Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Same Same But Different’

Det viktigaste först:

Jag behöver er hjälp.
Statsvetaren Bo Rothstein anser att bloggosfären är en fara för demokratin och en grogrund för rasism.

Hur svårt kan det vara att visa honom att han har fel?
Eller åtminstone – visa honom att bloggosfären är full av människor som tydligt tar avstånd från rasism och antisemitism?

Vill du vara med? Skriv ett inlägg där du helt enkelt förklarar att du tar avstånd från rasism och antisemitism. Något i stil med: Jag mymlan tror på alla människors lika värde och tar öppet avstånd från rasism och judehat.

Tagga det som “antirasism”. Nog borde vi kunna skrapa ihop några stycken bloggare som kan visa att bloggosfären är större än så och inte bara så smutsig som Rothstein tror?

Citat från Mymlans blogg 

 

JAG ANN, ALIAS RUMPTROLL, TROR PÅ ALLA MÄNNISKOR LIKA VÄRDE OCH TAR ÖPPET AVSTÅND FRÅN RASISM OCH JUDEHAT !

Undrar du varför detta upprop?

Bo Rothstein, professor i statsvetenskap, har skrivit en debattartikel i GP där han hävdar att bloggandet kan få hemska konsekvenser för demokratin. Detta baserar han på tre belysande exempel där han själv blivit ”påhoppad” i bloggar. Han har:

1. fått meningen ”Bo Rothstein, sug min kuk” riktad mot sig i Mattias Svenssons (nyliberal) blogg, där Svensson reagerat på Rothsteins uttalande om att avsaknaden av välfärdspolitik, och därmed avsaknaden av skatter, i USA kan vara  anledningen till att landets ekonomi kraschat. (Mattias har bemött detta i sin blogg.)

2. blivit kallad för tokdåre, fått saker som ”pajasteorier”, ”sjuka påståenden” och att hans ”hjärna pajat ihop” riktat mot sig i en blogg av Jenny Westerstrand som är doktorand vid Uppsala universitet. Westerstrand skall, enligt Rothstein, ingå i en Eva Lundgrens forskningsgrupp. Han är en av hennes kritiker, bland annat för hennes uttalande m att det finns ”100-tals döda barnoffer för satanistiskt våld i Sverige”. Jag hittade inte dessa benämningar, men för den som vill så kan ni gå in och leta själv.

3. Veronica Svärd, styrelseledamot i Fi, skall i sin blogg ha tillåtit en kommentar där någon läsare frågat sig om Rothstein är av judisk börd och om det är detta som gör honom så bitter, sarkastisk, arg och missnöjd. Hon kommenterar hans debattartikel här.

(Det som skrivits i de ovanstående punkterna är direkt taget ur Rothsteins debattartikel. Jag har själv inte gått till källan och utrett dessa påståenden.)

Okej, jag kan förstå att Rothstein är lite mer än upprörd över påhoppen. Men som mer eller mindre offentlig person, precis som jag anser att jag måste göra när jag de facto valt att kliva ut från mitt eget hem för att vädra mina åsikter offentligt, så måste man kanske vara beredd på de två översta kommentarerna?! Jag menar, det kanske är småaktigt men mycket smuts kastas i diskussioner och ju mer upprörda personerna blir, desto mer skit kommer oftast vinande. 

Jag kan ge honom att den tredje kommentaren är lite väl magstark! Men Rothstein kan inte, enbart baserat på den kommentaren, påstå att bloggvärlden är en grogrund för rasism. För det är nämligen det han har gjort i nästa steg. När bloggarna bakom Same Same But Different bjöd in Rothstein för att gästblogga om hans påstående att bloggsfären är en fara för demokratin så mynnade denna inbjudan ut i en mejlväxling som inte alls verkat blivit speciellt trevlig. Följ länken ovan och läs SSDB, det är mycket intressant läsning!

På det här skulle jag bara vilja fråga Rothstein vad han menar att demokrati är för något egentligen? (Som ni kanske förstår så bloggar han inte så jag an tyvärr varken länka till hans blogg eller fråga honom detta i ett öppet forum. Hade han bloggat hade han kanske kunnat besvara dessa påhopp via sin blogg – och bjudit in till en öppen diskussion, något han själv anser är mycket demokratiskt.) 

Om vi bortser från den totala yttrandefrihetsutövningen som bloggandet faktiskt är så kan man ju också se det på det här sättet:
En del i demokratin är för mig, att så många som möjligt får komma till tals och vädra sina åsikter, oavsett om jag anser att det bara är avloppsvatten som kommer ut. Men med demokrati menas ju just att jag inte har ensam bestämmanderätt i frågan om vem som skall få säga vad.

Jag erkänner att det inte är många människor som har något filtersystem framför munnen, men jag kan ändock inte sätta munkavel på dem!

En av de svåraste demokratifrågorna genom tiderna tycker jag är just yttrandefriheten. Skall en rasist få komma till tals? 
Här pratar vi om oförytterliga värden och demokrati är så pass komplext att vissa värden ibland måste stå över andra. Vilka som skall få göra det har jag inget bra svar på. Dock tror jag att en öppen debatt med människor som är rasister och antisemitister gynnar demokratin. För i en öppen debatt kan de bara förlora! Får de gå och smyga runt skolknutarna för att värva ungdomar till sina rörelser blir de nästan oemotsagda och därför mycket farligare
Därför tror jag att bloggsfären är ett stort steg för demokratin, även set ur synvinkeln att det kommer att komma in mycket skit som riskerar att förgifta omgivningen.

