Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘SVT’

Så var det över. Och det gick väl rätt bra. Känns konstigt att se sig själv på tv, precis som alla säger. Så där ser väl inte jag ut?! Jag hade ju ingen röst dagen innan inspelningen så det är skönt att det hördes vad jag sa i alla fall. 

Jag fick inte så mycket sagt… fick liksom inte med det jag själv anser är viktigt. Om sjukvård, om ovetande och allt det. Men förhoppningsvis blir detta en språngbräda in i en djupare och bredare diskussion om vården i allmänhet och IBS i synnerhet. 

Tusen tack för allt stöd. För sms, mejl, kommentarer och telefonsamtal. Härligt att känna sådant stöd! 

Här är länken till programmet på SVT Play, ifall någon undrar vad jag pratar om.

Sov Gott!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Read Full Post »

Jag har nyligen deltagit i en studie om Kbt-behandling (Kognitiv beteendeterapi) vid IBS via internet.

När jag först kom med i den här behandlingen kände jag mig riktigt upprymd och glad. Kanske skulle jag äntligen hitta något, förutom mediciner, som skulle hjälpa mig. Jag hade stora förväntningar. Och en stor fördel med studien var just att den skedde på distans, alltså helt via internet. För det kan vara mycket besvärligt för personer med IBS att ta sig från punkt A till punkt B och därför kan Kbt och liknande behandlingar bli uteslutna. Men på det här sättet blev behandlingen verkligen anpassad efter patienten. Som sagt, jag hade stora förväntningar.

Studien startade i somras, bra precis ett år efter att jag gått IBS-skolan på Ersta sjukhus och fått hjälp. Jag hade absolut inte samma problem som jag hade innan denna hjälp, mitt liv hade precis börjat kännas ”normalt”. Men IBS:en var fortfarande en stor del av mitt liv och jag anpassade mig fortfarande en hel del. Så jag hade förhoppningar att jag skulle få ett ännu mer ”normalt” liv.

Tanken men Kbt är att personer med IBS utvecklar en ångest som uppstår vid symptom. Vi fokuserar mycket på magen och symptomen vilket gör att vi blir extra känsliga. Minsta lilla ljud eller känning i magen kan därför framkalla ångest, en oro för att ”nu händer det, nu kommer det” och liknande. Ångesten i sin tur gör då symptomen värre vilket gör att vi fokuserar ännu mer och får mer ångest och så fortsätter den onda cirkeln.

Det handlade också om associationsinlärning. Om jag ofta fått problem med magen när jag åkt buss till exempel, så har jag lärt min kropp att jag ska få ont när jag sätter mig på en buss. Jag ska liksom bli bajsnödig då, och därför blir jag det. Detta kanske låter märkligt för en del men faktum är att mycket i våra liv fungerar så.

Genom att få oss att fokusera på magen genom medvetna övningar skulle vi då lära oss att kunna släppa tanken på magen, tillslut. Det är lite svårt att beskriva men det handlade i princip om att ju mer vi fokuserar på att inte tänka på något, desto mer tänker vi på det. Låter vi oss själva tänka på det så kan vi också ”släppa” tanken och oron med en del övning. Senare i behandlingen skulle vi också utmana oss själva i situationer vi vanligen undviker för att kunna få våra dåliga associationsinlärningar att försvinna.

Jag tror att denna typ av Kbt kan vara mycket hjälpsam för många med IBS. Det faktum att den kanske kommer att finnas tillgänglig via internet öppnar en fantastisk värld för oss med IBS. Och är du en av de personer som känner att du förvärrar dina symptom och ditt tillstånd med din ångest, då tycker jag verkligen att du skall kolla upp om du kan få vara med om en sådan här behandling! Håller du på att stänga dig själv inne, då hoppas jag verkligen att du i alla fall försöker med denna typ av behandling. För du FÅR inte stänga dig inne! Låt inte IBS styra ditt liv! Det är det värsta du kan göra!
För även om jag är övertygad om att IBS i grunden består av något fysiskt problem, som inte hittats än, och bestrider alla argument om att det skulle vara en psykisk åkomma från början, så tror jag att en sjukdom som är så ”ful” och fylld av skam, som vi måste lära oss att leva med hela livet, som inte går att bota, kan bli värre av den ångest som dessa faktum utvecklar. Ge inte upp!

