Varor = Höjd levnadsstandard?

Läste DaPuffs blogg, som är en återkommande kommenterare här på sidan. Senaste inlägget handlade om Miljöpartiets europaparlamentariker Carl Schlyter debattartikel angående slopandet av reklamskatt. DaPuff anser att denna artikel är ren idioti. 

Utan att ta ställning för eller emot någon i denna fråga så hakade jag upp mig på en formulering som DaPuff skrivit:

“Dessa varor och tjänster ger oss alla, såväl köpare som säljare, en högre levnadsstandard. Och det är ett objektivt faktum.”

Han antyder alltså att varor skulle vara det som ger oss en hög levnadsstandard. Sedan menar han att det är ett objektivt faktum. Detta ifrågasätter jag starkt och har även skrivit en kommentar till DaPuff om detta. Skulle saker vi köper vara vårt sätt att höja levnadsstandarden?! Jag menar, är den där Ipoden, platt-tv:n eller krukan verkligen en höjd levnadsstandard. För mig är den ett typexempel på ett konsumtinssamhälle som gått lite över styr. Jag menar, inte nog köper vi en massa saker vi inte behöver men vi köper också nya saker innan de gamla gått sönder. VI slänger fungerande tv-apparater i soporna för vi vill ha bättre bild och ljud. Nej, jag tycker då inte att man kan hävda att de står för fröhöjd levnadsstandard, för det indikerar att det skulle vara nödvändigheter, och det tror jag inte att det är. 

Och eftersom jag är helt säker på att det finns fler som inte riktigt håller med så blir det ju omöjligt att påstå att det är ett objektivt faktum. Det är snarare en högst personlig och nyanserad åsikt. Eller vad tycker du?

Kan inte ni som läser detta skriva en kommentar och berätta hur ni ser på det? Vad tycker just du? Jag är mycket nyfiken på att höra just din åsikt, som en liten undersökning i frågan!

Jag vore mycket tacksam om du vill dela med dig av din åsikt!

Tack

Stockholms kommun lurar de fattiga

När man studerar blir det inte så mycket annat än studentlitteraturen läst. Dels för att det är svårt att få tiden att räcka till men också för att det kryper en känsla å mig så fort jag tar sätter upp något annat framför ögonen; “Onödigt. Den här tiden skulle du kunna lägga på dina studier egentligen. Det här är bortkastad tid.”

Men nu under sommaren har jag i alla fall försökt läsa ikapp mig lite på alla facktidningar som blivit staplade på hög, och härom dagen var det Situation Stockholms tur.

Just denna tidning har blivit liggande löjligt länge, den är aprilnummret. Men i vilket fall som helst så har de en artikel på sidorna 12 - 14 med titeln “När utförsäljningsturnen når Rågsved” som intresserar mig mycket. Detta ämne var bland det sista jag skrev om som journalist på tidningen Mitt i Västerort och efter att ha blivit Stockholmare har just fastighetsfrågor fått en varm plats i mitt hjärta. 

Som säkert de flesta av er vet så säljer alliansen ut stadens hyresrätter till dem som vill köpa. Och utan att över huvud taget vara objektiv på denna plats så kan jag säga att det finns flera orsaker att förkasta denna idé:

1. Det är skattebetalarna som äger hyresrätterna så politikerna har ingen rätt att sälja ut dem. Varför ska vissa få tjäna pengar på någras egendom? (Och i det här fallet är inte vissa de som kanske mest behöver det, vilket kommer att visa sig lite längre ner i det här inlägget.)

2. Lägenheterna säljs till dem som redan äger dem. Det är ju otroligt knepigt alltså.

3. Vi har bostadsbrist i Stockholm. Många har inte råd att köpa, mång får inte lån. VI behöver alltså fler hyresrätter, inte färre.

Det finns fler skäl men jag ger mig där så länge.

