Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘McDonalds’

Vi vaknar upp till ljud av sirener, stora flaktar pa taket nedanfor vart hotell (vi bor pa 16:e vaningen) och byggarbetsljud som smaller rejalt. Nar jag slat upp ogonen lyser neonljuset fran hotellskyltens O in mellan gardinspringan. NY ar verkligen en livlig stad. Har kan man samla pa adjektiv som gigantiskt, mycket, manga, stort, hogt och snabbt. Det ar precis sa som man forestallt sig, och lite till.

En sak som jag bara maste skriva om. Nar man ska aka pa semester och sitter i valet och kvalet vart flyget skall fa ta en sa far man ofta hora saker om de olika platserna man funderar pa. Till exempel sa ska Fransman vara otrevliga, Norrman ska vara hurtiga och Indien ska lukta illa. Men nu maste jag lagga till en sak om NY som man aldrig hort om. Det luktar SKIT!!! Overallt!!!! Forsta kvallen nar vi klev av planet sa var det som att en stinkbomb av dalig frityrlukt slog mot ansiktet. Och i den har kvalma staden blir det inte precis battre lukt. art man an gar sa luktar det konstig mat, fisk, sopor eller rent utav skit. For NY ar en riktigt skitig stad. Det ligger sophogar fulla gatorna och nar man gar pa gatorna maste man akta sig for falluckor som gar rakt ner under gatorna och dar butikerna har sina lager.

Ett annat problem ar maten. Det ar bara friterat, fett och ater igen friterat. Man far vika sig dubbel for att hitta en riktig restaurang och nar man val gor det sa satter man maten i halsen for priserna. Att hitta pasta i den har staden verkar vara helt omojligt!

Sedan ska ni se salladsbarerna som finns overallt. Det ar som byffeer som hemma fast det ligger all mojlig fardiglagad mat dar, mitt i butiken dar alla springer omkring, nyser och har sig. Och sa ar dorrarna oppna, tank alla avgaser. Dar ligger maten hela dagarna. Jag blir alldeles chokad. Jag sager som pappa sa i ett sms ”Jo du Ann, du ar inte i Svedala nu eller”.

En mycket bra sak ar i alla fall att det finns massor med toaletter overallt. For det behover jag. TIll och med butikerna har toaletter. Och alla lanar trevligt ut dem aven om man inte atit pa restaurangen. Och sa finns det ju sa klart en McDonalds i varje horn =)

I gar sa tog vi i alla fall en tripp till lower Manhattan. VI tankte ta Liberty Island-farjan och se frihetsguddinnan och besoka Ellis Island, dar Emmigrantmuseet finns, dar alla emmigranter kom in till NY. Vi kopte biljetter och motte en ko pa nagra kilometer om inte en mil sa vi vande. Istallet tog vi oss upp till Wall Street och The financial district. Ett mycket jobbigt omrade. Allt gick till och med snabbare an mitt pa Time Square. Alla skyndade och det var saaa mycket folk och sa otroligt stora hus. Ni ska inte tro att solen lyckas tranga in pa Manhattan, alla hus ar i vagen. Vi kollade in City Hall, Supreem Court och Ground Zero. Ground Zero var inte som vantat. De bygger just nu pa platsen sa den at inhagnad och den kyrka som ligger mitt emot, som ska fungera som en samlingsplats for saker fran 9|11 ar forvandlad till en rent kommersiell plats. Usch, det kandes som att hada. Efter allt sa lessnade vi pa att ta av oss alla klockor och metall och lamna in alla vaskor overallt, for det ar fanken flygplanskollar overallt, alltsa samma sakerhet som pa flygplatserna, sa man blir tokig. Sa vi drog vidare.

Till China Town. Det var precis som pa film. Vi tycker att filmer rent generellt romantiserat NY och gjort allt snyggare an det ar. For det ar i princip byggarbeten vart du an vander dig. Men China Town var precis som man sett det. Galet! Och lukten var varre an nogon annan stans. Pa varan 20 minuters vandring genom huvudgatan sag vi kanske 3 icke kineser. Det var tufft att se, men ingen ide att stanna.

Nasta stopp blev Little Italy. Och vi blev kara. Det var en helt underbar plats fylld av fina restauranger och roliga butiker. Mellan lyktstolparna hangde girlanger i Italienska farger. Det kandes sa mysigt och valkommnande. Dit ska vi tillbaka och ata riktig pasta nagon dag!

