Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘recension’

To Tracy Chapman.

Thank you.
Thats really all I can say!
Thank you for a fantastic consert, for your music and all memories it brings with it.

Today I got a dream fulfilled. I got to see you play and sing live. And it was amazing.
Tears filled my eyes when you sang the second song. Baby can I hold you tonight?
This is the first time I have ever cried on a consert.
The first time music made me cry, just because of the music. Not because of the memories it reminds me of. So,
thank you, you are amazing. Keep on
talking about a revolution, some day it will come.

Truley, Ann.

 

Photos
Reviews:
Aftonbladet
DN
City
UNT
Kulturdelen
Expressen 


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Annonser

Read Full Post »

Tillbaka efter midsommarledigheten med en filmrecension.

The Happening av M. Night Shyamalan.

Filmen får mig att sitta förundrad. Först för att jag fylls av en känsla av ”vad är det här”. Sedan för att jag faktiskt fattar budskapet och gillar det. Sedan för att jag tycker att den är riktigt läskig. Och till sist för att den faller samman totalt.

Shyamalan har gjort filmer som ”Sjätte sinnet”, ”Unbreakabel”, ”Lady in the water”, ”The village” och ”Signs”. De tre första filmerna är riktigt bra. De två sista är ok, om jag minns rätt. Men mitt minne är blekt och de kan inte ha gjort något större intryck. 

Det som får mig att förundra nu är inte att jag faktiskt tyckte att filmen var läbbig. Shyamalan är en av de få som lyckas få det att rysa längs min ryggrad. Och efter The happening är han den enda som fått mig att hoppa i biostolen på äldre dar. Nej, det är däremot det usla skådespeleriet och den uppenbart usla regin han givit. Mark Wahlberg har aldrig varit någon stor skådespelare men han är betydligt bättre än detta. Och den kvinnliga huvudrollen Zooey Deschanel, som spelar Wahlbergs flickvän, gör den sämsta skådespelarprestationen jag någonsin sett. Det är riktigt pinsamt. Och i sommar lovar jag att se om några av Shyamalans filmer, för jag har aldrig tidigare reagerat så starkt på skådespeleriet i hans filmer, och jag måste se om jag varit blind eller om han helt enkelt arbetat med bättre skådespelare tidigare. 

En annan djupdykning i filmen är en dialog mellan Wahlberg och Deschanel i slutet. Den är så otroligt påklistrad och töntig. Den verkar mest vara där för att Shyamalan inte velat ”kill his darlings” utan så gärna ville ha med en symbolhistoria i filmen. Hur som helst, ett riktigt bottennapp. Nästa gång får han gärna jobba med någon som vet hur man rensar en film, utan nåd.

Däremot vill jag höja John Leguizamo. Jag har följt honom sedan hans sköna prestation som Tybalt i Romeo + Juliet och hans fantastiska rollprestation som Toulouse-Lautrec i Moulin Rouge. En evig birollsinnehavare som förtjänar betydligt mer erkännande än han fått. I den här filmen är han lika bra som han brukar trots allt. 

Så, ska man se filmen då? Jag vet faktiskt inte. Visst är den sevärd. Budskapet om att människan är naturens största fiende och någon gång kommer vi att få igen är riktigt bra. Manuset tror jag, förutom dialogen, faktiskt är riktigt bra, men tyvärr föll den platt. Men visst, se filmen, men se den hemma i soffan.

Betyg: AA 

Idén är så pass bra att trots filmen suger så måste den få två A:n.

Read Full Post »

En gång i min inte allt för långa journalistkarriär fick jag chansen att göra en recension. En konsertrecension för att vara lite mer precis. Och inte vilken som helst. Lars Winnerbäck var i stan och han råkar vara en av mina absoluta favoriter. Vilket var anledningen till att jag var mycket nervös över detta knäck.

Det är inte så lätt att recensera en favorit. Visst är recensioner alltid subjektiva men det ska ju ändå vara en strävan mot en viss objektivitet och när man då älskar artisten som skall recenseras så känns det som att man vandrar på en hårfin linje och är nära att falla över och mista sin trovärdighet. 

Nu är det inte så att jag tvivlar på min proffissionalism som journalist eller recensent, snarare tvärt om. Men jag kände mig lite utlämnad och eftersom alla vet att jag älskar Winnerbäck gjorde jag mig till en öppen måltavla för kollegors kritik. Och inte gör det saken lättare att han sällan får ljuva ord från kritiker annars och jag kan sällan förstå deras återhållsamma inställning till denna fantastiska artist. Men så verkar ju kritiker som oftast ha något emot ”folkkärt”, något som jag själv är uppvuxen med och helt och fullkommligt älskar. Men jag svalde tvivlen, stålsatte mig och gladde mig, detta skulle bli roligt. Jag hade alltid velat göra en recension.

Väl på folkets park i Sundsvall satte jag mig på en kulle, på tryggt avstånd från den värsta folkmassan och med god översikt över scenen. Och så försvann jag. Jag riktigt njöt av denna konsert. Det var inte min första, absolut inte min sista, men dock min bästa Winnerbäckkonsert – helt klart. Min sambo som inte ens gillar hans musik rycktes också med i sommarglöden och kärleken som stormade parken. Det var underbart.

Jag tog mig tillbaka till tidningen, mycket sent och snart var det deadline. Någonstans där långt bak i huvudet ringde det varningsklockor när jag satte mitt betyg, men jag var övertygad, det var inte mer än rätt. Så jag satte min femma på pränt. Kanske är jag den enda recensent som givit honom full pott men vet ni vad, det gör ingenting. Trots några av mina kollegors skepsisism måste jag säga att det var en konsert väl värt en femma. En fyra om det inte varit för Hovet som så fullkommligt säkra sätter varje osäkerhet på sin plats. Men en femma för att konserten var en helhet, en perfekt helhet in i minsta detalj. Allt över denna prestation hade varit en femma +. 

Och även om detta var min första och sista recension så kan jag stolt säga att jag gjorde ett bra jobb, oavsett vad någon annan må tycka.

Och till alla recensenter som så gärna dizzar allt som är folkkärt: folkkärt behöver inte betyda skräp. Folkkärt behöver inte vara buskis på församlingshemmet. Folkkärt kan helt enkelt vara ett betyg på storhet. Storhet som går över åldersgränserna. Det behöver inte vara så, men det kan vara det. Det är jag övertygad om.

Read Full Post »