Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fokus’

Jag har nyligen deltagit i en studie om Kbt-behandling (Kognitiv beteendeterapi) vid IBS via internet.

När jag först kom med i den här behandlingen kände jag mig riktigt upprymd och glad. Kanske skulle jag äntligen hitta något, förutom mediciner, som skulle hjälpa mig. Jag hade stora förväntningar. Och en stor fördel med studien var just att den skedde på distans, alltså helt via internet. För det kan vara mycket besvärligt för personer med IBS att ta sig från punkt A till punkt B och därför kan Kbt och liknande behandlingar bli uteslutna. Men på det här sättet blev behandlingen verkligen anpassad efter patienten. Som sagt, jag hade stora förväntningar.

Studien startade i somras, bra precis ett år efter att jag gått IBS-skolan på Ersta sjukhus och fått hjälp. Jag hade absolut inte samma problem som jag hade innan denna hjälp, mitt liv hade precis börjat kännas ”normalt”. Men IBS:en var fortfarande en stor del av mitt liv och jag anpassade mig fortfarande en hel del. Så jag hade förhoppningar att jag skulle få ett ännu mer ”normalt” liv.

Tanken men Kbt är att personer med IBS utvecklar en ångest som uppstår vid symptom. Vi fokuserar mycket på magen och symptomen vilket gör att vi blir extra känsliga. Minsta lilla ljud eller känning i magen kan därför framkalla ångest, en oro för att ”nu händer det, nu kommer det” och liknande. Ångesten i sin tur gör då symptomen värre vilket gör att vi fokuserar ännu mer och får mer ångest och så fortsätter den onda cirkeln.

Det handlade också om associationsinlärning. Om jag ofta fått problem med magen när jag åkt buss till exempel, så har jag lärt min kropp att jag ska få ont när jag sätter mig på en buss. Jag ska liksom bli bajsnödig då, och därför blir jag det. Detta kanske låter märkligt för en del men faktum är att mycket i våra liv fungerar så.

Genom att få oss att fokusera på magen genom medvetna övningar skulle vi då lära oss att kunna släppa tanken på magen, tillslut. Det är lite svårt att beskriva men det handlade i princip om att ju mer vi fokuserar på att inte tänka på något, desto mer tänker vi på det. Låter vi oss själva tänka på det så kan vi också ”släppa” tanken och oron med en del övning. Senare i behandlingen skulle vi också utmana oss själva i situationer vi vanligen undviker för att kunna få våra dåliga associationsinlärningar att försvinna.

Jag tror att denna typ av Kbt kan vara mycket hjälpsam för många med IBS. Det faktum att den kanske kommer att finnas tillgänglig via internet öppnar en fantastisk värld för oss med IBS. Och är du en av de personer som känner att du förvärrar dina symptom och ditt tillstånd med din ångest, då tycker jag verkligen att du skall kolla upp om du kan få vara med om en sådan här behandling! Håller du på att stänga dig själv inne, då hoppas jag verkligen att du i alla fall försöker med denna typ av behandling. För du FÅR inte stänga dig inne! Låt inte IBS styra ditt liv! Det är det värsta du kan göra!
För även om jag är övertygad om att IBS i grunden består av något fysiskt problem, som inte hittats än, och bestrider alla argument om att det skulle vara en psykisk åkomma från början, så tror jag att en sjukdom som är så ”ful” och fylld av skam, som vi måste lära oss att leva med hela livet, som inte går att bota, kan bli värre av den ångest som dessa faktum utvecklar. Ge inte upp!

Nu ska jag ärligt erkänna att jag hoppade av behandlingen, ungefär i mitten av den. Jag upplevde nämligen att jag blev värre av den. Så den är inte för alla. Men det är värt ett försök om du känner att du är på väg att ge upp!

Jag hade blivit mycket bättre av den behandling och den medicin jag redan fått. För ett par år sedan styrde IBS mitt liv. Jag led verkligen av associationsinlärning. Varje morgon fick jag hoppa av tåget, vid exakt samma hållplats, för att springa på toaletten. Jag led också mycket av ångest och märkte väl hur stressad jag blev när jag fick symptom. Och så fort ångesten kom så blev det dubbelt värre. Jag lät mig också lyssna extra noga på min mage innan jag vågade ta beslut om vad jag skulle våga göra den dagen. Hörde jag ett kurr kom ångesten. Och då kom smärtan. Och jag stannade hemma. Jag reste inte och jag gjorde ofta säkerhetsbesök till toaletten. Men någonstans insåg jag vad jag höll på mig. Att det var jag själv som förvärrade mitt liv, genom att stänga in mig. Jag rutade in varje steg jag tog och backade vid minsta känning. 

