Söndagslistan på 2:a advent

Den här veckan tänkte jag fortsätta spinna vidare på barndomstemat jag skapat och lista nostalgi från svunna tider. Jag skall dela upp denna vandring i två och börja där knubbiga ben böjde sig på skötbordet fram till året innan tonårskänslorna satte in.

Musik från barndomen:

1. Rock-Olga – Varmkorv Boggie

2. Cliff Richard – Living Doll

3. Siw Malmkvist – Tunna skivor

4.  Twisted Sister – We’re Not Gonna Take it

5. Siw Malmkvist – Mamma är lik sin mamma

Barnfilm från förr. 

1. Den vita stenen

2. Sandybell

3. Bröderna Lejonhjärta

4. Mästerdetektiven Kalle Blomkvist (Röda vita rosen)

5. Rainbow Bright

BONUSFILM: Rai Grottpojken

Jag bjuder också på en bonuslista med några av de bästa barnböckerna jag läste som liten:

1. Katitzi

2. Det susar i säven

3. Klas Klättermus och de andra djuren i Hackebackeskogen

4. Folk och rövare i Kamomilla stad

5. Paddington

Den vita stenen

Sandybell

Bröderna Lejonhjärta

Mästerdetektiven Kalle Blomkvist  (Röda vita rosen)
 

Rainbow Bright

Rai – grottpojken

Läs även andra bloggares åsikter om Söndagslista, musik, film, böcker, barndom, nostalgitripp, nostalgi, barndomsminnen, animé, barnfilm

Read Full Post »

Jullista

I dag kör vi en söndagslista med julinspiration – så här på första advent.
När det kommer till musiken var det inte helt lätt att hitta rätt versioner, så i vissa fall handlar det mer om låten i sig än om artistens framförande.

1. Fairytale of New York (Absolut The Pogues feat. Kirsty MacColl!!!)

2. Mer jul (Adolphson & Falk)

3. Hark The Heralds Angels (Bäst i carols-version, KÖR!)

4. Pie Jesus

5. Oh Holy night – Tracy Chapman (Här handlar det absolut om sångaren dock! Det finns bättre låtar med få sångare som är så bra !)

Filmer:

1. En julsaga (Scrooge)

2. Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton

3. Nightmare before christmas

4. Bad santa

5. Ogifta par

(En scen)

(Hittade ingen trailer för ogifta par så det kommer en scen istället !)

Läs även andra bloggares åsikter om musik, film, söndagslista, jul

Read Full Post »

Söndagslista som gör ont

I dag är det enkelt. Här är listan över filmer och låtar som gör ont. ONT ända in i själen. Som ett slag i magen och du tappar all luft. Du får kippa länge för att komma tillbaka.

1. Nine Inch Nails – Hurt

2. Audioslave – Wide Awake

3. Bruce Springsteen – Born in the U.S.A.

4. Bruce Springsteen – American Land

5. Papa Roach – Getting Away With Murder

 

1. Irreversible

2. Guds stad

3. Tropa de Elite

4. Kids

5. Requiem for a dream

Bonus: Boys don´t cry

Läs även andra bloggares åsikter om musik, film, söndagslista, ondska

Read Full Post »

Kultur är soulfood – Stoppa IPRED

Jag var kanske tio år när jag brukade sitta på golvet i min systers rum och fingra på alla LP- och cd-skivor. I samlingen fanns Kiss, Prince, Twisted Sister och ZZ-top. Det fanns också Diana Ross och så småningom Inner Circel. På hennes stereo spelade jag in otaliga blandband som jag gav skolbusschauffören när han stannade vid min hållplats. Bandet spelades för alla mina skolkamraters underhållning hela den två och en halv mil långa resvägen till skolan.

