Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘a-kassa’

En framtidsgrupp inom moderaterna vill ge barnen en maxtid på förskolan, 40 timmar i veckan som gräns. De vill också ge barnen fem veckors semester varje år. Denna debatt fördes på SVT Debatt i går.

Men visst är det fantastiskt! Vilket bra förslag! För det är ju inte så att alla föräldrar i dag grämer sig till döds och får de närmaste panikångest för att vi inte tar hand om våra egna barn.
Men vi lever ju i ett samhälle där vi måste arbeta. Och förlåt mig, men inte minst moderaterna kräver ju detta av människorna. Att vi skall ta hand om oss själva. Vi skall ju ut i arbeta, för det handlar inte om hur sjuka vi är – utan om hur mycket vi kan arbeta. Och är det bra jag eller går moderaterna inte mot sig själva nu. För alltid annars är det ju arbetet som prioriteras, inte familjelivet. Jag menar, det har ju ingen betydelse om vi splittrar en familj eller två och tvingar upp stockholmsmamman eller storstadspappan till kallaste norrland på veckopendling om det finns jobb som passar där uppe. Bara de kan försörja sig själva!

Fast nu skall också den föräldern som är kvar i stan på något otroligt sätt lösa det så att barnen inte går mer än 40 timmar på förskolan. Och detta alltså som ensamstående förälder under veckorna! (Att det finns pendlingstid mellan arbete och förskola har ju ingen som helst betydelse i frågan.)  

Nej men nu vill moderaterna, enligt Henrik Ripa (m), hitta lösningar för barnens bästa. Hur får vi bättre kvalité i välfärden, frågade de sig, och då föddes denna briljanta idé.

Detta citat ger en bra bild av denna typ av politik:

Det är ett farligt förslag på det sättet att man börjar i fel ända, för vill man att barnen skall ha kortare tid på förskolan måste man börja med hur mycket tid föräldrarna arbetar, annars blir ju resultatet att ensamstående föräldrar som jag helt enkelt slås ut från arbetsmarknaden. Man kan heller inte få tillgång till a-kassan om man inte har sin barnomsorg ordnad.
– Helene Sigfridsson, Makalösa föräldrar, svt debatt

Jag har sagt det så många gånger förut och jag säger det igen; ni MÅSTE börja i rätt ände! Man kan inte börja med att strypa bidragen förrän man hittat fler jobb, lika lite som vi kan sätta en maxtid på dagis med 40 timmar i ett samhälle där vi byggt upp och satt i system att föräldrar måste arbeta (minst!) 40-timmarsveckor för att kunna försörja familjen. Fasen, det är både fult att gå hemma och fult att lämna barnen på förskolan, hur skall ni ha det?!

Är det rimligt att barnen skall unna vara på förskolan i 50-55 timmar i veckan när föräldrarna jobbar 40-timmar? Den frågan ställer sig Ripa. Min fråga till dig är; är det verkligen rimlighet vi pratar om här? Är det då rimligt att föräldrar måste arbeta 40 timmar i veckan? Är det rimligt at ha dessa krav på sig som förälder? 

Och sedan pratas det en hel del om barnens bästa från Ripas sida. Om barnkonventionen och om att se till barnens bästa. Men har ni verkligen sett detta ur olika synvinklar innan ni gick ut med sådana idiotiska konstateranden?
Jag har sagt det förut här och gör det igen. Barnen på förskolan har privilegiet att få vistas i miljöer som är pedagogiskt utvecklande och kan bli stimulerade av personer som utbildat sig för att ge dem en bra start i livet. Så vem vet vem som är vinnarna? De som vistas mer tid med sina föräldrar eller de som vistas mer tid på förskolan? Jag menar, så länge föräldrarna verkligen tar hand om den tiden de har och visar barnen att de älskar dem och bryr sig om dem på kvällar och helger, ja, jag tänker inte påstå att det är de som är hemma mer i alla fall. Förskolan kan vara fristaden för barn som har det jobbigt hemma!
Och är det verkligen så mycket bättre att gå hemma med en förälder som stressar på för att familjen blir så ekonomiskt pressad av detta?
Nu inser väl även jag att det är jäkligt kontroversiellt att påstå att barnen har det bättre på förskolan med så pass stora barngrupper som det är, men då kanske det är där vi borde se till barnens bästa? Vi kanske skall dra ner på barngrupperna, ge dem större lokaler och mer pengar istället? Satsa på kvalitén istället! Börja där! I rätt ände!