Nu ska jag ärligt erkänna att jag hoppade av behandlingen, ungefär i mitten av den. Jag upplevde nämligen att jag blev värre av den. Så den är inte för alla. Men det är värt ett försök om du känner att du är på väg att ge upp!

Jag hade blivit mycket bättre av den behandling och den medicin jag redan fått. För ett par år sedan styrde IBS mitt liv. Jag led verkligen av associationsinlärning. Varje morgon fick jag hoppa av tåget, vid exakt samma hållplats, för att springa på toaletten. Jag led också mycket av ångest och märkte väl hur stressad jag blev när jag fick symptom. Och så fort ångesten kom så blev det dubbelt värre. Jag lät mig också lyssna extra noga på min mage innan jag vågade ta beslut om vad jag skulle våga göra den dagen. Hörde jag ett kurr kom ångesten. Och då kom smärtan. Och jag stannade hemma. Jag reste inte och jag gjorde ofta säkerhetsbesök till toaletten. Men någonstans insåg jag vad jag höll på mig. Att det var jag själv som förvärrade mitt liv, genom att stänga in mig. Jag rutade in varje steg jag tog och backade vid minsta känning. 

Det som ändrade mitt liv var när jag hörde en 45-årig man berätta om sitt liv. Hur han klev upp varje natt klockan fyra för att kunna ”vänja” in magen inför åkvägen till jobbet. Hur han knaprade tabletter och gick otaliga gånger på toaletten. Sedan begav han sig i väg två timmar tidigare till jobbet, för en åkväg som tog kanske 20 minuter. Han tog omvägar för att undvika köer. Ändå kom han ibland sent och fick utskällningar av chefen. Han åt sällan och var mycket restriktiv med vad han åt. När han kom hem föll han stupa ner i sängen och sov ett par timmar innan han gick upp klockan fyra igen. Och på helgen satt han hemma, Och sov. Han hade INGET liv! Ingen plats för en familj eller kärlek. Då insåg jag att mod var bästa medicin.

När studien startade hade jag kommit så otroligt långt att jag inte längre levde genom min IBS, men med den. Och jag mådde bra. Inte prima. Men väl bra.
När jag då plötsligt skulle börja fokusera på magen igen så blev jag så otroligt mycket sämre. Jag hade ständigt känningar. Ständigt uppblåst och jag fick springa på toaletten med ilande fart, något jag glömt hur det var. Alla känslor sköljde över mig igen och ångesten kom tillbaka. Modet försvann. Och jag hörde mig själv skrika ”NEJ, inte igen. Hur har jag kunnat leva så här? Jag orkar inte. Jag vill inte”. Till att börja med skyllde jag på mat jag åt och lite sömn. Kanske var det skolan som var stressig? Men sedan förstod jag – jag tänkte ständigt på magen igen.

När jag slutade med behandlingen blev jag snabbt bättre. Och jag insåg då att studien skapat det den var tänkt för att bota. Den skulle hjälpa mig med att ta bort fokuseringen på min sjukdom, men eftersom den började med att skapa ett fokus och en ångest så skulle behandlingen bara bota vad den skapat. Det skulle knappast bli ett rättvist studieresultat. Och det var inte bra för mig. 

Behandlaren hävdade att ”Men då är du på rätt väg. Du blir sämre först för att bli bättre sedan.” Men det här var inte ett sådant fall. Jag känner mi kropp och mage bra efter 27 år med IBS och jag blev bara sämre, och sämre. Det fanns ingen anledning att bli sämre för att bli bättre. Behandlarens uttalande bekräftade bara min tes; behandlingen skulle bara bota ett behov av behandling som den själv skapat. 

