Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bajs’

Efter Dr Åsa har jag fått en hel del mejl och kommentarer. Ni har varit otroligt stöttande allihopa, tack för det !

Den absolut vanligaste frågan, som alla som skrivit ställt, handlar om min medicin. Så jag tänkte att jag skulle lyfta upp detta ämne i en egen post.

Ibs är ju helt olika saker för olika människor. Därför är det inte alls säkert att den medicin jag äter fungerar för andra, eller att den medicin som inte fungerade för mig inte kan vara effektiv för någon annan. Och det är sant att jag inte skulle klara mig utan min medicin i dag men det är många ingredienser i den här efterrätten och alla är lika viktiga och beroende av varandra.

När jag sökte hjälp för min Ibs och fick en diagnos så var jag otroligt dålig. Och eftersom min mage ställt till det så mycket för mig när jag försökt göra saker utanför mitt hem så hade jag utvecklat en ångest över att gå ut och jag fick panikkänslor så fort min mage gjorde sig märkt vid tillfällen då jag inte var nära en toalett. Till exempel när jag satt på en tunnelbana eller buss. Denna panik och ångest gjorde mig mycket sämre. Det var som att jag hamnat i en ond cirkel där magen började ställa till problem, jag blev stressad, fick ångest och panik och blev därför sämre. Och eftersom jag tydligen inte kunde gå ut stängde jag in mig själv. Livskvalitén blev, som ni kan förstå, inte så bra och jag påverkade alla i min omgivning. Då började jag må dåligt över det och över det faktum att jag inte kunde ta mig ut så då blev jag dålig även hemma. Alltså; mitt fokus på Ibsen gjorde mig sämre, vilket gjorde att jag fokuserade mer på den och så rullade det på.

För att ta mig ur detta var medicinen ett måste. För så fort jag kände en förbättring kunde jag lugna mig själv. Och då försvann min fokus. Vilket gjorde att jag mådde bättre och kunde bli ännu mer lugn … Men även om medicinen var och är viktig så var insikten om hur Ibsen fungerade en lika viktig ingrediens. Och det jag kunde göra efter denna insikt, att jag kunde börja utreda vad som varit bra eller dåligt för mig, är så klart en av de bästa hjälpmedlen för mig i dag.

Det jag vill säga med det här är att det spelar ingen roll om du får en superbra medicin, om du ändå kommer fortsätta att leva som du gjorde när du mådde riktigt dåligt. Om du äter medicinen men fortsätta stressa, få panik över minsta tarmrörelse och ångest över magen kommer du mest troligt inte bli bättre. Och medicinen kanske inte alls får samma effekt på dig som den hade på mig. För jag blev i stort sett symtomfri efter att jag fick denna medicin, men det var inte bara medicinens verk.

Jag tänkte lista lite ”mediciner” som jag provat och fått rekommenderade till mig här nedan, tillsammans med kommentarer. Detta med risk för reklam, det kanske finns andra bra mediciner, men jag kan bara lista de jag provat och de som jag fått rekommenderade till mig. Jag vet inget annat. Och med ”medicin” menar jag inte bara läkemedel utan även hälsokost, träningar, övningar etc. 
Det jag vill säga innan är att när det kommer till läkemedel så bör du inte självmedicinera. Sök upp en läkare och fråga om dessa läkemedel. Jag skriver upp dem endast eftersom kunskapen om Ibs och vad man kan ge för hjälp inte verkar vara så utbredd. Jag kan heller inte lova att det kommer fungera för dig som för mig, eller att de ens är bra för dig. Så ta med dig dina frågor om medicinen till din läkare, få rätt ordination och diskutera er fram till vad som kan vara bra för just dig. Mina tips nedan är också rekommenderade för de med diarrébaserad  Ibs, vilket gör att det kan vara en dålig kombination för dig som har hård mage.

