Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘förkylning’

Nu var det länge sedan jag skrev något. Mest för att jag inte har ork, då jag är så sjuk hela tiden.

För två veckor sedan blev jag frisk från en rejäl förkylning som jag hade i drygt en och en halv vecka. Jag var helt slut och hade ont i både hals och huvud. Så i lördags var det dags igen.

Jag vaknade och hade så där otrevlig ont i halsen. Då jag sällan är sjuk, så där ordentligt, förutom när jag har streptokocker, så misstänkte jag att det var halsfluss direkt.

Efter en obekväm och dyr tågresa från Sundsvall till Stockholm i går så släpade jag mig iväg till läkaren i dag. Och det är samma visa varje gång. Jag kommer in, de frågar vad det är för fel på mig, jag svarar att jag är förkyld och misstänker streptokocker och de säger ”Nej, det är en förkylning. Förkylningar…” och så fotrsätter de ge mig samma gamla visa om hur en förkylning kan vara och avslutar med att den går snart över av sig själv. ”Så, vad ska vi göra med dig nu då?”. Då jag inte vill ge upp så resignerar de med att suckande säga ”Vi tar väl några prover så vi inte missar någon allvarligare infektion då” och så skickas jag till labbet. När jag sedan kommer tillbaka med solklara positiva svar så svarar de ”Oj då, ja det var en rejäl infektion det här. Jag brukar vara restriktiv med att skriva ut penicillin men det här går ju inte att bota annars…”

Det är bara att konstatera; man känner sin egen kropp bäst. 

Det här är den tredje eller fjärde gången jag har streptokocker sedan år 2000 och bortsett från den första gången så har jag varje gång kunnat sagt att det är just det jag vaknar med. Även fast andra tyckt att jag verkat för pigg o.s.v.

Nu vill jag inte kasta skit på läkare, för jag förstår dem. Det finns många hypokondriker där ute som ska ha penicilin för allt. Kanske inte så konstigt i ett samhälle där det ”inte handlar om hur sjuk du är utan om hur mycket du kan arbeta”, men så är det. Och detta har fått konsekvenser. I dag är läkare rädda för att skriva ut pencillin då vi börjar bli immuna mot det. Men i ett samhälle där den personliga hälsan inte prioriteras så kommer vi att ha konsekvenser som dessa.

Jag funderar själv på att ta den där förkylningssprutan. Ni vet, den vi kan ta för att förebygga att vi skall smittas av förkylningar. För jag vill gärna slppa vara sjuk från jobbet. Men så undrar jag samtidigt vad det skulle innebära. Vilken sjukdom är det som kommer att bita på mig istället då? Hur mycket värre än en förkylning kommer den att vara? Då blir jag hellre lite förkyld då och då, för det är ändå inte så hemskt.

En annan rolig sak med dagens läkarbesök var att jag inte riktigt lyckades läsa av min läkare. Det var en trevlig kille, men han talade ett annat språk liksom. Ni vet, när man inte tillhör samma språkkrets så kan det vara svårt att läsa av varandra. Han sa visserligen att det var en ”rejäl infektion” men först när jag kom hem förstod jag vad han menade. Jag började läsa bipacksedeln på min antibiotika, då det inte var den vanliga Kåvepeninen som jag brukade få. Där stod det att den behandlade allvarligare infektioner och den enda av dem som stod uppräknade som jag kunde ha var lunginflammation. Samt så skulle man enligt föreskrifterna ta en tablett per dag men om läkaren ansåg att det var en mer akut infektion så kunde han höja dosen. Mina föreskrifter från läkaren är en tablett två gånger dagligen. Så kan det vara.

Jaja, nu ska jag sluta prata sjukdomar som en gammal tant som inte har något liv. Nu ska jag bli frisk och lite mer intressant. Tills dess – vi hörs.

Read Full Post »

Newsmill skriver Jan Eriksson i dag om försäkringskassans regler. ”Det handlar inte om hur sjuk du är utan om hur mycket du kan arbeta”. Det här är ett ämne som jag diskuterat i bitar.

Jag vet en person som lever med IBS (Irritable Bowel Syndrome). För h*n* innebär det att h*n måste springa på toaletten direkt, annars gör h*n i byxorna. H*n kliver upp klockan tre på natten dag och äter piller som stoppar upp avföringen och besöker toaletten frekvent i några timmar. Två timmar innan h*n börjar sitt arbete, klockan åtta, tar han sin bil och åker till jobbet. H*n tar omvägar för att undvika köer och för att åka förbi exempelvis bensinstationer som har toaletter, ifall h*n skulle behöva springa. Att fastna i en bilkö skulle för h*n* vara en katastrof. Egentligen tar det bara 30 minuter till arbetet, men h*n måste försäkra sig om att hinna fram i tid och då alltså räkna in ett antal toalettbesök på vägen – ifall. Sedan jobbar h*n hela dagen och ni kan ju bara tänka er hur slut h*n är när det är dags att åka hem. För att inte tala om helgerna.

