Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 3 december, 2008

Vi börjar med det faktum att de fanken har gått för långt nu. Hos Alexandersson läser jag ett upprörande inlägg om att Eu vill installera trojaner i folks datorer. Vad händer?! Jag trodde vi undvek dylika insatser eftersom liknande kontrollmöjligheter kan bli livsfarliga i fel hände. Eller har jag fel? 

Jag börjar bli riktigt förtvivlad över kontrollstatsförslag. Vad är det för maktgalningar vi har i ledningen? 

Anders R Olsson (igen lotsat via Alexandersson, min konstanta nyhetskälla …) upp det faktum att vårt öppna Sverige håller på att stängas. Sorgligt ! Och precis i linje med alla de senaste förslagen om totalitär kontroll – för visst är det dit vi är på väg …

Alexandersson berättar också om Camilla Lindbergs (fp) motion om att införa en integritetsbalk i Sverige. Ett mycket bra förslag, även om jag inte hunnit syna motionen i sömmarna. Kanske en mer skarp linje kan stoppa vanvettiga lagar som hotar rättssäkerheten och integriteten. Vi behöver hjälpas åt att lyfta fram denna idé, denna motion, så att den inte bara stoppas i en dammig byrålåda i riksdagshuset! Här är ett utdrag ur motionen, som jag till fullo håller med om:

Sverige har, i jämförelse med flertalet länder som uppfyller kriterierna för att vara demokratiska rättsstater, i vissa delar en svag lagstiftning till skydd för privatlivet. Svensk lag saknar en sammanhängande, övergripande definition av begreppet integritet. 

Så jag säger som Alexandersson; börja prata om detta. Lyft upp och lyft fram. Nämn det i varannan mening. Ge dem inte en chans att kväva en sådan otroligt viktig fråga i dessa mörka tider !

Och så vidare till det högaktuella lagförslaget som är högst berört av det ovan – IPRED. I morgon skall regeringen fatta beslut om IPRED1 på ett sammanträde. Det är i alla fall tanken. Men oenigheter och kloka människor kan, om vi har tur, ställa till problem för ja-sägarna. Uppdatering: så blev det inte !

Min blogg har blivit lite av ett referat i integritetsämnet på sistonde, men så blir det när man läser så många bra bloggar som hela tiden säger det bättre. Och jag behöver inte längre söka efter informationen i ämnet, det är bara att kika in hos Opassande och Alexandersson. Två fantastiska bloggar med bra luktsinne och nosen i rätt väder. Här kommer ett gäng länkar som är mer än läsvärda. Det mesta hittat hos just dessa bloggare.

Statsministern med bihang uttalar sig om IPRED i ekot. Alexandersson funderar över varför Reinfeldt dricker klorin …

IPRED farligare än FRA? Kan IPRED användas för åsiktsregistrering ? (Hittat hos Alexandersson)

Upphovsrättsröta? 

IPRED med volymgräns …

Alexandersson förespråkar ett indrag av skattestöd till kommersiell kultur. Medan Peter Santesson undrar vad skillnaden mellan kommersiell och ideell fildelning är.

Svårt att bevisa vem som fildelat.

Mymlan tipsar om det klokaste och mest nyanserade hon läst om upphovsrätt och fildelning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Read Full Post »

 

Jag, kusinen och sysslingen.

Jag, kusinen och sysslingen.

I en liten by som den jag växte upp i blir folkhemmets slagord pinsamt uppenbara. Alla ska med – oavsett ålder, kön, sexuella preferenser, etnicitet eller knasiga personligheter. I alla fall när det kommer till barnen.
Dels lekte jag med alla för att det inte fanns en mångfald att välja på. Är man en kräsen person blir man lätt ensam. Men det handlade också, i en vidare mening, om sammanhållning och trygghet. De vuxnas mantra ekar fortfarande i mitt huvud; Alla får vara med att leka – alla ska med !

På den Hultmansgranna raksträckan bodde nio barn i min ålder. Och med det har vi räknat med ett spann på i alla fall tio år i åldersskillnad. Och visst, tio år är kanske inte så mycket, men när du är sju och den äldsta 17 så ser man de tio åren ur ett helt annat perspektiv. Då står åldern fortfarande för en viss mognad och levnadsvana. 

Om jag inte hade en kompis från samhället på besök så lekte jag mest med min granne och syssling samt min kusin som bodde två gårdar bort. Han var lika gammal och hon var ett år äldre. Vi var som syskon, delade precis samma hatkärlek för varandra som man kan finna i banden mellan en bror och en syster. Vi byggde kojor i träden på bakgården, samlade grodyngel i bäcken som porlade utanför fönstret och jagade tomtar, som vi då kallade för xxx. Ingen skulle få veta vad vi jagade så vi döpte vår klubb till xxx, eftersom tomtespåren i snön såg precis ut som lilla x. I dag har jag förstått att våra tomtar kvittrar väldigt fint om morgnarna.

Eftersom jag inte var gammal nog att gå på vägen fanns det bara en väg till min ett år äldre kusin. Jag fick springa över grannens gård, ner i slänten, gå balansgång över plankorna som låg som en bro över bäcken och så upp på farbrors gräsmatta. Den vägen gick vi så ofta fram och tillbaka att en stig skymtade i grannens gräsmatta.

Trots de evigt ekande orden om att alla skall med så var det ju ändå så att vi ville leka i mindre grupper ibland. Och eftersom jag helst av allt ville leka med min kusin och vi båda var tjejer så kom vår syssling ofta i kläm för de kvinnliga listigheterna och utfrysningarna. Men han var inte sen att reagera. 

Jag minns speciellt en dag när en gemensam vän och släkting var och hälsade på min kusin. Hon var ett par år äldre och jag ville absolut vara med dem. Jag ville också viska hemlisar och prata pojkar. Det ville även vår syssling, men han var ju en kille och vi ville inte att han skulle ”cramp our style” så vi vägrade helt enkelt låta honom leka med oss. 

Mitt i leken ringde mamma hem mig eftersom det var dags att äta middag. Efter många heliga lovord om att jag skulle få gå tillbaka till min kusin och leka efter maten gav jag med mig och sprang hem. Jag slängde i mig maten, tröck i fötterna i skorna och tog bakdörren ut. Men i diket mellan min och grannens trädgård tog det stopp. För skulle han inte få leka med oss så skulle minsann jag få vara hemma själv och ha tråkigt också. På sin gräsmatta, mitt i stigen, stod han med en grön stålsop upphöjd och ropade ”Om du går förbi här så slår jag dig med sopen”. Men jag hade inget val. Jag visste ju att jag inte fick gå på vägen. Lite förtvivlad över mitt öde stannade jag upp och funderade. Bakom min syssling stod min kusin och kamraten och skrek. De uppmanade honom att sluta, men han vägrade ge sig. Jag blev nog stående i omkring tio minuter innan jag insåg att det bara var att chansa. Plötsligt tog jag sats och till gälla påhejningar från andra sidan bäcken försökte jag finta min syssling. Problemet vara bara att sopen var längre än jag beräknat. Med en stor sving träffade min syssling mig mitt i pallet och jag föll ihop som en gelegubbe på gräsmattan. 

Där tar det minnet slut. Jag minns inte vad som hände sen, men jag minns att det inte var så allvarligt. Det var bara en av de många gånger som vi barn tagit till hårdhandskarna med varandra. För våra vantar for ofta av när vi inte kom överens. Och då var det precis som det är i Ultimate Fighting – allt är tillåtet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Read Full Post »