Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘självförtroende’

Jag går ut med en utmaning till alla mina läsare i dag. Jag tänkte nämligen att vi skulle diskutera och försöka svara på moraldilemman. Här nedan kommer en del mer eller mindre provokativa frågor och påståenden, min utmaning till dig som läsare och bloggare är att publicera dem på din sida tillsammans med dina svar. Det är inga enkla frågor men ack så intressant.

Att vittna eller inte vittna?
Låter vi offren lämnas ensamma och förövarna vinna för att slippa bli utsatta själva eller vittnar vi och offrar vår egen säkerhet för att göra det rätta? Låter du ditt barn vittna trots att de riskerar att bli utsatt för hot och våld?

Att anmäla eller inte anmäla?
Anmäler du din granne som kört onykter eller låtsas du som att du inte vet?

Dödshjälp eller inte?
Är du för eller emot? Skulle du säga till någon annan att det är fel men ändå hjälpa din sjuka mamma att få slippa smärtan genom dödshjälp?

Pro choice eller inte?
Är du pro choice eller abortmotståndare? Tycker du att det är rätt att ta livet av ett ofött barn? Vågar du stå för att det är just detta du gör eller menar du att abort inte är mord och rättfärdigar din handling så? 

Konsekvensneutral eller inte?
Om du sitter på en nyhet som kan avslöja en stor skandal men samtidigt riskerar rikets säkerhet, kommer du att publicera den eller inte?

Donera organ eller inte?
Anser du dig ha rätt att ta emot donerade organ om du själv inte är anmäld donator?

För eller emot dödsstraff? 
Om ditt barn blir utsatt för en pedofil, anser du att pedofilen har rätt till sitt liv efter detta?

”Skvallra” eller inte? 
Outar du din arbetskamrat som alkoholist eller inte? Eller att din arbetskamrat porrsurfar på Internet? Eller avslöjar du din kompis som fuskat på högskoleprovet?

Ljuga eller inte?
Finns det goda lögner? Berättar du för din vän att hennes eller hans sambo/äkta hälft har ett förhållande med någon annan?

Bidrags- och skattefuska eller inte?
Är det okej att fuska på deklarationen och svartjobba om du känner dig fattig? Är det då okej att samtidigt rösta blått i valet av den enda anledningen att du vill få bort alla fuskare? Är det värre att fuska med föräldrapenningen än att svartjobba? Är något fusk mer okej än något annat?

Labbråttor eller inte?
Är det okej att testa medicin och liknande på djur, att de skall ge sina liv för oss människor och måsta leva i labb med obehagliga och svåra tester? Om någon som står dig nära är sjuk, är detta okej?

Vegetarian eller inte? 
Är det okej att döda djur för att äta dem? Varför? Är det okej att frakta runt på djuren flera hundra eller tusen mil för att vi skall få billigt kött? Är det okej att plåga djur för att vi skall få äta billigt? Är det okej att att en liten stam i ett afrikanskt land ex. dödar en elefant eller en panda för att de skall få äta?

Päls eller inte?
Är det okej att döda djur för att göra kläder av dem? Är det okej med minkuppfödning? Är det okej att vi dödar djur för att vi skall vara snygga? Vilka döda djur får vi då bära?

Regnskog eller inte?
Är det okej att vi köper möbler av regnskogsträ när vi vet att det mycket troligt är illegalt? Är det okej att regnskogen försvinner för att vi är för snåla (för att köpa dyrt och lagligt) eller för lata (för att kolla efter märkning) eller för fåfänga (för att vi vill ha det snyggt)? 
Träden är ju ändå nerkapade och ligger i butiken.

Kort kjol eller inte?
Är det rätt att säga åt sin dotter att inte klä sig i en för kort kjol eller en för djup u-ringning eftersom det kan gå fel?

Plastikoperationer eller inte?
Är det okej att plastikoperera sig? Är det okej att någon som har små bröst och mår dåligt över det skaffar stora bröst med implantat? Eller är det att svika de som kämpar för olikheter och bättre ideal? Är du en dålig förebild som plastikopererad? 

Legaliserad prostitution eller inte?
Går det att legalisera prostitution och samtidigt säga till sina barn att det inte är något att sträva efter?

Civilkurage eller inte?
Skulle du bryta in i en misshandel på gatan och riskera att du själv blir misshandlad?

Får man skämta om allt?
Eller kan man gå för långt? 

Tvångsomhänderta eller inte?
Är det okej att tvångsomhänderta en alkoholist, en bulimiker, en anorektiker? När är det rätt att tvångsomhänderta?

Antar du utmaningen? Länka gärna, vore kul att se dina svar, eller skriv en kommentar och berätta var jag kan hitta dina svar. Mina svar kommer snart att publiceras här på bloggen.

Många av dessa frågeställningarna är direkt inspirerade av Efter tios diskussion på tv 4 i torsdags. Är du intresserad av vad Malou, Lars Ohly, Lennie Norman och Fredrik Virtanen säger i några av dessa frågor kan du klicka här.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »

Hur definierar vi oss själva?