Det intressanta med artikeln i Situation Stockholm är att de deltagit i ett möte där Petter Brolin, egen företagare i ombildning och förvaltning, SBAB och BlueStep informerar boende i Rågsved om hur de kan bilda bostad. Kampanjen drivs av Kristina Alvendal (m),  bostads- och integrationsborgarråd i Stockholm. Jag har själv aldrig varit på ett sådant möte och måste säga att jag höjde på ögonbrynen och drog en djup suck när jag hörde att BlueStep var med. För deras närvaro kan enligt mig inte tolkas på något annat sätt än att deras verksamhet stödjs av Kristina Alvendal och hennes parti. 

BlueStep är ett nödvändigt måste om det ska kunna bildas många bostadsrätter av hyreshusen eftersom en stor del av befolkningen i dag har problem med att få “vanliga” banklån. Det råder en stor arbetslöshet, många har betalningsanmärkningar och är bidragsberoende. Men BlueStep lånar gärna ut pengar till personer med dessa problem, dock till en högre ränta. Vilket i sin tur innebär att de fattiga blir de som får betala det högsta priset.(Något som enligt mig i och för sig går hand i hand med den politikeranda Moderaterna hittills fört.) BlueStep har kritiserats av Konsumentverket och i artikeln skriver Jan Lindström att Konsumentinstitutet har påtalat det som en bisarr följd av affärsidén att de fattigaste får betala mer. Hur kan då politiker, med gott samvete, föra en reklamkampanj för detta företag? Förespråka dem för människor som inte har något annat alternativ? 

Jag ska inte sitta här och säga att företag som BlueStep inte behövs. Kanske har de räddat många som verkligen behövt dem. Kanske är de ett bra alternativ för dem som inga har. Men faktum är fortfarande att de borde vara ett alternativ för dem som verkligen måste använda sig av dem. Och jag kan inte se hur de skulle vara ett måste i alliansens kampanj “Friköp av fastigheter”. För dessa personer har redan bostad. De har ett hyreskontrakt. De måste inte köpa. Ett köp kan innebära ett skuldtryck de inte klarar av i längden och då blev de plötsligt utan bostad.

Det finns säkert många som går i försvar här och säger att “men de behöver ju inte köpa loss lägenheten”. Nej, det är sant, men jag tror inte att verkligheten är så enkel. Dels blir trycket stort om alla andra vill köpa loss och du blir den enda kvar som skall hyra. Eller att du blir den enda som gör att köpet inte går igenom. Dels så kan det vara svårt att stå emot ett så lockande erbjudande. De som ombildar kan hamna i ett läge där de tjänar en stor summa, eftersom kommunen säljer ut lägenheterna till reapris. Men kommunen rustar inte heller upp lägenheterna innan de säljs ut så köparen kan behöva lägga ut lite pengar på renovering. Och efter ett köp står plötsligt köparen i en situation då denne själv behöver betala om det uppstår skador eller liknande i lägenheterna.

Det finns mycket att spekulera i. Mycket att tänka på. Men inget kan övertyga mig om att det alliansen gör när de erbjuder BlueStep som ett alternativ är bra och genomtänkt. Det är snarare själviskt och helt sjukt.

Nykteristens bortförklaringar

Vi pratde alkohol. Om hur det finns så mycket s.k. “vintanter” som inte kan gå en dag utan sitt vinglas. Men hur det ändå kan vara så gott med en “dagens” när man är ledig. Men det är inte för alkoholens skull, det är så mysigt, och vi måste ju inte ha det glaset, det är ju mysfaktorn. Att få känna sig ledig liksom.

Efter ett tag så har vi snavat in på diverse stigar och jag konstaterar i diskussionen att jag tänker ha ett alkoholfritt bröllop. “Men varför det”, säger någon. “Jo, för att jag vet hur det kan gå med alkohol i blodet och jag tänker inte på något sätt riskera att någon förstör den dagen för mig. Det är min dag, jag dricker inte alkohol själv, och jag vill att det ska vara ett alkoholfritt bröllop.” “Men då kommer ju ingen att vilja gå. Du ska alltid vara så extrem du”, får jag till svar.

