Journalist eller icke journalist … Jag har fått tusen frågor om varför jag inte längre söker arbete som reporter och med de tusen förklaringar jag gett har jag fått två tusen suckar, förstående blickar och medlidande. Alla tror att det är för att jag måste, ingen tror mig när jag säger att det är ett medvetet val.
Varje gång jag får frågan har jag lika svårt att förklara varför. Men när jag i veckan, under en intervju, var tvungen att svara ännu en gång på samma fråga insåg jag plötsligt svaret. I dagens mediasamhälle handlar det ofta, inte alltid, men ofta om att ge läsaren det de vill ha. Oavsett moralen bakom storyn. För mig är journalistiken ett arbete där jag vill hålla huvudet högt. Jag anser att vårt uppdrag är att informera och bilda läsaren först och främst, inte att underhålla, det får blaskor stå för. Vi ska inte så mycket ge läsaren vad de vill ha som att vi ska informera och bilda. Sedan är det upp till reportern, fotografen och redigeraren, nyhetschefen, redaktören och researchen att med sin brinnande kärlek för uppdraget, sin svada och talang att göra om den informationen till något som läsaren vill läsa. Hur tråkig information det än är. Det är ju där en journalists talang sitter, det är ju i den uppgiften som utmaningen finns; att göra allt intressant. Vem som hellst kan ju göra en intressant story läsvärd. De flesta kan producera en tidning med mängder av värdeord och vinklingar. Vad är det då för konst att vara journalist och tidningsmakare? Den enda utmaningen idag sitter i grävstorys, all heder till duktiga grävande journalister, men ännu mer heder till den som kan göra allt intressant och sätter samhällets bildning och informationsvärde i främsta rummet. En sådan reporter vill jag vara, men jag har inte hittat forumet för det än. Och tills jag gör det så kommer jag inte att arbeta som journalist igen.
Sedan kommer då frågan…varför lärare? Faktum är att dessa yrken inte alls ligger så långt ifrån varandra. Jag blev journalist för att få påverka, och vart kan man påverka om inte i klassrummet, vara med och forma framtidens Sverige! Jag älskar termen ”det livslånga lärandet” och den får man både inom journalistiken och inom läraryrket. Journalistens uppdrag är att granska, informera och lära, låter väldigt likt det jag borde göra som lärare tycker jag!
Den praktiska anledningen till att jag tagit en ”de-tour” är just för att jag inte tycker att journalistyrket i Sverige inbjuder så mycket till det uppdrag de har. Det är kommersiellt skit, ursäkta franskan, men så ser jag på det. Jag gillar inte att springa stora mediakonglomeraters ärenden för att de ska tjäna pengar, jag vill visa på hur det faktiskt kan vara. Annars kan jag hellre jobba med något annat, som faktiskt betyder något.
Jag ser inte detta som att ”sadla om”. Jag utbildar mig och förkovrar mig, sedan får vi se vart jag hamnar. Kanske blir jag journalist med skolan som specialitet. Eller medialärare. Eller lärare som skriver krönikor. Eller bara journalist igen. Att vara journalist anser jag sitta i personligheten och jag är det rakt genom själen så… journalist kommer jag alltid att vara. Det är jag ända in i hjärtat.
Rumptroll`s Webblogg 