H*n har sökt massor med hjälp men inget har hittills förbättrat livssituationen. Arbetsgivaren gör allt för att kunna ge h*nn* sparken, för ibland kommer h*n, trots ansträgningarna, för sent till arbetet. Ändå får han inte en sjukskrivning beviljad.

Jag undrar i dag vad som är mer värt. Pengar eller en människas livskvalité. Och så pratar jag bara om lyxen att kunna göra sitt arbete utan ångest. 

Jag lever själv med åkomman IBS. Jag vill inte kalla det för sjukdom eftersom det inte går att bota, det är för mig en åkomma som man måste lära sig att leva med. Men i detta finns också många svårigheter. Senast i dag fick jag be mina samåkare att köra av motorvägen så att jag kunde springa ur bilen på toaletten. Det finns inget som heter vänta eller jag kan inte stanna bilen här, för då kommer nummer två i byxorna och på bilsätet.

Det här låter så klart lustigt och jag kan själv skratta åt det – men inte förrän några timmar efteråt. För när jag är mitt i det, då är paniken fullständig och smärtan total. För att inte tala om hur pinsamt det kan bli.

Det krävs inte ett geni för att förstå att en sådan åkomma skapar problem i vardagen. Varje morgon är en hel process. Jag vågar inte äta frukost, jag måste gå på toaletten och göra ”säkerhetskollar” innan jag åker iväg. Trots det får bussen ofta stanna mitt ute i ingenstans och jag får krypa in i närmaste buske med byxorna vid knäna. Sedan får jag ringa jobbet och säga att jag inte kommer i dag och ta en dyr taxi hem.

Trots det uppenbara problemet i det här så är det svårt för människor i min situation att få en sjukskrivning beviljad. Nu var det länge sedan jag behövde ansöka om det men jag vet många som haft det mycket värre än mig. Med IBS:en så kommer också ledvärk, sömnsvårigheter, trötthet, migrän och ett antal andra mer eller mindre jobbiga symptom. Ofta går åkomman också i vågor, man har bra perioder, mindre bra perioder och perioder när man knappt kan fungera. Ändå är det en evig kamp med försäkringskassan för människor med IBS.

Till saken hör att IBS tidigare har gått under olika namn, bland annat Colon Irritable. Det finns ingen forskning som har kunnat bevisa varför man drabbas av IBS och ingen som vet hur man ska bota det. Det finns heller ingen specifik behandling som fungerar för alla och en behandling som fungerar för en person en tid kan plötsligt sluta att fungera. I många år, och även till viss del i dag, finns det människor som hävdar att IBS är en psykologisk sjukdom. Till denna kategori hör också exempelvis fibromylalgi. Och för er som inte vet detta så kan jag berätta att sjukdomar som får stämpeln ”psykologisk” lätt får stämpeln ”finns inte”. Det sitter alltså en hel massa människor, inte minst läkare, och menar att sjukdomen inte finns, att det är något som man hittar på för att slippa exempelvis arbeta.

Jag kan lova att IBS är en högst verklig och påtaglig åkomma. Jag blir så arg när man säger att den ”inte finns”. Bara för att forskningen inte kan bevisa vad det är betyder inte att 17 procent av befolkningen är ett gäng lata människor som hellre lever på bidrag än att arbeta. Och ännu argare blir jag för det är just denna typ av resonemang som gör det så svårt för människor att bli trodda när de vänder sig till försäkringskassan.

Jag tror att vi måste rannsaka oss själva och fundera över vad vi anser är bäst. För även om man ”bara” är förkyld så kan det vara viktigt att få vara hemma en eller två dagar. Går man och jobbar med förkylningen så tar det bara längre tid att bli frisk. Med en förkylning i kroppen måste man anstränga sig mer för att klara av arbetet och då orkar immunförsvaret inte med. Kroppen orkar inte kämpa emot sjukdomen.

Jag är i dag inne på min sjude dag av en rejäl förkylning. Jag är helt slut och inte blir jag bättre. Men så har jag också arbetat varje dag, trots feber och halsont. Jag vill inte vara en ”smitare”. Så jag kämpar på.

Frågan är bara hur länge jag – och alla andra orkar hålla på så här. Frågan är bara hur länge det tar innan vi blir riktigt sjuka istället. Så sjuk så att inte ens försäkringskassan kan neka oss en sjukskrivning. Och då kan vi göra det vårt samhälle verkar vara bäst på. Titta i backspelen, lösa uppgiften med facit i handen och såga: ”Ja, vi skulle nog ha varit hemma de där två dagarna från början. Då hade vi kanske kunnat arbetat de kommande två månaderna.”

Är det verkligen värt att sälja vår hälsa för pengarna? Är det verkligen förtjänstfullt på lång sikt, det vi gör i dag?

Hitta ett sätt att komma åt den procent som fuskar. Sluta straffa kollektivet. Det kommer att bita oss i arslet i slutändan!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »