Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘New York’

Det finns något inuti mig. Något som bubblar och sjuder. Jag tror att det alltid funnits där, vuxit tillsammans med mig, och nu knackar det under mitt skinn och vill ut.

Men jag är lite rädd. Det har varit skyddat under ytan så länge och det är läskigt att släppa ut det. Man skulle kunna klassificera det som ett själverkännande. Och det är otroligt svettigt att släppa ut det i livet, i verkligheten. Att säga det högt och låta det bedömas av andra. För många kommer att läsa det och skaka på sina huvuden. Folk kommer att säga ”Vilket i-landsproblem”. Läsare kommer att sucka och tänka ”Hon har aldrig varit med om en tragedi så hon vet inte vad det är”. Nära och kära kommer att kalla mitt själverkännande, min tragedi, banal. Och det är jobbigt. Att bli dömd. Speciellt när det är något som känns så nära, förtroligt och känsligt. För detta är mitt livs tragedi och mitt hjärta slår dubbla slag samtidigt som jag låter tangenterna sätta toner på min egen tragedi. Men jag tänker chansa. Ta en risk. Hoppas på att detta kan stödja någon. På att någon kommer att förstå. Att det finns någon som kommer att nicka i samförstånd. För är det inte det vi vill ha egentligen, vi människor. Lite samförstånd som medecin för våra själar.

Mitt livs tragedi

Ibland är det att jag inte kunde leva min dröm som journalist, och jag har tusen skäl till varför inte. Ibland är det att jag inte engagerar mig mer i ideellt arbete, som jag brinner för. Ibland är det att jag inte varit hjälparbetare i ett u-land och hjälpt de fattiga. Ibland känns det som att mitt livs tragedi är att jag inte gjort och sett mer. Ibland tänker jag att det är att jag inte är en sådan där superintelligent och påläst professor. Men egentligen, sanningen är, att min egen, personliga tragedi här i livet, är att jag inte är den där corky tjejen som jag egentligen är.

När jag tänker på mig själv, ni vet, när man självromatiserar, då är jag en ideellarbetande vegetarian i en liten rutten etta i New York som skänker bort alla mina pengar, bara använder secondhand kläder och lever på existensminimum. Jag tar dagen som den kommer och låter vinden föra med mig dit den vill. Jag har sunda värderingar som jag lyckas följa med min livsstil men jag förväntar mig inte detta av andra. För jag dömer ingen. Och jag tar livet med en klackspark trots alla värderingar och älskar varje minut. Och med denna personlighet så kommer det sär ”ta livet som det kommer” attityden och accesoarer som storstadslivet och små krypin och mycket folk omkring mig. Leva livet – på ett bra sätt. Flyktigt och andra liknande adjektiv passar in på mig och min livsstil.

Men jag är inte denna person. Faktum är att jag lever ganska tvärt emot. Jag har ett liv av ansvar och lån och min otroliga behov av att ha kontroll på saker och ting gör att jag är rädd för ord som ”flyktigt”, ”folkmassor” och ”impulsivt”. Som just nu. Jag är så otroligt stressad av att jag ska åka till NY i två veckor. Det är så långt hemifrån. Jag måste flyga, ingen kontroll. Jag kan inte bara åka hem om det blir för mycket. Jag ska bo på ett lågbudgethotell och kan inte göra något åt i fall det är skitigt och dant. Och jag har en löjlig koll på ekonomin, jag är så rädd att tappa kontrollen över den och plötsligt stå där, helt barbacka eller i en situation där jag tappat kontrollen. Ja, sådan är jag.

Så, hur kommer det sig då att det är denna person jag valt att bli? Hur blev jag denna person?

Det finns säkert många anledningar, och jag har säkert valt det många gånger, men det finns en sak i mitt liv jag inte valt. Jag har inte valt att ha IBS. Och jag tror att det är här det största problemet ligger. För det är IBS:en som har gjort att jag måste ha kontroll över allt. Och det är mitt kontrollbehov som hindrar mig att ta ”dagen som den kommer”. I alla fall i den innebörd som jag menar. 

