Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rättssäkerhet’

Efter att ha läst detta inlägg hos Dynamic Man tänkte jag spinna vidare lite på just kopplingen mellan Niklas Strömstedt och IPRED.
Jag inser att herr sympatiske Strömstedt fått ta mycket skit i denna fråga den senaste tiden, men om man skrivit under en debattartikel som förespråkar IPRED så får man kanske vara beredd på detta.

Bakgrunden är alltså att Strömstedt vill stoppa fildelningen och förespråkar därför att införa IPRED. Efter att debattartikeln publicerats i DN så fick han kritik då han själv publicerat upphovsrättsskyddat material på sin blogg, i form av youtube-videos och bilder från nätat, som han inte haft rätt till. Strömstedt valde då att ta bort detta material från sin blogg och be om ursäkt. 
Och det är just här jag skulle vilja göra min poäng. Vid det faktum att Strömstedt gick ut och bad om ursäkt i sin blogg.

Om IPRED blir verklighet innebär det att privata företag får rätt att inskränka en persons privatliv om det finns skäl att tro att denna person fildelar. Och om det sedan visar sig att denna misstanke stämmer kommer personen i fråga att straffas för sitt brott. Och då räcker det knappast med en ursäkt. 
Rättssäkerhetsfrågan frånsett så slipper Strömstedt alltså låta någon göra intrång på hans privatliv, bli anmäld, dömd och straffad för hans felsteg. Här räcker det med en ursäkt. Så den förmånen som Strömstedt hade i dag kommer knappast andra personer få den dagen han själv, med upphovsrättsmaffian i ryggen, skall börja jaga fildelarna med blåslampa.

Detta exempel kanske är att dra saken långt, men det visar ändå på gradskillnaden mellan brottet och straffet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Read Full Post »

Uppdatering:
Jag skall förtydliga min ståndpunkt i IPRED-frågan genom att försöka förtydliga skillnaden mellan att vara för eller emot fildelning eller att vara för eller emot IPRED. För denna koppling verkar inte vara solklar för alla. Förhoppningsvis kan vi genom förtydliganden renodla denna debatt lite mer.

Jag blir nämligen förvånad över att inlägg om IPRED-lagen så ofta verkar handlar om hurvida fildelning är okej eller inte. Det är ju där diskussionen tagit fel vändning. IPRED handlar ju snarare om att man vill ge privata aktörer befogenheter som inte ens polisen har. Och att man på detta sätt kränker den personliga integriteten och att det sker mycket tvivelaktigt om man ställer det i förhållande till brottet som begåtts.
Det är ju en fråga om rättssäkerhet eller inte!
Att sedan kulturarbetare blivit så pass desperata att de är villiga att riskera personlig integritet samt rättssäkerheten för att få sina pengar är mycket förvånande och mycket uppseendeväckande – faktiskt! Och i detta fal måste jag påstå att det är kulturarbetare som blivit rabiata först och inte skyr några medel i sin kamp om copyright.
Tänk om deras krafter samlats för samma lag när det handlat om nätpedofiler eller något liknande brott till storleken istället.
Varför skall kulturen få möjligheter som inte ens polisen har för att lösa betydligt grövre brott?

_________________________________________________________________
Jag vet, jag vet. Jag är inte den första och knappast den sista som utnyttjar kopplingen mellan de båda orden ovan. Men lika lite som jag kunde låta bli att skriva om IPRED så kunde jag låta bli att dra den ordvitsen.

Faktum är att jag inte skriver speciellt mycket om fildelning på den här bloggen. Trots den mediastorm som aldrig verkar avta i ämnet, speciellt på bloggar runt om i c-space, och på många bloggar jag läser.
Varför har jag då inte gjort det? Tja, kanske för att jag inte är tillräckligt insatt. Kanske för att jag är rädd för att hyckla? Kanske för att det skrivs så mycket ändå…. eller helt enkelt för att jag inte riktigt vet vad jag tycker…

För mig, liksom så många andra de senaste dagarna konstaterat, är det en självklarhet att fildelning på en nivå är fel. I alla fall olaglig fildelning. Att sprida någon annans hårt framarbetade material för att slippa betala för det, tja, jag kan aldrig få det till okej! Och jag är av tron att om vi inte börjar betala för oss så kommer vi få ännu sämre kvalité på filmer och musikutbudet kommer att krympa. Och inte alls är jag för det faktum att artister och filmstjärnor, författare och komiker med fler riskerar bli mer och mer beroende av stora företag för att kunna försörja sig. Usch, blotta tanken på det beroendet får mig att dallra.
Men samtidigt så har fildelarna en poäng att vi som konsumenter i istället har det beroendet vänt mot oss. Varför skall bara stora bioföretag ha möjligheten att visa ny film? Och visst finns det en poäng i att man skulle vilja få chans att se innan man betalar. För inte har vi makten att kräva tillbaka pengar om vi tyckte filmen sög, eller om cd-fodralets plomb sprättats för att bli provlyssnad.
Ja, det är helt enkelt en komplicerad fråga.

Men nu, när det handlar om IPRED, är diskussionen av en helt annan kaliber. Då handlar det helt plötsligt om att bryta mot rättssäkerheten för ett mycket litet brott. För visst är brottet litet om man ser till den enskilda personen som kan komma att dömas. Det enda denna person gjort är att kopiera material. Personen i fråga har alltså inte ens snott något.

Nej, nu börjar till och med jag bli förbannad!