  • Att tänka på vad man äter och vad som kan ställa till det för just dig kan vara bra. Det finns de som menar att vi inte skall behöva det, att det bara sitter i huvudet, men min tanke med att välja bort viss mat är att även de som inte har Ibs får gaser och blir sämre av viss mat, så det kanske är mat jag bör undvika. Vilken mat jag undviker har jag skrivit om här. Det handlar i princip om mat som ägg och bönor som man lätt blir gasig av. Även mjölk. Något jag inte skrivit som tidigare är att jag blev mycket bättre i magen när jag slutade äta rött kött !
  • Ät mindre portioner fler gånger, istället för stor ofta.
  • Sluta stressa. Inte så lätt, men var medveten om att du kommer att vara sämre om du stressar. Hitta avslappningsövningar som fungerar bra för dig. Jag gjorde avslappningsövningar på jobbet till en början, där jag lyssnade på dem i min ipod på rasterna. Nu för tiden kan jag dem och kan göra dem utan hjälp, men plockar fram dem vid behov. Jag har också hittat träningsformer som är lugnare och passar mig och magen. Jag tränar Capoeira, body balance, Yoga och liknande. Body balance är helt fantastiskt. Jag kan gå dit med migrän och gå därifrån utan ! 
  • Se till att få tillräckligt med sömn. Jag lyssnade någon gång på en sömn-cd, en hypnos-cd, men det var inget för mig. Då började jag med avslappningsövningarna när jag lade mig och dessa gjorde under. Jag gick från att sova lite och att ligga länge innan jag somnade till att somna så fort jag lade huvudet på kudden och kunna sova hela nätter. Fantastiskt ! 
  • Den första medicinen jag fick testa var inolaxol. Jag fick höra sedan att denna inte alls var bra för mig, eftersom det skulle finnas fibrer i den, och fibrer var inte bra för mig. När jag skrev till Ersta sjukhus och frågade om detta förra veckan fick jag dock veta att det kan hjälpa många med Ibs och att det är det första man skall prova. Det är receptfritt och man kan mycket väl testa själv utan att vara rädd för biverkningar. En del får ökade gaser och uppblåsthet  och bör då öka dosen för att se om stimulans av tarmen kan hjälpa ttarmen att göra sig av med gaserna. Detta är ett bulkmedel som finns receptfritt på apoteket och som man kan prova själv utan att vara rädd för biverkningar. En del kan få ökad gasighet och uppblåsthet av detta och då skall man öka dosen för att se om en ökad stimulans av tarmen kan hjälpa till att få bort gaserna. Men om det inte fungerar bör man testa något annat. Detta var svaret jag fick.
  • Innan jag sökte läkarhjälp testade jag lite olika aker. Bland annat testade jag att dricka Aloe Vera – som är ett naturligt medel från blomman med samma namn. Denna dryck skall innehålla 75 kända näringsämnen, bland annat enzymer, om jag är rätt informerad. Jag kände absolut en bra effekt av detta, även om jag inte blev symtomfri direkt. När man skall köpa Aloe Vera beror det mycket på företaget. Drycken skall vara gul, inte brun ! Jag drack färskpressad Aloe Vera på burk, det finns även juicer, men de är mer utspädda. Och jag tänker mig att effekten kan bero just på hur pass utspädd produkten är.
  • Jag testade också probiotika i pillerform från Apoteket. Detta gav också effekt. Trevis hette det jag testade.
  • Sedan köpte jag på mig massor med Dimor. Dimor är en resemedicin som ska stoppa tillfälliga diarréer. Och när jag testade detta så hände det verkligen grejer ! Nu kunde jag åka långt utan problem – ett tag. Sedan var det precis som om effekten tonades ut ju längre tid jag använde dem. Dimor är endast för tillfällig användning, vill du använda dem dagligen så måste du rådgöra med läkare. När jag pratade med min läkare så sa han att Dimor och Immodium var vanligt förekommande hos Ibs-patienter med mina problem. Jag använder dem än i dag. Jag tycker att Dimor ger en bättre effekt än Immodium och jag har hört att fler upplever samma sak. jag försöker använda tabletterna så sällan som möjligt, men jag undviker dem inte bara för att. Varje kväll innan jag lägger mig tar jag dem, om jag skall på jobb eller åka någonstans morgonen efter. Skall jag på bio, teater, konsert eller liknande så tar jag dem. Skall jag bara vara hemma eller bara gå till centrumet nära där jag bor, då skippar jag dem. Men är jag i skov så tar jag dem även då! Och efter att jag fått den andra medicinen som jag äter och har arbetat med mig själv är det som att problemet med minskad effekt vid långvarigt bruk försvunnit …
  • Först fick jag Questran utskrivet av läkare. Och detta fungerade mycket bra. Det är ett pulver som skall blandas ut med vätska och påverkar gallsyran. Tillsammans med denna medicin, Dimoren och mina omställningar så började jag leva ett normalt liv igen. 
  • Nu äter jag Lestid istället för Questran. Det gör jag endast för att jag ville ha tabletter istället för pulver. Det blev så mycket styr med pulver. Och vad jag vet så är detta två olika mediciner med samma effekt. Lestiden har fungerat mycket bra för mig ! Just nu så har jag inte ätit dem på länge, då jag velat prova att vara utan, och det har gått bra. Men då har jag mått oförskämt bra på senaste tiden också ! Och jag pluggar på distans samt arbetar nära hemmet så jag har inte behövt den dagliga hjälpen lika ofta nu.
  • Av en läsare har jag fått tips på pisang.se . Detta skall ha hjälpt henne mycket bra. Jag har själv inte testat det än, men jag har lovat att testa det nästa gång jag har skov. Eller kanske någon annan också testat det och kan ge en kommentar ?

