Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pengar’

Newsmill skriver Jan Eriksson i dag om försäkringskassans regler. ”Det handlar inte om hur sjuk du är utan om hur mycket du kan arbeta”. Det här är ett ämne som jag diskuterat i bitar.

Jag vet en person som lever med IBS (Irritable Bowel Syndrome). För h*n* innebär det att h*n måste springa på toaletten direkt, annars gör h*n i byxorna. H*n kliver upp klockan tre på natten dag och äter piller som stoppar upp avföringen och besöker toaletten frekvent i några timmar. Två timmar innan h*n börjar sitt arbete, klockan åtta, tar han sin bil och åker till jobbet. H*n tar omvägar för att undvika köer och för att åka förbi exempelvis bensinstationer som har toaletter, ifall h*n skulle behöva springa. Att fastna i en bilkö skulle för h*n* vara en katastrof. Egentligen tar det bara 30 minuter till arbetet, men h*n måste försäkra sig om att hinna fram i tid och då alltså räkna in ett antal toalettbesök på vägen – ifall. Sedan jobbar h*n hela dagen och ni kan ju bara tänka er hur slut h*n är när det är dags att åka hem. För att inte tala om helgerna.

H*n har sökt massor med hjälp men inget har hittills förbättrat livssituationen. Arbetsgivaren gör allt för att kunna ge h*nn* sparken, för ibland kommer h*n, trots ansträgningarna, för sent till arbetet. Ändå får han inte en sjukskrivning beviljad.

Jag undrar i dag vad som är mer värt. Pengar eller en människas livskvalité. Och så pratar jag bara om lyxen att kunna göra sitt arbete utan ångest. 

Jag lever själv med åkomman IBS. Jag vill inte kalla det för sjukdom eftersom det inte går att bota, det är för mig en åkomma som man måste lära sig att leva med. Men i detta finns också många svårigheter. Senast i dag fick jag be mina samåkare att köra av motorvägen så att jag kunde springa ur bilen på toaletten. Det finns inget som heter vänta eller jag kan inte stanna bilen här, för då kommer nummer två i byxorna och på bilsätet.

Det här låter så klart lustigt och jag kan själv skratta åt det – men inte förrän några timmar efteråt. För när jag är mitt i det, då är paniken fullständig och smärtan total. För att inte tala om hur pinsamt det kan bli.

Det krävs inte ett geni för att förstå att en sådan åkomma skapar problem i vardagen. Varje morgon är en hel process. Jag vågar inte äta frukost, jag måste gå på toaletten och göra ”säkerhetskollar” innan jag åker iväg. Trots det får bussen ofta stanna mitt ute i ingenstans och jag får krypa in i närmaste buske med byxorna vid knäna. Sedan får jag ringa jobbet och säga att jag inte kommer i dag och ta en dyr taxi hem.

Trots det uppenbara problemet i det här så är det svårt för människor i min situation att få en sjukskrivning beviljad. Nu var det länge sedan jag behövde ansöka om det men jag vet många som haft det mycket värre än mig. Med IBS:en så kommer också ledvärk, sömnsvårigheter, trötthet, migrän och ett antal andra mer eller mindre jobbiga symptom. Ofta går åkomman också i vågor, man har bra perioder, mindre bra perioder och perioder när man knappt kan fungera. Ändå är det en evig kamp med försäkringskassan för människor med IBS.

Till saken hör att IBS tidigare har gått under olika namn, bland annat Colon Irritable. Det finns ingen forskning som har kunnat bevisa varför man drabbas av IBS och ingen som vet hur man ska bota det. Det finns heller ingen specifik behandling som fungerar för alla och en behandling som fungerar för en person en tid kan plötsligt sluta att fungera. I många år, och även till viss del i dag, finns det människor som hävdar att IBS är en psykologisk sjukdom. Till denna kategori hör också exempelvis fibromylalgi. Och för er som inte vet detta så kan jag berätta att sjukdomar som får stämpeln ”psykologisk” lätt får stämpeln ”finns inte”. Det sitter alltså en hel massa människor, inte minst läkare, och menar att sjukdomen inte finns, att det är något som man hittar på för att slippa exempelvis arbeta.