Hon brukade också spela in videoband med musikvideos. Jag kommer inte ihåg vad listan hette, men jag minns väl den permanentade tjejen med de glänsande bruna strumpbyxorna, den svart- och grönrandiga jumpern som gick ner till knäna, benvärmarna och den tjocka kajalen runt hennes ögon. Hon låg på sidan och presenterade listan för mig, som satt fastklistrad framför tv:n och väntade på ZZ-tops grodvideo. 

Jag var tolv år när jag fick min första boombox i födelsedagspresent. Till den fick jag ett presentkort att köpa cd-skivor för i en av Sundsvalls skivbutiker. Det var butiken som låg vid hörnet där Lindex ligger i dag. För 200 kronor fick jag 4-non-blonds först (och enda?) skiva, Madonnas Rain, Wet Wet Wet samt fyra samlingsskivor med The best of the 60´s. Det ni!
Min boombox följde med på samtliga husvagnssemestrar och när mina föräldrar envisades med att spela samma dansbandsmusik som jag fått genomlida de tolv åren innan så slog jag på min nya rapskiva. Hela bilen dunkade och konstigt nog lät mina föräldrar mig hållas.

Jag hade också den dåliga smaken att lyssna till Mariah Careys låt Can´t live without you, om och om och om igen en hel dag när jag var olyckligt kär.

Många och långa nätter har jag suttit på sängkanten och lyssnat till alla typer av musik tillsamman med min granne Jonny. Till cd-skivor har vi sedan försökt ta ut låtarna själva på gitarren. Och musiken har varit ett ständigt samtalsämne under min uppväxt.

Än i dag betyder musik otroligt mycket. Det kanske inte är en del av mitt liv, på samma sätt som det var förr, men musiken är en viktig stämningssättare. Den kan inte bara få mig på bättre humör och sätta tonen för hela dagen, den kan också framkalla otaliga minnen som jag inte visste att jag hade. 

Jag minns hur jag stod med händerna i skivställen på Skivbutiken i Sundsvall, precis som ett barn står med händerna i godislådan, när jag fått mitt barnbidrag i handen. Ett helt gäng drog vi till stan och gjorde en butik – nämligen skivbutiken. Där lyssnade vi, tittade vi och samtalade vi precis det vår vardag bestod som mest utav – nämligen musik. Musik var livet, och är det till viss de även i dag.

När det handlar om musik så finns det bra alternativa vägar att gå idag. Använd iTunes eller Spotify! Jag har svårt att förstå varför man skall behöva ladda ner musik på olaglig väg i dag.
Men när det kommer till film och serier så finns det inte alls samma möjligheter. Så här frågar jag mig om det är det onödiga biomonopolet, tv-kanalernas samt tv-seriernas skapares otillgänglighet eller de sjukt onödigt höga priserna som skapar behovet av olagliga vägar. Kanske är det här man bör se över mallarna, istället för att skapa en lag som gör behovet ännu större.

Och jag är ledsen apple och iTunes, men om er framtida lansering av film- och tv-serietjänster i Sverige innebär upp till 300 kronor per film, då är inte ni heller framtiden här.

Kultur bör vara tillgängligt för alla. Inte bara de som har råd eller de som har fysiska möjligheter att ta sig iväg till en biograf. Varför är politikerna inte mer fokuserade på att göra kulturen tillgänglig och fri istället för att försöka göra den till en statustillgång? Kultur är soulfood. Vi behöver det! Era samhällsmedborgare behöver det!

Jonas Almquist berättar om varför staten inte vill hjälpa upphovsrättsmännen, varför staten stjälper musikerna och varför de inte kommer att tjäna en spänn mer om IPRED blir verklighet.

100 musiker, kreatörer och artister säger stopp, de vill inte användas som propagandaskäl för IPRED. Framtida sjärnor ser framtiden i fildelningen.

Madeleine Sjöstedt (fp) ser också hon fildelning i framtiden.

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, fildelning, soulfood, iTunes

Read Full Post »

Söndagslista No. 3

Dagen till ära listar jag fem av Tracy Chapmans bästa låtar. Jag skall nämligen få äran att lyssna till denna fantastiska musiker i kväll på Cirkus. Då hon tyvärr finns i en mycket begränsad form på Spotify blir det en hel del youtube i dag. Då kör vi!

