Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Aftonbladet’

Uppdatering:
Jag blev länkad av  Cherio Miss Sophie som inte alls håller med mig. Det gör inte några av hennes läsare heller. Så diskussionen fortsatte där, om någon är intresserad.

 

Malin Wollin har skrivit en krönika i Aftonbladet med den fantastiska rubriken ”Den här studien talar till fyllon och idioter”. Studien hon syftar på ska visa att en hutt eller två under graviditeten inte är några problem. Det ska tydligen till och med vara bra, om jag förstår det rätt.

Jag har inte själv läst studien men däremot har jag haft många diskussioner om just detta de senaste åren. För jag har nära vänner som tagit sig ett vinglas och sippat i sig lite cider när de varit gravida. ”För det har barnmorskan sagt är okej” Det som gör mig så jävla trött är allt skitsnack om att det inte alls behöver vara farligt, lagom är bäst och den där förbannat tröttsamma comebacken ”Men mitt barn är friskt och jag både drack och rökte när jag var gravid”.  

Det är väl ändå inte det som är grejen? Att någons barn klarade sig undan skador eller komplikationer trots att de drack sprit och blev på luren när de hade sitt barn i magen. Hör ni inte själva hur bisarrt det låter att ens komma med en sådan kommentar?!

Grejen är väl snarare hur chockad man kan bli att det finns människor där ute som är villig att ta chansen. ”Jag är ju lite sugen nu så jag tar mig en bärs, för jag kan inte hålla mig. Jag vet inte vad som händer om jag inte får den här ölen…” Nej, men har tanken slagit dig vad som an hända om du dricker ölen, eller vinet, eller snapsen? Är det verkligen värt chansen? Vill du verkligen offra ditt barns välbefinnande, chansa och se vad som händer? För även om chansen är minimal så är det just precis det du gör!

Jag är ingen läkare, jag har inte varit gravid och inte heller vet jag mycket om hur det fungerar. Men visst har jag fattat det rätt att när man är gravid så delar man maten med sitt barn. Allt du tar in i din mun kommer också att gå igenom ditt barns kropp. Och eftersom vi vet att vi dödar våra hjärnceller när vi dricker alkohol, vi som är vuxna och något så när färdigutvecklade, vad tror ni då händer med ert barn? Finns det verkligen någon som på allvar kan påstå att man tror att det är bra för barnet att få i sig alkohol? Att bli på luren och vara bakfull? Och om det nu finns några positiva effekter här, tror någon på allvar att de kan vara så bra att de överväger det negativa? Att det är värt chansningen? Finns det några positiva effekter över huvud taget när det handlar om alkohol som skulle få oss att tycka att en absolutist bör börja dricka? Har man någonsin sett så pass positiva effekter av sprit att det är bättre att dricka än inte dricka? Att det är så pass positivt att det är värt att ta chansningen med riskerna?

Jag tycker att det är ett helt sjukt resonemang och jag håller med Malin Wollin till 500 procent. Den här typen av resonemang utvecklas bara för att alkoholister, egoister och idioter som inte fattar bättre skall kunna få en bra ursäkt till att de är villiga att offra sitt barns välbefinnande mot en slurk vin. För aldrig lär vi väl höra någon säga ”Jag är så pass egoistisk att jag sätter mitt eget behov framför mitt barns”. Men det är precis det som är sanningen! Och samma sak gäller för gravida rökare.

Annonser

Read Full Post »

Jag läser Mymlan varje dag, flera gånger per dag. Det är faktiskt den enda blogg jag läser dagligen. Och i förrgår skrev hon ett inlägg, en kommentar, till Aftonbladets Anna Ekelunds krönika ”Jag vill ha ett barn med Downs syndrom”. 

Anna Ekelunds krönika är provocerande. Som så mycket annat i kommersiell media, eller där man vill väcka debatt och öppna ögonen på läsare. Det är ett effektivt grepp men det ställer krav på läsaren att denne kan sålla och tolka ut vad författaren egentligen vill skriva. Man måste kunna se förbi det provocerande och läsa budskapet mellan raderna. De som blir arga mitt i texten tror jag många gånger missar tanken bakom författarskapet. Faktum är att Anna Ekelund säger precis samma sak som jag försökte säga i mitt inlägg ”Det som inte dödar härdar”. Jag var supernervös när jag skulle skriva detta, jag var så rädd att någon inte skulle förstå och tycka att jag var nonchalant, så jag var mycket försiktig. Anna Ekelund var inte försiktig – jag tror att hennes krönika verkligen lyckades leverera budskapet. Jag tror inte att jag vann något på att vara försiktig.