Jag kan lova att IBS är en högst verklig och påtaglig åkomma. Jag blir så arg när man säger att den ”inte finns”. Bara för att forskningen inte kan bevisa vad det är betyder inte att 17 procent av befolkningen är ett gäng lata människor som hellre lever på bidrag än att arbeta. Och ännu argare blir jag för det är just denna typ av resonemang som gör det så svårt för människor att bli trodda när de vänder sig till försäkringskassan.

Jag tror att vi måste rannsaka oss själva och fundera över vad vi anser är bäst. För även om man ”bara” är förkyld så kan det vara viktigt att få vara hemma en eller två dagar. Går man och jobbar med förkylningen så tar det bara längre tid att bli frisk. Med en förkylning i kroppen måste man anstränga sig mer för att klara av arbetet och då orkar immunförsvaret inte med. Kroppen orkar inte kämpa emot sjukdomen.

Jag är i dag inne på min sjude dag av en rejäl förkylning. Jag är helt slut och inte blir jag bättre. Men så har jag också arbetat varje dag, trots feber och halsont. Jag vill inte vara en ”smitare”. Så jag kämpar på.

Frågan är bara hur länge jag – och alla andra orkar hålla på så här. Frågan är bara hur länge det tar innan vi blir riktigt sjuka istället. Så sjuk så att inte ens försäkringskassan kan neka oss en sjukskrivning. Och då kan vi göra det vårt samhälle verkar vara bäst på. Titta i backspelen, lösa uppgiften med facit i handen och såga: ”Ja, vi skulle nog ha varit hemma de där två dagarna från början. Då hade vi kanske kunnat arbetat de kommande två månaderna.”

Är det verkligen värt att sälja vår hälsa för pengarna? Är det verkligen förtjänstfullt på lång sikt, det vi gör i dag?

Hitta ett sätt att komma åt den procent som fuskar. Sluta straffa kollektivet. Det kommer att bita oss i arslet i slutändan!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Read Full Post »

Okej. Efter ett återbesök på Arbetsförmedlingen i dag igen så har jag en hel del saker jag bara måste få skriva av mig. Vi börjar med studenternas moment 22.

En student får inte heller, som ni kanske vet, tjäna hur mycket pengar som helst under terminerna ifall denne vill få CSN-bidraget på 2.100 kr i månaden. Detta i sig tycker jag är lite korkat och här är mina argument:

* Om man väljer att arbeta och inte ta bidraget så kan man plötsligt stå med en enorm arbetsbörda en månad, när alla tentor och uppgifter hopar sig, och då inte ha tid att arbeta. Och då får man inte ens bidraget och alltså ingen inkomst denna månad. För ärligt talat så har man kanske inte haft råd att spara till en månad i förskott.

* Jag tycker, och detta är en rent personlig åsikt, att alla som väljer att studera och göra sig kompetent borde få en liten morot i form av studiebidrag. Dels för att man utbildar sig för att slippa gå arbetslös i framtiden och tära på samhällskassan. Dels för att folk kommer sluta studera annars. För man måste ju i alla fall ta vilket jobb som helst, även om man studerat, och då står man där med en hög lån och dåligt betalt i alla fall. Därför tror jag denna morot behövs och jag tycker att de som studerar är värda den! (Objektivt, kanske inte, men så tycker jag!)