Så, det var allt. Hoppas att det gav er någon hjälp. Men som sagt, det gäller att hitta det som passar just dig och framförallt, lita inte bara på medicineringen. 

Vill du ha fler tips eller bara läsa lite om hur mitt liv med Ibs är kan du gå in på fliken Ibs längst upp på sidan. Där finns också länkar till sidor om Ibs.

Lycka till !

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

När jag surfar runt på nätet för att hitta information eller tips om IBS så hör jag ofta, på amerikanska sidor, att IBS skulle vara ett matsmältningsproblem. Det är något alldeles nytt för mig! Jag kan i alla fall inte komma ihåg att jag skulle ha läst eller hört denna förklaring förut.

De förklaringar jag fått till IBS innan är att det är funktionella tarmbesvär, irriterad tarm och en motorikstörning i tarmen. Alla de här förklaringarna känns så luddiga. Skulle det kunna vara så att man vet att det är ett matsmältningsproblem?

Jag inser att amerikanska sidor inte alltid är att lita på och min uppfattning om just USA och dess medicinpolitik är att de inte är lika strikta som oss i Sverige. När jag var i NY i somras så sändes fler än en reklam om medicin som jag tyckte kändes otroligt godtyckliga. De verkar nästan få säga lite vad de vill där utan ordentliga bekräftelser på saker och ting.

Men jag kan ändå inte sluta förundras över förklaringen ”matsmältningsproblem”. Det känns så verkligt. Människor med IBS kan både vara lös i magen och måsta springa på toaletten massor med gånger per dag samt så kan de vara förstoppade och i princip aldrig behöva gå på toaletten. De känner också en obehagskänsla i magen och magen sväller upp som en ballong. Visst låter det som att det skulle kunna vara ett matsmältningsproblem?! Det är värt att fundera över, tycker jag!

Här kommer några mattips till er med IBS, helt baserat på mina egna erfarenheter:

* Om du är lös i magen, undvik fibrer. Är du hård, gör precis tvärt om. 