Mymlan tolkade Anna Ekelunds inlägg i debatten på ett briljant sätt. Ändå hade en del läsare svårt att se förbi budskapet; de fastnade på det kontroversiella och fick tunnelseende. Jag skulle vilja hylla både Ekelund och Mymlan för att de vågar ta ställning och vara så pass öppna för kritik, för de framför en viktig poäng. Därför vill jag också stryka under deras ord och budskap genom att tillägna dem detta inlägg.

Jag har inte riktigt haft tid att läsa alla kommentarer som Mymlan fått på sina två inlägg i detta ämne. Dock har jag läst några och skulle vilja säga så här när det kommer till egoism:

Kanske Anna ekelund är egoistisk när hon skickar en önskan om en ”downie” till tomten i år.
Kanske är alla föräldrar egoistiska som skaffar barn, som Mymlan påpekar.
Men är det inte precis lika egoistiskt att göra abort för att man riskerar att få ett barn med DS?
Är det inte precis lika egoistiskt att tycka synd om dessa barn, istället för att se det som kan vara positivt?
Kanske något annat barn, någon annan stans, lider lika mycket, fast det i sin uppenbarelse eller i sin fysiska hälsa inte visar detta!

Uppdatering:

Fortsätt följa ämnet och se Mymlans sammanfattning av den massiva diskussion detta ämne startade. Läs också om bakgrunden och Ekelunds mejl till Mymlan, som utan att provocera visar på hur hon tänkt. Mycket läsvärt!

För att föra in en annan åsikt på det här tar jag in ett citat från bloggen ”Anders har en åsikt om…” :

Men för mig försvinner allt det bakom det fruktansvärt egocentriska synsätt som hon ger uttryck för i det återgivna citatet. Det som framförs där är för mig så frånstötande att jag inte kan ta till mig de eventuella poängerna i resten av texten. Att önska att ens barn ska få dras med ett svårt handikapp för att man själv ska slippa känna sig pressad som förälder?! En person som faktiskt har den åsikten – vilket jag hoppas att Ekelund inte har – ska för i helvete inte ha barn alls.

Och så här vill jag svara på detta:

Hur många tror vi önskar att de inte får ett barn med DS för att de ska slippa besvären med detta själva? Att göra abort för att man har ett barn med DS i magen, är det att se till barnet eller att se till sig själv? I grunden är det mesta vi gör egoistiskt, i det här fallet skulle jag tro att argumentet om barnets svårigheter med DS ligger underordnat argumentet om att det skulle vara en massa besvär för oss själva. Egoistiskt?

Ekelund drar kanske saken till sin spets, men det hon egentligen gör är att ställa föräldrars egoistiska val att inte orka med ett barn med DS mot föräldrars egoistiska val för att vilja ha ett barn med DS! Är det verkligen ågot som inte är egoistiskt, eller något som är värre än det andra, här?

Read Full Post »

Ärligt talat, Magnus Betnér är Sveriges grymmaste ståuppare. Hans program ”I ditt ansikte” är verkligen en bekräftelse på hans genialitet. Ingen kan i alla fall kalla honom för hycklare!

Dagens utmaning var att uppträda inför Aftonbladets ledning. Det var ett helt fantastiskt ögonblick. Det enda jag kan säga som är synd är att Betnér säger saker som ”…hur mycket kokain som nöjesreportern på Aftonbladet snortar…” För det måste man väl ändå kalla något skruvat, om han nu inte har stenkoll på detta. Hade han dock inte sagt detta så hade cheferna inte kunnat slagit ifrån sig hans otroligt sanningsenliga kritik med att han gör det ”skruvat”.

Att han sedan gillar Filip och Fredrik är så klart en negativ sak, men det får vara hans ensak.

Betyg: AAAAA

Fem A:n till Betnér och ”I ditt ansikte”!

Read Full Post »

Rubriken fanns att läsa i en studenttidning som blivit dammig i mitt tidningsställ. Tänkte att jag skulle beta av lite läsning och slänga onödigt skräp och då fann jag den artikeln. Mycket intressant, tänkte jag, och googlade mig själv.

Inte helt oväntat hittade jag lite artiklar som jag skrivit, på Aftonbladet och på Sudsvalls Tidning. En av de första länkarna som dök upp var mitt medlemskap på Tradera, ett helt oaktivt medlemsskap från 90-talet på Stay Friends och två listor jag skrivit på; Buy Nothing Day och SJF:s upprop ”Frige Dawit Isaak och hans kollegor”. Ja, och så Facebook och den här bloggen då så klart. En grattisannons med bild från familjeliv och lita annat smått och gott.