Varför berättar jag denna lilla anekdot då? Jo, jag har för ett par år sedan blivit ett stort fan av sommar i P1 och jag lyssnar med stor entusiasm på alla sommarpratare och vad de har att säga. Dock har jag aldrig tid för detta på sommaren så jag har istället laddat ner alla sommarpratare på SR:s hemsida till min Ipod och lyssnar med entusiasm på värdar ända från år 2000 och fram till dagens värdar. 

I dag hade turen kommit till Åsa Hagelstedt, som var sommarvärd 2005, att få min odelade uppmärksamhet. Å jisses om jag fick skämmas.

Hagelstedt (v) var då, bland annat kommunikationschef på IOGT-NTO. Hon börjar sitt program med att prata om nykterheten. Något som jag delar med henne, om än kanske inte lika troget och kanske av olika skäl. Hon berättar i alla fall att hon alltid måste förklara sig för människor när hon säger att hon är nykterist. Människor liksom stannar upp och förväntar sig ett svepskäl till varför hon inte dricker alkohol. Är hon sjuk? Har hon dåliga erfarenheter av sprit? Har hon druckit för mycket i sina dagar, eller har hennes föräldrar gjort det? Sedan säger hon, med sylvass självklarhet, något i stil med  ”Det hade nog varit enklare för alla om jag kunde svara ja på någon av dessa frågor, men så är det inte.” Hon fortsätter med en klockren utläggning om att hon kunnat kyssas, dansa och ha roligt utan sprit. Men jag är fast vid hennes förra kommentar, för den träffar mg rätt i hjärtat.

Varje gång jag ska förklara för någon att “Nej tack, jag dricker inte” så ser de frågande på mig. Utan att tänka på det så utlämnar jag mig lättsamt och berättar att jag har en tarmåkomma som heter IBS och jag mår mycket sämre om jag dricker. Om jag inte är snabb nog och är i annat sällskap som dricker och känner mig så brukar de vara mycket snabba att förklara att “Nej hon kan inte. Hon har en … …” Och ibland späder jag på denna livshistoria med att “jag har druckit nog i mina dagar…”

Men visst är det konstigt. Hur tusan är vi människor egentligen funtad? 

Varför känner jag ett naturligt behov av att förklara varför jag inte dricker ett gift som kostar samhället massor med pengar, dödar hjärnceller, förstör barndomar och massor med mer skit? Och varför lägger så ofta vänner ut denna förklaring för mig till sina vänner? Jag är helt säker på att de inte alls menar något illa med de, jag är säker på att det faller dem lika naturligt som det gör för mig, för aldrig innan har jag reflekterat över detta. Och jag vill poängtera att jag aldrig blivit stött av att någon som förklarat hur det ligger till, det är bara det att när man tänker till så är det så konstigt…

Enligt min egen slutledning så finns det en ganska enkel och otroligt mänsklig förklaring. Att dricka alkohol har blivit hippt för oss och därför är den som inte dricker alkohol helt enkelt ocool. Eller tråkig. Det finns många adjektiv. Men jag tror inte att det är något som vi själva är medvetna om. Jag tror inte att personen som just får veta att jag inte dricker sprit tänker “å vilken tråkmåns” eller att jag själv eller andra som berättar varför jag inte dricker tänker “jag måste ha en anledning, annars är jag ocool”. Jag tror att det sitter i benmärgen. Precis som exempelvis könsorienterade sysslor eller vårt sätt att per automatik beskriva människor med hudfärg. Men det är ju också dessa fenomen, dessa ryggradsinpräntade åsikter och reaktioner, som måste synligöras för att vi ska kunna förändra samhället. Vi måste lyfta upp det till ytan för att vi ska kunna göra något åt det.