Jag är ingen person som ( i dag) låter mig styras av min sjukdom. Jag är en person som rycker på axlarna och säger ”shit happens, det löser sig” och går vidare. Det är också därför jag kan prata öppet om pinsamheter som IBS, bajs och minnen då jag suttit bakom bilar i parkeringshus med byxorna på knäna och bett till Gud att ingen skall komma (jag som inte ens tror på Gud). Därför var denna behandling inget för mig.

Men det säger inte att den inte passar dig. Många i studien upplevde att de blev bättre och att de lärde sig något nyttigt. Så känner du att det kan vara något för dig, eller att du är på väg att ge upp – hör dig för och prova. Alla kan prova, det förlorar du inget på.
Men håll dig alert och tro på dig själv och det du känner.

Lycka till!

 

P.S.

På tisdag kl. 19.30 i SVT2 sänds Doktor Åsa med temat IBS och magen. Där får jag några minuter i spotlighten också. Titta på det!

D.S.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Att köpa en ny tv kan ge enorm huvudvärk.
Det är så mycket att tänka på.
Och precis när du tror att du tänkt på allt, då blir skärmen svart.

För ett par veckor sedan köpte vi en platt-tv. Efter ett helt år av frågor och diskussioner med både varandra, familj, allvetare och affärsbiträden var vi plötsligt så trötta på alla tips som gick på tvärs med varandra att vi bara köpte en. Det blev en plasma, 42″, med inbyggd box och HD-ready.

Det började med diskussionerna om vi skulle ha en LCD eller en Plasma. Diverse snack om att plasman har lägre livslängd och riskerar inbränningar bemöttes av att plasma ger en mjukare bild, är bättre med tv-spel och jag tror det var att den inte reflekterar ljus lika mycket som en LCD. Plasman visade sig också vara betydligt billgare i vissa modeller och med vissa attribut. Dock ville jag helst ha en LCD för varje gång vi gick in i en affär så tyckte jag definitivt att LCD:erna hade mycket bättre bild. Snuggare svärta också, samt kontraster.
Men på den här punkten visade sig ambon orubblig. han hade läst mer än mig och pratat med fler som kunde det här också, plus att han faktiskt håller på med teknik till vardags, så jag böjde mig för argumenten. Även om jag än i dag hävdar att en LCD vore bättre. Dock dyrare …

Sedan var det en fråga om tum. Att köpa en tv under 40″ vägrade jag. Det kändes helt onödigt. De kostar så frykteligt mycket i dag så jag tänker inte slänga pengarna på en liten tv när det inte skiljer så mycket i kostnad jämfört med en stor. Jag upplever också att platt-tv-apparaterna känns otroligt mycket mindre än tjockskärmarna, även fast de är större. Men hur stor då?
Efter att ha sett min mamma och pappas 50″ var det svårt att köpa en mindre. Priset var lika också! Speciellt när man tänker på hur stor investering det är och att vi kanske flyttar till hus inom ett par år; och i huset vill man ju ha en STOR tv! Men jag böjde mig igen för argumenten igen. Vi sitter cirka tre meter ifrån tv:n och bilden skulle inte bli bra med en sådan stor skärm och upplösning. Dels så hade jag sedan tidigare bestämt mig för att jag vägrade investera i en månadskostnad för de kanaler vi redan har bara för att få digital-tv. Det är ju verkligen att kasta pengarna i sjön, tycker jag. Då kan vi hellre behålla vår tjock-tv. Vi betalar redan en månadskostnad för kanalerna i vår hyra, vi betalar bredband, telefon och så skall man ju betala månadskostnader för alla andra tjänster som ex. Spotify också. Det blir mycket pengar, det gäller att prioritera! Och skulle vi köra via analog signal, ja då blir det sämre bild ju större tv vi har. Eftersom den analoga signalen måste skals upp på så stor yta… Så, en mindre det blev.