Det som är verkligheten i dag är ju moderaternas tuffa arbetslinje och den kräver att det finns en förskola som täcker upp. Den tuffa arbetslinje som ni driver, de förändringar ni gjort i a-kassan det gör att man kan inte gå ner i arbetstid, man har inte råd och man måste ha en förskola som täcker upp, både på dagtid, kvällar, helger. Det är viktigt.
– Helene Sigfridsson

Jag fortsätter citera Sigfridsson som ni ser, för jag kan inte säga det bättre själv!

På frågan hur man skulle kunna genomföra detta förslag svarar Ripa att man skulle kunna bygga ut föräldraförsäkringen. Jaha, plötsligt är det bra med bidrag då eller? Så länge det är på förslag som ni genomfört! Fast han tar tillbaka sitt härliga förslag när Josefsson frågar om det är det moderata förslaget och undrar själv hur man skulle kunna lösa det.

Äh, jag blir så trött. Ärligt talat. Jag fattar att tanken är god men ”utspelet” är både motsägelsefullt, dåligt genomarbetat (för de har ju inget som helst förslag på hur det skulle kunna lösas och det enda konkreta Ripa kan säga är bidrag, helt motsägelsefullt) och dåligt belyst. För vem vet vad som är bäst egentligen? 

Jag vill passa på att säga att jag varit hemma, jag har själv aldrig gått på förskola, och jag har mått bra av det! Men jag är inte säker på att det var det bästa!
Jag stör mig oerhört på vilken riktning debatten i programmet tar då det sägs att mindre barn inte har samma behov av att vistas i gruppmiljöer som förskolan. Jag läser bok på bok om forskning som säger att barn som tidigt får rätt stimulans (som kanske en utbildad pedagog bäst kan bidra med?) har det lättare i skolan senare. Och precis som det sägs i programmet, barn som kommer hit med en mångkulturell bakgrund kanske mår otroligt bra av att vistas i en svenskspråklig miljö nio timmar om dygnet?!

Sedan börjar det diskuteras om föräldrar som går och handlar eller tränar medan barnen är på förskolan. Att dessa föräldrar skall vara dåliga är det som debatten ger en svag underton av. Men varför? Här ser vi då gärna bort från att barnens bästa! För varför skulle barnen må bättre av en förälder som aldrig får tid att träna för att behålla hälsan eller att bli omkringsläpad på en butik i stress när de är trötta och hungriga? Detta är en helt annan debatt, men jag bara måste kommentera detta!

Hur kommer det sig egentligen att moderaterna så gärna vill se till barnets bästa just i denna situation? Varför inte börja i rätt riktning där också och se till att familjerna får chans att hålla i hop även i tider av hög arbetslöshet och lågkonjunktur? Det är kanske i sådana situationer ni borde ta tillfället i akt och se det ur den positiva synvinkeln istället för att sätta ännu mer press på föräldrar. En arbetslös förälder är kanske en möjlighet för barnen i familjen, som innan gått så många timmar på förskolan! Det kanske är möjligheten till barnens semester. Så istället för att jaga sjuka och arbetslösa med blåslampa, börja ge dem extra bidrag för att stanna hemma med barnen!

