Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘familjeunderhållning’

Ett par tre trappsteg, sedan är jag uppe. Jag visar att jag har rätt att sitta på och tar plats långt bak. Kryper in i min höstjacka som jag älskar så mycket och sätter handväskan bredvid. Låter ipoden ligga, det är skönt att vila öronen. 

En stank av jakt, fredagsjakt, lägger sig runt mig. Jag hör tre tala bakom mig, om oväsentliga saker, saker som inte har någon som helst betydelse men ändå har sin naturliga plats på en fredag. Ovilligt invigs jag i samtalet och när vår resa tillsammans når sin ände drar jag en lättnadens suck. Stanken tar ton bakom mig. Sjunger ”You are som beautiful” och stank två samt tre tar ekot. 

Inne i rulldörren trängs alla typer. Skynda, skynda, alla på en gång. Alla har så bråttom och tränger sig in. Ändå vet de att dörren kommer att stanna massor med gånger när så många klämt sig in och ta mycket längre tid. Jag tar sidodörren.

Jag är så glad att vara mitt i sorlet. Gå på stenplattorna och inte delta i någons liv, bara se dem rusa förbi. Få vara en av alla, en i mängden, tyst, hemlig, mystik och vem jag vill. Det klirrar i lila kassar och alla ser ut att vara med i en gångtävling. 

Plötsligt gör stanken entré i mitt medvetande igen. Jag ryser till och tittar upp. En cigarett följer med ägaren och jag ser hans vita keps. Redy to party. Jag hinner bara få en glans så rusar både killen och stanken ur mitt liv. 

Det är trångt bland livsmedlen. Vagnar och korgar trängs med bitska ord om middagsval. Men jag rusar vidare, till nästa disk, till nästa dispyt. Och så vidare igen. Skönt att komma ut.

På vägen hem är det alldeles tyst, endast trafiken gör sig hörd. Jag sjunker in i mina egna tankar.

Om det varit en annan dag, kanske en dag för tjugo år sedan, då hade jag suttit hemma på furstukvisten och dragit djupa andetag av den friska men kyliga höstkvällen medan jag väntat på att grannbarnen ska komma över. Samtidigt lägger mörkret sig sakta och leklusten blir bara större. 

Vi sparkar löv och rullar oss ner för slänten hos farmor och farfar. Vi blir alldeles andfådda och kalla men fortsätter ändå. Mössan är full av färgglada löv. När skymning blivit mörker så går vi på spaning. Alla fönster i byn får sig tre egna tjuvtittare, som påkallar uppmärksamhet. Sedan ropar mamma att det är mat. Värmen hemifrån bränner på den kalla huden. Framför teven står den stora fina påfågelglasskålen fylld med tonfisksallad. Jag petar ur ärtorna och tar alla ägg. Vi är tillsammans, hela familjen, och ser på årets familjeunderhållning. Sedan somnar jag i mammas famn. Jag låtsas sova djupt för att slippa borsta tänderna. Pappa bär mig till sängen, det är bland det bästa jag vet. Där bäddar han ner mig och så somnar jag till ljudet av teven i vardagsrummet.

Annonser

Read Full Post »