1. Talking about a revolution

2. Telling Stories

3. Fast car

4. Baby can I hold you

5. Change

Bonuslåt: Crossroads

I dag blir det en filmlista som handlar om förväntningar. Fem filmer jag ser fram emot!

1. The Curious Case of Benjamin Button
Starring: Brad Pitt, Cate Blanchett, Tilda Swinton, Taraji P. Henson, Jason Flemyng, Elias Koteas, Julia Ormond 

2. Australia
Regissör: Baz Luhrman, Starring: Nicole Kidman och Hugh Jackman.  

3. The visitor
Starring: Richard Jenkins, Hiam Abass, Haaz Sleiman, Danai Gurira. 

4. The brothers Bloom
Written and directed by Rian Johnson and stars Mark Ruffalo, Adrien Brody, Rachel Weisz, Zachary Gordon, Nora Zehetner and Rinko Kikuchi. 

5. Wasington
”The final film in Lars von Trier‘s third trilogy series entitled ”USA – Land of Opportunities”. Eftersom det inte finns någon preview eller trailer här så ger jag er länkar till de två föregående filmerna, Dogville och Manderlay, som är helt fantastiska!!! 

Musik via youtube:

1. Talking about a revolution

2. Telling stories
 

3. Fast car

4. Baby can I hold you

5. Change
 

Bonuslåten: Crossroad

 

Trailers:

1. The Curious Case of Benjamin Button

2. Australia

3. The visitor
 

4. The brothers Bloom 

Läs även andra bloggares åsikter om film, musik, söndagslistan, Tracy Chapman,

Read Full Post »

Vem är den bästa superhjälten?

Om du tänker dig att alla superhjältar vi känner skulle hamna i en fajt, vem skulle då vinna?
Vi säger att det är mano a mano …

 Den diskussionen har jag haft med olika människor vid olika tillfällen under året. Den startade någon gång i somras när min systers kille kom hem från jobbet med frågan. Sedan har jag dykt på andra som funnit frågan lika intressant. Ganska många är överens måste jag säga, så jag tror att vi kan ha ett svar rent statistiskt baserat på vadhållare! Bamse har varit en favorit, men det finns en som slagit även honom. Vem det är avslöjar jag en annan gång, för jag tänkte faktiskt prova att köra min första undersökning här på bloggen. Och denna högst intressanta och viktiga fråga får vara jungfrupollen. 

I övrigt så kan jag säga att min absoluta favorithjälte är V ( hjälten i V för Vendetta). Högtravande, överintellektuell, artig martyr med uppenbar känsla för stil och goda causes som siktar på att göra fulländade sortier, vad kan bli mer rätt?!

”Voilà! In view, a humble vaudevillian veteran, cast vicariously as both victim and villain by the vicissitudes of Fate. This visage, no mere veneer of vanity, is it vestige of the vox populi, now vacant, vanished, as the once vital voice of the verisimilitude now venerates what they once vilified. However, this valorous visitation of a bygone vexation stands vivified, and has vowed to vanquish these venal and virulent vermin vanguarding vice and vouchsafing the violently vicious and voracious violation of volition. The only verdict is vengeance; a vendetta held as a votive, not in vain, for the value and veracity of such shall one day vindicate the vigilant and the virtuous. Verily, this vichyssoise of verbiage veers most verbose vis-à-vis an introduction, and so it is my very good honor to meet you and you may call me V.” 

– V´s alliterationstal ur filmen

Remember remember the fifth of November
Gunpowder, treason and plot.
I see no reason why gunpowder, treason
Should ever be forgot…

Läs även andra bloggares åsikter om V för Vendetta, film, superhjältar, undersökning

Read Full Post »

Fredagstips…

I kväll klockan 22.30 på Tv 3 sänds en av topp 30 bästa filmerna någonsin. Och högst relevant i dessa tider också!

