Jag är fortfarande inne på gårdagens tema, med en liten tvist. Det var nämligen så att jag satt och pratade med ett par vänner för ett tag sedan och vi behandlade lite extensiella frågor allt eftersom. Hur det nu var så kom vi i alla fall in på ämnet hur livet skulle förändras om man fick ett handikappat barn. Min vän sa att hon inte var säker på att hon var tillräckligt utrustad för att klara detta och jag ska ärligt säga att jag själv tvivalt på det många gånger. Alltså på min egen förmåga att hantera de förändringar som detta innebär i livet.
Hur som haver så sa jag att det nog är lätt att sitta här, utan att någonsin ha mött denna svårighet, och säga att vi inte skulle klara av det. Jag vill inte på något sätt förringa vad detta kan innebära men jag vill försöka poängtera att det faktiskt inte behöver vara så dramatiskt. Missförstå mig rätt nu; självklart önskar jag inte någon att bli handikappad och självklart förstår jag att detta kan innebära en otroligt omställning och prövning, men jag tror att det också, på sitt sätt, kan innebära en välsignelse. Jag får för mig att ett handikappat barn kan innebära att också få uppleva saker som man aldrig annars skulle ha upplevt. Att få se sidor av saker som man aldrig annars skulle få se. Och på så sätt blir det en vinst. Jag tror att man vinner något som människa på att möta svårigheter, eller bara omställningar. Det är svårt att förklara vad jag menar, detta går att ta så fel om man vill, men jag hoppas ni förstår vad jag greppar efter! Det är ju bara svårigheter sett utifrån den norm vi satt i vårat samhälle. Det kommer att finnas saker man inte kan göra, men jag tror också att det finns saker man kan göra som man inte skulle kunna göra annars.
Min väninna sa då att hon också skulle bli ledsen för sina andra barn skull, eftersom det skulle innebära en sådan omställning för dem också. ”Det kommer att finnas så mycket saker som de inte kan göra som deras kompisar kan och jag kommer att ha mycket mindre tid för dem”, sa hon. Jag förstår vad hon menar, men jag vill också säga att detta är att bara se hindren. Varför inte se möjligheterna? Jag tror att barnen kommer vinna något annat. Att åka på en utlandsresa per år kanske inte blir möjligt, men de kommer kanske kunna hitta en helt annan glädje i sitt liv. Att få se sitt syskon utvecklas, att få följa detta barn genom livet och se att man inte kan ta allt för en självklarhet. De kanske kommer att lära sig uppskatta sådant vi andra tar för självklart, lära sig tackla svårigheter på ett bättre sätt, bli ödmjuka och uppskatta andra saker i livet mer. Den livsresa de gör kanske ersätter alla de resor de missar. Jag inser att detta kan låta hårt och att rubriken är mycket krasst vald när jag pratar om sådana här ämnen, men jag försöker bara säga just det; vinsten kanske blir en ödmjukhet inför livet. Vi testas och hanterar vi dessa prövotider på ett bra sätt, kommer vi ur dem med huvudet högt, då tror jag också att vi vinner mycket. Ibland kanske till och med mer än vi tappat på vägen.
Rumptroll`s Webblogg 