Full-HD eller inte då? Där är det verkligen en prisfråga, för det är många tusenlappar i skillnad. Det är klart att man vill ha det bästa – en full-HD, men … det blev en HD-ready. För eftersom vi inte skulle slänga ut pengar på digital-tv så skulle det bli sämre bild med kopplingen analog signal och full-HD än med analog signal och HD-ready, fick vi veta. Ganska logiskt också. Så det blev en HD-ready. Och så sparade vi pengar med!

Så glad i hågen köpte vi vår Tv. Ett bra känt märke, Samsung. Lagom tum för vår nuvarande lägenhet, lagom stor upplösning för vår analoga signal och en plasma. Och vi hade gång på gång försäkrats om att vi inte kunde få sämre bild med denna tv än vad vi hade på vår tjock-tv, även fast vi skulle köra analogt. ”När vi flyttar vill vi ändå ha en till tv, till sovrummet, och då kan vi ta denna där och köpa en ny STOR LCD med FULL-HD till vardagsrummet! Då har tekniken gått framåt så mycket också att vi ändå kommer att vilja ha en ny i tv-rummet!”. Så gick diskussionerna och vi var nöjda! Det var frid och fröjd.

Så kom tv:n. 
Den där analoga bilden var helt omöjlig att stå ut med. Fy fan rätt utsagt. För att rädda hela köpet sprang vi till butiken och köpte ett digital-tv-kort. Kortet kostade 1 000 kronor och efter nyår får vi betala 160 kr per månad för precis de kanaler vi har redan nu. Bara för att få en större skärm med bra bild.

500 kr fick vi lägga på en HDMI-kabel. Vanliga antennkopplingar eller scartkablar gör att signalen mellan tv:n och DVD:n blir analog och filmerna som du skulle se med sådan bra bild blir vanliga analoga visningar. Inte alls de där fina som du köpt tv:n för alltså.

Och så var det det där med inspelningen också ja. Om du vill kunna spela in från din fina, nya tv i HD-format så måste du ha en HD-box med hårddisk. inte en sådan där inbyggd som vi har i vår tv, som skulle vara så praktisk och bra. Nej då, vi kan bara spela in analogt med vår fina, relativt nya, inspelningsbara DVD för omkring 4 000 kronor. Vill du ha sådan där fin bra bild så får du alltså köpa en digitalbox, eller helst en HD-box, med hårddisk, för omkring 3 – 4 000 kr.

Och vi kan ju förresten inte spela in alls på vår DVD. Inte ens analogt. För om man vill det så måste man köpa en förgrening till antennuttaget i väggen och en extra antennkabel. Sedan får du koppla en antenn in i DVD:n (eller videon om du har en sådan) och en in i tv:n. Sedan måste du ha en scartkoppling mellan tv:n och dvd:n också. En HDMI-koppling räcker inte, eftersom HDMI-kabeln inte sänder både ägarna. Den skickar alltså bara bild åt ena hållet. 
Nu kostar ju inte en antenn och en förgrening så mycket, men det är ytterligare ett par hundra kronor plus allt fuzz som kommer med det!

Jag är nöjd med vår tv. Jag är faktiskt glad att vi köpte den. Men jag är otroligt missnöjd på alla som har med sådant här att göra. Försäljare, digital-tv-bolag etc. som inte har all fakta lättillgängligt.

Med facit i handen så är mina tips:

Köp endast en platt-tv om du tänker lägga ut pengar på digital-tv. Kör inte via kabel, det är värdelöst. Behåll då istället din tjock-tv tills du tycker att du har råd. Men var beredd på merkostnader!