* Mjölkprodukter kan göra det värre. Enligt artikeln jag länkar ovan behöver vuxna inte dricka mjölk. Dock sa min läkare att jag inte skulle plocka bort mjölkprodukter helt, då jag inte var laktosintolerant, för då kunde jag utveckla en allergi. Så fortsätt äta mjölk i maten men undvik kanske fil, yoghurt etc. Även om det står att filen kan hjälpa din mage!

* Försök få i dig sådana där härliga bakterier, probiotika, som acidofilus och bifilus (heter det så?). Jag provade själv att äta kapslar med detta innan jag fick min diagnos och visst blev jag bättre. Och dietisten på IBS-skolan rekommenderade det också. Men jag vill igen varna för att det kanske inte är fil med probiotika du skall äta, ifall mjölkprodukter gör dig sämre. Hitta andra alternativ.

* Skala gurkan, äpplet och alla andra frukter och grönsaker. Först och främst så innehåller frukt och grönsaker också fibrer, så där har du en bra källa om du utesluter annat. Men som sagt, skala. Dietisten jag träffat berättade att skalen framkallar gaser, vilket lätt ger svullnad och obehag i magen.

* Jag undviker själv bönor, ägg, är försiktig med löken och äter inte rotsaker. Visst fuskar även jag ibland – snälla någon, jag skall ju leva också. Men jag fukar när jag vet at jag inte har något viktigt nästa dag eller kanske vet att jag skall vara hemma! Jag undviker också extremt feta saker som friterat, chips och liknande.

* Jag undviker alkohol och det har gjort mig mycket bättre. Det hjälper också mot den funktionella dyspepsin, kanske mest mot den!

* Tuggummi. Ja, ni läste rätt. Jag insåg för ett par år sedan att jag fick ont i eller orolig magen varje gång jag stoppade i mig ett tuggummi, vilket jag gjorde i alla fall ett par tre gånger per dag. Och jag kände verkligen skillnad när jag lade av! Och tror ni inte att det bekräftades på IBS-skolan också! UNDVIK TUGGUMMI !

Tänk på att alla med IBS är olika och reagerar olika på saker. Försök hitta det som är bäst för dig. Se detta som tips, inte som självklarheter, och prova dig fram!

Lycka till!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Read Full Post »

Jag tänkte kort bara slå ett slag för fildelningsdebatten ur synvinkeln av att ha ett typ av rörelsehinder. För ja, min IBS är definitivt ett rörelsehinder!

För er som inte läst min blogg innan och inte vet hur Irritable Bowel Syndrom kan yttra sig kommer hör en kort sammanfattning:

Jag har diarrebaserad IBS. Detta innebär att jag har svårt att ta mig från punkt A till punkt B. När jag sitter på tunnelbanan kan min mage plötsligt vrida sig ordentligt och då är det bara att så snabbt som möjligt hitta en tillgänglig toalett. För annars kommer det i byxorna. Och då menar jag inte att jag på något sätt har tid att vänta tills jag kommer fram till slutmålet och gå på toaletten där. Nej, det är NU jag måste hitta en ledig sits! Och denna obekvämlighet gör att alla mina trippar utanför min egen dörr inte är så där vardagsenkla, som de kan vara för människor utan rörelsehinder. För jag måste planera vad jag skall äta, planera innan så att jag kan ta min medicin och ibland kan det innebära en överhoppad lunch eller middag för att komma iväg på något roligt.

Som ni redan förstått så är ett biobesök en hel process för mig och många i min sits. Det blir en riktig lyx! Och det beror inte bara på resan dit utan även på att det kan vara riktigt jobbigt att sitta i en allmän lokal och prutta så det stinker, bara för att det är helt omöjligt att hålla det inne. För att inte tala om att behöva springa ut på toaletten mitt i filmens ”point of no return” och missa hela grejjen man betalat för. Och störa alla som tycker att man är såå jobbig som springer fram och tillbaka. När jag väl måste springa ut så ska jag ärligt erkänna att jag tar med mig alla saker och går hellre hem än in i salongen igen. FÖr det kan hände igen och igen och igen och jag orkar inte vara störmomentet för alla andra.

