så att de tar sin enda chans och använder den rätt. Sabbar du den, då räknas du som ”enormt samhällsekonomiskt slöseri” och vi kan lika gärna stoppa undan dig i en källare någonstans och glömma bort dig. 
Med Vänliga Hälsningar
Staten

Read Full Post »

Philip W. Jackson skriver i sin bok ”Life in classrooms” att skolan är likt en institution. De enda platser som liknar skolan i fråga om miljö skall enligt honom vara psykiatriska kliniker samt fängelser. Anledningen skall vara att det inte finns någon annan plats i samhället där vi måste sitta helt stilla och lyssna så fort någon annan begär detta, där vi tvingas vara mot vår vilja och där vi måste göra saker som vi inte alls har lust till. Det finns säkert en hel del andra skäl med i boken men det är just detta jag kommer ihåg.

Jag håller helt med om Jacksons jämförelse. Och jag tycker att det är oerhört viktigt att vi som pedagoger har detta i åtanke när vi tillrättavisar våra elever och tycker att de är jobbiga för att de har svårt att anpassa sig till denna miljö. Jag tycker också att det är viktigt att denna tankekaramell förmedlas vidare till föräldrarna. Dels för att de själva ska få känna att det är ganska naturligt om deras barn protesterar mot miljön och då verkar extra ”busig” eller kanske till och med jobbig. Och dels så att föräldrarna själv har detta i åtanke när de tillrättavisar sina barn för att de fått skäll i skolan, för att barnen inte skött sig.

Nu kan det hända att du som läser detta inte alls håller med mig. Men jag tror att det är viktigt att förmedla Jacksons tanke vidare även om vi som vuxna inte håller med om hans påstående. För även om vi inte tycker att det stämmer så kan det ju vara precis så här som ditt barn känner sig. Jag tror att tanken på hur skolan faktiskt kan upplevas av våra barn är viktig. Det är viktigt att vi sätter oss in i deras situation lite, för det kan hjälpa oss att tvätta bort stämpeln ”missanpassad” som jag tror är en stämpel orediga barn lätt får i skolan. Även om den är outtalad.

Genom att se skolan för vad den egentligen är så kanske vi kan förstå varför det kan vara så svårt för vissa barn att anpassa sig till denna miljö. Självklart så är det många gånger ett faktum att eleverna ändå kommer att måsta lära sig skolans regler för att skolan, som den ser ut i dag, skall fungera. Men…vi kanske också kan se vissa fördelar med att de faktiskt protesterar mot den. Vi kanske kan förstå att elever inte alls behöver vara missanpassade, utan snarare sunda, för att de gör uppror mot ett ”tidigt fängelse”. Kanske måste vi vända på kakan och undra varför en del elever klarar denna förutbestämda miljö så pass bra som de gör.

Read Full Post »