”Gillar de inte mig så är det deras problem”. Så har jag sagt i nästan hela mitt liv. Ett uttalande som många liknar med bra självförtroende. Och bra självförtroende liknar många med att man inte bryr sig om vad andra tycker…”så länge man trivs med sig själv”. Men hur länge håller det här resonemanget egentligen?

Ungefär till fler än 50 procent av ala omkring mig anser att jag är en subba. Eller tills de jag själv ser upp till inte gillar mig längre och de enda som gillar mig är de jag själv ser ner på. Sedan blir det rena klichéer, om inte ren bullshit.

För när tillräckligt många anser att jag är en subba, eller fel personer ser mig som en Gud, då faller hela idén med dessa uttalanden. Då är det plötsligt mitt problem att andra har problem med mig. För annars har jag snart inga vänner kvar. Och utan vänner vete katten om jag har ett sådant trevligt liv. Enligt mig är detta ett typiskt exempel på hur vi gärna underminerar mänskliga instinkter som är för ”svarta” för att tala om. I det här fallet den fantastiska kraften av tävlings- och vinnarinstinkt. Konkurrensens bittersöta smak vid vinst. Att gå över lik för att nå vårt mål. Survival of the fittest – men vem som är the fittest beror helt på betraktaren.

Så hur kan vi egentligen säga till våra barn att inte lyssna till vad andra säger. Att skita i dem som är dumma. Att de alltid är bra som de är. Det blir ju en uppfostringsmetod av typen svart och vitt utan gråzon. På så sätt får vi alla de där personerna vi älskar att skratta åt hemma i tv-soffan, när de sjunger falskare än en skata med halsfluss och ändå kallar idoljuryn för smaklösa och skadade. ”H*n har ingen självinsikt alls. Hur kan det komma sig?”, undrar vi mitt i skrattet. Men det är dags att sätta skrattet i halsen och inse att det beror på alla vi som inte vågar säga sanningen. Som är så orolig att stoppa in de ”sköra” i en bommulssvärld och när de väl trillar ur blir fallet värre än någonsin. 

Ta mig till exempel. Jag pratar för mycket. Jag diskuterar för hårt. Jag är för säker på min sak.
Detta är dock åsikter som jag inte bryr mig om att ta till mig. För jag har ”råd” att låta det vara ett problem i betraktarens ögon. Det finns tillräckligt många som tycker om mig med dessa brister.

Men jag är fan inte någon blivande fröken Sverige eller Idol. 

Sedan måste vi bli bättre på att ge komplimanger till varandra också. Allt för många är rädda för att säga ”vad bra du är på det där” till någon annan, eftersom de känner att de underminerar sig själv genom att bekräfta andra. Det måste vi också ändra på. Men vi får ta en sak i taget!

Read Full Post »

I morse hade jag mycket att göra innan jag fick springa iväg till bussen. Vi skulle på utflykt och det var mycket jag inte fick glömma. Frukost, lunch, varma kläder, stövlar etc.

Det sista min sambo sa till mig innan jag stängde dörren var: ”Du har väl inte glömt något?” ”Nje, faktiskt inte svarade jag stolt” och så gick jag min väg.

Halvvägs till bussen skrattade jag gott för mig själv. För jag insåg plötsligt att jag glömt en sak – att sminka mig. Jag är ingen person som sminkar mig mycket, men lite mascara och ögonbrynspenna vill jag gärna använda. Det känns bra. Jag känner mig piggare och ja, faktiskt snyggare.

Nu var detta ingen katastrof, men det är lustigt hur konstigt det kändes. Allt efter dagen hann jag glömma det men ibland kom jag på mig och då kändes det genast lite konstigt. Visst är det märkligt hur mycket man kan identifiera sig själv som en peron med smink och att detta är mer naturligt än att vara utan.

Senare i kväll läste jag Kattis Ahlströms inlägg på Newsmill, om utseendefixeringen. Och när så kan jag bara tänka på en sak; vår utseendefixering handlar om hur vi ser på oss själva, inte om hur samhället ser på oss. För skulle du, eller jag, känna att vi duger ändå. Att vi är snygga, pigga och fräscha utan klottret i ansiktet, så är jag säker på att vi inte skulle bry oss om ett gäng klotskallar som menade annat. Jag känner mig helt säker på att vi sminkar oss och plastikopererar oss för vår egen skull – för att vi vill att andra skall titta på oss och tycka att vi är snygga. Men i grund och botten så tror jag att det handlar om självkänslan. För är man stark i sig själv så bryr man sig inte om att andra tycker att man borde sminka sig… 

För jag tror verkligen att det är insidan som räknas. Det spelar ingen roll hur snygg du är, är du tom, korkad, egoistisk, dum och blåst så vill ingen ha dig efter en syning i sömmarna i alla fall. Men är du guldklimpen bakom all hull så kan rätt person se förbi din yta.

Se bara på mig. Jag hade inte kunnat få en bättre prins i mitt liv. Och jag är ingen skönhetsdrottning, i alla fall inte på utsidan.

Read Full Post »