Svensk i en amerikansk värld – Om skämt med skrattfördröjning

Jag sitter i soffan och kollar på ”Siensfeldt” när Elaine plötsligt säger något hysteriskt roligt. Innan karaktären hunnit levererat sin punshline har jag för länge sedan redan läst skämtet. Men ändå skrattar jag inte förrän dialogen är klar. Jag märker att min soffkompis gör precis samma sak; även han fördröjer sitt skratt. Känner ni igen er? Visst är det ett märkligt fenomen! Undra varför vi gör så? Varför vi väntar med att skratta tills personen ifråga fått säga skämtet, trots att vi redan vet hur det ska sluta. Vi vet ju redan hur roligt det är. Det måste betyda att skämten egentligen inte är så roliga eftersom vi inte brister ut i skratt på en gång. Vi skrattar ju inte åt skämtet förrän andra gången vi ”hör” det. Knasigt! Jag undrar hur det skulle vara att växa upp i ett engelsktalande land. Då är det mesta man hör och ser på sitt eget språk. Undra hur det skulle kännas?

Read Full Post »