Från och med i dag ska jag tänka mig för och inte automatiskt ge en förklaring till varför jag inte dricker. Faktum är att det inte finns bara en förklaring till det heller. Det finns massor. Till exempel som att jag inte alls njuter av känslan att tappa kontrollen, vilket man lätt gör när man är berusad. Eller det faktum att jag tycker att det är helt sjukt att dricka något som dödar mina hjärnceller. Jag kan räkna upp fler, men ingen av de skälen låter lika “allmänngiltiga” som “Jag har en tarmsjukdom som gör att jag blir dålig när jag dricker och det är liksom inte värt att bli så sjuk.” Nästa gång någon frågar varför ska jag helt enkelt svara “Varför inte?” För helt ärligt;  Folk väljer bort regular cola för coca cola light, för att hålla vikten trots att regular smakar bättre. Men de dricker gärna alkohol för att det är gott, trots att det tar ihjäl några hjärnceller och gör många av dem sjuka, för inte tala om fet. De protesterar också gärna mot höjd alkoholskatt, trots att just alkoholen kostar oss skattebetalare massor med pengar bara för att folk har råd att dricka det, och dricka för mycket av det.

För att knyta ihop påsen så vill jag ställa en fråga som handlar om det första stycket i detta inlägg. Vem är egentligen extrem? Den som vill ha en enda dag i sitt liv helt alkoholfri, eller den som tycker att det är extremt att vilja ha en enda dag i livet alkoholfri?

Drick med måtta, och med medvetenhet mina vänner.

Här är våra riktiga hjältar

Man måste våga ta ställning, även om det kostar ibland. Jag ber dock ingen sätta livet till bara riskera lite medaljer.

Läs här om riktiga hjältar.

Om Tommie C. Smith och John Carlos som vågade ta ställning i rasfrågan i samband med deras medaljuttdelningar under OS 1968 i Mexico City.

Idrottshjältarna, vilken stor bluff

Jag kan inte förstå hur det kommer sig att stora politikerpampar kan dra till Kina och sitta och titta på alla de 240  miljarder landet lagt ut på ett kommande OS. Okej, visst, några har gått ut och kritierat landet innan och det är väl alltid något, men ärligt talat är det endast en lämplig flyktplan.

Men det känns som en självklar kritik. Den har höjts, hörts och förbisetts. OS är inte politik och så vidare. Tråkiga undanflykter från maktens män som borde veta att OS är ett ypperligt tillfälle för att ta ståndpunkt. Och inte är vi något bättre. För inte har vi gjort några massiva protester mot spelen eller skrivit tusentals brev till våra svenska politiker och bett dem avstå - krävt att de ska ta ställning. Nej, vi sitter glada i sofforna och hoppas att bli underhållna i en tid framöver när mörkret tar sig in i stugorna i vårt trygga Sverige.

Men jag vill kritisera alla idrottspersonligheter som ställer upp i årets upplaga av OS. Det är ett riktigt fiasko tycker jag. Här har vi de stora idrottsstjärnorna, de som ska vara en sådan bra förebild för våra barn. Bättre förebilder än de där film- och musikstjärnorna som drogar och har sig brukar det ju heta. Idrottshjältar inte så sällan kallade. Kämpar för sitt land, oftast för en ärlig och drogfri tillvaro, sliter de sin väg upp till toppen. Men vad händer när de äntligen får en riktig chans att ta ställning, när de äntligen sitter i ett fantastiskt läge för att vara riktiga hjältar. Då visar de verkligen vad de går för. De åker till ett land där flickebarn dödas varje dag för att de inte är önskade. Där invånarna förföljs av makthavarna för att de inte delar “elitens” åsikter. Där pressfriheten är ett stort skämt. Visst, många av er har också använt stora ord innan ni åkte till Peking. Men i ett tillfälle där det fanns chans för handling står orden ganska bleka bredvid och tittar på. Nej, årets idrottspris går till alla stora och små OS-stjärnor, våra idrottshjältar, från Sverige och alla andra länder. Årets sportgroda, årets bluff och årets fegispris utdelar jag härmed till er. 