V för Vendetta med bland annat Natalie Portman

Remember, remember, the fifth of november…

Måste ses! Så se till att mysa till i sofforna ordentligt nu! Natta barnen och håll till godo med, för omväxlings skull grym tv-fredags-underhållning!

Läs även andra bloggares åsikter om V för vendetta, film, fredagsunderhållning, tv-tips

Read Full Post »

Fildelning ur en IBS´ares synvinkel

Jag tänkte kort bara slå ett slag för fildelningsdebatten ur synvinkeln av att ha ett typ av rörelsehinder. För ja, min IBS är definitivt ett rörelsehinder!

För er som inte läst min blogg innan och inte vet hur Irritable Bowel Syndrom kan yttra sig kommer hör en kort sammanfattning:

Jag har diarrebaserad IBS. Detta innebär att jag har svårt att ta mig från punkt A till punkt B. När jag sitter på tunnelbanan kan min mage plötsligt vrida sig ordentligt och då är det bara att så snabbt som möjligt hitta en tillgänglig toalett. För annars kommer det i byxorna. Och då menar jag inte att jag på något sätt har tid att vänta tills jag kommer fram till slutmålet och gå på toaletten där. Nej, det är NU jag måste hitta en ledig sits! Och denna obekvämlighet gör att alla mina trippar utanför min egen dörr inte är så där vardagsenkla, som de kan vara för människor utan rörelsehinder. För jag måste planera vad jag skall äta, planera innan så att jag kan ta min medicin och ibland kan det innebära en överhoppad lunch eller middag för att komma iväg på något roligt.

Som ni redan förstått så är ett biobesök en hel process för mig och många i min sits. Det blir en riktig lyx! Och det beror inte bara på resan dit utan även på att det kan vara riktigt jobbigt att sitta i en allmän lokal och prutta så det stinker, bara för att det är helt omöjligt att hålla det inne. För att inte tala om att behöva springa ut på toaletten mitt i filmens ”point of no return” och missa hela grejjen man betalat för. Och störa alla som tycker att man är såå jobbig som springer fram och tillbaka. När jag väl måste springa ut så ska jag ärligt erkänna att jag tar med mig alla saker och går hellre hem än in i salongen igen. FÖr det kan hände igen och igen och igen och jag orkar inte vara störmomentet för alla andra.

Och att mysa till det med godis i salongen är ju bara att glömma!

Ni kanske förstår varför jag anser att biomonopolet på nya filmer är mer än irriterande. För att få sitta i min egen soffa och kunna pausa filmen när jag vill är för mig rena lyxen! Det är den bästa filmupplevelsen jag kan tänka mig! Att kunna snaska med toalettdörrens lugnande silhuett i ögonvrån och faktiskt få sitta avslappnad mitt framför skärmen, inte i bereddposition längst ut på kanten nära dörren. Och att kunna fisa mig blå om jag måste, utan att skämmas.

Nu finns det säkert elaka människor som Kato där ute som tycker att sådana som jag får nöja mig med hyrfilmer och lite ”äldre filmer”. Till exempel de som skrev debattartikeln i DN i dag… För de gick knappast ut och gjorde något upprop för rörelsehindrade eller andra människor som av olika anledningar har svårt att ta sig till biografen för att få se deras filmer. De har ju knappast varit drivande i att hitta ett alternativ till oss. Jag tror att fildelningen uppstod för att det fanns ett behov. Kanske vi har lärt oss att förekomma behoven nu och inte bara sitta bekvämt tillbaka och inkassera bara för att det funkar för ”mig”.
För varför skall jag lida bara för att jag råkade födas med en taskig tarm? Orättvist tycker jag! 

Kanske några fler som vill skriva under på det här?

