Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 22 december, 2008

Mormor Karin i brölloppsklänning.

Mormor Karin i brölloppsklänning.

 

 

Jag har haft två mormor. Bara en morfar, men två mormor. Det var nämligen så att min mammas pappa lämnade min mormor Karin när hon blev gravid med mamma, och på den tiden gick det inte an att vara en ensamstående mor. Varken ekonomiskt eller för anseendet. Så därför fick mamma flytta till sin mammas syster och där växte mamma upp.

 

Jag har inte lika många minnen av min mormor Karin, vilket i och för sig inte är så svårt att förstå. Men precis som min mamma alltid har sagt mamma Karin och mamma Stina så har jag och min syster sagt mormor Karin och mormor Stina.

 

Min mormor Karin bodde i Timrå. Jag minns hur vi åkte förbi Laggarberg och att jag alltid rynkade på näsan när vi svängde förbi fabriken. Hon bodde i ett stort höghus och jag sprang alltid ut på parkeringen utanför huset, nedanför Domus, och hoppade hage. Hade jag tur så var mina kusiner Caroline och Josefine där samtidigt och hälsade på så att jag fick några lekkamrater medan de vuxna satt i soffan och fikade. På den parkeringen dök det nästan alltid upp en eller två fyllon som skulle prata med oss barn. En del var trevliga, andra mindre roliga att möta, men vi klarade oss bra.

 

Mormor Karin i svart, hemma hos mormor Stina (som syns bakifrån).

Mormor Karin i svart, hemma hos mormor Stina (som syns bakifrån).

Jag minns också mormor Karins balkong. Jag var lite rädd för den men utmanade alltid ödet och klev ut på den. Där stirrade jag ner och såg framför mig hur jag föll ned och bröt ryggen. Ibland satt jag upptryckt mot balkongdörren och tjuvlyssnade på grannarna nedanför som surrade tillsammans.

 

 

 

 

 

Ibland satt jag precis nedanför mormors teve och tröck febrilt på knaparna för att hitta en kanal med intressanta program. Oftast stannade jag på MTV, en kanal som mormor egentligen inte hade. Därför fick jag lyssna på ”Nothing compares to you” med skrapig röst och en röntgenbild på Sinnead O´Connor.

 

De sista åren i mormors liv kom hon alltid till oss, tillsammans med en av mammas bröder och mammas syster med son, och firade julafton med oss. Hon tynade bort den sista tiden, men hur smal hon än blev och hur förvirrad hon än kunde verka så var hon en jäkel på poker. Varje julaftonskväll plockade vi fram enkronorna och spelade enkronaspoker in på småtimmarna. Och ända fram till 80 års ålder sopade hon mattan med hela familjen och skrapade oss bar på enkronor. Och den glimten hon hade i ögonen, hennes mungipor som ryckte när hon snodde den största potten, den humorn hon hade trots allt, kommer jag aldrig att glömma.

 

I dag har jag ingen mormor. Men jag har haft två, underbart fina mormödrar, och så bra är det inte många som har det i sitt liv.

 

 

Släktträff. Mormor Stina i vitt, nästan i mitten, Mormor Karin två steg ifrån.

Släktträff. Mormor Stina i vitt, nästan i mitten, Mormor Karin två steg ifrån.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Read Full Post »