Hoppas ni vinner många fina medaljer, som ni kan sitta och ångra i resten av era liv. Som påminner er om alla liv som förtryckts och aldrig levts för att ni ska kunna åka till OS i Peking 2008 och bli stjärnor. Kämpa hårt ni barnens stjärnor,  i det land där flickebarn många gånger berövas sitt liv, innan de levts.

Bilder från NY

Äntligen lite bilder från New York.

Del I

Del II

Del III

Följ länkarna och håll till godo.

Hemma i Svedala

Ja, så var man “hemma” då.

Resan gick hur fint som hellst även om vi var supertrötta när vi väntade transferflyg på Heathrow. Trodde att det var Jetlag men det var nog bara sömnbrist. Väl hemma i min egen säng efter en natts sömn så märker jag att jag inte alls har någon jetlag. Gick hur smidigt som hellst att ställa om.

Men det blev i alla fall bara en natt i vår egen säng sedan drog vi direkt upp till Sundsvall och min familj på landet. Lugnet har lagt sig och nu har vi en riktig vila-semester. Och det kommer nog bloggen att ha också, fram till augusti då vi äntligen anländer hem igen. Kanske något inlägg här och där men det blir nog fattigt!

Jag vet att jag lovade bilder men jag är lite otursförföljd. Jag glömde laddaren till datorn och kan inte publicera dem. Skriver nu på pappas dator men bilderna ligger på min… Så det blir bilder när det blir, senast i början av augusti. Tänkte köpa en ny laddare men det gick på 900 pix, lite väl dyrt tycker jag för att ha glömt den jag har, så det får vänta.

Hoppas ni har en superfin sommar så länge. SJälv ska jag bada, basta och spendera tid med familjen. Underbart. Kramar så länge!

Manhattan i backspegeln - del V

Hej.

Nu har hemresan kommit och de sista dagarna har gatt mycket fort. Vi har traffat en gammal kompis till M som han traffade i Spanien. Charlie bor en dryg timmes bilresa fran NY och det var en trevlig prick. Annars har vi mest spenderat tid i Central Park. Sheeps Meadow har hyst oss manga dagar nu och det blir en plats att sakna. Annars maste jag saga att det kanns skont att komma hem till sin egen sang, och mest skont blir det att slippa det skabbiga hotellet.

Vi gav Broadway en chans till ocksa, men det blev inget. For mycket ko, for mycket tid o.s.v. Jag tror helt enkelt att vi inte var tillrackligt sugna. Vi skjuter upp det och tar en Broadway-weekend i framtiden istallet! Forbetalt och bokat for att slippa allt fuzz.

Daremot sa akte vi ner till Battery Park igen och gick strandpromenaden mot Financial District. Den var grymt vacker. Med utsikt over havet, Frihetsguddinnans silhuett som syntes i diset och promenader kantade av trad myste vi till det rejalt. Dit ska man verkligen ta sig om man besoker NY.

Med lite perspektiv pa saker och ting nu sa marker jag att vi inte ar nagra typiska NY-besokare. Vi tycker allt var sa stort, hogljutt, mycket och sa vidare men alskade de platserna dar lugnet samlade sig, dar hoghusen bara syntes som en horisont och dar musikers musik slog mot tradvaggarna. Kanske inte det man brukar aka till NY for att soka, men det ar sadana vi ar. 

Nej, nu ska vi kolla var gate. Sitter pa Heatrhrow och vantar pa planet hem till Arlanda. Resan har redan varit lang och jetlagen ar hemsk. Vi hors snart.

Kramar Ann

Blandade kanslor i Manhattan ´del IV

Hej hopp,

tre dagar sedan jag skrev senast. Orkade inte i gar bara.