Hör Betnérs kommentarer om debatten:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Ja, då har jag precis fått veta att a-kassahandläggaren jag talade med i våras hade fel, jag har ej rätt till a-kassa. För er som inte läst förra inlägget så beror detta på att jag är student och på att Alliansen tog makten vid förra valet. De genomförde en regel som tog bort studerandevillkoret vilket innebär att studenter utan arbete inte är berättigad till a-kassa under sommaruppehållen.

Ännu ett perfekt exempel på verklighetsfrånvändning. Straffa studenterna. Samtidigt får vi inte tjäna så mycket som vi vill så att vi kan spara ihop till en sommar utan arbete.

Jag vet, det finns eller har i alla fall funnits ett förslag på att ta bort denna spärr men den är inte borttagen ännu. Tänk om dessa idioter till politiker kunde börja i rätt ändå någon gång. Som att till exempel fixa mer jobb innan man försämrar a-kassan. Eller ta bort spärren innan man tar bort studerandevillkoret. 

Jaja, sån´t är livet i ett blåblodigt Sverige. Jag vet i alla fall var jag inte kommer lägga min röst i nästa val.

Nu tar jag midsommarledigt. Tillbaka efter firandet.

Read Full Post »

Okej. Efter ett återbesök på Arbetsförmedlingen i dag igen så har jag en hel del saker jag bara måste få skriva av mig. Vi börjar med studenternas moment 22.

En student får inte heller, som ni kanske vet, tjäna hur mycket pengar som helst under terminerna ifall denne vill få CSN-bidraget på 2.100 kr i månaden. Detta i sig tycker jag är lite korkat och här är mina argument:

* Om man väljer att arbeta och inte ta bidraget så kan man plötsligt stå med en enorm arbetsbörda en månad, när alla tentor och uppgifter hopar sig, och då inte ha tid att arbeta. Och då får man inte ens bidraget och alltså ingen inkomst denna månad. För ärligt talat så har man kanske inte haft råd att spara till en månad i förskott.

* Jag tycker, och detta är en rent personlig åsikt, att alla som väljer att studera och göra sig kompetent borde få en liten morot i form av studiebidrag. Dels för att man utbildar sig för att slippa gå arbetslös i framtiden och tära på samhällskassan. Dels för att folk kommer sluta studera annars. För man måste ju i alla fall ta vilket jobb som helst, även om man studerat, och då står man där med en hög lån och dåligt betalt i alla fall. Därför tror jag denna morot behövs och jag tycker att de som studerar är värda den! (Objektivt, kanske inte, men så tycker jag!)

När den nya regeringen tillträdde plockades det så kallade studerandevillkoret bort. Detta innebär att en student som har sommarlov inte är berättigad till a-kassa. (Med undantag från dem som redan påbörjat en period innan studierna och stämplar minst en dag varje år.) Detta, tillsammans med att man inte får tjäna så mycket man vill, blir ännu mera skit:

* Som student känner jag att man är mer i behov av semester än när man jobbar. I alla fall jag sliter mer när jag pluggar än annars, just nu är det rena ”semestern” att jobba men jag är i alla fall behov av en riktig semester. Detta blir då i princip omöjligt eftersom att man får ju inte jobba ihop pengar så att har att leva av så att man kan vara ledig. Och inte heller får man stämpla om man inte får jobb, trots att man inte fått chans att spara ihop pengar under året för i fall man blir arbetslös…

Nu vill jag bara poängtera att jag inte på något vis menar att man ska vara ledig med a-kassa, men jag menar att eftersom man inte får tjäna ihop så mycket man vill under terminerna så att man har något att leva av på sommaren så borde man i alla fall vara berättigad till a-kassa, om man inte får jobb.

