
Jag och syrran hos fotografen.
I gårdagens fotspår fortsätter min nostalgitripp,
dags att berätta hur en tjurig lillasyster gör det svårt att vara hipp.
Jag såg upp till min stora syster. Alla snygga pojkvänner hon tog hem och alla drömmar hon hade. Mitt lilla hjärta klappade för henne och min beundran var omättlig. Problemet var bara att mina sätt att försöka få veta allt och vara med på allt hon gjorde inte uppfattades som beundran av en tonåring som helst bara ville slippa sin nyfikna och klängiga lillasyster. Men jag visste inget annat sätt att visa det på.
Min syster hade helt rätt. Jag var oändligt nyfiken. På mitt lilla huvud satt grå, sladdriga och enorma elefantöron. Inte var jag rådlös heller. Jag minns att jag hade en idé om hur jag skulle få veta alla hemligheter i världen och att jag lyckades genomföra min plan. Det gick till ungefär så här:
Jag satt och ringade in önskningar i leksakskatalogen. Och då såg jag dem. Det var som att änglakören sjöng i kör bakom min rygg och köket lystes upp av ett gyllene ljus. Där var de – prylen som skulle hjälpa mig att få reda på alla min systers och hennes kompisars hemligheter. Rosa leksakstelefoner, två stycken med en lina emellan. Tjohoo.
Efter mycket tjat och övertygande om att det var dessa telefoner jag önskade mig mest så höll jag det rosa guldet i min hand. Den gyllene vägen till alla hemligheter hade öppnats, för en liten sexåring. Och jag var inte sen med att sätta min plan i verk.
Jag placerade den ena luren under min systers säng. Drog on-knappen åt sidan och tvingade ner talknappen med tejp. Den vita sladden mot det blå golvet blev för uppenbar, så jag drog mattan på tvären och gömde sladden under. I hallen lade jag sladden bakom den bruna byrån vid hallspegeln. Där smälte den in med andra lamp- och telefonkablar. Sedan var jag vid min rumsdörr, precis bredvid husets bakdörr och där var det sällan någon som gick i alla fall. Idén var skottsäker, tyckte jag. Nu var det bara att sätta igång att lyssna.
Jag hade många mysiga stunder med min telefon. Jag tjuvlyssnade på min syster och våra grannar i hennes ålder, om kärleksproblem och bråk med föräldrar. Men en dag började telefonen inne hos syrran pipa. Jag hade kommit åt upprigningsknappen. Shit ! Det tog inte allt för lång tid innan hon kom klampandes genom den korta passagen till mitt rum och drog upp dörren. Jag såg en rosa telefon klyva luften i två och hörde några väl valda ord följa den. Sedan drogs dörren igen med en smäll och min systers sikte blev inställt på mamma.
Efter den dagen började min syster prata engelska och sjörövarspråket med sina vänner, när de skulle avslöja hemlisar för varandra.
Att agera härmapa var ett annat sätt att visa min dyrkan till min syster. Mina första skolår fick jag alltid välja ut kläder jag skulle ha nästa dag redan kvällen innan. Mamma lade sedan fram plaggen på sängens fotända varje morgon när hon väckte mig. Det var alltid en mjukdress. Jag hade en tröja med rosa prickar på vit botten. Mitt på bröstet uppenbarade sig ett svartvitt, typiskt 80-talstryck. Byxorna till hade rosa ränder med på vit grund. En annan dress var helsvart och tröjan hade ett Mimmi-tryck på framsidan. Mimmi hade en gul rosett på huvudet. Denna dress hade jag så länge att trycket nästan var helt borttvättat när den slängdes.
Men ett par klasser senare började jag ärva min systers mer coola, avlagda kläder. Och då började jag bli mer kräsen. Tittade vad syrran hade på sig för dagen och försökte kombinera ihop något liknande. Till min systers förtret så började mamma också köpa likadana kläder till oss. Adidasoveraller och t-shirts med Musse Pigg motiv.
Det var vid den här tiden jag började vakta vid min rumsdörr på morgnarna. När jag vaknade drog jag i repet som hängde bredvid min säng och så öppnades garderobsdörrarna. För nu hade jag blivit stor nog för att ta fram mina egna kläder. Men då huset fortfarande var kallt efter en natt av endast glöd i pannan så ville jag inte smyga ur täckets varma famn. Istället hade jag knutit ett rep på garderobsdörrarnas handtag och lagt bredvid sängen. Där låg jag och försökte lista ut vilka kläder min syster kunde tänkas välja i dag. Jag dividerade med faktan om vad hon hade haft på sig under veckan som gått och vad som låg i smutstvätten. Sedan klädde jag mig och ställde mig på vakt vid dörröppningen.
När min syster tillslut kom ut pep jag oftast in i rummet igen och bytte om, om jag hade samma kläder i garderoben. Hade jag inte det gjorde jag mitt bästa för att matcha. Och vid köksbordet inspekterade jag detaljerna och såg till att få dem rätt. Till exempel de uppvikta bullärmarna på den marinblå-vita träningsoverallen från Adidas med gröna och röda ränder.
När min syster fyllde 16 år flyttade hon ihop med sin pojkvän. Då blev det tomt i huset. Jag fick hennes rum och var mycket glad för det, trots att det var mindre. Mitt rum hade rosa golv och vit-rosa tapeter. Hennes hade ett blått golv med blå-vita tapeter. Det kändes mer vuxet. Nu kunde jag inte längre irritera henne med att klä mig i samma kläderna på morgnarna. Men nu började min syster shoppa kläder med mig istället.
När jag flyttade ihop med min syster igen, jag var 16 och hon var 23, så kom hon ofta hem och visade vad hon köpt för kläder. Om jag gillade dem så kunde hon säga ”Jag kollade och de finns i din storlek också”. Och så kan vi hålla på än i dag. Med den skillnaden att jag också kan vara den som köper något bra först.
Visst är det härligt med syskon !
Läs även andra bloggares åsikter om julkalender, adventskalender, lucka fem, syskon, barndom, lucköppning, barndomsminnen, systrar