Jaha, ja, har har tempot blivit mycket lugnt. Det kanns som vardag att kliva ut pa Times Square med alla neonskyltar, springande manniskor och manniskor som vill lura pa en bussbiljetter, biljetter till stand up comedy och falska vaskor. Alla trick i varlden ar tillatna. Och bara sa ni vet, Sweden is the greatest contry the Manhattan people knows. Eller var det Switzerland?!

I forrigar sa lag vi i central park hela dagen. FIck en liten branna och njot bra. VI tankte kopa biljetter till en Broadway-show men ack vilken ko. Helt sjukt. Och vi ar sa trotta pakoer och allt fuzz sa vi hoppar det med. Haha, lugnet har bitit oss rejalt. Men vi har i alla fall semester!!!

I gar sa tog vi en rejal promenerardag, till East Village. Borjade ga pa Broadway men eftersom den gatan gar lite parallellt sa hamnar man tillslut pa andra gator om man forsoker ga rakt fram. Och det gjorde vi. Det ar otroligt vilken skillnad det kan vara bara en gata at sidan fran en annan. Vi hamnade i riktiga skummiskvarter och smog sakta over till Fifth avenue, for den gatan ska man ga pa. Den ar helskon.

East village var en samre kopia av Greenwich. Riktig slum delvis men samma struktur. Dar motte vi de hemlosa som fick mat fran en missonstruck och jag sager som det star i boken jag laser <finns det nagan bohemisk anda kvar i NY sa ar det dar>. Inte sa speciellt mycket att se, vi gick en vanda och tog oss sedan sakta mot SoHo. For detta var shoppingdagen hade vi bestamt.

Besokte en K-mart pa vagen. I avsaknad av en Walmart sa fick det bli det i stallet. Var msom en GK:s eller Ica Maxi typ. Lite kul att se.

Val i Soho sa fick vi lite handlat i alla fall. Tva par shorts till M och en t-shirt, jag fick en klanning till. Men det var val i princip allt, forutom lite presenter till barn och familj. Dock ar det inte sa latt att hitta saker till andra maste jag saga…Suck…for det kanns ju helt vardelost att kopa sadant man kan kopa hemma, da kan man ju lika garna skita i det. Om det inte ar billigare forstas, men det ar ju bara kladerna som ar det och det ar ju svart att handla till andra… Semesterdilemmat!

Pa kvallen gick vi till Bryant park, ligger tva kvarter fran vart hotell. Supermysig park och varje mandag sander HBO en film pa jatteduk, en filmfestival som kallas HBO summer filmfestival. Det var hur mysigt som hellst att sitta i parken nar det morknade. Nar det blev morkt startade filmen och alla stallde sig upp och appladerade. Mitt i det grona, omgiven av skyskrapor och med Empire state building som lyste rott och blatt i total varme trots morkret. Hur coolt som hellst!

I dag har vi traffat en arbetskamrat till M. Vi gick pa ett svenskt fik som heter fika, mellan 6:th och 5:th pa 58 street. Litet som attans men med svenska drommar och sylktkakor. Till och med lakrisfiskar. Och sa fick vi bestalla pa svenska. =)

De hade sparrat av hela gatan for en hall of fame parad med Yankees-spelare. Dar cirkulerade de runt, en och en, pa SUV-flak med sina namn pa taket och vinkade till massorna som samlats runt kravallstaketen for att fa en glimt av sina idoler. Eller till dem som bara rakade passera just da. Lite galet var det och valdigt Amerikanskt. Jag kande igen ett namn, Gaylord, honom brukar de narra i olika amerikanska serier, ex. Simpsons ibland.

Sedan blev det Central Park och skuggan igen. Vi har som sagt lagt ner turistandet. Maste saga att vi kanner oss verkligen fardiga nu. Nu ar det dags att aka hem. De tva kommande dagarna som ar kvar kommer att bli lugna och vi komme rinte att gora manga knop.

