Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘läroplaner’

Komvux resurser har minskats. De som studerat vid komvux kommer från och med 2010 att söka högskoleplatser utifrån en egen grupp, där platserna är betydligt färre än för dem som söker på gymnasiebetyg.
– Det ska vara lite bättre och prioriterat för dem som ansträngde sig i skolan framför dem som inte gjorde det. Aktiviteten att höja sina gymnasiebetyg är ett enormt samhällsekonomiskt slöseri, säger Bertil Östberg, statssekreterare på utbildningsdepartementet.

Källa: dn.se

Det finns en miljon skäl till varför detta är så fel. Citatet kommer från artikeln med rubriken ”Unga från arbetarhem väljer bort högskolestudier”. Det är det första skälet. För vi kommer knappast få fler med arbetarbakgrund på högskolor och universitet genom att beröva dem chansen att läsa upp sina betyg för att ens komma in på dessa utbildningar!

Det andra skälet är att vi väljer gymnasieinriktning vid 15 års ålder. Hallå – 15 år. Du är en fjortis men du förväntas ta ansvar att välja för hela sitt framtida live. Rimmar illa?

Har du en tuff uppväxt? Lever i en lågkonjunktur med en mamma och pappa som är arbetslös och har svårt att försörja dig? Eller kanske en pappa eller en mamma som jobbar dygnet runt för att kunna försörja dig?Vilket leder till att du missar att få en leva i en ”språkrik och litterär miljö” som kan vara en av de viktigaste upplevelserna för att vi skall klara av högre utbildningar med sådana litterära krav som de har…och allt det för att din mamma eller pappa jobbar så hårt att de inte hinner läsa godnattsagor eller tidningen vid bordet…

Det kan var en sådan simpel sak som ett brutet ben eller en allvarlig sjukdom vid 13 – 18 års ålder. Först kan du bli sjuk eller på något annat sätt hindrad att få tillräckligt goda betyg för att komma in på den gymnasieutbildning du vill. Sedan kan du bli hindrad under gymnasietiden och inte få tillräckligt goda betyg för att komma in på högskolan du vill. Och lita inte på andra. För när det är dags är det ingen idé att komma dragandes med ursäkter som ”Jag har dyslexi och det upptäcktes inte förrän jag var 17 år…”. Nu är det bara att ta ansvar och se om sitt eget hus! Du får väl själv se till att du får alla hjälpmedel och alla möjligheter att klara dig! Annars, synd för dig.

Råkar du bara ha svårt att anpassa dig till skolmiljön? Den miljö i samhället vars enda liknelser finns i fängelser och på psykiatriska institut. Eller blir du skolless efter nio år i den här miljön? Vi som arbetar på skolan skall erbjuda dig en individualiserad utbildningsplan, helt enligt läroplanerna. Men det behöver inte staten göra i samma mån när det kommer till utbildningsvägarna. För där får du bara en chans!
Eller kanske du helt enkelt har svårt att ta till dig studierna när det pågår så mycket annat i ditt liv. Men det skiter vi i. Vi skiter i om dina föräldrar dött, om du blir handikappad eller råkar ut för en livsförändring eller sorg. För du har fått din chans. Life is tough – get use to it! 

Jag kan fortsätta ge skäl, men jag tror inte jag behöver. Vi kan i stället konstatera att från och med nu får du en god chans i livet. En chans att välja rätt. En chans att veta vad du vill. En chans att påverka ditt vuxenliv. En chans att se in i framtiden och spå vad som blir bäst för dig just då. Och den får du när du är 15 till 18 år. Sedan får du en chans att ge dina barn rätt möjligheter och förutsättningar. Så att de tar sin enda chans och använder den rätt. Sabbar du den, då räknas du som ”enormt samhällsekonomiskt slöseri” och vi kan lika gärna stoppa undan dig i en källare någonstans och glömma bort dig. 
Med Vänliga Hälsningar
Staten

Annonser

Read Full Post »

Skolpolitiken

Skolan står i alliansens skottlinje. De ständiga syndabockarn för skolans misslyckanden är lärarutbildningen och den gällande läroplanen. Men det är här jag personligen tycker att debatten tar en fel vändning. Jag skulle snarare vilja påstå att problemet är att läroplanerna som det beslutas om inte genomförs i praktiken. Och att lärarutbildningarnas goda tankar inte hinner sprida sig innan det är dags för nya reformer. Att genomföra en läroplan och förändra skolan är otroligt svårt eftersom det handlar om att ändrade verksamma  pedagogernas grundsyn. Det handlar alltså om att lära gamla hundar att sitta, att lära om något som sitter i ryggmärgen, och det kan vi alla förstå att det inte är gjort på en dag.