Och att mysa till det med godis i salongen är ju bara att glömma!

Ni kanske förstår varför jag anser att biomonopolet på nya filmer är mer än irriterande. För att få sitta i min egen soffa och kunna pausa filmen när jag vill är för mig rena lyxen! Det är den bästa filmupplevelsen jag kan tänka mig! Att kunna snaska med toalettdörrens lugnande silhuett i ögonvrån och faktiskt få sitta avslappnad mitt framför skärmen, inte i bereddposition längst ut på kanten nära dörren. Och att kunna fisa mig blå om jag måste, utan att skämmas.

Nu finns det säkert elaka människor som Kato där ute som tycker att sådana som jag får nöja mig med hyrfilmer och lite ”äldre filmer”. Till exempel de som skrev debattartikeln i DN i dag… För de gick knappast ut och gjorde något upprop för rörelsehindrade eller andra människor som av olika anledningar har svårt att ta sig till biografen för att få se deras filmer. De har ju knappast varit drivande i att hitta ett alternativ till oss. Jag tror att fildelningen uppstod för att det fanns ett behov. Kanske vi har lärt oss att förekomma behoven nu och inte bara sitta bekvämt tillbaka och inkassera bara för att det funkar för ”mig”.
För varför skall jag lida bara för att jag råkade födas med en taskig tarm? Orättvist tycker jag! 

Kanske några fler som vill skriva under på det här?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

Jag sitter framför tv:n en fredagkväll och väntar på att det skall dyka upp något roligt att se på. Någonting som Killinggängets I manegen med Glenn Killing, Nile City eller Percy Tårar. Men det enda som dyker upp är tv4:ans David Hallenius och Peter Magnusson i ytterligare en av deras hemska försök att vara roliga. Jag tittade lite på ”Fredag hela veckan” i fredags och ärligt talat så är en del saker helt okej. Problemet är bara att de som skall genomföra sketcherna förstör materialet. Varför måste ni vara så förbannat överdrivna? Litar ni inte på materialet? Är ni rädda att ni är så jäkla dåliga att ni inte ens kan ro hem några skratt när ni har ett färdigskrivet roligt manus?
Och vad är det med alla de här tv-serieparodierna? Är det det enda som går att skämta om? För 90 procent av programmets sketcher går ju ut på att göra narr av tv. Har ni inget annat liv eller? Det finns ju politiker, nyheter, händelser i världen utanför tv! Och mycket av det är roligt utan att ni ens kommer att behöva skriva om det! Jag menar, alldeles nyss blev Gud stämd… och reklamen från Läkemedelsverket är KO-anmäld för att folk trodde på Crime medecine och ringde till Läkemedelsverket och varnade för detta oseriösa företag. Folk är ju hur roliga som helst!
Det är tur att de har dumpat den där bruden som var med dem förut! Gått från trio till par. För hon var verkligen inte rolig. Det är ju visserligen inte David och Peter heller men jag klarar inte av tre som tror att de är roliga. 

Och femman har ju inget bättre att erbjuda. Filip och Fredrik. Har man inte tröttnat på deras nedlåtande ton och nödräddningar med kiss, bajs, kuk, knulla, fitta och så vidare. För så fort de inte får till det så trycker de bara in något av de här orden. Fy fan va tråkigt det är med svensk tv-komedi i dag.

Annat var det på Killinggängets tid. De visste hur man roade! Bra manus som man kan skratta läppen av sig åt, utan att skådisarna går på överdos av GHB.