Nagra svar pa nagra kommentarer:

Bilder kan vi tyvarr inte lagga upp, det ar svart att hitta ett riktigt internetcafe har. Tro mig vi har letat. De vi hittar kan vi inte ladda upp bilder pa.

Weronica, tro mig, Bitten ar GK:s sortiment. Det behovs ingen modekannare for att se det direkt. Det gar ut pa att allt ska kosta hogst 8.88 dollar och saljs bara pa lagpriskedjan som jag inte kommer ihag namnet pa, tror det ar Duane and nagonting.(Uppdatering:  Steve & Barry’s heter kedjan, Duane Read är den daglivarukedja vi sett mest på gatorna i Manhattan) Tva klanningar och ett gang trakiga ribbade linnen var det basta, och de var inte snygga. Tro mig! Detta har jag ratt om. Och det var den enda butiken pa Manhattan i den kedjan.

Ja, nog ar det blandade kanslor alltid. Det gar som i vagor, upp och ner. Rekommenderar jag NY? Ja, absolut, man ska ha sett det. Men kortare tid, inte sa stora forvantningar och ingen agenda av att gora allt, for det ar sadana jobbiga procedurer. Nar jag far lite perspektiv pa det hela lovar jag att gora en lista har dar jag kan lista vad man inte ska och vad man ska.

Nej, nu rinner tiden ut.

Dagens NY:

Alla toaletter overallt ser ut som husvagnstoaletter. Jag har lange undrat varfor de har sadana gammelmodiga toaletter nu men tror mig ha funnit svaret. DE har verkligen stora problem med kackerlackor och andra djur har. Manga tv-reklamer och medel i affarerna. Bade hotell med fler stjarnor och boende har har dessa problem. Och vet ni vad, de klattrar ur avloppen. Dessa toaletter stanger sig helt sa inget kan komma upp och oppnar inte forren vis spolning, med ett rejalt baksug. Sa antagligen ar dessa knasiga toaletter ett maste i en stad full av sopor och hemska djur som vill krypa upp i rumpan pa den som sitter och gor nummer tva.

Hej hopp alla glada. Snart kommer vi hem. VI saknar er!!!

och GRATTIS WILMA!!!!

ps

precis sett att samtal hem kostar 15 kr min = fem kr per samtal. Oboy, shit och …….

Ds

Drama in The City - del III

Hej igen, har kommer de senaste tva dagarnas semesterrapport.

I gar hade vi en mycket mangfacetterad dag. Den borjade med en otroklig jakt efter en filt att ligga pa i Central Park. Det visade sig vara nast intill omojligt att hitta en filt mitt i NY, tanka sig. Men efter en dryg timmes letande sa hittade vi en. Resten av dagen spenderade vi i Central Park med att steka oss i solen, over 30 graders tryckande hetta och den varmaste hittills. Fick en liten branna ocksa.

Efter en lugn och fridfull dag sa tog vi en bio. Sag Sex in the City och jag blev glatt overraskad. Gillade den skarpt. En av tjejerna sa flera ganger att den var <cheesy> och det kan jag halla med om, men det blir som en hyllning till serien och det gillade jag trots mycket sliskande. Jag bade grat och skrattade av olika anledningar om vartannat. Men en sak ar saker, de romantiserar NY verkligen. Det ar inte alls sa dar. Bara som ett exempel sa har de manipulerat bilden vid Brooklyn Bridge otroligt, riktigt sa rent och snyggt ar det inte. Massor med stal och linor i vagen egentligen! Och sa ser man ju inga sopor pa gatorna heller i den filmen riktigt …