Många undrar varför det tar sådan tid att förändra skolan. Jag skulle vilja vidga detta och i stället fråga varför det tar sådan tid att förändra världen. För när det kommer till hur vi ser på saker och ting, våra grundläggande ideologier och tankar, så tar det tid för människan att utvecklas. Nu pratar jag ur rent generella termer, men det måste jag då jag pratar om att förändra hela verksamheter, samhällen, ja till och med världen. För än i dag finns det människor, och platser, där man ser på kvinnan som någon som skall lyda mannen. Vi ser fortfarande att våld, krig, är den sista utvägen för att lösa konflikter – hur primärt är inte detta beteende? Det finns människor och samhällen som tillåter aga som en uppfostringsmetod. Ja, jag skulle kunna göra en lång lista som kan bevisa att det är otroligt tidskrävande att förändra grundläggande synsätt, så varför skulle skolan vara annorlunda? Den drivs ju fortfarande av människor.

Under den korta tid jag läst på lärarutbildningen har jag läst mycket om att skolan är känslig för vad som är nytt och moderiktigt inom pedagogisk forskning. Därför har vi rekommenderats att inte vara för snabba med att revidera och kasta om helt i våra inriktningar bara för att det kommer ny forskning. Vi skall vänta lite, känna på det lite, och se vart det leder. Detta tar så klart tid. 
Vi har också läst om just det faktum att det tar en otrolig tid att lyckas införa en ny läroplan och förändra pedagogers grundsyner. Vilket, med hänsyn till det ovan skrivna, är både logiskt i handling och i tanke.  
Sedan 1962 har vi haft tre olika läroplaner för det vi i dag kallar grundskolan. (Vi har också en läroplan för förskolan i dag.) Och dessa tre läroplaner har i sin tur ändrats och modifierats, fått tillägg och fråndrag, både mål och kursplaner har fått utstå hård granskning och stora skiftningar i synsätt. Det innebär att lärare och övrig personal inom skolan har fått ändra sin pedagogiska grundsyn i alla fall tre gånger inom loppet av 46 år. Hur många gånger lärarutbildningarna fått ändra sina inriktningar har jag ingen aning om, men nu står den inför stora förändringar om vi får tro det som skrivs.
I dag säger vi att vi i skolan arbetar med lpo 94. Men med lite perspektiv så skulle jag vilja chansa på att vi i dag börjar nå grundtankarna som fanns inom ramen för lgr 80. Det känns möjligen rimligt att vi inom loppet av 46 år lyckats förändra våra grundläggande synsätt på hur en människa lär och vad som är viktigt att lära. Då kanske tillräckligt många nytänkare lyckats slagit sig in i yrket och de mer rutinerade har haft chans att kunna ta till sig det som i början var ganska främmande tankar. På den tiden kan också nya rön och tankar ha gått från att vara just nya och moderiktiga till att befästas och vara något som vi vågar tro på.

Därför kan jag inte låta bli att undra; är skolans problem kanske just det att vi aldrig får en chans att fullfölja alla goda tankar som finns? Att vi aldrig får chansen att bilda en riktig struktur i de nya riktlinjerna? Innan vi ens fått chansen har det som skulle rädda skolan blivit den nya syndabocken och in rusar nya rön och riktlinjer, som vi inte kommer hinna genomföra. 

Skolan, och framför allt lärarutbildningarna, står inför stora förändringar, om vi får tro våra politiker i dag. I deras jakt på en syndabock blir goda tankar det heliga offret. 
Får vi tro på det som skrivs finns det en risk, eller en chans, att vi är på väg tillbaka till den ”gamla” skolan. Frågan är då bara om det inte är där vi är i dag?
Kanske är det inte en ny lärarutbildning vi behöver. Kanske måste vi få chansen, och medlen, att lyckas genomföra det vi skulle, för att nå till vägs ände.

Jag kan ha fel, men visst låter det logiskt?!

Read Full Post »