Läs även andra bloggares åsikter om IBS, Irritable Bowel Syndrome, biografmonopol, bio, film, fildelning, basjs, rörelsehinder

Read Full Post »

IPRED ger behov av Ipren

Uppdatering:
Jag skall förtydliga min ståndpunkt i IPRED-frågan genom att försöka förtydliga skillnaden mellan att vara för eller emot fildelning eller att vara för eller emot IPRED. För denna koppling verkar inte vara solklar för alla. Förhoppningsvis kan vi genom förtydliganden renodla denna debatt lite mer.

Jag blir nämligen förvånad över att inlägg om IPRED-lagen så ofta verkar handlar om hurvida fildelning är okej eller inte. Det är ju där diskussionen tagit fel vändning. IPRED handlar ju snarare om att man vill ge privata aktörer befogenheter som inte ens polisen har. Och att man på detta sätt kränker den personliga integriteten och att det sker mycket tvivelaktigt om man ställer det i förhållande till brottet som begåtts.
Det är ju en fråga om rättssäkerhet eller inte!
Att sedan kulturarbetare blivit så pass desperata att de är villiga att riskera personlig integritet samt rättssäkerheten för att få sina pengar är mycket förvånande och mycket uppseendeväckande – faktiskt! Och i detta fal måste jag påstå att det är kulturarbetare som blivit rabiata först och inte skyr några medel i sin kamp om copyright.
Tänk om deras krafter samlats för samma lag när det handlat om nätpedofiler eller något liknande brott till storleken istället.
Varför skall kulturen få möjligheter som inte ens polisen har för att lösa betydligt grövre brott?

_________________________________________________________________
Jag vet, jag vet. Jag är inte den första och knappast den sista som utnyttjar kopplingen mellan de båda orden ovan. Men lika lite som jag kunde låta bli att skriva om IPRED så kunde jag låta bli att dra den ordvitsen.

Faktum är att jag inte skriver speciellt mycket om fildelning på den här bloggen. Trots den mediastorm som aldrig verkar avta i ämnet, speciellt på bloggar runt om i c-space, och på många bloggar jag läser.
Varför har jag då inte gjort det? Tja, kanske för att jag inte är tillräckligt insatt. Kanske för att jag är rädd för att hyckla? Kanske för att det skrivs så mycket ändå…. eller helt enkelt för att jag inte riktigt vet vad jag tycker…

För mig, liksom så många andra de senaste dagarna konstaterat, är det en självklarhet att fildelning på en nivå är fel. I alla fall olaglig fildelning. Att sprida någon annans hårt framarbetade material för att slippa betala för det, tja, jag kan aldrig få det till okej! Och jag är av tron att om vi inte börjar betala för oss så kommer vi få ännu sämre kvalité på filmer och musikutbudet kommer att krympa. Och inte alls är jag för det faktum att artister och filmstjärnor, författare och komiker med fler riskerar bli mer och mer beroende av stora företag för att kunna försörja sig. Usch, blotta tanken på det beroendet får mig att dallra.
Men samtidigt så har fildelarna en poäng att vi som konsumenter i istället har det beroendet vänt mot oss. Varför skall bara stora bioföretag ha möjligheten att visa ny film? Och visst finns det en poäng i att man skulle vilja få chans att se innan man betalar. För inte har vi makten att kräva tillbaka pengar om vi tyckte filmen sög, eller om cd-fodralets plomb sprättats för att bli provlyssnad.
Ja, det är helt enkelt en komplicerad fråga.

Men nu, när det handlar om IPRED, är diskussionen av en helt annan kaliber. Då handlar det helt plötsligt om att bryta mot rättssäkerheten för ett mycket litet brott. För visst är brottet litet om man ser till den enskilda personen som kan komma att dömas. Det enda denna person gjort är att kopiera material. Personen i fråga har alltså inte ens snott något.

Nej, nu börjar till och med jag bli förbannad!