Och sedan en sak som är skit oavsett om man är student eller inte om man blir arbetslös. För att förlänga a-kasseperioden om man inte får jobb direkt så kan man ströjobba. Ta vikariat här och där eller jobba deltid. Men från och med ett år sedan så får man inte ha ett deltids- eller ströjobb i mer än 75 dagar under en och samma a-kasseperiod, för då förlorar man sin rätt till a-kassa och hela sin period. Så alltså får man inte jobba, även om man vill och kan, om man inte får ett fast jobb då. Detta skulle vara ett sätt att få arbetsgivarna att fastanställa MEN HALLÅ!!! Vakna era verklighetsfrånvända knasbollar, det är ju dem som arbetar ni straffar. Det är ju den som arbetar som inte får arbeta mer, som tappar lönen och förlorar a-kassadagarna snabbare, inte arbetsgivarna. Sådant här gör mig så förbannad. Denna ”regel” har verkligen låg validitet. Straffa dem som gör fel, dem som ni vill ändra på, inte de andra. SUCK!!!

Sist men inte minst vill jag ge ett gott exempel på arbetsförmedlingens resursslöseri och dubbelmoral.

Arbetsförmedlingen i Farsta har skickat mig på kurs i två timmar på tisdag. Detta är en skrivkurs. Fantastiskt, jag är utbildad journalist men de anser att jag bör gå en skrivkurs med en arbetsförmedlare. Detta helt utan att ha tittat på något jag skrivit eller en enda ansökningshandling. Då jag poängterade att jag har en otroligt bra CV som jag alltid får mycket beröm för (jag skryter inte nu, den är faktiskt sjukt bra) så säger mannen med pennan i handen ”Vad bra, då kan du ju lära oss och de andra hur man gör. Detta blir helt galet ur ett antal perspektiv:

* De hade nyss förespråkat hur viktigt det är med en unik CV. Ändå ska jag dela med mig av min så att alla kan göra som jag. GLÖM DET!!! Varför ska ett gäng okända personer dra nytta av mitt hårda arbeta. Ni ska veta att jag lagt ner timmar och åter timmar för att få ihop denna cv.

* Då får arbetsförmedlingen gratis arbetskraft också. Men hallå…jag har a-kassa den dagen, något som de inte betalar mig. Jag skulle aldrig få gå och arbeta någon annanstans och sätta ett kryss som arbetslös i kassakorten, men om jag kommer och lär ut på a-förmedlingen, då är det minsan okej. Dubbelmoral?!

* Jag är arbetslös under sommaren. Fel, jag är delvis arbetslös under sommaren. Hittills har jag varit arbetslös ett par dagar och jobbat resten. Så jag jobbar så mycket jag kan och vikarierar på fritids och förskolor. Jag är utbildad journalist och har en mycket bra CV. Detta skulle jag kalla resursslöseri. Jag skulle kunna ägna dagen åt att söka jobb istället plus att de skulle kunna ge platsen till någon som är arbetslös längre tid, som behöver skrivhjälp och som uppenbarligen inte får jobb på sin CV. 

Jaja, vad gör man när det är verklighetsfrånvända politiker i varje hörn.

Trött.

Read Full Post »

Så, då var skolan slut och sommarlovet börjar. Något som tyvärr betyder inga pengar i en students värld, speciellt som alla mina vikariat tar slut då jag ju faktiskt vikarierar på skolor. Så jag fick ta mig iväg till arbetsförmedlingen i måndags. Och i vanlig ordning träffade jag en otrevlig arbetsförmedlare.

