Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘medlidande’

Mitt liv verkar handla mycket om hat just nu. För någon vecka sedan hade jag och min sambo ett samtal som i stora drag handlade om hat. Några veckor innan hade jag ett liknande samtal med en annan vän. I går seglade jag in på min bonuslillasysters blogg (inte eg. lillasyster men vi har vuxit upp som grannar och varit mycket nära) och hon hade skrivit om just hat. Om att hata eller inte hata. Om vem man bör hata och om man har hatat.

Min och min sambos diskussion handlade om en händelse som många anser borde anmälas till polisen. Ett brott mot en persons självkänsla, trygghet och själ. Nu är det så att det här våldsbrottet inte har anmälts. Något som många inte kan förstå. 

I många år har jag menat att det inte finns någonting som kan förlåta att en person inte anmäler ett allvarligt brott. Jag har länge ansett att att inte anmäla i sig är ett brott mot alla som kommer att råka ut för den brottslingen i framtiden. Att det är ett brott mot alla som kämpar för rättssäkerhet och rättvisa. Alla måste ta sitt ansvar i kampen om friheten.

Men efter att ha tagit del av den här historien så känner jag annorlunda för det.

Om man blir utsatt för våld så är det just ett brott mot ens egen personlighet. Det kan förstöra ett sinne för livet. Och inte bara brottet i sig, men också efterföljderna. 

Tänk dig att du gör en anmälan. Alla får reda på det. Ditt liv blir allmänngods. Alla har en åsikt. Några tror dig inte, några tror dig. Du får medlidande och medömkan. Antingen blir du den där ”stackaren” som ljuger för att få uppmärksamhet eller så blir du den där ”stackaren” som råkat ut för något så hemskt. Men du blir den där ”stackaren” för evigt. Och det är så klart ingen som skänker sitt medlidande med illvilja, det är en mycket mänsklig reaktion, och det blir lätt allas eviga förklaring till allt. Till varför du inte klarar det eller varför du är så stark eller varför du är som du är. Du är OFFRET.

Och att leva som ett offer kan inte vara lätt. För chansen att glömma blir betydligt mindre. Nu påminns du också av alla andra. Av frågor eller bara av deras sätt att vara mot dig. Eller deras beröm, ”Du är så stark”, ”Jag skulle aldrig klara av det”. 

Du blir också för evigt bedömd utifrån det du varit med om. Det du ”upplevt”. Men skulle man verkligen kunna skratta så fort efter en sådan sak? Skulle man verkligen kunna se en film med en misshandel eller en våldtäkt utan att gråta? etc.

Du får inte möjlighet att glömma.

Men om du inte berättar vad som hänt kan det innebära en chans att få glömma. Att få släppa hatet som tär på dig. Att du ger sig själv en chans att leva som en ”vanlig” människa utan att bli ömkad, bedömd eller ifrågasatt. Du kan slipa vara OFFRET. Offret som får fördelar som h*n inte vill ha. 

Du får en chans att vara du. Stark utan anledning. Stark bara för att du är sådan. Du får en chans att glömma och släppa. 

Du slipper låta det som hänt påverka ditt liv mer än vad det redan gjort. Det slipper bli hela ditt liv, sluka dig.

Det finns en chans att du står där, tio år efter våldet, och glädjer dig över ditt val. Hur fel andra än må tycka att det var. Du står där och ser hur du har lyckats. Utan att vara ett offer. Utan medömkan. Utan att ha haft det där onda som infekterat ditt liv. Utan att ha ältat. Och just därför har du lyckats. Just därför är du stolt och lycklig. Du är framgångsrik och öppen.

Du kanske också ser att det faktiskt finns något som heter Karma. Att den som förtjänar det inte fått den glädjen att förstöra ditt liv. Men att det förstört h*ns.

Dit jag vill komma är att det inte finns någon idé att hata. Välj bort hatet. Låt det inte äta upp dig, slösa inte din tid. Hur du än väljer att göra, vad som än känns bäst för dig, så välj att glömma, släpa och ignorera. Känn inget för den här personen. Det viktigaste är att släppa taget. För i en sådan här situation är du viktigast. Att du kommer vidare med ditt liv är det som är bäst för alla. 

Jag bär på en ljuskänslig hemligheter i mitt liv som jag förmodligen aldrig kommer att avslöja. Men utan att avslöja för mycket så kan jag säga att jag har anledning att hata. Men jag har slutat med det. Jag känner inget. Bara glädje.

Read Full Post »