Vi har ju några riktigt duktiga komiker. Varför syns inte de mer i tv? Bort med skräpet och in med Betner, Bartra, Schyffert, ROBERT Gustavsson, Rheborg och några av de där killarna man bara får se som uppvärmare. Kan inte ni slå er ihop och göra lite bra underhållning?! Ta er bort från långkörare som Parlamentet nu, det är dags. Med något nytt! Ta med Mörnbäck också. Han är ju grym! 
Satt hos mamma och pappa för ett tag sedan och de såg på Bingolotto. Lasse Berghagen var gäst och in på scen kommer Jörgen Mörnbäck och gör en helt hysteriskt rolig tolkning och immitation av Berghagen. På bara de korta minuterna gjorde Mörnbäck själv Bingolotto till ett mer sevärt program än Fredag hela veckan och Filip och Fredriks för närvarande sändande program. Vilket i ordningen det nu är. 

Nu snackar jag underhållning i stil med Saturday Night Live. Konceptet finns ju klart och ni är ju ett otroligt roligt gäng så nog borde ni klara av det! Sketcher varvat med musik och roliga gäster. 

Just nu är massmejlen mer tillfredsställande än tv-komiken! Nej, tills ni hittar på något kul och faktiskt nyttjar landets roliga komiker kommer jag i alla fall att se klipp från Killinggänget på youtube om och om igen. För det är till och med roligare att se de klippen, där jag vet poängen och jag har sett dem hundra gånger om, än att se skräpet på fyran och femman.

Till er som håller med mig har jag infogat lite minnesvärda klipp:

Read Full Post »

Så här vill jag säga till alla som menar att IBS orsaka av våra tankar och inte av något som är fel i kroppen:

Om det vore psykiskt att vara bajsnödig så borde jag ju lyckas hålla mig, eller hur. Lyckas att hoppa över ett toalettbesök. För enligt läkare som menar att IBS är psykiskt så är det precis det vi skall göra; inte bry oss om att vi är bajsnödiga.
Men nästa gång du är riktigt bajsnödig, prova då att inte gå på toaletten. Prova att hålla det inne, så får vi se hur länge det tar innan du gör i byxorna. Först då vet du hur det är att vara jag. Och när du står där med bajs fulla byxorna, som ett litet barn som inte blivit riktigt pottränad, försök då att övertyga dig själv om att det var dina tankar som gjorde att du bajsade på dig. Jag kan lova att det känns oerhört verkligt och påtagligt, oerhört fysiskt, när det rinner längs benen.

Jag har haft ett mer eller mindre symtomfritt liv i ett och ett halvt år nu. Visst finns det situationer jag undviker eftersom det inte finns toaletter i närheten men det känns som att de valen inte stör mig i mitt vardagliga liv. Saker jag verkligen vill göra gör jag, saker jag inte har lust att göra gör jag inte. Jag mår bra efter att ha startat med min medicinering och upplever inte att jag hindras i mitt liv av min ”sjukdom” längre, i alla fall inte mer än de flesta människor hindras i sina liv på grund av sina krämpor. Och om medicinen fungerar, hur kan det då vara psykiskt? För min medicin är inte för psyket.

Jag kan inte se hur ångest skulle vara det som framkallar min IBS då jag varken skäms eller stannar hemma pga. uppsvälld mage. Jag är inte den typen av person som anser att mitt utseende är ett stort problem. Vem ska bry sig om min mage förutom jag och om de gör det så är det deras problem, inte mitt. Jag är den jag är, jag ser ut som jag gör, alla har vi våra krämpor. Får jag bara leva mitt liv utan stora hinder, vilket jag får med mina mediciner, så är jag nöjd.
Snarare borde jag bli hård i magen av ångest. För den enda ångest jag känner är när jag sitter ihopkurad bakom en buske vid vägkanten, med byxorna i knävecken och bar rumpa, och ber till gud att ingen skall komma just nu.