När den nya regeringen tillträdde plockades det så kallade studerandevillkoret bort. Detta innebär att en student som har sommarlov inte är berättigad till a-kassa. (Med undantag från dem som redan påbörjat en period innan studierna och stämplar minst en dag varje år.) Detta, tillsammans med att man inte får tjäna så mycket man vill, blir ännu mera skit:

* Som student känner jag att man är mer i behov av semester än när man jobbar. I alla fall jag sliter mer när jag pluggar än annars, just nu är det rena ”semestern” att jobba men jag är i alla fall behov av en riktig semester. Detta blir då i princip omöjligt eftersom att man får ju inte jobba ihop pengar så att har att leva av så att man kan vara ledig. Och inte heller får man stämpla om man inte får jobb, trots att man inte fått chans att spara ihop pengar under året för i fall man blir arbetslös…

Nu vill jag bara poängtera att jag inte på något vis menar att man ska vara ledig med a-kassa, men jag menar att eftersom man inte får tjäna ihop så mycket man vill under terminerna så att man har något att leva av på sommaren så borde man i alla fall vara berättigad till a-kassa, om man inte får jobb.

Och sedan en sak som är skit oavsett om man är student eller inte om man blir arbetslös. För att förlänga a-kasseperioden om man inte får jobb direkt så kan man ströjobba. Ta vikariat här och där eller jobba deltid. Men från och med ett år sedan så får man inte ha ett deltids- eller ströjobb i mer än 75 dagar under en och samma a-kasseperiod, för då förlorar man sin rätt till a-kassa och hela sin period. Så alltså får man inte jobba, även om man vill och kan, om man inte får ett fast jobb då. Detta skulle vara ett sätt att få arbetsgivarna att fastanställa MEN HALLÅ!!! Vakna era verklighetsfrånvända knasbollar, det är ju dem som arbetar ni straffar. Det är ju den som arbetar som inte får arbeta mer, som tappar lönen och förlorar a-kassadagarna snabbare, inte arbetsgivarna. Sådant här gör mig så förbannad. Denna ”regel” har verkligen låg validitet. Straffa dem som gör fel, dem som ni vill ändra på, inte de andra. SUCK!!!

Sist men inte minst vill jag ge ett gott exempel på arbetsförmedlingens resursslöseri och dubbelmoral.

Arbetsförmedlingen i Farsta har skickat mig på kurs i två timmar på tisdag. Detta är en skrivkurs. Fantastiskt, jag är utbildad journalist men de anser att jag bör gå en skrivkurs med en arbetsförmedlare. Detta helt utan att ha tittat på något jag skrivit eller en enda ansökningshandling. Då jag poängterade att jag har en otroligt bra CV som jag alltid får mycket beröm för (jag skryter inte nu, den är faktiskt sjukt bra) så säger mannen med pennan i handen ”Vad bra, då kan du ju lära oss och de andra hur man gör. Detta blir helt galet ur ett antal perspektiv:

* De hade nyss förespråkat hur viktigt det är med en unik CV. Ändå ska jag dela med mig av min så att alla kan göra som jag. GLÖM DET!!! Varför ska ett gäng okända personer dra nytta av mitt hårda arbeta. Ni ska veta att jag lagt ner timmar och åter timmar för att få ihop denna cv.

* Då får arbetsförmedlingen gratis arbetskraft också. Men hallå…jag har a-kassa den dagen, något som de inte betalar mig. Jag skulle aldrig få gå och arbeta någon annanstans och sätta ett kryss som arbetslös i kassakorten, men om jag kommer och lär ut på a-förmedlingen, då är det minsan okej. Dubbelmoral?!

* Jag är arbetslös under sommaren. Fel, jag är delvis arbetslös under sommaren. Hittills har jag varit arbetslös ett par dagar och jobbat resten. Så jag jobbar så mycket jag kan och vikarierar på fritids och förskolor. Jag är utbildad journalist och har en mycket bra CV. Detta skulle jag kalla resursslöseri. Jag skulle kunna ägna dagen åt att söka jobb istället plus att de skulle kunna ge platsen till någon som är arbetslös längre tid, som behöver skrivhjälp och som uppenbarligen inte får jobb på sin CV. 

Jaja, vad gör man när det är verklighetsfrånvända politiker i varje hörn.

Trött.

Read Full Post »