Om du köper platt-tv så måste du bestämma dig för om det är priset eller det allra senaste och bästa som är det viktiga. Vill du ha full-HD? Vill du ha plasma eller LCD? Frågorna handlar mest om en prioritering mellan pengar och effekt! Kommer du att spela mycket tv-spel och är helt inne på den grejen kanske det är effekt och full-HD du vill ha. Är du en tv-människa räcker det kanske med HD-reday, då få kanaler sänder HD-sändningar i dag och de kanaler som gör det tar rejält betalt för den servicen i form av dyra extrakanaler.

Kom ihåg att dubbelkolla om högtalare och stativ kommer med tv:n! Väggstativ får du oftast betala extra för!

Hur långt du sitter från tv:n har stor betydelse för vilken tum du skall köpa. För det är väl ändå bilden som är det viktigaste, eller?! Vill du ha en stor tum och det passar dig, investera i det då på en gång. Du blir gamma och gaggig tillslut och då är det bra med stor skärm. Om det handlar om plasma eller LCD har också betydelse just nu, då tumen inte skiljer så otroligt i pris när det handlar om en plasma men en LCD kan det vara stor skillnad på.

Vill du ha bra bild mellan videon, blue-rayspelaren, DVD-spelaren och playstationet så är en HDMI att rekommendera. Annars blir det analog signal mellan apparaterna. Och det är stor skillnad i pris och kvalité på de olika märkena på kablarna, så läs på innan du köper en!

Vill du spela in med bra bild, köp en digitalbox eller HD-box med minne på en gång. Jag tror att det är framtiden! Det är med de boxarna du kan pausa realtidstv också! 

Vill du kunna spela in med din video eller DVD? Fråga vad som behövs! Kopplingarna är inte desamma som de är i dag med tjock-tv-apparaterna! Jag undrar själv hur det fungerar om man inte har kabel-tv … För det analoga nätet är ju släkt … Kanske man inte kan spela in då?! Bäst att kolla detta !

Butiksförsäkringen eller inte? Ja, det är frågan. Många varnar för dessa då hemförsäkringar och liknande kan räcka. Jag har läst att butikerna skall tjäna riktigt bra på dessa försäkringar. Vi tog den längsta försäkringen av två anledningar. 1. de kommer och hämtar tv:n hemma om den går sönder, reparerar den eller ersätter den efter precis samma prisskala även om den har ett par år på nacken. Vi får alltså en ny som är likvärdig det vår tv var när vi köpte den. 2. lathet! Jag orkade inte kolla upp med hemförsäkringen!

Hoppas jag har hjälpt någon lite i alla fall. Tänk på att dessa tips är aktuella i dag, men kanske helt fel i morgon. Lycka till !

P.s

En fråga jag funderat på ett tag nu. Jag är för tv-licens och allt det. Betala för fri tv när vi betalar för reklam-tv känns kanske inte så där dumt. Fri tv = viktigt och allt det. Men jag undrar lite nu; kan man få SVT nu endast genom att betala tv-licensen? Eller måste man betala för kabel-tv eller digital-tv för att kunna se dessa fria kanaler nu? Eller räcker det med att man inhandlar en box? 
Men inte kunde jag se svt utan min kabel-tv och utan dyrt digital-tv-kort från privat bolag inte….
Någon som vet hur det fungerar?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Read Full Post »

En framtidsgrupp inom moderaterna vill ge barnen en maxtid på förskolan, 40 timmar i veckan som gräns. De vill också ge barnen fem veckors semester varje år. Denna debatt fördes på SVT Debatt i går.