Det som ändrade mitt liv var när jag hörde en 45-årig man berätta om sitt liv. Hur han klev upp varje natt klockan fyra för att kunna ”vänja” in magen inför åkvägen till jobbet. Hur han knaprade tabletter och gick otaliga gånger på toaletten. Sedan begav han sig i väg två timmar tidigare till jobbet, för en åkväg som tog kanske 20 minuter. Han tog omvägar för att undvika köer. Ändå kom han ibland sent och fick utskällningar av chefen. Han åt sällan och var mycket restriktiv med vad han åt. När han kom hem föll han stupa ner i sängen och sov ett par timmar innan han gick upp klockan fyra igen. Och på helgen satt han hemma, Och sov. Han hade INGET liv! Ingen plats för en familj eller kärlek. Då insåg jag att mod var bästa medicin.

När studien startade hade jag kommit så otroligt långt att jag inte längre levde genom min IBS, men med den. Och jag mådde bra. Inte prima. Men väl bra.
När jag då plötsligt skulle börja fokusera på magen igen så blev jag så otroligt mycket sämre. Jag hade ständigt känningar. Ständigt uppblåst och jag fick springa på toaletten med ilande fart, något jag glömt hur det var. Alla känslor sköljde över mig igen och ångesten kom tillbaka. Modet försvann. Och jag hörde mig själv skrika ”NEJ, inte igen. Hur har jag kunnat leva så här? Jag orkar inte. Jag vill inte”. Till att börja med skyllde jag på mat jag åt och lite sömn. Kanske var det skolan som var stressig? Men sedan förstod jag – jag tänkte ständigt på magen igen.

När jag slutade med behandlingen blev jag snabbt bättre. Och jag insåg då att studien skapat det den var tänkt för att bota. Den skulle hjälpa mig med att ta bort fokuseringen på min sjukdom, men eftersom den började med att skapa ett fokus och en ångest så skulle behandlingen bara bota vad den skapat. Det skulle knappast bli ett rättvist studieresultat. Och det var inte bra för mig. 

Behandlaren hävdade att ”Men då är du på rätt väg. Du blir sämre först för att bli bättre sedan.” Men det här var inte ett sådant fall. Jag känner mi kropp och mage bra efter 27 år med IBS och jag blev bara sämre, och sämre. Det fanns ingen anledning att bli sämre för att bli bättre. Behandlarens uttalande bekräftade bara min tes; behandlingen skulle bara bota ett behov av behandling som den själv skapat. 

Jag är ingen person som ( i dag) låter mig styras av min sjukdom. Jag är en person som rycker på axlarna och säger ”shit happens, det löser sig” och går vidare. Det är också därför jag kan prata öppet om pinsamheter som IBS, bajs och minnen då jag suttit bakom bilar i parkeringshus med byxorna på knäna och bett till Gud att ingen skall komma (jag som inte ens tror på Gud). Därför var denna behandling inget för mig.

Men det säger inte att den inte passar dig. Många i studien upplevde att de blev bättre och att de lärde sig något nyttigt. Så känner du att det kan vara något för dig, eller att du är på väg att ge upp – hör dig för och prova. Alla kan prova, det förlorar du inget på.
Men håll dig alert och tro på dig själv och det du känner.

Lycka till!

 

P.S.

På tisdag kl. 19.30 i SVT2 sänds Doktor Åsa med temat IBS och magen. Där får jag några minuter i spotlighten också. Titta på det!

D.S.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Read Full Post »

Jag fick en fråga i en kommentar av @Linda angående IBS:

Vilka 5 saker du gör i din vardag hjälper dig mest att kunna slappna av om känna mindre av din IBS?

Tänkte att detta kan vara något att lyfta upp, i fall någon mer är intresserad. Så här kommer mina svar.