Och sa till SoHo. WOW! Vilken shopping. Och vad mysigt. Det kanns verkligen som soderromantik. Helt underbart. Om NY bara var SoHo och Little Italy sa skulle jag kunna bo har =) Fantastiskt roliga butiker, och Weronica, de har de mest fantastiska klanningarna for ingenting overallt. Butikerna fullkommligt svammar over av klanningar och tunikor!!! Och skoaffarer. Men vi kom sa sent dit sa det blir tillbaka nagon annan dag or riktig shopping. An sa lange bara ett par skor till M och nagon liten present.

Nar vi kom tillbaka till hotellet hade vi gott genom halva Manhattan och lite till. Forresten, vi hamnade lite fel ett tag ocksa sa vi gjorde en avstickare till lite tvivelaktiga kvarter. Jag var radd men nu ar det kul.

I dag har vi tagit farjan i alla fall. VI klev upp 7.00 och hann med forsta farjan. Frihetsguddinnan var okej, sag den, sett den, klar med den. Ellis Island var otroligt harligt. Och jag hittade emmigranter som hette Hultman fran 1902-1907, det var kul! Sa hittade jag nagra Jackobsson ocksa, men Kajsa, tyvarr ingen Perming…

Sedan blev vi liggandes i Battery Park i tva timmar. Det ar parken dar farjan gar ifran, ligger nedanfor Wall Street. Otroligt mysigt! Vid havet med en jattefin kaj och vi fick lyssna till Joe Taylor som spelade och sjung for oss.

Sedan blev det en avstickare till en marknadsplats vid havet. Det var otroligt mysigt, sag ut som en kuliss fran amerikansk gangsterfilm. Men allt var dyrt dock. Vi tog oss hogst upp i ett kopcenter och hittade nagra solstolar pa ett soldack dar vi satt och tittade ut over Brooklyn och Hudson River i ett par timmar.

Slutstationen blev Brooklyn Bridge, dar vi gick till den forsta pekaren. Fint men aj vad hogt. Jobbigt ocksa i gassande sol. For det ar riktigt varmt har, om jag inte namnt det innan.

Nu har vi kommit tillbaka till vart skabbiga hotell i alla fall. Det ar skont. Det blir langa dagar. VI orkar inte sa mycket pa kvallarna, men vi ska planera in en jazz, en komedibar och en Broadway tror vi. Nu ska jag ta mig ifran den skabbiga lobbyn, upp till rummet och sla pa var ac. En ac som ar en typ flakt som man satt in i ett hal i vaggen. Haha, det ar helt otroligt. Man har alltsa skurit ut ett hal i vaggen och satt in en flakt. De hade samma typ pa ett sjukhus vi gick forbi. Det ar lite gammelmodigt och spartanskt har maste jag saga.

Jaja, allt for nu, vi hors snart!

Kramar

Ps

Jonny: Med alla forseningar och allt sa kanske vi flog omkring i typ 14 timmar…

Werre: Jag sag bed head for typ 30 pix. Haha. Otroligt!

Kul att ni skriver! Kramar

Annonser

Read Full Post »