Men precis som innan så är det så många innan mig som sagt detta så mycket bättre. Så istället för att skriva en lååååång posting om vad jag tycker skall jag lämna över er till två personer som vet vad de snackar om. Och så skall jag också länka till DN och motpolerna till fildelningen i objektivistisk anda.
Fast jag kan inte låta bli att undra över hur många av de som signerat debattinlägget på DN som är riktiga hycklare?! Det lär vi nog aldrig få veta….om inte lagen går i lås det vill säga. Då tycker jag att alla fildelare skall gå ihop och begära ut ip-adressers aktivitet som tillhör de undertecknade i debattartikeln. Det vore kul! Om det går att göra det åt det hållet…(det gör det nog inte, men det är en rolig tanke!) 

Vad är fildelning? Egentligen? Henrik Alexandersson säger som det är, som vanligt!

Kulturarbetare tjänar på att fildelas Opassande har gjort en helt fantastisk genomgång av vilka, som skrivit under debattartikeln i DN, som faktiskt fildelas. Fantastisk sarkasm. Bättre är svårt att hitta!

Debattartikeln i DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , , k

Read Full Post »

Mitt liv verkar handla mycket om hat just nu. För någon vecka sedan hade jag och min sambo ett samtal som i stora drag handlade om hat. Några veckor innan hade jag ett liknande samtal med en annan vän. I går seglade jag in på min bonuslillasysters blogg (inte eg. lillasyster men vi har vuxit upp som grannar och varit mycket nära) och hon hade skrivit om just hat. Om att hata eller inte hata. Om vem man bör hata och om man har hatat.

Min och min sambos diskussion handlade om en händelse som många anser borde anmälas till polisen. Ett brott mot en persons självkänsla, trygghet och själ. Nu är det så att det här våldsbrottet inte har anmälts. Något som många inte kan förstå. 

I många år har jag menat att det inte finns någonting som kan förlåta att en person inte anmäler ett allvarligt brott. Jag har länge ansett att att inte anmäla i sig är ett brott mot alla som kommer att råka ut för den brottslingen i framtiden. Att det är ett brott mot alla som kämpar för rättssäkerhet och rättvisa. Alla måste ta sitt ansvar i kampen om friheten.

Men efter att ha tagit del av den här historien så känner jag annorlunda för det.

Om man blir utsatt för våld så är det just ett brott mot ens egen personlighet. Det kan förstöra ett sinne för livet. Och inte bara brottet i sig, men också efterföljderna. 

Tänk dig att du gör en anmälan. Alla får reda på det. Ditt liv blir allmänngods. Alla har en åsikt. Några tror dig inte, några tror dig. Du får medlidande och medömkan. Antingen blir du den där ”stackaren” som ljuger för att få uppmärksamhet eller så blir du den där ”stackaren” som råkat ut för något så hemskt. Men du blir den där ”stackaren” för evigt. Och det är så klart ingen som skänker sitt medlidande med illvilja, det är en mycket mänsklig reaktion, och det blir lätt allas eviga förklaring till allt. Till varför du inte klarar det eller varför du är så stark eller varför du är som du är. Du är OFFRET.

Och att leva som ett offer kan inte vara lätt. För chansen att glömma blir betydligt mindre. Nu påminns du också av alla andra. Av frågor eller bara av deras sätt att vara mot dig. Eller deras beröm, ”Du är så stark”, ”Jag skulle aldrig klara av det”. 

Du blir också för evigt bedömd utifrån det du varit med om. Det du ”upplevt”. Men skulle man verkligen kunna skratta så fort efter en sådan sak? Skulle man verkligen kunna se en film med en misshandel eller en våldtäkt utan att gråta? etc.

Du får inte möjlighet att glömma.

Men om du inte berättar vad som hänt kan det innebära en chans att få glömma. Att få släppa hatet som tär på dig. Att du ger sig själv en chans att leva som en ”vanlig” människa utan att bli ömkad, bedömd eller ifrågasatt. Du kan slipa vara OFFRET. Offret som får fördelar som h*n inte vill ha. 

Du får en chans att vara du. Stark utan anledning. Stark bara för att du är sådan. Du får en chans att glömma och släppa. 

Du slipper låta det som hänt påverka ditt liv mer än vad det redan gjort. Det slipper bli hela ditt liv, sluka dig.

Det finns en chans att du står där, tio år efter våldet, och glädjer dig över ditt val. Hur fel andra än må tycka att det var. Du står där och ser hur du har lyckats. Utan att vara ett offer. Utan medömkan. Utan att ha haft det där onda som infekterat ditt liv. Utan att ha ältat. Och just därför har du lyckats. Just därför är du stolt och lycklig. Du är framgångsrik och öppen.

Du kanske också ser att det faktiskt finns något som heter Karma. Att den som förtjänar det inte fått den glädjen att förstöra ditt liv. Men att det förstört h*ns.

Dit jag vill komma är att det inte finns någon idé att hata. Välj bort hatet. Låt det inte äta upp dig, slösa inte din tid. Hur du än väljer att göra, vad som än känns bäst för dig, så välj att glömma, släpa och ignorera. Känn inget för den här personen. Det viktigaste är att släppa taget. För i en sådan här situation är du viktigast. Att du kommer vidare med ditt liv är det som är bäst för alla. 

Jag bär på en ljuskänslig hemligheter i mitt liv som jag förmodligen aldrig kommer att avslöja. Men utan att avslöja för mycket så kan jag säga att jag har anledning att hata. Men jag har slutat med det. Jag känner inget. Bara glädje.

Read Full Post »