Men visst är det fantastiskt! Vilket bra förslag! För det är ju inte så att alla föräldrar i dag grämer sig till döds och får de närmaste panikångest för att vi inte tar hand om våra egna barn.
Men vi lever ju i ett samhälle där vi måste arbeta. Och förlåt mig, men inte minst moderaterna kräver ju detta av människorna. Att vi skall ta hand om oss själva. Vi skall ju ut i arbeta, för det handlar inte om hur sjuka vi är – utan om hur mycket vi kan arbeta. Och är det bra jag eller går moderaterna inte mot sig själva nu. För alltid annars är det ju arbetet som prioriteras, inte familjelivet. Jag menar, det har ju ingen betydelse om vi splittrar en familj eller två och tvingar upp stockholmsmamman eller storstadspappan till kallaste norrland på veckopendling om det finns jobb som passar där uppe. Bara de kan försörja sig själva!

Fast nu skall också den föräldern som är kvar i stan på något otroligt sätt lösa det så att barnen inte går mer än 40 timmar på förskolan. Och detta alltså som ensamstående förälder under veckorna! (Att det finns pendlingstid mellan arbete och förskola har ju ingen som helst betydelse i frågan.)  

Nej men nu vill moderaterna, enligt Henrik Ripa (m), hitta lösningar för barnens bästa. Hur får vi bättre kvalité i välfärden, frågade de sig, och då föddes denna briljanta idé.

Detta citat ger en bra bild av denna typ av politik:

Det är ett farligt förslag på det sättet att man börjar i fel ända, för vill man att barnen skall ha kortare tid på förskolan måste man börja med hur mycket tid föräldrarna arbetar, annars blir ju resultatet att ensamstående föräldrar som jag helt enkelt slås ut från arbetsmarknaden. Man kan heller inte få tillgång till a-kassan om man inte har sin barnomsorg ordnad.
– Helene Sigfridsson, Makalösa föräldrar, svt debatt

Jag har sagt det så många gånger förut och jag säger det igen; ni MÅSTE börja i rätt ände! Man kan inte börja med att strypa bidragen förrän man hittat fler jobb, lika lite som vi kan sätta en maxtid på dagis med 40 timmar i ett samhälle där vi byggt upp och satt i system att föräldrar måste arbeta (minst!) 40-timmarsveckor för att kunna försörja familjen. Fasen, det är både fult att gå hemma och fult att lämna barnen på förskolan, hur skall ni ha det?!

Är det rimligt att barnen skall unna vara på förskolan i 50-55 timmar i veckan när föräldrarna jobbar 40-timmar? Den frågan ställer sig Ripa. Min fråga till dig är; är det verkligen rimlighet vi pratar om här? Är det då rimligt att föräldrar måste arbeta 40 timmar i veckan? Är det rimligt at ha dessa krav på sig som förälder? 

Och sedan pratas det en hel del om barnens bästa från Ripas sida. Om barnkonventionen och om att se till barnens bästa. Men har ni verkligen sett detta ur olika synvinklar innan ni gick ut med sådana idiotiska konstateranden?
Jag har sagt det förut här och gör det igen. Barnen på förskolan har privilegiet att få vistas i miljöer som är pedagogiskt utvecklande och kan bli stimulerade av personer som utbildat sig för att ge dem en bra start i livet. Så vem vet vem som är vinnarna? De som vistas mer tid med sina föräldrar eller de som vistas mer tid på förskolan? Jag menar, så länge föräldrarna verkligen tar hand om den tiden de har och visar barnen att de älskar dem och bryr sig om dem på kvällar och helger, ja, jag tänker inte påstå att det är de som är hemma mer i alla fall. Förskolan kan vara fristaden för barn som har det jobbigt hemma!
Och är det verkligen så mycket bättre att gå hemma med en förälder som stressar på för att familjen blir så ekonomiskt pressad av detta?
Nu inser väl även jag att det är jäkligt kontroversiellt att påstå att barnen har det bättre på förskolan med så pass stora barngrupper som det är, men då kanske det är där vi borde se till barnens bästa? Vi kanske skall dra ner på barngrupperna, ge dem större lokaler och mer pengar istället? Satsa på kvalitén istället! Börja där! I rätt ände!