Men det jag inte visste och det jag blev mycket förvånad över att hitta var följande två saker:

http://www.freeride.se/forum/thread.php?t=14270

I denna forum-tråd som jag aldrig tidigare sett är det en person som jag skrivit om som inte alls är vidare glad på mig. Detta är den lilla notisen jag skrev: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article201472.ab

Ja, ni kan själva läsa länkarna men kortfattat så var det en svensk skidåkare som begravdes i en lavin. Innan jag talade med honom så hade jag talat med sjukhuspersonal och polis som kommenterade det som hänt. Han ville inte uttala sig och därför finns ingen kommentar från honom i artikeln. Det intressanta tycker jag är att han är så arg över det jag skrivit men jag ser faktiskt inget fel i artikeln. Han får det att låta som att jag skrivit att han orsakade lavinen men det skrev jag aldrig. Däremot skrev jag att en grupp skidåkare utlöste lavinen, men detta betyder ju inte att de gjort något fel. Jaja, han har rätt till sin åsikt och det var intressant läsning!

Det andra som förbluffade mig var en väns blogg, närmare bestämt en vän som figurerat mycket här, DaJerra. Mitt i ett inlägg har han lagt in en gammal bild på mig och säger mycket fint att han saknar mig. Det kändes fint att hitta det:

http://liberalsynvinkel.blogspot.com/2005/06/vart-tog-den-ansvarsfulla-politiken.html

Men i övrigt så hittade jag inget förvånande eller något att skämmas för. Jag känner mig säker inför det faktum att allt som finns att läsa om mig via en googling på mitt namn inte är något alls att skämmas för. Så var så god, arbetsgivare, här är mitt liv!

Hur är det med dig?

Read Full Post »

Sitter och väntar på att min frys ska frosta av (måste tömma vattensamlaren då och då) så jag tänkte att jag lika gärna kan blogga lite, som tidsfördriv.

Hade på Schlagerfestivalen som bakgrundsljud i kväll. Det är verkligen inte vad det brukade vara! Jag minns när jag satt framför rumsbordet och åt tonfisksallad med hela familjen samlade runt en av årets familjekvällat. ”La de swinge” med Bobbysocks, ”Fyra bugg och en coca cola” med Lotta Engberg, det var grejer det! Men jag gillade Bosnien-Hertzegovinas bidrag starkt (se videon nedan). Synd att det inte vann!

Såg knappt några andra inslag men röstningen såg jag. Sverige fick inte så många röster, knappt några poäng alls faktiskt. Inte ens av våra grannländer. Det är inte min typ av låt heller men ärligt talat så är den väl en lika god Schlager som alla andra populärmusikinslag som fick poäng, så lite förvånad är jag. Jag börjar undra om det kanske är en kupp mot Sverige som land. Potentiella teorier om varför:

1. Alla är less på våran schlagerarrogans, vi tror ju alltid att vi ska vinna.

2. Alla är less på att vi redan vunnit så många gånger och vill helt enkelt inte att vi ska få vinna igen. 

3. Alla är less på alla våra draman varje gång inför schlagern. Klänningdramor, bråk, vindar m.m. tjafs.

3. Politiska skäl… Det är här det börjar bli intressant…

Våra nordiska grannar höll varandra om ryggen, men till och med där fick vi knappt vara med. Högst poäng fick vi av Danmark där, en 8. Vi fick en 12 från Malta dock. Deras poängkändisutdelare gjorde till och med en poäng med att poängtera typ ”Vår 12 går till, och en bra låt tycker jag verkligen, Sverige”. Det späder ytterligare på min teori om en kupp – som Malta inte ville delta i… Hmmm, kanske jag är något på spåren.

Sedan undrar jag; hur kommer det sig att man kan läsa på alla löp varje år att vi är vinst-tippade när vi alltid hamnar i botten? Är det liksom en hype eller? Är det så att det i varje land cirkulerar löp om deras lands bidrag som topp-tippade. Sedan hypas det med deras värsta konkurrent och drama kring det.

Skrattade lite för mig själv när jag gick in på Aftonbladets hemsida och kollade deras schlagersjuka. Vilken mardröm. Nerräkning minut för minut och mer bisarra rubriker hela tiden. Jag minns när jag satt på redaktionen…var det typ fem år sedan kanske, när Schlagern var. Det var som att allt viktigt stannade upp och alla satt och glodde på tv-apparaterna istället för att hetsigt iakkta TT:s rullista. Kommentarer om kläder, nostalgi-schlagertrippar och hela baletten. Nej, dit längtar man inte tillbaka, inte för den sakens skull i alla fall!

Nej, nu ska jag pausa i mina försök att vara Schalgerfestivalens Ture Sventon. Snart kommer väl Bert Karlsson med något bisarrt uttalande om att det inte är någon idé att vara med längre för att det bara är politik. För jag sätter pengar på att Aftonbladet ringer upp honom, det är ju ett måste! Folk röstar ju ändå inte på de bra låtarna…någon måste ju rasa! Som att de nordiska länderna är något bättre. Och så måste ju skandalrubrikerna komma, skylla allt på Charlotte Perelli, trots att vi röstat fram henne och trott så hårt på henne innan. Nu är hon en svikare, så brukar det ju låta. Haha…

Read Full Post »