Sa var vi da trotta och nojda och gick hem for att lagga oss. Med glatt homur klev vi in pa hotellrummet. Steg innanfor dorren, laste och gick fram till soffan. Marcus tog sin handduk for att ta sin dusch och mitt i ett jatteprassel flyger en ratta upp ur pasen, genom luften och over sangen. Det gick skiotsnabbt men jag ser det framfor mig hela tiden. Jag blev asradd och sprang ut, skakandes, med Marcus i halarna. Vi skyndade ner till receptionen, nagot skarrade, och sa att <HALLA, vi har en ratta pa vart rum.> Inget storre engagemang, de fragade om vi ville ha ett nytt rum och sa fick vi en ny nyckel. Da sa jag att ni far ju folja med upp och hjalpa oss ta bort vara saker och kolla det nya rummet. <Men det ar ingen ratta pa ert nya rum. Vi kan inte hjalpa er, vi har ingen har just nu som kan det, alla har gatt hem.> Mycket forvanade, lite vilsna och arga sa gick vi upp, Marcus plockade ihop sakerna och sedan skyndade vi till vart nya rum. Lika skitigt och dant men vad vi vet an sa ar det fritt fran djur… Vi far val se hur det slutar. Jag fick inte sova mycket den har natten i alla fall och aven om jag kan skratta lite at det sa maste jag saga att det ar helt sjukt ju. Okej att det ar ett ett och ett halv-stjarnigt hotell men arligt, det ska vara utan halsorisker!!! Jag ar inte fardig med detta arende an. Har skrivit till dem vi bokade resan genom och jag kanner att jag ar pa krigsmarschen, det har ska de int6e komma undan med. Men tills dess sa ar det inte sa mycket att gora an att hoppas pa det basta och pa att vart nya rum slipper husdjur till vi aker i alla fall. Hall garna tummarna for oss!!!

I dag har vi i alla fall haft en helt underbar dag. Vi borjade den med att ga upp till Late night shows box office och skrev pa en lapp attr vi onskar biljetter till Letterman nasta vecka. Det funkar som ett lotteri sa det ar inte alls sakert att vi far nagra men det skulle ju vara riktigt roligt!!!

Sedan tog vi varan dagliga sesam seed grilled bagel med creme cheese och farskpressad juice pa Metro cafe och sa drog vi pa langprommis ner till Greenwich Village. Helt underbart omrade. Fort kollade vi in one of a kind klanningar for allt mellan 200 - 1.000 dollar och sa tog vi 5:th avenue ner dar allat ar dyrt, aven det massproducerade. Sedan blev det marknad i de gulliga brandstegsomradet och jag har aldrig i mitt liv sett sa manga vackra klanningar som i dag. Helt otroligt. Tyvarr blev det bara en, men det ar fin, lite vardag! Men jag hittade manga jag ville ha men inte kunde fa eller har rad med, och manga jag inte ville ha fast de var otroligt vackra. Detta kommer jag verkligen att sakna nar jag kommer hem. Jag alskar klanningar och det finns nog fa stallen som NY och Greenwich Village med Bleeker street nar det galler dresses.

Forresten, glomde saga, vi drog forbi Empire state building och Manhattan mall ocksa. Vi var in i Empire state men ingen av oss ar tillrackligt imponerad for att koa i en timme drygt. Vi akte alltsa inte upp. Det fick vara. Men nu har vi sett det.

Pa Manhattan Mall kollade vi in Sarah Jessica Parkers kladmarke, kommer inte just nu pa vad det heter och den korta internettid jag har haller pa att rinna ut, men i alkla fall, inget att ha. (Uppdatering: Bitten heter kollektionen)  Riktiga GK:s klader. Riktigt skrap om man ar ute efter designersaker. Inte ens HM-kvalite. Sa inget att sukta over tjejer!

Dagens NY-fundering:

Det ar tryckande hetta. Jag som sallan svettas ordentligt har stora lokringar och blot rygg. Anda gor man omkring i vinterstovlar och kangor. Mode alltsa. Vad gor inte manniskor for att se bra ut? Det ar bra knappt ibland.

Ledsen att jag inte hinner svara pa era fragor som jag far pa mejlen, men nu ar min tid slut.

Hors snart igen. Tank pa oss, vi tanker pa er. Kramar.