Till sist vill jag bara kommentera stycket i debattartikeln där Rothstein oroar sig för att bloggandet bara är monologer och inte bidrar till den demokratiska öppna diskussionen. Jag inbjuder också Rothstein härmed att gärna starta en öppen diskussion om detta här på min blogg.

På min blogg, och många andras jag besökt, finns det ett kommentarsfält (även om inte Westerstrand har det). Där kan du reagera, vädra och ta en diskussion med mig i om allt du vill. Din kommentar publiceras direkt, utan omvägar eller godkännande. Än så länge har jag aldrig censurerat, och jag hoppas jag aldrig behöver det. För jag kan tänka mig en del kniviga dilemman som kanske kan få mig att fundera över en sådan sak. Men det har alltså aldrig hänt ännu. Så var så god. Ta diskussionen med mig!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , USA

Annonser

Read Full Post »

Jag tittade på Sofias, kanske mer känd som Mymlan, föreläsning som hon höll på Sydsvenskan i dag. Videon finns att hämta på en av hennes och Niclas, aka Deepedition, bloggsajter, Same Same But Different. En mycket bra och givande föreläsning vill jag börja med att säga.

Inte så långt in så tar Sofia upp den objektiva journalisten. Eller kanske snarare icke-existensen av den objektiva journalisten. Hon menar att de som växer upp i dag är för medvetna och för pålästa för att tro på att det finns en objektiv journalist. (Jag hoppas Mymlan själv hoppar in och kommenterar om jag felciterar eller fattar fel här). Alla journalister tror på något och har en agenda är väl i princip budskapet. Och jag håller med Sofia så länge man tar utgångspunkt i att en objektiv journalist är lika med någon som inte tror på något eller har egna åsikter. För visst är det självklart i dag att alla bör på förkunskap och att den förkunskapen alltid kommer att lysa igenom?! Jag tror att man måste vara lite blind om man tror att det går att skriva en text där din egen åsikt inte kommer att synas igenom alls. Jag anser själv att journalistiken faktiskt handlar om att ta ställning. Vi skall granska makten och det i sig är ju att ta ställning. Men den fråga jag ställer mig och skulle vilja granska närmare är; vad innebär då egentligen att en journalist skall vara objektiv? Om det ingår som en del i uppdraget att göra subjektiva arbeten så kanske en objektiv journalist har en annan mening än att det skall vara en journalist utan agenda?! För mig står objektiviteten i att vara öppen för alla vinklar och möjligheter. Att kanske ha en åsikt från början men att vara öppen för att den kan förändras. Att vara villig att övertygas och vilja diskutera ämnet. För precis som Sofia säger i sin föreläsning så måste vi göra ett objektivt arbete. Vi måste alltså låta alla komma till tals och undersöka alla möjligheter, även om det innebär att jag kanske får låta någon säga något som jag själv inte alls tror på. Men kan det då inte vara just det förfarandet som gör en journalist objektiv?

Uppdatering; Så här förtydligar deepedition detta i en kommentar:

Det som hon och många andra menar är att ingen kan vara objektiv. Journalister gör alltid tolkningar, väljer vinklar och ställer sina frågor utifrån en egen världsbild, ett eget tolkningsraster som bygger på de egna varderingarna: både som person men också som journalist. Det är sällan om ens någonsin som du som journalist skriver något där du inte väljer bort, väljer att dra på vissa saker etc. Det hela blir alltså ett erbjudande som inte är sant. Ingen är objektiv. Få kan faktiskt förhålla sig fullt objektiva. Däremot kan man som tidning ge möjlighet för den som vill fördjupa sig i att förstå och själv välja att hålla med eller inte genom att skapa högre tillgänglighet till både bakgrundsmaterial respektive journalisten som person.

Jag har haft heta diskussioner på den här bloggen med en gammal vän, DaJerran. Oftast har det handlat om politik och det faktum att vi har helt olika utgångspunkter. Oftast har det till slut handlat om hur vida jag är en vänstervriden person eller inte. Varje gång har jag bestridit detta som han anser vara ett faktum, och det av ett enda skäl. Jag har vissa åsikter men bara för att de passar in i ett fack så vill jag inte bli nerpressad i det. Jag sätter inte en etikett på mig själv därför att jag har mina åsikter oavsett vem som representerar dem i allmänhet.

Blir detta rörigt? 
Min poäng är att om jag går ut och säger att jag är vänsterpartist så förväntas jag av många, jag tror de flesta, att hålla med dem i alla deras frågor. För mig låter det som om jag läst ett partiprogram och sedan sugit åt mig deras mantra. Jag kan inte tänka mig något mer subjektivt! Skillnaden är att jag tar in fakta från massor av olika håll, ombildar dem, prövar dem, diskuterar dem och väver ihop det med mina upplevelser, sedan bildar jag en åsikt om något. Den åsikten är inte på något sätt färdig, den kommer aldrig att vara färdig, för jag diskuterar den mer än gärna med någon som tycker att jag har fel. Mer än gärna för att jag gärna lär mig något nytt. Om jag avslutar en diskussion eller ett researcharbete med att ha bytt sida, vidgat mina vyer eller bara vara mindre säker på det jag var så säker på i början, då har jag vunnit! Det är en vinst att få nya infallsvinklar och förstå andras sätt att se på saker. Och det är det jag menar kanske bör vara definitionen på en objektiv journalist; att vara öppen och hungrig efter förändring och förståelse.

Read Full Post »