För ett knappt år sedan var jag en annan person.
Kanske inte i grunden men jag var inte lika fri som jag är idag.
I hela mitt liv har jag haft problem med min mage. Jag har haft svårt
att röra mig fritt för att jag plötsligt måste springa på toaletten.
Det börjar som en liten oroskänsla i magen. Sedan börjar handsvetten.
Paniken stiger och jag rispar mina naglar mot handflatorna. Jag kan
inte prata med någon och jag kan tänka mig att mitt ansikte blir vitt
och tar formen av panikslagen. Sedan kommer magkramperna och så
slutskedet, insikten att om jag inte kommer till en toalett NU så
kommer jag att bajsa på mig.
Allt det här sker i slow motion för mig men i verkligheten så tar det
ungefär lika lång tid som det tar för tunnelbanan att åka från
Gullmarsplan till Skanstull. Problemet är bara att närmast lättnåeliga
toalett finns ytterligare två stationer bort, på McDonalds vid
Slussen.
Jag brukar säga att jag fick de här problemen när jag var 14 år. När
jag tänker efter så har jag nog haft dem så länge jag kan minnas men
besvären blev inte riktigt besvärliga förrän i högstadiet. Då skulle
jag plötsligt ta bussen 2,2 mil varje morgon för att komma till skolan
och det blev ett verkligt problem. Jag hoppade någon gång av bussen
mitt inne i skogen med en mumlande ursäkt om att min mamma skulle
komma med mina läxböcker och skjutsa mig resterande bit. Det var
mycket pinsamt och knasigt för det var kanske 20 pers på bussen, jag
växte upp i en by där alla kände alla, och bussen hade bara en
påstigningsplats och en avstigningsplats så man kom inte av den
obemärkt precis.
Så har mitt liv flutit på sedan dess. För varje år som gått har jag
blivit mer och mer rädd för att åka buss långa sträckor, ta
promenader, gå runt i stora städer, åka på semestrar eller över huvud
taget röra mig på platser där det inte finns toaletter inom räckhåll
eller sär det är långa toalettköer. ALLTID bär jag minst två femkronor
med mig så att jag har pengar till toaletten direkt när det behövs.
Min mardröm är att jag någon gång inte ska hinna med, att jag
plötsligt ska råka bajsa på mig bland folk helt enkelt.
Det finns mycket att berätta om det här; många pinsamma situationer
att skratta om. Många lappar har jag lagt ner på taxiresor när jag
plötsligt råkat ut för min åkomma. Men i dag ser mitt liv annorlunda
ut och det är det jag vill berätta om här.
För ett år sedan, ungefär samtidigt som jag nått den punkt att jag
hellre låste in mig hemma än att gå ut att träffa kompisar, började
jag förstå att jag inte bara har lite problem med magen utan att jag
faktiskt har ett stort problem. Det var ungefär samtidigt som jag
slutade glädjas åt bokade konserter, biobesök och fullt planerade
dagar med aktiviteter som jag släpade mig iväg till doktorn och
berätta om mitt problem.
Nu var det tyvärr så att den första läkaren jag mötte var otroligt
ignorant mot mina problem och skötte hela situationen fel så hon
stjälpte mer än hjälpte men jag hade i alla fall tagit mig till en
läkare.
Det tog mig cirka fem månader att samla mod och gå till en läkare igen
men den gången fick jag jackpott. Min nya läkare lyssnade på mig,
ställde rätt frågor och ställde omedelbart en temporär diagnos. IBS –
Irritable Bowle Syndrome.
Vill du att jag skriver en remiss till Ersta sjukhus?, frågade min läkare.
Jag tittade förvirrat på henne och visste inte riktigt varför hon
frågade mig det men jag nickade förstulet. Jag visste ju inte då att
Ersta sjukhus är Sveriges ledande sjukhus inom mage och tarm och att
de specialiserat sig på IBS.
Sedan gick allt som på ett bananskal. Jag fick göra undersökningar för
att utesluta andra sjukdomar och så ställdes diagnosen. Jag har IBS.
(Utan att gå in mer på det så är IBS en komplicerad diagnos och för
att kunna säga att någon har det så måste andra sjukdomar med liknande
eller samma symptom uteslutas innan diagnosen kan ställas.) Jag fick
en personlig läkare som har sakkunskap om just detta och är otroligt
förstående om hur IBS kan påverka livsstilen och sänka
levnadskvalitén. Ärligt talat så var jag fängslad av min IBS och jag
behövde verkligen möta någon som förstod detta så bara att mötas av
förståelse gjorde allt mycket lättare. I somras fick jag gå en så
kallad IBS-skola på Ersta sjukhus där jag fick träffa läkare,
sjuksköterskor, sjukteraputer, psykologer och allta möjliga människor
som hade sakkunskap om IBS och som kunde lära mig något om min
livssituation och hur jag kan förbättra den. IBS är nämligen inget som
går att bota, man måste lära sig hantera det och lära sig hur man kan
minska sina symptom.
I dag har jag fått en medicin som jag äter varje dag och som gör livet
så otroligt mycket enklare. Jag har också fått kunskap om mitt
tillstånd som hjälper mig att förstå vad det är och hur jag ska
underlätta min egen vardag. Och framförallt har jag fått förståelse
från min omgivning och jag behöver inte skämmas för mina symptom
längre. Jag kan i dag berätta om min IBS utan att jag skäms för det.
Det finns ord för det jag lever med, det finns andra som jag. Den
känslan är oslagbar efter att ha levt med ett problem i hela sitt liv
och trott att man varit ensam. Och skulle jag någonsin bajsa på mig
offentligt så kan jag säga ”jag har IBS” och förklara att jag inte är
ett barn på 2 år som inte har blivit pottränad än. Det kanske är
konstigt men det känns som att det gör det hela mer okej!
Nu närmar julen sig. Mitt liv har varit fantastiskt de senaste
månaderna. Eller, mitt liv har alltid varit fantastiskt men nu har det
en stjärna i kanten. I snart två månader har jag haft varje dag i
varje helg uppbokad. Snart åker jag till Oslo på minisemester också.
Jag oroar mig inte för det längre, jag gläds åt det. På lördag ska vi
åka in till stan och shoppa kläder, gå på bio och sedan spendera
resten av kvällen på Gröna Lunds julmarknad. Det ska bli så otroligt
roligt!!! Det är så underbart!!! Det är frihet, att få känna sådan
glädje. Det är livskvalité att få känna frihet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »