Jag är ett diskussionsmonster! Om att döma snabbt – men att älska motbevisen

Oftast finns det minst en person på varje skola jag gått eller varje arbetsplats jag jobbat på som starkt ogillar mig till att börja med. Det brukar också vara just denna person som bekänner detta faktum när det är dags för mig att sluta. Ja, och då har vi redan blivit goda vänner och just den här personen är den enda på hela arbetsplatsen som egentligen förstår mig. Vad är det de tycker är så avsmakligt med mig då? Oftast tror jag att det är mitt sätt att snabbt döma. Jag dömer andra människor, jag beslutar mig snabbt i frågor och jag är mycket hård. Nu tänker jag ta chansen att förklara mig, så gott det går i alla fall. Det är sant, jag gör detta, jag är en sådan person som snabbt fäller domar. MEN, och detta är ett stort men, jag blir gärna motbevisad. Det är en liten förälskelse jag har – att bli motbevisad. Till exempel, om jag tycker någonting i en fråga så vill jag diskutera denna fråga från alla håll och kanter och dra frågan till alla spetsar som finns. Ibland kan jag diskutera mot min egen tro, välja den andra sidan, bara för att se hur någon i min sits framhåller sin tro. Detta faktum tycker många är otroligt jobbigt och de ser mig som en dumdristig och tjurig person. Men anledningen till att jag gör detta är att jag alltid vill ha en grund till vad jag tycker, jag vill kunna förklara och ha bra argument för varför jag tycker så och jag vill vara absolut säker på att jag inte varit trångsynt och bara sett på frågan med min egen synvinkels snäva tunnelseende. Så jag för diskussionen enbart för att jag vill bli motbevisad. Då har diskussionen gett något! Blir jag inte motbevisad så var den givande för att jag mest troligt lärt mig något om hur andra kan se på det och då har jag förmodligen breddat min egen ”tunnel”. Och den känslan är otrolig tycker jag. Det är sjukt vad befriande det kan vara att bli motbevisad och vad otroligt skönt det är att få höra hur andra ser på det och lära sig något. Så till alla där ute som någon gång hamnat i en långvarig och utdragen diskussion med mig och sedan gått därifrån och tyckt att jag är den mest trångsynta och tjuriga person ni någonsin mött. Förlåt! Men jag har ett konstigt driv som gör att jag älskar att lära mig saker och jag vill se på världen ur allas synvinklar. Jag vill veta och hungrar efter kunskapen. Inte kunskapen i form av fakta, utan kunskapen i form av åsikter, av andra människors synsätt. Och så till Mymlan, en av dem som inte alls gillade mig till att börja med. Jag är så glad för att du gör det nu! Du fattar mig. Det är en härlig känsla av samförstånd. Kör hårt!

Read Full Post »