Det som är verkligheten i dag är ju moderaternas tuffa arbetslinje och den kräver att det finns en förskola som täcker upp. Den tuffa arbetslinje som ni driver, de förändringar ni gjort i a-kassan det gör att man kan inte gå ner i arbetstid, man har inte råd och man måste ha en förskola som täcker upp, både på dagtid, kvällar, helger. Det är viktigt.
– Helene Sigfridsson

Jag fortsätter citera Sigfridsson som ni ser, för jag kan inte säga det bättre själv!

På frågan hur man skulle kunna genomföra detta förslag svarar Ripa att man skulle kunna bygga ut föräldraförsäkringen. Jaha, plötsligt är det bra med bidrag då eller? Så länge det är på förslag som ni genomfört! Fast han tar tillbaka sitt härliga förslag när Josefsson frågar om det är det moderata förslaget och undrar själv hur man skulle kunna lösa det.

Äh, jag blir så trött. Ärligt talat. Jag fattar att tanken är god men ”utspelet” är både motsägelsefullt, dåligt genomarbetat (för de har ju inget som helst förslag på hur det skulle kunna lösas och det enda konkreta Ripa kan säga är bidrag, helt motsägelsefullt) och dåligt belyst. För vem vet vad som är bäst egentligen? 

Jag vill passa på att säga att jag varit hemma, jag har själv aldrig gått på förskola, och jag har mått bra av det! Men jag är inte säker på att det var det bästa!
Jag stör mig oerhört på vilken riktning debatten i programmet tar då det sägs att mindre barn inte har samma behov av att vistas i gruppmiljöer som förskolan. Jag läser bok på bok om forskning som säger att barn som tidigt får rätt stimulans (som kanske en utbildad pedagog bäst kan bidra med?) har det lättare i skolan senare. Och precis som det sägs i programmet, barn som kommer hit med en mångkulturell bakgrund kanske mår otroligt bra av att vistas i en svenskspråklig miljö nio timmar om dygnet?!

Sedan börjar det diskuteras om föräldrar som går och handlar eller tränar medan barnen är på förskolan. Att dessa föräldrar skall vara dåliga är det som debatten ger en svag underton av. Men varför? Här ser vi då gärna bort från att barnens bästa! För varför skulle barnen må bättre av en förälder som aldrig får tid att träna för att behålla hälsan eller att bli omkringsläpad på en butik i stress när de är trötta och hungriga? Detta är en helt annan debatt, men jag bara måste kommentera detta!

Hur kommer det sig egentligen att moderaterna så gärna vill se till barnets bästa just i denna situation? Varför inte börja i rätt riktning där också och se till att familjerna får chans att hålla i hop även i tider av hög arbetslöshet och lågkonjunktur? Det är kanske i sådana situationer ni borde ta tillfället i akt och se det ur den positiva synvinkeln istället för att sätta ännu mer press på föräldrar. En arbetslös förälder är kanske en möjlighet för barnen i familjen, som innan gått så många timmar på förskolan! Det kanske är möjligheten till barnens semester. Så istället för att jaga sjuka och arbetslösa med blåslampa, börja ge dem extra bidrag för att stanna hemma med barnen!

Hör Betnérs kommentarer om debatten:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Såg ni det nya SVT programmet Doktor Åsa i tisdags?
Nehe, men det tycker jag att ni skall göra. Och det konstaterar jag helt icke objektivt men dock konsekvensneutralt.

I dag har jag nämligen varit med och deltagit i inspelningen till det som skall bli del sex eller sju i denna programserie, som skall vara något emellan Fråga doktorn och Hjärnkontoret. Inte helt förvånande skall den delen handla om IBS.