Min systerdotter var med mig eftersom vi skulle träffa min kusin som skulle ta med henne hem till Sundsvall igen. Så jag hade min systerdotter i ena handen och en resväska i den andra när jag kliver innanför arbetsförmedlingens dörrar. Jag tar kontakt med en lång man som bär namnbricka och säger ”Jag skulle vilja anmäla mig arbetslös”. ”Varför det då?”, undrar mannen, ”har du förlorat jobbet, studerat eller sagt upp dig?”. ”Jag har studerat”, svarar jag och noterar den mycket aktsamma blick jag får av mannen. ”Och här står du med ett barn och en resväska”, säger han till mig. Redan här började jag bli lite irriterad men jag insåg att det var kanske inte en helt orelevant fråga, om än illa ställd, så jag svarade lugnt ”Ja, det är min systerdotter som ska hem i dag, vi ska möta upp min kusin som ska ta med henne hem”. Då säger mannen ”Jag tycker att det är bättre om du kommer in i morgon” varpå jag svarar ”Ursäkta?!”. ”Jag tycker det är bättre om du kommer in i morgon för det tar tid att göra det här”. ”Det är inga problem”, svarar jag, ”det löser vi”. Nu är jag mycket irriterad och tycker inte riktigt att han är proffessionell. Jag tycker att det är uppenbart att han har en annan åsikt men att han inte är ärlig med mig. ”Vad då”, svarar han, ”att ni kommer hit i morgon?” ”Nej”, säger jag ”att jag anmäler mig i dag”. Och då får han äntligen ur sig det han hela tiden velat säga: ”Men det handlar ju om att du ska kunna ta arbete redan i dag, du är ju beroende av a-kasa och…” Nu ska ni veta att klockan är 15.00 på dagen redan och chansen att jag ska få ett arbete redan i dag är knapp. Men även om jag skulle få det så skulle detta inte vara något problem alls då min kusin skulle ta min systerdotter till Sundsvall. Och jag hade knappast ställt mig i en situation där jag var ”barnvakt” om jag hade arbete. Men inget av detta bryr sig denna man om att ta reda på, han frågar inte heller om jag har lösningar för om jag får arbete redan i dag utan han bara antar att jag är en ”fuskare” som inte vill arbeta. 

Jag ger mig dock inte utan menar att jag skall skriva in mig i dag och till slut ger han sig och lämnar mig ifred. Efter en stunds väntan får jag hjälp av en kvinna som ger mig ett namn och ett lösenord, berättar för mig att jag kan gå hem och skriva in mig om jag vill och att jag inte behöver vara kvar där. Något som gick helt emot vad mannen tidigare försökt trycka i mig, att det inte var passande för mig att skriva in mig i dag eftersom det skulle ta sådan tid och jag hade med mig ett barn. Denna kvinna var mycket servicemedveten och gav mig lösningar för hur jag skulle kunna skriva in mig på smidigast sätt med ett barn, utan att fråga ens om det var mitt barn eller om jag var tillgänglig för arbete på en gång.

Jag tycker att det är otroligt att människor som den första mannen jag träffade får arbeta på ställen som arbetsförmedlingen. Jag tänker mig bara ensamstående föräldrar som kanske har ett sjukt barn och vill gå in och skriva in sig. Att man skriver in såg betyder ju faktiskt inte att man plockar ut a-kassa den dagen, det beror ju helt på hur man fyller i kassakorten, men han verkar ju anta att alla är ”fuskare”. Så tråkigt att det får vara så när jag får för mig att arbetsförmedlingen ska vara till för att hjälpa. Och verkligen inte att döma.

Och bara för sakens skulle så fyllde jag i ansökan redan på arbetsförmedlingen. Det tog mig 20 minuter, under samma tid åt min systerdotter upp jordgubbarna jag köpt med mig. Inga problem, lätt som en pannkaka. 

Men det är inte bara ett problem på Arbetsförmedlingen, att man antar att alla är ”fuskare”. Det är ett generellt problem som tenderar dra över landet. I stället för att minska möjligheterna att fuska så drar man in på det som från början givits till dem som behöver hjälpen. Enligt mig så är detta helt fel sätt att ta tag i problemen. Att straffa alla för något som några gör. Synd. Kanske inte så konstigt att våra myndigheter utvecklar denna attityd när de som styr landet också styr sina direktiv efter samma antaganden.

En veckans tagg till mannen på Farsta arbetsförmedling vill jag i alla fall skicka ut här.

Read Full Post »