Jag måste alltid ha med mig en femkrona när jag går utanför dörren. Annars kanske jag plötsligt befinner mig i en situation där jag de fakto bajsar på mig. Bland folk. 

Jag måste alltid ha en något så när koll på vad jag ska göra nästa dag så jag vet om jag ska ta de tabletterna eller de innan jag lägger mig. Det är helt omöjligt för mig att gå ut med mindre än två timmars förvarning, för det är så lång tid det tar för tabletterna att verka.

Jag måste ha koll på vart toaletterna finns. När jag får ett nytt jobb måste jag kolla ut vägsträckan innan och kolla var närmaste toalett finns. Jag måste också åka en halvtimme innan alla andra med samma avstånd åker i fall jag måste ta en toalettpaus på vägen.

Jag kan inte gå till platser där det är för långa toalettköer, eller värre, inga toaletter alls. Det är hemskt att hälsa på folk med bara en toalett för det händer att jag måste be dem skynda sig ut när de är där inne – pinsamt nog.

Toaletterna måste vara rena och fräscha. Det får inte finnas kryp där, för då fukar jag inte.

Jag får inte stressa eller bli stressad – dår är min mage körd. Jag har alltså svårt med bestämda tider.

Och det finns en hel massa fler måsten och liknande, men jag tror ni fattar min poäng. Som ni ser, detta gör det lite svårt att leva det beskrivna livet jag drömmer om. 

Istället är jag jag. En tjej med båda fötterna på jorden, bra koll på ekonomin och jag har ett välplanerat liv. Jag har en underbar sambo som är den bästa prinsen man kan tänka sig och jag har en fantastisk familj och underbara vänner. Jag bor utanför Stockholm och får lite svindel när jag besöker Cityterminalen – på grund av allt folk och den långa vägen till toaletterna. Jag har fått jobba med en av mina drömmar i ca fyra år och håller just nu på att utbilda mig till en annan dröm. Ett bra liv, inga större sorger och jag är på väg till NY på semester. Framför allt så är jag lycklig. Så jag har inget dåligt liv, inget att klaga på. Jag är inte dödssjuk och jag har två ben, två armar och bor i Sverige, ett fantastiskt land trots allt. Jag förstår att jag inte ska klaga och att det kan låta konstigt att kalla detta mitt livs tragedi, men för mig är det så.

Jag lever med en åkomma som hindrar mig från att följa mina drömmar fullt ut. Framför allt att vara impulsiv. Men jag har ändå ett drömliv, jag ska inte klaga.

Men när jag sitter där och drömmer mig bort, då är jag Flashdance-tjejen som lever för sin dröm att bli dansare. Jag är killen i takvåningen som lever för sin konst. Jag är författaren som sliter som servitris för att ta sig fram. Jag är filmmakaren som lägger alla mina besparingar på independetfilmen som ska slå. Jag är fortfarande den slitande journalisten som kämpar med glöd i hjärtat för att berätta om alla hemskheter, avslöja politiker och makthavare och hjälper de nödställda. Jag är Robin Hood!

Jag är Ann – utan IBS – i ett annat liv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Annonser

Read Full Post »

Jag är helt galen i gammal knasig musik. Sådana där konstiga svenska ”bitar”. Min sambo skrattar så han dör varje gång jag river av ”Tunna skivor”, ”Slit och släng” eller ”Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka Dot Bikini”. Jag lyssnar så klart på ganska mycket svensk musik, som Winnerbäck, Timbuktu och C Vreeswijk, men det känns som mer allmängiltigt än Lill-Babs och Siw Malmqvist. Men faktum är att jag är uppvuxen med dansband, som jag inte alls gillar, och just svenska godingar. ”Varmkorv Boogie” och liknande har vi ju också. Det är underbart. Och ju äldre jag blir ju roligare tycker jag att det är med den här musiken.

Inte nog med det så är det mest musik som Andrew sisters, Nina Simone, Ray Charles och blues som lockar mest. Konstigt hur musiksmak ändras med tiden!