För en dryg vecka sedan kontakta en av programmets researchers mig, efter att ha läst den här bloggen. Min roll i i den här produktionen blir lite ”Det är tjejen i filmen som har skrivit brevet – faktiskt”. Med den skillnaden att jag förhoppningsvis inte blir utmålad som offer lika mycket som ”Det är inte tjejen i filmen som …”

Jag tycker faktiskt att upplägget är intressant och att det verkar vara ett mycket SVT-likt sätt att arbeta på.
Respekt för sina ämnen och ändå ett ganska lättsamt och ”folkligt” sätt.
Vi tittar omkring hemma hos mig, går på promenad och besöker Ersta sjukhus. 

Jaja, om sex eller sju veckor kommer det att sändas, så titta då, på mig när jag pratar pinsamma bajsminnen i SVT 😉

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Indiana Jones och kristalldödskallarnas rike.

Efter att ha sett taskiga trailers så drog vi oss, jag och min sambo, till bion på söder och såg Indiana Jones. Jag hade inga förväntningar alls efter att ha sett snabba, jobbiga klipp, en stereotyp, rabiat rysk kvinna och dåliga effekter på trailern. Men vi är båda fan av filmerna så det var självklart att den skulle ses.

Något överraskad blev jag faktiskt. Trailern suger verkligen, och filmen är långt ifrån riktigt bra, men ändå bättre än försmaken. Första halvan är riktigt underhållande till och med. Jag stör mig faktiskt inte alls på att Harrison Ford är gamal, han är lika cool ändå. Cool är dock inte den yngre versionen som presenteras och som jag är rädd att det ska bli vår nya hjälte i nya versioner av den gamla klassikern. Inte heller låter jag mig imponeras av Cate Blanchett som jag vanligtvis avgudar. Har ni sett henne i filmen om Bob Dylans liv, I´m not there? Där hon spelar honom? Grym film och hon borde vunnit Oscar för bästa manliga huvudroll, en av de bästa rollinsatser jag någonsin sett. Men det var ett sidospår. (Länk till klipp från filmen med Cate)

Kontentan är att vår nya Indiana Jones med våra gamla favoriter innehåller allt för nymodiga inslag. Tråkigt snabba, omotiverade klipp ibland. Försök till humor som knappt går att uppfatta, dels på grund av dålig timing och dels på grund av snabba klipp. Värdelösa effekter i datormiljöer. Ska man göra det ska det göras bra, annars kan man lika gärna skita i det. Dåliga sidekicks och massor av ”peka mig på näsan” poänger som jag vetat om 20 minuter innan det skrivs ut i översättningen. Men sist, dock inte minst dåligt, (läs inte om du vill bli överraskad) den innehåller flygande tefat och Arkiv X-marsianer. *suck*

Okej, filmen är rätt underhållande och ska definitivt ses om man är ett fan sedan tidigare. Är man inte det kan man lika gärna skita i det. Har man aldrig sett de andra och ser denna först: gör inte det. Gör du det ändå, då kommer du inte gilla Indiana Jones!

Däremot så hade den en snygg grej i början, en atombombssprägning. Den var riktigt snygg tycker jag. Funderde länge om jag någonsin sett någon på film som skildrar mer än det där molnet vi är så vana att se men jag kan inte minnas att jag gjort det. Här fick man se hur ”människor” (säger inget mer, vill inte förstöra det) faktiskt blev totalt nedsmälta. De liksom förkolnade och försvann till intet, mitt bara så där… Ja, jag började faktiskt gråta (okej, jag är VÄLDIGT känslig) för jag började tänka på att detta faktiskt hänt. Tänk vad fruktansvärda vi människor kan vara. Fatta att USA faktiskt gjort detta mot andra människor. Helt sjukt. En till sak att föra in på min lista över ”Skäl att förakta USA”. Detta skäl räcker för förakt. Så hemskt. Men detta är ett annat blogginlägg…

Betyg:

Indiana Jones och kristalldödskallarnas rike: AA

I´m not there: AAAAa (4 1/2) (trailer)

Kulturnyheternas (SVT) recension av Indiana Jones och I´m not there.

 

Read Full Post »