I går läste jag ut ”Nu vill jag sjunga dig milda sånger” av Linda Olsson. Jag satt i solen och plöjde den sista halvan, njöt av en ledig dag. Underbart.
Boken var bra. Den var härlug och dov, njutningsfylld och väckte saknad, längtan och medkänsla. Den var vacker och ljuv, luktar som syrenen. Det är det bästa sättet att beskriva den på.
Orden flyter in i en som behagliga visor och ersätts av känslor. Det är just precis så den är. En bok att läsa om man vill känna och njuta. En bok som är bra att ha i solen. Avkoppling.
Perfekt var den för mig, som första bok efter all studentlitteratur den här terminen. Egentligen kanske ingenting som liknar det jag brukar läsa men ändå fin, vacker och ljuv. Linda olsson får fem a:n för språket och för det sätt hon lyckas hålla stilen hela boken igenom. Jag ger henne högsta poäng för hennes sätt att lyckas tränga in i en och få en att känna sig som ett med berättelsen. Men boken får ändå medelpoäng, för den betyder inte så mycket. Jag tror också att den riktar sig otroligt mycket mot ett visst klientel, den är inte för alla.
Men för den som älskar levnadsöden och vackert språk så är denna boken den perfekta läsningen.
Betyg:
Nu vill jag sjunga dig milda sånger av Linda Olsson: AAA
Nu börjar jag läsa ”Äcklig” av Constance Briscoe, en bok mer i mitt element.