Det här inlägget kanske inte sa så mycket, men jag satt och funderade över detta just nu och behövde liksom få ventilera det. 

Sedan har jag kollat igenom några gamla avsnitt av Så ska det låta som låg på Dvd:n och då hörde jag massor av sådan här skön musik. Speciellt i det elfte programmen med bröderna Ådahl och systrarna Hedlund. Frank Ådahl har verkligen en helt fantastisk röst och båda systrarna Hedlund har grymma stilar. Tänk om fler artister i dag kunde inse att det är blues och gamla gosingar de ska sjunga. Och tänk om det kunde finnas fler låtskrivare som kund göra den typen av musik. 

Tur vi har Duffy och Amanda Jensen i alla fall. De kommer att förgylla min sommat. Tillsammans med Miss Lee och Winnerbäck så klart!

Hej hopp och glad sommar så länge. Nästa gång jag skriver kanske det är från ett café i The big aplple. Tuff, tuff så länge!

Read Full Post »

Läste precis The real Mymlan som uppmanar till ett litet test. Tanken är att se hur i hur många led en Jaiku kn sprida sig via bloggsfären. Jag hänger sällan på dessa saker men tänkte att jag för en gångs skull ska göra det. Inte minst för att det är just Mymlan som dragit igång det…

Vill du hänga på? Skriv ett inlägg med samma rubrik, varm och svettig, och länka tillbaks hit. Senast fredag 21.00, då stoppas försöket. Kom igen nu, låt oss se hur långt vi kan komma!

Men varför är jag varm och svettig då? Jo, för att vi bor i en lägenhet med söderläge och gigantiska fönster. Solen ligger på hela dagen och det blir stekande hett här inne.

Och så kommer jag att vara varm och svettig när vi åker till New York i juli i två veckor. Folk tror inte att vi är kloka, 35-40 grader i en storstad utan bad. Men jag har aldrig påstått att vi är det heller!

Read Full Post »

Nu är det bara 54 dagar kvar tills vi åker till den fantastiska staden New York. Eller jag tror i alla fall att det är en fantastisk stad, jag har aldrig varit där innan. Hela Juli blir en fest. Först blir det Bruce Springsteen på Ullevi den 5 juli, hem den 6:e och NY den 7:e. När vi landar på Arlanda efter två veckor i The big apple så tar vi tåget direkt till Sundsvall och hoppas på att få vila upp oss hos mamma med hemmalagad mat och lugnet som sprider sig när man får komma till platsen där man vuxit upp. Självklart ska det bli ett och annat dopp i sjön med bastu efter i syrrans stuga också och som vanligt en hel massa kortspel. Detta kommer att bli en underbar sommar.

Så vad ska man göra i New York då? De säger att det kommer att vara mellan 30 – 40 grader där i Juli så jag antar att vi inte kommer att orka med lika mycket som man skulle vilja, men vi har två veckor på oss så lite vill man ju hinna. Detta står på listan för tillfället:

1. Brodwayshow

2. Empire state building

3. Frihetsgudinnan

4. Ground Zero

5. Gå igenom alla stadsdelarna

6. Coney Island

7. Shoppa (även om amerikanarna brukar ligga sjukt mycket efter i modet så borde man väl kunna hitta ett eller annat fynd. Väskor, smycken och skor om inte annat…)

8. Letterman eller liknande …

9. Wallmart

10. McDonalds i amerikansk miljö, Kentucky Fried Chiken, Wendys, Taco Bell och liknande. Definitivt ett 50`s diner så klart!!! Pankakor med sirap???…

11. Staten Island färjorna

12. Central Park

13. Hells Kitchen (men där bor vi)

14. Madison square garden

15. Time square (runt hörnet fån vårt hotell)

16. Jazzpub

17. Biljardpub och typisk sådan där rockcafe

18. The Times

19. FOTOGRAFERA häftiga miljöer (en av de största behållningarna för mig)

Någon som har fler tips?

Read Full Post »

« Newer Posts