Men precis som innan så är det så många innan mig som sagt detta så mycket bättre. Så istället för att skriva en lååååång posting om vad jag tycker skall jag lämna över er till två personer som vet vad de snackar om. Och så skall jag också länka till DN och motpolerna till fildelningen i objektivistisk anda.
Fast jag kan inte låta bli att undra över hur många av de som signerat debattinlägget på DN som är riktiga hycklare?! Det lär vi nog aldrig få veta….om inte lagen går i lås det vill säga. Då tycker jag att alla fildelare skall gå ihop och begära ut ip-adressers aktivitet som tillhör de undertecknade i debattartikeln. Det vore kul! Om det går att göra det åt det hållet…(det gör det nog inte, men det är en rolig tanke!) 

Vad är fildelning? Egentligen? Henrik Alexandersson säger som det är, som vanligt!

Kulturarbetare tjänar på att fildelas Opassande har gjort en helt fantastisk genomgång av vilka, som skrivit under debattartikeln i DN, som faktiskt fildelas. Fantastisk sarkasm. Bättre är svårt att hitta!

Debattartikeln i DN

Läs även andra bloggares åsikter om IPRED, fildelning, DN debatt, kulturarbetarek

Read Full Post »

The Happening – fantastisk idé föll platt

Tillbaka efter midsommarledigheten med en filmrecension.

The Happening av M. Night Shyamalan.

Filmen får mig att sitta förundrad. Först för att jag fylls av en känsla av ”vad är det här”. Sedan för att jag faktiskt fattar budskapet och gillar det. Sedan för att jag tycker att den är riktigt läskig. Och till sist för att den faller samman totalt.

Shyamalan har gjort filmer som ”Sjätte sinnet”, ”Unbreakabel”, ”Lady in the water”, ”The village” och ”Signs”. De tre första filmerna är riktigt bra. De två sista är ok, om jag minns rätt. Men mitt minne är blekt och de kan inte ha gjort något större intryck. 

Det som får mig att förundra nu är inte att jag faktiskt tyckte att filmen var läbbig. Shyamalan är en av de få som lyckas få det att rysa längs min ryggrad. Och efter The happening är han den enda som fått mig att hoppa i biostolen på äldre dar. Nej, det är däremot det usla skådespeleriet och den uppenbart usla regin han givit. Mark Wahlberg har aldrig varit någon stor skådespelare men han är betydligt bättre än detta. Och den kvinnliga huvudrollen Zooey Deschanel, som spelar Wahlbergs flickvän, gör den sämsta skådespelarprestationen jag någonsin sett. Det är riktigt pinsamt. Och i sommar lovar jag att se om några av Shyamalans filmer, för jag har aldrig tidigare reagerat så starkt på skådespeleriet i hans filmer, och jag måste se om jag varit blind eller om han helt enkelt arbetat med bättre skådespelare tidigare. 

En annan djupdykning i filmen är en dialog mellan Wahlberg och Deschanel i slutet. Den är så otroligt påklistrad och töntig. Den verkar mest vara där för att Shyamalan inte velat ”kill his darlings” utan så gärna ville ha med en symbolhistoria i filmen. Hur som helst, ett riktigt bottennapp. Nästa gång får han gärna jobba med någon som vet hur man rensar en film, utan nåd.

Däremot vill jag höja John Leguizamo. Jag har följt honom sedan hans sköna prestation som Tybalt i Romeo + Juliet och hans fantastiska rollprestation som Toulouse-Lautrec i Moulin Rouge. En evig birollsinnehavare som förtjänar betydligt mer erkännande än han fått. I den här filmen är han lika bra som han brukar trots allt. 

Så, ska man se filmen då? Jag vet faktiskt inte. Visst är den sevärd. Budskapet om att människan är naturens största fiende och någon gång kommer vi att få igen är riktigt bra. Manuset tror jag, förutom dialogen, faktiskt är riktigt bra, men tyvärr föll den platt. Men visst, se filmen, men se den hemma i soffan.

Betyg: AA 

Idén är så pass bra att trots filmen suger så måste den få två A:n.

Read Full Post »