Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lucka tolv’

 

Pappas körkort.

Pappas körkort.

 

Ibland fick jag klä upp mig i sådana där obekväma kläder. Det var ofta när vi skulle åka till stan och handla, hela familjen tillsammans. Då åkte lekkläderna av. De utslitna byxorna byttes mot skotskrutiga med grön grund under skrik och gråt. Mamma och syrran försökte övertyga mig om att de var så snygga, men jag visste bättre. Och inte nog med att de var gröna med rödkantade rutor, de var obekväma också. 

Jaja, det blev som mamma hade bestämt. Vi satte oss i den vinröda kombin som en gång för länge sedan rullat ut ur Volvos fabrik men som nu rullade mot storstan – Sundsvall. Jag började nästan alltid må illa av den speciella ”nyköpta” doften som aldrig gick ur den gamla bilen. Men inte långt efter att vi svängt ut från vårt vägskäl somnade jag. Jag vaknade upp på fisketorget och hängde så klart med pappa till parkeringsautomaten, för det var alltid han som körde. Där matade vi i ett par kronor, satte lappen bakom rutan och styrde kosan mot Storgatan. 

 

Gamla Bettan.

Gamla Bettan.

Jag har inga direkta minnen av staden som sådan. Men jag minns att vi alltid svängde inom Charm på Storgatan. Där köade vi för att få tag i en räkmacka till alla i familjen och låna toaletten. Vår egna cafétradition. I de gråvita fåtöljerna med de aprikosa stora blommorna och de mörka trästöden kunde jag se mig själv ur alla vinklar. Speglarna omringade mig och visade alla caféets besökare hur jag omsorgsfullt peta av räkorna, gurkan, majonäsen, citronen och dillen från min macka, för att i nästa sekund sluka äggen. Det var lite läskigt att se sig själv överallt så jag satt ofta med blicken ner i den gröna heltäckningsmattan. 

 

Sedan styrde vi kosan mot Forum. Mammas gamla arbetsplats och sista hållplatsen för dagen. Jag har närmast romantiserande bilder av Forum. Där sprang jag i gångarna, mellan varuhyllorna, och tittade på allt stort. Efter att mamma packat kassarna fulla tog pappa vagnen och körde mot bilen. Jag hängde på mamma som passade på att hälsa på sin arbetskamrat och gamla vän i blomsterbutiken. Hon var alltid så snäll och glad men jag var lite rädd för henne också. För lite förstod jag om varför hon alltid hade så skitiga naglar.

Sedan sprang jag ut på vad jag kommer ihåg var en stor lastbrygga. Men det kan hända att lilla

Pappa var yrkeschaufför, men också familjens chaufför på fritiden.

Pappa var yrkeschaufför, men också familjens chaufför på fritiden.

 jag fått det om bakfoten. Kan hända att det var en stor öppning bara, som jag förstorade ännu mer. Men det stod alltid stora lastbilar där. Det var utgången som vätte mot fisketorget och kanske var det så att vi fick gå ut bakvägen, eftersom mamma arbetat där förut? Jag vet faktiskt inte. Men som jag minns det så sprang jag runt och lekte på den lastbryggan medan mamma skrek ”Akta dig. Du får inte leka där. Det är massor med bilar där” otaliga gånger. När hon äntligen skvallrat färdigt med sin väninna kom hon och tog mig i handen och så gick vi till pappa som hade packat in allt i bilen redan. Sedan bar det av hemåt.

 

Och när vi kom hem kokade mamma varmchoklad. Inte varm oboy´, utan sådan där riktig varm choklad. Fast om inte pappa var med så serverades det Forumgrillad kyckling med köpt potatissallad. En av de få saker som mamma inte lagade själv från grunden. Men när hon hällde chokladen från den rykande kastrullen ner i de blåskiftande stora kopparna på de små faten var min lycka gjord. Jag gjorde ostmackor av hårdbröd och doppade dem mjuka i den heta chokladen. Och jag älskade den tiden då vi alla satt och fikade tillsammans efter en lång dag i den stora staden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Annonser

Read Full Post »