Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for 2 december, 2008

Den vackra solnedgången hemma på byn

Den vackra solnedgången hemma på byn

Badplatsen på andra sidan vägen, nedanför barndomshemmet.

Badplatsen på andra sidan vägen, nedanför barndomshemmet.

Smultronställe !

Smultronställe !

huset

Jag är uppvuxen fem mil utanför Sundsvall, på en liten ort med cirka 500 invånare. På vår raksträcka bodde först min farbror med familj, en till farbror med familj, min pappas morbror med familj, min familj, min pappas kusin med familj, min pappas mormor, min pappas moster, min farmor och farfar, ett par som drev en handelsträdgård och till sist min pappas morbror.

Den här raksträckan delar skogen från vattnet. Jag hade skogen som bakgård och fick korsa vägen, känna gruset och stenarna mellan tårna, för att komma till ängen och sjön. 

Om somrarna stod ängen i full blom. Midsommarblomster, grisblommor, rödklöver, vitsippor, blåsippor, te-veronica, styvmorsviol, prästkragar, gullvivor, förgät mig ej och en hel massa andra blommor fick ängarna att skifta färg allt eftersom våren blev till höst. Gul, rosa, lila, blå, grön, röd, färgskalans hela spektra. Det doftade i hela byn, samma doft som i andra årstider endast var köket förunnat.

Om hösten kantades allén, där sjön slingrade sig tätt bredvid vägen, av praktfulla röda, gula, orange och gröna pasteller. Och den magiska solnedgången som lade sig över sjön. Hela himlen skiftade i blommornas färger och påminde om den gångna sommaren. Luften blev hög och kylig. Rök började sippra ur munnen när vi andades. Mörkret gjorde inbrott på dagens tid.

Om vintrarna gnistrade hela landskapet när frosten svept sig runt träden. Snötäcket låg tjockt och sjöns vågor var fasthållna av isen. Om nätterna kunde man höra dundret från vattnet som försökte slå sig fri. På himlen skiftade spektakulära norrsken i gröna nyanser. På morgontimmarna plogade vi en stig i snön ner till vägskälet. Där trängdes vi alla barn på raksträckan i 30 graders kyla. Näshålen klibbade igen vid varje andetag. Tio fötter och blöta byxben trampade ner snön i små cirklar, i desperata försök att hålla sig varma och slippa bli blöta.

Så kom äntligen våren. Fåglarna kvittrade utanför fönstret och väckte mig ur frossan. Vi satt vi tjärnarna och pimplade, i bar överkropp. Snart mognade smultronen och fyllde våra munnar med en försmak av sommaren. Lerstränder tina upp under isen, i väntan på att sjön skulle fyllas till bredden. Små fotspår vittnade om barn som inte orkade vänta på värmen och badsäsongen. Så slog blommorna ut och cirkeln var sluten. Ett år hade gått. Vi var ett år äldre. Ett år närmare slutet på barndomsidyllen. Men lyckligt ovetande om detta sprang vi i det höga gräset på ängen, plockade våra sju sorters blommor och drömde om att vara vuxen och möta våran prins. Ovetande om att sagan vi drömde om var tiden som gick, inte den som komma skulle.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Annonser

Read Full Post »