1. Jag har slutat tänka på min IBS.
Med det menar jag inte att jag inte pratar om den o.s.v. Efter att jag startade den här bloggen tar det upp ganska mycket av min tid och mina funderingar. Men jag har slutat att ta med IBS i mina beräkningar på samma sätt. I vardagen åker jag dit jag vill utan att först fundera över om jag kommer att klara av det. Det gjorde jag alltid förr. Men denna förändring i beteendet har gjort enorm skillnad. Inte kanske så mycket mot det fysiska men mot det faktum att jag förr lät IBS:en ta en stor del i livet genom att alltid oroa mig. Då blev IBS ett problem vara sig det egentligen var det eller inte. För eftersom jag tänkte på det så var det alltid närvarande, magproblem eller inte. Så sluta ta IBS:en med i dina beräkningar är mitt första MÅSTE-tips.
2. Medicin. Det kan vara farligt att rekommendera medicin, jag inser det, och förstärker det med att du måste bli utredd och prata med läkare innan!!! Men mina två tabletter varje kväll innan jag går och lägger mig gör all världens skillnad. Och nu handlar det om det fysiska. Detta tillsammans med nr 1. gör livet normalt igen!
3. Lugnet. Jag kan stressa, men jag är alltid lugn inombords! Jag har hört att jag är riktigt “norrlandslugn”. Jag njuter av mysiga saker som tända ljus, fin musik, bad, ja allt som jag själv tycker är skönt och lugnande. Jag tar djupa andetag och tränar Body balance, Capoeira, simmar och tar promenader (mest på löparbandet dock, men gärna i naturen när det är fint väder). Jag hade svårt med sömnen vilket absolut gjorde magen värre. Svårt att somna in, sov oroligt, sprang på toaletten mycket. Då började jag lyssna på hypnos-cd:s för insomning och avslappning på rasterna på dagarna och det gjorde en sådan skillnad!!! Jag tillåter mig också att ta en tupplur när jag kommer hem, om jag kan. För det gör en sådan skillnad att vara utvilad! Nu låter jag som värsta flummot men hypnos är ju inte riktigt vad folk brukar tro att det är. Och avslappning är ju bara så skönt! Speciellt på sommaren när man kan ligga på gräsmattan med avslappningen i ipoden och värma sig i solskenet samtidigt!
4. Jag låter mig vara glad, göra roliga saker och är positiv. När jag gick IBS-skolan sa de att det bästa vi kunde göra är att se till att göra saker vi tycker är kul. En del IBS-patienter äter nämligen happy-piller och det finns tydligen någon positiv effekt med att se till att adrenalinet flödar och att vi pumpar mer lyckorus (vad nu alla de ämnena i kroppen heter). Men varför äta tabletter när vi kan producera alla de här ämnena själv. Lyssna på den där musiken som gör att du sprudlar och bara vill dansa, träna och förlös energin, gör det som du brukar bli glad av. För mig är det många saker. Njut av vardagen. Se till att alltid ha något som gör dig glad varje dag. Det kan ju vara en sådan enkel sak som att få krya upp i tv-soffan och mysa med sambon! Det gör mig glad. Eller bara att ringa och säga jag älskar dig till honom på jobbet. Eller att prata med min systerdotter. Eller att tända alla 30 ljus i vår lilla etta och äta en god middag tillsammans. Eller att se en film som engagerar. Ja, jag tror du förstår vad jag menar =)
5. Ingen alkohol – inga chips – lite lök – inga ägg. Fyra saker jag lärt mig undvika. Jag unnar mig ett glas eller två av lite alkoholdryck när jag får sitta hemmet i goda vänners sällskap. Eller ett vinglas i hemmet tillsammans med sambon och tända ljus. I säkerhet, så att säga. Chips unnar jag mig de få gånger min sambo fått för sig att köpa dem. Gul lök och ägg fuskar jag i mig ibland, men mest när jag vet att jag inte skall göra något viktigt. Röd lök äter jag lite oftare…

Jag hoppas verkligen att det hjälper dig något. Släpp nu alla måsten och peta in några vill! Jag tror att allmän livsnjutning, att se till att vardagen inte bara är fylld av måsten och tråkigheter, gör vem som helst lite friskare. Och jag tror inte att det är så svårt att hitta de där sakerna. För det behöver inte vara en lång resa eller så. Det kan vara ett bad varje dag! Släpp alla föreställningar om vad som är fantastiskt och se till vad du kan göra för att sätta guldkant på vardagen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Read Full Post »