Man känner sin egen kropp bäst, enligt mig, och det spelar ingen roll hur mycket psykiskt ni anser att IBS är, jag håller inte med. För att vara plump och ärlig så tror jag att det finns människor som har ”psykisk” ibs, eller andra sjukdomar, men att detta är personer som kanske har lätt att oroa sig för saker. Men då kanske det är dessa personer som har IBS. De som har liknande symptom men har utvecklat det för att de är rädda och får ångest av magproblem. Då kanske min åkomma heter något annat. Eller tvärt om.
Jag tror att det drabbar vissa människor som har benägenhet att stänga in sig på grund av sådana här problem. Den benägenheten har inte jag. Jag tror också att det finns människor som vill vara sjuka, av olika anledningar, uppmärksamhet eller undanflykter, men jag tillhör inte heller dem. Herregud, min läkare sa under vår första träff, efter att jag svarat på frågan om vilka problem jag hade med min mage
– Ja, det är tydligt att du är påläst om ibs.
Jag kan lova att jag aldrig hade läst något om Ibs, för jag hade ingen aning om vad det var. Jag berättade bara om mitt liv. Men tyvärr tror jag att det både finns sådana människor han tänkte på, sådana som läser på och applicerar sjukdomar på sig själv för att de av någon anledning har det behovet. Och att det finns många fler läkare som han, som har fördomar mot människor och i längden drabbar det de som behöver hjälp. Sluta att dra alla över samma kam!

Jag har mött människor som fått diagnosen IBS som har hård mage, hemska smärtor, ballongmage varje dag och de måste äta fibrer i massor. Jag har lös mage, trängande avföringsbehov, oftast mildare smärtor, ibland värre, ganska sällan uppsvälld mage och jag ska absolut inte äta fibrer. Jag har också mött dem som har fibromylalgi och andra åkommor som är mig helt främmande i sin diagnos. Men vi har alla IBS.

Någon dag är jag säker på att detta samlingsnamn ”ibs” kommer att delas upp i många olika typer av sjukdomar. Jag tycker att ni försöker pressa ner alla kakor i samma form, trots att det sväller över både här och där. Och detta gör ni istället för att forma den efter mig, efter individen. Jag är trött på att bli ignorerad, att inte bli trodd på, trots att jag säger att det inte är jag. Jag är sååå trött på grova generaliseringar och att bli nerpressad i samma form.

Jag inser att detta inlägg säkert kommer att få mig att låta arg och lite knäpp, men det är svårt att viska i motvind. Många psykiatriker kommer säkert att tänka ”Så där reagerar vissa personer…” Men sluta tänk så. Det är det tänket som är problemet. Vore psyket så enkelt som ni försöker få det till så skulle världen inte se ut som den gör i dag!
Det känns precis som de tre gånger i mitt liv då jag sökt läkare för att jag haft streptokocker. De har vägrat tro mig men efter att jag övertygat dem om att ge mig ett test så har det visat sig att det är sant. Och det är samma visa varje gång. Jag känner sin egen kropp bäst! Jag kanske inte alltid vet vad jag har för problem, men tillslut så känner jag att det ni säger passar mig, eller inte. Och då är det dags för er att börja tro på mig!

Jag är inte rädd för mina symptom. Jag känner inte efter hela tiden. Jag lever inte genom min sjukdom, jag lever med den. Sluta försöka få mig att vara någon jag inte är. Sluta säga att jag reagerar precis som jag ska och att jag inte behöver gå på toaletten. Sluta dra samband mellan mitt problem och en alkoholists behov av alkohol. Eller en hundfobikers behov av en hundfri miljö. För det är inte kroppsligt. IBS är kroppsligt. Att jag måste bajsa är ett kroppsligt behov. Försök säga till en spysjuk person att de inte får spy. Till en gravid kvinna att hon inte får föda. Till en utmattad person att denne inte får sitta. Det skulle vara samma sak.

Ge mig tillbaka makten över mig själv. Tro på det jag säger. Tro på att jag kan känna min kropp och inte är en knäppgök som bara stretar emot er för att vara jobbig. Ge mig i alla fall det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »